Gira 18-24 m�nader

• Vila och utv�rdering av h�sten

2020-11-25 Kritiken fr�n utst�llningen i Ume� 15/11 Domare Ann Carlstr�m Typ och helhetsintryck - utm�rkt Storlek - 59 Detaljbeskrivning: Feminint huvud, mycket utm�rkta proportioner, m�rka �gon, utm�rkt hals- och �verlinje, v�lkroppad. Lagomt vinklad runt om. R�r sig n�got tr�ngt bak, kunde vara n�got stabilare fram. Utm�rkta r�relser fr�n sidan. Utm�rkt p�ls. Bkl/Jkl - kv 1 kk 1 Ck - 1 Cert/CAC - 1 BIM - 1 Sj�lvklart �r jag n�jd med detta!

 

2020-11-22 F�rsta f�geln  Jag fick tips om f�gelsp�r i sn�n inte s� l�ngt fr�n byn. �ven om jag lagt b�ssan p� hyllan s� m�ste man ju ta chansen n�r den kommer. Jag h�mtade b�ssan och Gira och satte fart mot skogen och det omr�de f�gelsp�ren besk�dats. Gira var superglad av att f� ta p� sig jaktv�sten och se matte grabba tag i b�ssan. Hon studsade av lycka och hade hur mycket krut som helst att g�ra av med i l�pstegen. Kul att ha en glad hund som vill jobba t�nkte jag utan att ha n�gra st�rre f�rhoppningar om att f� f�lla f�gel. Jag har verkligen f�rs�kt till mitt yttersta om att f� f�gel f�r Gira denna h�st. Tyv�rr har jag bara hittat skygga skogsf�glar och det inte av n�got �verfl�d. Gira var borta och jag b�rjade ana ugglor. Tack vare sn�n kunde jag sp�ra mig fram till henne. Hon stod och tog lite nu och d� ett steg fram. Sist vi var ute petade Gira en f�gel och jag blev riktigt less att detta �terkommit lite f�r mycket. Jag pucklade p� henne ganska ordentligt. R�tt eller fel, ingen aning, men jag fick nog av beteendet. Nu avvaktade jag vad hon skulle g�ra. Hon k�nde f�gel men hade inte riktigt preciserat. "Du skulle bara v�ga peta" t�nkte jag sammanbitet med en stark och n�stan �verdriven lust att f� f�lla f�gel. Hon sprang �t sidan och h�mtade ny vind av den lilla som fanns och stod igen. Hon sl�ppte och sprang ytterligare �t sidan. Nu var hon helt s�ker, det s�g jag p� henne. Hon avancerade i omg�ngar och tillslut gick f�geln upp. Denna g�ng fl�g den p� fel sida granen, om man ser till f�geln. Inte blev det n�gon sn�ll f�sta f�llning f�r Gira. Kanske landade den p� tio meter. "Jahapp en j�rpe" t�nkte jag samtidigt som flinet spred ut sig �ver l�pparna. "Duktig tjej" sa jag till Gira som n�jd och n�got ivrig satt under granen. Jag kallade in och skickade sedan p� apport. Hon stod igen. Utan att t�nka mig f�r gav jag ett nytt apportkommando. D� gick hon fram och tog upp sin f�rsta egna varma apport som matte d�dat. Hon kom tillbaka och satte sig snyggt bredvid. Jag var supern�jd att detta �nd� fick ske under detta �r, precis som min m�ls�ttning var. Men OJ, vad besviken jag blev n�r jag tog f�geln ur munnen. "�h nej, det �r ju en rapph�na" sa jag h�gt f�r mig sj�lv d�r i skogen. Hur i hela friden kunde denna leva nu n�r hela byn �r full av r�vsp�r och det dessutom varit s� kallt. Detta m�ste varit en av tr�ningsf�glarna som inte kom hem efter tr�ningen inf�r riksprovet i b�rjan av september. (F�geln f�lldes fre em 2020-11-14) Situationen blev p� riktigt, men inte f�gelarten. Jag ville f� riktig vild f�gel f�r henne. Visst hade rapph�nan blivit n�got f�rvildad, men �nd�. N�jd? Jo p� s�tt och vis. Det var ett bra jobb av Gira som ledde till f�llning. Jag f�r t�nka p� det och strunta i f�gelsorten.

• 15/11 Utst�llning Ume� 

2020-11-19 Resultatet fr�n utst�llningen i Ume� Gissa om min lilla guldklimp �ndrats till en �dlare val�r efter den utm�rkelsen? Jag hade t�nkt v�nta med att skriva till dess att jag f�tt kritiken, men jag kan inte h�lla mig l�ngre. Jag fick ingen kritiklapp. Sekretariatet hade inte heller tid att leta reda p� den eftersom hundarna bed�mdes p� l�pande band (hur orkar domarna egentligen). De skulle skicka den hem till mig. Nu visade det sig att min kritiklapp hamnat i Arvidsjaur tillsammans med BIR-hundens papper. Lappen �r f�rhoppningsvis p�v�g med post hem till mig. Lustigt hur saker kan bli. Utst�llningen i Ume� �r den trevligaste jag varit p�, ja av alla tv�. Inte bara f�r att man tr�ffar en hel hop med supertrevliga gelikar utan �ven f�r att den var riktigt proffsig och bra organiserad. Det jag saknade i Pite� (en domare som anv�nder mick och ger kritik p� hundarna) fanns i Ume� med r�ge. Det var j�tteintressant att sitta och lyssna p� Ann Carlstr�ms kritik om varje specifik hund. Hon konkretiserade �ven de brister/styrkor hon s�g genom att f�rklara samtidigt som hunden fick visa bristen/styrkan. "Ja det st�mmer ju" t�nkte jag flera g�nger. Det var enormt l�rorikt. Eftersom Gira �r lite sprallig av sig var vi ganska tidigt p� plats s� att Gira skulle v�nja sig med alla hundar och m�nniskor = l�rdom nummer ett fr�n f�rra utst�llningen. Milj�tr�ning har v�l inte varit min starka sida. H�r hemma i Skansn�s finns varken �verfl�d av hundar eller m�nniskor. Visst slappnade hon av tillslut. Vi kunde l�mna henne d�r p� f�llen och g� runt och surra med folk. Sedan var det dags f�r str�vh�rstikarnas jaktklass. Jag var helt stirrig och pirrig innan. Det finns s�kert dem som kan g� i god f�r det beteendet. L�rdom nummer tv� - l�t hunden ligga p� en f�ll s� att inte p�lsen blir skr�pig och matt. Jobba upp glansen med �kta s�msskinn just innan start.  De som gick i samma klass som Gira och mig var: Indra med �g Malin Johansson Hilonen och Landinarnas Gerda med �g Josef Alenius Vi var f�rsta paret ut och kut. Det var bra eftersom jag fick springa s� fort jag ville. Gira beh�ver lite fart f�r att f� riktigt snyggt l�psteg. Detta var sv�rt f�rra g�ngen eftersom jag knappt kunde springa med min nyl�kta h�lsena. L�rdom nummer tre var - en m�rk hund = ljusa byxor. Vi beh�ver fortfarande tr�na, men visst kan hon st�lla upp riktigt snyggt. Gira f�r st�lla upp sig sj�lv utan att jag �r d�r och lyfter och f�rs�ker f�rb�ttra. Jag tror det blir b�st s�. L�rdom nummer fyra - skippa l�nken och l�derkopplet och k�p ett riktigt utst�llningskoppel. �ven m�tningen och domarens kl�mma och k�nna gick ganska bra. Gira �r lite pillrig, men det b�sta �r dock att hon viftar p� svansen konstant. Hon tycker det �r roligt. L�rdom nummer fem - ist�llet f�r att f�rs�ka h�lla fast hunden fram och bak s� ta ett lite osynligt grepp i ena �rat och markera best�mdheten p� s� vis. Ett av de b�sta tipsen jag fick var denna detalj. L�rdom nummer sex - h�ll hela kopplet i v�nster hand och armen helt utstr�ckt fr�n kroppen. P� s� vis f�r hunden springa fritt och �ppet, dessutom set det snyggt ut. Gira fick sitt r�da band. P� f�rra utst�llningen skulle jag st�lla mig vid sidan och inv�nta de �vriga hundarnas bed�mningar. Jag gjorde likadant nu utan att veta om jag skulle st� kvar eller om det blev en sl�t etta eller n�got mer. Sj�lvklart var jag ute efter mitt absolut f�rsta cert. Fotografen och n�gra fler satt och skrattade �t mig d�r jag stod. Jag vet inte riktigt varf�r och bl�ngde tillbaka. Antingen s�g de p� mig hur fr�gande jag k�nde mig eller s� (som jag tycker det syns p� bilden) rent utav ganska n�jd.   Vi vann konkurrensen och fick �ven v�rt f�rsta cert. Superkul! Sedan t�vlade vi om b�sta tik med veterantiken tillika farmor Libby. Det gick bra. Vips ropade de upp mitt nummer igen och d� var det dags att t�vla om BIR - b�st i ras. Denna g�ng blev det med championhannen tillika farbror Str�vsam Caliber (Kulan). Det �r inte l�tt att st�lla upp mot n�gon som redan �r champion. Gira �r ju dessutom inte ens tv� �r. B�da var fina representanter f�r rasen enligt domaren och tyv�rr drog vi det kortaste str�et. Det �r bara att lyfta p� hatten och gratulera. Gira fick dock titeln BIM - b�st i motsatt k�n, inte helt fy skam. (Samtliga foton - Albin Holmberg) Ska man sammanfatta resultatet s� kan jag inte se annat �n att b�de hund och matte har tr�nat. Dessutom s� har jag jagat (eller varit i skogen) v�ldigt mycket med Gira denna h�st, snitt 15 timmar per vecka sedan Junkarri. Hon har tack vare det byggt upp en snygg kropp. Sedan har jag varit noga med fodret f�r att hon ska f� s� bra p�ls som m�jligt. Morgon och kv�ll har hon f�tt Eukanuba h�genergi. Mitt p� dagen har hon f�tt bl�tfodret Fodax Plus. Dessutom har hon f�tt en del Musch som extraenergi under jaktdagen. Utan detta skulle man l�tt kunnat r�kna revbenen p� henne denna tid p� �ret. Nu kanske min utst�llningsskr�ck l�gger sig en aning. Det v�rsta �r att f�rv�ntningarna till n�sta utst�llning nu �kt upp till skyarna. Det �r inte s� bra f�r hannapannas t�vlingspsykologi. Men �r hon tillr�ckligt snygg s� borde det g� bra.  Vi firade med att �ka till ett fik och festa loss p� en j�tter�kmacka, en stooor chokladbiskvi och en kopp kaffe. Smarrit v�rre! Dagen till �ra fick lilla stj�rnan dela s�ng med matte. Schhhh...skvallra inte f�r sv�rfars att jag l�t hunden ligga i deras g�sts�ng ;-) D� var det "bara" det d�r f�rstapriset i �ppenklass kvar d�, piece of kaka ;-) Sist men inte minst vill jag tacka Marianne och Tord med pointern Naira f�r hj�lp och alla utst�llningstips. TACK!

2020-11-13 Utst�llning Ume� 15/11 Ja, till helgen �r det dags. Det �r f�rsta g�ngen som vi f�r st�lla upp i jaktklass och kan vara med och fightas om certen. Det ska bli sp�nnande att se hur Gira st�r sig bland konkurrensen. Sj�lv tycker jag att hon �r fin, men jag vet ju inte mycket om vinklar, stop och kors s� vi f�r se vad domaren tycker.  Domare �r Ann Carlstr�m, en duktig vorstehdomare enligt ryktet. Det �r totalt 65 hundar som deltar i utst�llningen. Av dessa �r det 13 str�vh�r. Hur m�nga som �r tikar respektive hanar vet jag inte. Personligen s� tycker jag det var f�rre �n vad jag f�rv�ntat mig. Jag var i valet och kvalet p� hur jag skulle g�ra inf�r denna utst�llning eftersom jag haft problem att visa upp hunden p� ett bra s�tt. V�r kritiska punkt �r n�r domaren kommer fram och ska k�nna p� Gira. F�r mig har detta blivit en grej och jag blir j�ttenerv�s. Detta k�nner Gira av och blir antingen sprallig eller os�ker p� vad domaren �r f�r en typ. Min tanke var att l�ta n�gon annan visa upp henne. N�gon som har ett personligt intresse av att Gira g�r bra. Jag funderade hit och dit och kom s� sm�ningom fram till att jag �nd� �r lite f�r tjurig och sm�stolt f�r att ge upp redan. Jag m�ste ju ge det n�gra fler f�rs�k genom att tex tr�na ringtr�ning p� riktigt. Jag �r helt �vertygad om att detta g�r bra om bara jag kan beh�lla lugnet. St�lla upp och springa runt �r inget bekymmer...peppar peppar ;-) Jag har faktiskt tr�nat en hel del b�de hemma och p� nya platser. Vi har varit inne och ute med ok�nda hundar och m�nniskor. En efter en har de f�tt g� fram till Gira och k�nna och kl�mma. Det har g�tt bra. N�r jag b�rjade tr�na Gira inf�r utst�llning var jag ganska best�md. Har jag sagt "st�" s� �r det "st�" oavsett st�rning. Detta medf�rde en hund med h�ngande huvud, l�g svans och kutrygg. Hon tyckte inte det var det minsta kul att vara med och ville inte visa upp sig. D� fick jag t�nka efter lite och backa bandet. �r det b�ttre med en hund som visar upp sig och eventuellt blir lite sprallig n�r domaren kommer fram eller en hund som inte vill vara med fr�n f�rsta b�rjan? Svaret blev enkelt.  Tack vare en handfull personer s� har jag f�tt praktisk hj�lp och massor med tips och trix p� hur jag ska kunna visa upp min hund p� b�sta s�tt. Det ska bli kul och se om det gett resultat. H�ll tummarna f�r oss p� l�rdag!

• Jakt f�r fulla muggar

2020-11-13 Jakten 2008 Efter m�nga om och men l�gger jag n�got motvilligt och otillfredsst�lld b�ssan p� hyllan. Jag kommer att ber�tta om mina upplevelser fr�n h�sten p� jaktsidan om n�gra veckor. Sedan m�ste jag ju uppdatera Giras meriter. Det har ju h�nt lite, trots allt. Jag har h�rt att m�nga l�ngtar efter lite nya bilder b�de h�r och d�r p� hemsidan. Jag har s� m�nga att jag skulle kunna byta ut alla bilder en g�ng om dagen resten av detta �r. Det enda �r att det tar lite tid att arbeta med bilder eftersom de jag tar med kameran �r st�rre �n ett A3 och �r otroligt tungjobbade. Jag m�ste omarbeta r�formatet f�r varje bild och det tar tid. Anledningen till denna fotoinst�llning �r att jag kan klippa ut en liten del av den stora bilden och f� den lika skarp som den stora utan att ni l�sare upplever bilden som liten.

 

2020-10-18 Tur i oturen Jag var p� plats i Gammelstad vid halv tio efter n�gra timmars k�mpande med tunga �gonlock, snorhalt v�glag och dimma. Tack vare kaffetermosen lyckades jag h�lla mig alert. Gira var mycket piggare men hade b�rjat klia sig med bakfoten p� halsen. Det irriterade nog ordentligt. Halv elva l�mnade jag ifr�n mig Gira till operation. Jag trodde jag skulle f� h�nga med. S�nt d�r �r intressant tycker jag, men icke. Jag lyckades hitta ett k�pcentrum i n�rheten med ett Inter Sport d�r jag kunde sl� d�d p� n�gon timme. Jag hann bli riktigt less innan de ringde fr�n djursjukhuset och sa att jag fick komma tillbaka vid halv tre. "Din hund har haft en enorm tur ska du veta" sa veterin�ren till mig. Pinnen hade precis missat ett st�rre blodk�rl i halsen och �ven g�tt just under n�sh�lan. En pinne i blodk�rlet skulle inneburit att hon f�rbl�tt och i n�sh�lan ett sv�rl�kt s�r med komplikationsgaranti. Nu var det "bara" ett h�l i k�ttet i mjuka gommen. Vilken otrolig l�ttnad! S�ret var nu renspolat och helt utan kvarvarande pinnrester. Gira fick antibiotika och v�tskeers�ttning eftersom hon varken �tit eller druckit p� ett dygn. S�ret skulle l�ka relativt snabbt, 10 dagars vila blev ordinationen. BARA tio dagar! Det �r ju ingenting. Perfekt! D� hinner jag ju f�rhoppningsvis jaga lite till innan sn�n ligger djup. Om inte annat f�r jag v�l dra mig ner mot kusten. Nu k�nns det inte s� motigt l�ngre n�r allt gick s� bra. Vi f�r v�l se vad som h�nder n�sta g�ng. Mina och Giras p�hitt verkar aldrig bli slentrian och l�ngtr�kiga. Alltid n�got! :-) Mot n�sta �ventyr...

 

2020-10-15 Djursjukhuset n�sta... Hunden har haft tur sa jourhavande veterin�r p� Gammelstads Djursjukhus. De stora blodk�rlen sitter d�r bak i halsen och hon skulle d� f�rbl�tt med tanke p� hur mycket pinnen gick in. Jag �ker sex imorgon bitti och ber�knar vara framme vid tio. Jag m�ste till en veterin�r hur jag �n g�r sa jouren eftersom h�let m�ste reng�ras och Gira f� antibiotika. Med min vanliga tur �r det lika bra att �ka till proffsen om det skulle krisa. Jag blev n�stan orolig att Gira var of�rs�krad. Tillslut hittade vi papperen, tack och lov. H�ll tummarna f�r att det g�r bra �r ni sn�ll.

 

2020-10-15 Aj aj aj Tempade Gira f�r en stund sedan. Hon har 39,6 aj d�. Hon vill bara sova. Nu ringer jag djursjukhuset f�r r�d. Detta kan vara v�rre �n jag tror.

 

2020-10-15 O�ndligt med motg�ngar! Finns det n�gon empatisk person som kan ge mig lite sympati? Det skulle sitta r�tt fint nu. �r det inte s� att jag och Gira har haft tillr�ckligt med motg�ngar? Snart finns det bara tv� saker vi inte varit med om, ett benbrott och d�den. Sannolikheten f�r att det som h�nde ikv�ll kan h�nda m�ste vara minimal. Men hannapannas �nskan om att f� en fungerande f�geljakt verkar inte vara m�jlig. F�r s� fort jag ser ljuset i tunneln s� h�nder det n�got som g�r att jag m�ste v�nda om. Efter att ha l�ngtat ut en hel dag p� jobbet skyndade jag mig hem f�r att hinna ut och jaga. Lite effektivitet och en fot av modell tyngre gjorde att jag var hemma redan vid fyra. Fort hade jag bytt om och h�mtat b�ssan ut vapensk�pet. Vilken h�rlig kv�ll det var. Jag hade spanat in n�gra tj�derh�nor en morgon tidigare i veckan. F�glarna v�xer inte p� tr�den h�r kring Skansn�s s� det g�ller att ta vara p� den chans p� fj�drar man kan f�. Min plan var att s�ka h�jd. Som jag f�rst�tt det hela s� �r f�glarna p� grusv�gen vid gryningen. Sedan vandrar de upp till berget under dagen och s�ker sig d�r ett nattr�d. S� verkar i alla fall f�glarna i Skansn�s g�ra. Jag kom upp till en sj�. Det var sagolikt vackert. Jag s�g ner �ver Storvindelns klarbl� vatten och kv�llssolen gjorde skogen lite extra gr�n. Kring sj�n hade man inte avverkat tallskogen d� det begav sig f�r ca 40 �r sedan om jag f�r gissa. Tallarna var enorma. Riktigt s�d�r knotigt vindpinade. �verallt p� marken l�g gamla gr�nade tr�d och grenar. Vilken skog detta m�ste ha varit. Gira som nu f�r tiden springer som en gasell har utvecklat ett fantastiskt s�k i skogen. Hon var borta och jag v�ntade p� att hon skulle komma tillbaka fr�n sitt slag �t v�nster. Det dr�jde en aning. Jag b�rjade undra var hon h�ll hus. Kan hon kanske hittat en gammal st�tlig tj�dertupp h�r i sagoboksskogen? D�r kom hon visst, men inte som vanligt i full fr�s utan kraxande och st�nande. Har hon druckit s� mycket vatten fr�n sj�n att hon f�tt kallsupar, t�nkte jag. Hon hade kv�ljningar och f�rs�kte spy. Hon satte sig ner och h�ngde med huvudet. Jag minns tillbaka till ensamjakten f�rra h�sten n�r Atlas blev sjuk. Han betedde sig n�stan likadant. De som gissat s�ger att han mest troligt hade bitit p� en giftig padda. Det m�ste varit lika osannolikt. Vad har du f�tt i dig, sa jag till henne. Jag �ppnade munnen och s�g en ryggradsbit fr�n en tre kilos g�dda titta fram i svalget. Finns det fisk i den h�r sj�n? Det har jag inte vetat. Jag muttrade p� den glupska hunden som hunnit sv�lja fiskskelett i farten. �ta f�r du g�ra n�r vi kommer hem. Nu jagar vi. Men hon kunde knappt andas. Jag f�r v�l ta ut ryggraden ur munnen p� henne. Inte var hon direkt samarbetsvillig. Den satt l�ngt nere, men jag fick tag i den. Det var ingen ryggrad fr�n n�gon g�dda. Det var en pinne gr�vre �n ett lillfinger och ca en dm l�ng. Mer �n halva pinnen var helt blodig. Oj d�! Hon har allts� sprungit med �ppen mun och f�tt en tallgren r�tt in i munnen. Denna har spetsats fast nere i svalgets bakre v�gg och g�tt av l�ngst in i munnen. Hon tyckte det var en befrielse n�r pinnen f�rsvann. Jag var beredd att avbryta och �ka hem, men hon kom ig�ng och jagade som vanligt. Hon blev borta och jag b�rjade leta efter henne. Helt pl�tsligt gick det upp en orrh�na. Gira stod v�nd �t mitt h�ll bakom en kulle och h�nan satt tydligen mellan mig och hunden. N�r jag fattade att det var ett arbete av henne hann jag dra p� en sm�ll p� f�geln. Tyv�rr blev det bom. Resten av f�glarna (ovanligt m�nga f�r att vara h�r) satt i tr�den. Det var inte l�tt f�r Gira att lokalisera dem. Redan klockan sex b�rjar det bli m�rkt. Vi har kommit en bra bit in i h�sten. Snart st�ller vi dessutom om klockan, och d� hinner man inte ut efter jobbet l�ngre. Tiden hade rusat iv�g. Det var dags f�r mig att dra mig tillbaka om jag skulle hitta till bilen. V�l hemma gick Gira och lade sig p� en g�ng. N�r jag skulle ge hundarna mat fick jag locka och pocka henne ur b�dden. Hon kom moloket vaggande mot mig med �ronen h�ngande som tv� disktrasor. Hon ville inte �ta. Hon bara stod och h�ngde �ver matsk�len. N�r mina hundar inte �ter, d� �r det n�got fel. Jag satte mig p� golvet och tog henne i kn�t. Jag var tvungen att dra ut tungan ordentligt innan jag fick se det ot�cka h�let i halsen. Undra hur l�ngt pinnen g�tt in? Det har inte kommit n�got blod ur munnen. Jag ska titta i avf�ringen imorgon. Blir hon inte b�ttre imorgon m�ste jag kontakta veterin�ren. Men vad kan de g�ra? De l�r knappast sy. Kanske f�r hon lite antibiotika mot en eventuell infektion. Jag sitter just nu och fyller i anm�lan till utst�llningen i Ume�. Undra om det �r n�gon mening att �ka? Gira f�r mat tre g�nger (fulla portioner) om dagen just nu f�r att beh�lla n�gon form av vikt. �nd� saknas det lite hull f�r att vara bra till en utst�llning. Om hon inte �ter f�r hon inget hull. Kommer helgens jakt att g� �t pipsv�ngen? Jag som f�tt m�jlighet till tv� dagar i Arvidsjaurskogarna med tv� duktiga skogsf�gelj�gare. Jag som �r i desperat l�ge om att f�lla f�gel f�r Gira. Det spelar inte roll om det �r jag som f�ller. Huvudsaken f�gel g�r i backen efter ett arbete fr�n Gira. Det f�r bara inte bli n�got tjorv kring s�ret i halsen. Jag hoppas att allt �r som vanligt imorgon n�r jag vaknar. Varf�r ska det alltid strula? Jag b�rjar bli riktigt less p� det. Riktigt ordentligt! Less less less...

• HD-r�ntgen i god tid innan l�p som kommer i b�rjan p� december

Det blir ingen h�ftledsr�ntgen f�rr�n n�gon g�ng i februari. Enligt r�d och tips b�r man inte r�ntga en hund som �r skendr�ktig. Den har mig veterligt g�tt �ver nu, men d� kommer n�sta problem - l�pen. Om hon f�ljer fjol�ret s� kommer hon att l�pa nu i mitten p� november. B�de vid l�p och skendr�ktighet �r hunden slappare i h�ften �n normalt. De jag pratat med rekommenderar en r�ntgen efter jakten eftersom hunden d� normalt sett �r v�ltr�nad och f�tt muskler som stabiliserar lite extra. Man b�r inte g�ra r�ntgen f�r tidigt (under ett och ett halvt �r) och inte f�r sent eftersom hunden b�rja f� en naturlig n�tning p� h�ften efter tv� �rs �lder. R�ntgar du f�r tidigt riskerar du att hunden inte vuxit klart i sina leder. Det enda som kan g�ra att r�ntgen inte blir av �r en ny skendr�ktighet. Sedan f�r man h�lla tummarna. �r det n�got som kan st�lla till bekymmer i mina kenneldr�mmar s� �r det ett h�ftledsfel, och d� �r det k�rt f�r Gira tyv�rr. Det blir lite pirrigt.

• 20-22/9 F�ltprov och utst�llning Junkkari, Finland

2020-09-21 M�nstring F�rst l�ngtade jag till d� l�rdagens f�ltprov �ntligen skulle vara �ver. N�r det v�l var gjort l�ngtade jag till att f� g�ra om denna roliga provdag och se till att marginalerna hamnade p� min sida. Resultaten fr�n Finland: Fj�llbrisens Gigolo � Matti Leinonen, 3:e pris Fj�llbrisens Greta � Ari Ahokumpu, 2:a pris Fj�llbrisens Gira � Hanna Holmberg, 2:a pris Fj�llbrisens Hyv� Uno � Carolin Lidman, 2:a pris Fj�llbrisens Happy Grouse � Hannu Liedes, 2:a pris Fj�llbrisens Hoffa � Ingemar St�ckel, 3:e pris Under s�ndagen var det m�nstring och inte utst�llning som jag trott. Det var bara ettan i varje ras som kunde f� cert. Omr�det f�r m�nstringen och huset som vi bodde i. Gira stod v�l inte direkt stilla under b�rjan p� m�nstringen. Jag undrar verkligen hur jag ska kunna visa upp denna fina hund p� det s�tt hon �r v�rd. M�nga andra st�r ju som statyer och gillar n�r domaren pillar p� dem, men Gira hon ska bara busa. Det d�r har satt sig i skallen p� mig. Men det gick v�l helt ok �nd� till slut. Gira fick det b�sta resultat man kan f� utan att g� till final. Hon fick "erinomainen" och betyder typ excellent tror jag. Hon hade f�r h�g buk och n�got lite h�r i ljumsken. Inte visste jag att man brukar pula i hunden en massa mat just innan utst�llningarna. Hur ska jag veta det? Det d�r i ljumsken �r jaktv�stens fel. Den n�ter bort h�ret en aning. Nu har jag ett protokoll d�r det st�r en m�ngd olika egenskaper som min hund besitter, men tyv�rr fattar jag inte ett smack. N�gon av er som kan finska? H�r kommer lite bilder p� bekanta hundar fr�n m�nstringen... Giras kulla syster Greta, boende i Finland, fick ett andrapris p� Junkkari. Giras kullasyster Gruffa, boende i Kiruna. Giras kullabror Gigolo, boende i Finland, fick ett tredjepris p� Junkkari. Torulf med Takloammen K-Arja. Arja blev andra b�sta hund bland alla str�vh�rstikar. Ett stort GRATTIS! Denna man kunde allt om hundar och deras resultat och stamtavlor. Jag vet vem jag ska kontakta om det blir aktuellt med att s�ka en hane till Gira. Carolin st�llde ut Henna �t Roger, och det gick j�ttebra. En liten hund b�r ha liten f�rare. De andra korth�ren hann jag inte se eftersom de gick m�nstringen under l�rdagen. D� var jag p� prov. Tack vare andrapriset kan jag och Gira nu st�lla upp i jaktklass p� utst�llning. Jag gissar att jag kommer att �ka till Ume� i november. Blir det s� m�ste jag se till att tr�na lite "kl�mma och k�nna" innan dess. Jag har �ven lite andra funderingar p� hur jag ska l�sa utst�llningsproblemet. Jag ska klura lite till innan jag ber�ttar. Caroline och Hyv� Uno fick ocks� sin f�rsta premiering i form att ett andrapris. Grattis! Lite kul var att tv� oerfarna tjejer kunde visa lite klass. Det visar att detta inte �r om�jligt och absolut ingen t�vling f�r enbart storfr�sare. Carola Granberg med Cola fick 96 po�ng och ett f�rstapris, vilket var b�sta resultater bland alla hundar. Tyv�rr gick det inte lika bra i finalen. N�r korth�ren var klara k�rde vi raka sp�ret hem. Jag var i Pite� kl 02.00 p� m�ndag morgon och var d� ensam kvar i bilen. Det blev drygt innan jag var hemma och det gick ganska bra till sista kilometerna. �gonen f�ll igen vid 05.00 med bara tv� kilometer kvar. Tack och lov har jag k�rt v�gen s� m�nga g�nger att jag vet hur den g�r �ven med slutna �gon plus att jag �ven tidigare h�vt en och annan sladd p� grus. Det gick v�gen ;-) N�ra n�ra, men �nd� s� l�ngt borta...

 

2020-09-20 Junkkari i Lapua Finland En hel fredag hade vi vilat oss i form f�r denna dagen D, det finska unghundsprovet Junkkari med 350 hundar till start. Det var nu som all tid och tr�ning skulle s�ttas p� prov. Skulle vi klara utmaningen? Mitt m�l var ett pris. Vilket som helst skulle g�ra mig glad, men sj�lvklart siktar jag alltid mot f�rstapriset. Det ska man g�ra, annars �r man tv�a redan fr�n b�rjan. P� v�g in till samling och upprop Som tur var hamnade jag och Affe med kullasyster Gruffa i samma grupp. Varken skytten eller domaren kunde n�gon svenska. Det enda jag l�rt mig p� finska var att n�r domaren sa "panna koiralle talutushihna" skulle jag s�ga "ei ymm�rr�". Gira laddad med tasskydd tillsammans med Gruffa i bilen. Det g�llde att parkera s� att man enkelt och snabbt kunde h�nga med sin provgrupp, f�r det �r vare sig l�tt att hitta till eller fr�n provmarkerna. Vid uppropet visade det sig att halva v�r grupp var struken. Vi blev hela tre deltagare. F�rutom mig och Affe var det en duktig finsk grabb Ojala Ari med str�vh�rshanen Nobody som endast gick att prata till med hj�lp av kroppsspr�ket. Lustigt att till och med unga m�nniskor i Finland �r s� d�liga p� engelska. Sj�lv �r jag ingen stj�rna p� det spr�ket, men nog kan jag s�ga ett och annat. Upprop Giras f�rsta sl�pp var helt sagolikt bra. Jag bara log och m�s av hur bra hon sprang och tog med sig marken. Lite nu och d� tog jag upp mitt v�rdefulla hj�lpmedel i form av en t�ndare och kollade vindnen. Jag beh�vde bara vrida kroppen och visa �t vilket h�ll vi skulle g� s� v�nde hon revieringen till att g� mer diagonalt. Gira �ser p�, en h�rlig syn. Jag som var orolig att hon inte ens skulle springa. Vi gick igenom en risdunge d�r hunden i sl�ppet innan haft f�gel f�r att se om det fanns n�gon kvar. Gira fattade st�nd. Jag avvaktade lite och anm�lde. Innan vi var framme l�ste Gira upp st�ndet av sig sj�lv. Mest troligt stod hon f�r vittringen av den flock rapph�ns som redan l�ttat. Andra sl�ppet var inte lika tokbra, men Gira visade �ven h�r ett snyggt f�lts�k. Som jag f�rst�tt saker och ting s� �r det de tv� f�rsta sl�ppen som man ska visa vad man g�r f�r s�km�ssigt. Att hitta f�gel h�r �r inte det viktigaste. Har hunden varit bra i b�rjan �r det inte hela v�rlden om s�ket mattas mot slutet. Domaren g�r allt f�r att hj�lpa en bra hund att komma f�r f�gel om man s� ska g� dike upp och dike ner. Under tredje sl�pp fick vi tips att dra oss mot en lada. D�r skulle det visst finnas fasaner. Sedan h�rde jag en "f�gel" som kvittade bakifr�n om att g� upp l�ngs v�gen, alla utom jag hade tydligen sett tv� fasaner springa d�r. Det k�ndes skumt att g� l�ngs en v�g med tv� meter djupa diken p� var sida n�r man ska jaga f�lt. Gira sprang hit och dit l�ngs dikena och ville og�rna hoppa �ver. Det liknade inget som kan kallas s�k. Jag blev os�ker och tittade fr�gande p� domaren. Han bara vinkade fram mig. "Jaha, d� g�r jag v�l h�r" t�nkte jag. Markvisare och skytt. Han kunde faktiskt n�got ord p� tyska och ett och annat p� engelska. Jag gick p� v�gen med vinden fr�n v�nster och Gira sprang l�ngs diket p� det h�gra f�ltet, i r�tt vind. Vi kom fram till en "fyrv�gskorsning" (tillfarter f�r traktorer till f�lten). Pl�tsligt st�tte Gira tv� fasaner i medvind. Hon kastade ner rumpan och jag beh�vde inte s�ga n�got annat �n att grymta f�r mig sj�lv �ver den on�diga st�ten. Gira fick forts�tta sitt s�k och sprang �ver korsningen till n�sta f�lt. D�r kom st�t nummer tv�, och denna g�ng dessv�rre i r�tt vind. "F�rgrymmade hund" var jag tvungen att s�ga. Det positiva var dock att hon �ven denna g�ng var helt cool lugn n�r f�geln gick upp. Fasanen i st�t nummer tv� lyfte ca tio meter och fortsatte d�refter springa bort (ca 150 m) l�ngs den v�g jag sj�lv gick p�. Bortanf�r, d�r fasanen sprang ner i diket, satt en vit bondkatt. Jag fick order att k�ra p� Gira. Hur skulle detta g�? Vione voine! Gira brydde sig tack och lov inte om katten utan stramade upp i ett n�got os�kert st�nd vid v�gkanten. Jag anm�lde och fick lov till resning. N�r jag var ca 25m fr�n Gira satte hon sig ner. Detta var jag inte riktigt beredd p�. Jag tittade bak och s�g att b�de domaren och skytten var beredd. D� best�mde jag mig f�r att resa p� avst�nd eftersom Gira av n�gon anledning p�verkades s� av min n�rvaro. Hon rusade ner i diket och b�kade/hoppade i riset. Vad h�ller hon p� med? Jag sprang ner och s�g att f�geln l�g under ris och gr�s. N�r domaren kom sekunden senare gav jag ett apportkommando samtidigt som jag backade tre-fyra meter. Det blev en snygg apport. Allt kan verkligen h�nda! Jag var tvungen att skratta. Snacka om tragiskt. H�r har man g�tt och l�ngtat efter det perfekta f�gelarbetet under provtid och n�r man �ntligen f�r chansen, d� tar Gira den i avancen. Hur stor sannorlikhet �r det p� en skala? Domaren f�rklarade att detta absolut inte var n�gon belastning p� hunden, men att det inte gick att r�kna som f�gelsituation eftersom inget skott avlossats. Domaren till v�nster och provdeltagare Ari till h�ger. Gira gick �terigen j�ttebra under sitt sista sl�pp. Nu var vi tillbaka d�r vi b�rjat p� morgonen. Den finska hunden letade d� under ca en halvtimme efter en fasan som st�tts och landat i ett dike. Jag och Gira n�rmade oss detta omr�de. Jag var noga med att komma i r�tt vind eftersom jag inte ville ha fler belastningar i form av st�tar. Helt pl�tsligt stramade Gira upp i ett klockrent, snyggt och precist st�nd. Jag s�g exakt p� henne var fasanen tryckte. �ven denna g�ng valde jag att avancera p� avst�nd. Avancen var den v�rsta jag sett! Hon hoppade r�tt upp och hoppades nog att hon skulle krossa fasanen med framtassarna n�r hon landade. Det var precis s� d�r som man sett att r�var brukar g�ra n�r de d�dar r�ttor. Som en projektil kom fasanen upp och sekunden senare kom skottet. Gira fl�g till marken och blev helt stilla. F�rst var jag tagen av situationen. Det var som om tiden stod stilla. Alla stod tysta. Sedan kom gl�djen. "Jaaaaaaaa!!!!!!!!" Armarna str�cktes mot skyn, en gl�djet�r trillade ner f�r kinden och Gira fick en stor kram. �ntligen kom det! Det perfekta f�gelarbetet under provtid. Om n�gon sagt �t mig att detta skulle h�nda under provet p� Junkkari skulle jag �ven bett dem l�sa den d�r om "r�dluvan och vargen". Det perfekta f�gelarbetet skulle enligt mina plander komma i Klimpfj�ll p� det underlag som jag trodde vi beh�rskade n�gorlunda. Domaren som var h�rd men r�ttvis ville �ven se hur en unghund arbetar efter en situation alternativt klarar flera f�glar i rad (normalt sett kopplar man efter varje f�gel i Finland)  och l�t Gira forts�tta s�ket. Hon drog iv�g i 180 efter den fasan hon rest. Jag kunde ju inte l�ta Gira g� efter denna f�gel och riskera en st�t p� det fina arbetet vi just haft. P� ca 150 m bl�ste jag en stoppsignal. Hon stannade omedelbart. P� det gav jag en v�ndsignal och dirigerade henne �t motsatt h�ll. Hon �r r�tt s� lydig p� pipan, men man vet aldrig. Hon lydde tack och lov. Ari och Nobody p� jakt efter pris. Nu hade vi uppn�tt 60 minuters sl�pptid och klockan var bara ett. Det var femton minuter mer �n vad man normalt sett f�r p� Junkkari. Detta eftersom vi bara var tre deltagare i gruppen. Jag visste att vi var till pris OM vi nu klarade den �terst�ende kastapporten. Eftersom Gira tyv�rr �r lite l�tt i baken i flog och skott (f�rutom i riktiga f�gelsituationer) gjorde att pulsen gick upp rej�lt inf�r detta moment. En kastapport fick bara inte f�rst�ra mitt allra f�rsta pris. Jag st�llde mig bakom en husknut s� att Gira inte skulle se vad som p�gick. Nu var det total koncentration f�r pirriga hannapanna. Gira sk�tte sig exeplariskt trots att jag n�stan skakade. Kastapporten p� fasantuppen blev prickfri. Duktig tjej! Nobody vilar ut i bilen inf�r kastapporten, men �r lite f�r nyfiken f�r att l�ta bli att spana in kameran. I Finland tr�ffas alltid alla deltagare ett par timmar efter provet f�r en provgenomg�ng. Domaren g�r grundligt igenom dagen och f�rklarar utf�rligt sin bed�mning p� varje hund. Min domare hade d�mt p� Junkkari i m�nga �r, 20 �r om jag inte minns fel. Han hade aldrig haft hundar i s� h�g klass i samma grupp. N�gon som sticker ut i gruppen finns det alltid, men vi var alla l�ngt �ver medel. Det var roligt att h�ra. Gira hade toppbetyg p� alla egenskaper. P� en femgradig skala fick hon fyra p� fart, s�kteknik, vindanv�ndning, lugn i flog, samarbete och jaktlust. Hon fick full pott p� apporten, avancen och efters�ksgrenarna. Enligt domaren var det en st�t f�r mycket f�r ett f�rstapris och final p� m�ndagen den 22/9. F�r varje st�t/belastning drar domaren po�ng fr�n s�kresultatet vid summeringen. Enligt domaren var han tvungen att dra lite till f�r att jag �nd� inte skulle hamna p� ett f�rstapris eftersom betygen var s� h�ga. Jag landade p� 62 po�ng och ett andrapris. N�jda pristagare. V�r f�rsta premiering och f�rhoppningsvis inte sista. Tyv�rr s� tror jag domaren hade lite problem med matematiken. N�r jag r�knar ihop mina po�ng s� f�r jag det till 57 po�ng. Detta gr�nsar till tredjepris ist�llet f�r ett f�rstapris. Han hade nog inte beh�vt dra det d�r extra "bara f�r att". Men men, slutpo�ngen spelade ingen st�rre roll bara det att ett antal andrapristagare fick st�lla upp i finalen eftersom antalet f�rstapristagare var s� l�gt. Vilka de blev avgjordes p� po�ngen.  Bland str�vh�ren var det fem f�rstapris och sexton andrapris. Ett andrapris i den samlingen var inte helt fy skam med andra ord. Jag �r j�tten�jd att vi trots alla motg�ngar lyckades ta pris i denna stora t�vling p� ett helt ok�nt underlag. Det trodde jag inte vi skulle klara. Dessutom var det bara marginaler fr�n ett f�rstapris. Hade hon inte tagit den d�r fasanen i avancen hade vi f�tt tv� fina f�gelarbeten och kanske ett f�rstapris. S� n�ra men �nd� s� l�ngt borta. Voine voine... Har du l�st �nda hit vill jag ge dig ett stort tack till att du delar min resa och utveckling om hur jag l�r mig jakt �ver st�ende f�gelhund och arbetet bakom varje delmoment. Om man blev granskad av en helt utomst�ende person skulle man garanterat bli klassad som fullst�ndigt galen med tanke p� att man l�gger ner s�dan tid och engagemang p� n�got som �r s� litet i f�rh�llande till stora v�rlden. Men f�r mig �r detta en hel vetenskap som �r otrolgt intressant och som jag har gett mig den p� att l�ra mig. Tack till Affe f�r tolkningshj�lpen under provdagen och till Ingemar under provgenomg�ngen. Utan er hade jag inte fattat n�got och inte heller kunnat l�ra mig lika mycket. Tack �ven till alla er som gratulerat mig via mail, g�stbok mm. Det v�rmer! Tack �ven till er som betyder lite extra. Ni som svarar och st�r ut med alla tokiga fr�gor och p�st�enden. Ni som st�ttar, l�r och peppar. Ni �r v�rdefulla m�nniskor, inte bara inom hundv�rlden utan betyder mycket p� m�nga plan. Nu kommer jag att s�tta upp nya m�l som ska jobbas med inf�r n�sta �r. Ger man sig den p� n�got och jobbar p� det, s� kan man faktiskt n� en bra bit. F�r en del g�r det l�tt och f�r andra lite tyngre, och som vanligt kommer inget gratis till hannapanna. Jag l�r f� slita f�r att framg�ngen ska �verv�ga motg�ngen. Men den krokiga v�gen ger en sak som �r nog s� v�rdefull som framg�ngen, och det �r kunskap. Den kan ingen ta ifr�n mig. En som lyckas utan att veta varf�r kan f� det k�mpigare i det l�nga loppet. Som en guldgruva brukar s�ga, vinnare �r den som kommer tillbaka. S� sant!

• 17-18/9 Tr�ning och s�rskilt prov p� f�lt p� Tapio M�kis marker med Hannu Liedes Finland 

2020-09-18 S�rskilt prov i Kauhava Giras tassar hade tagit h�rt av onsdagens tr�ning. Tidigare var det bara ett nyl�kt s�r p� tre tassar. Nu hade det sl�ppt hud p� varje trampdyna. Mest troligt kommer hon att ha bytt skinn p� alla tassar och alla dynor innan detta �r �ver. En onsdag med blandat resultat och trasiga tassar gjorde mig aningens os�ker inf�r provet. N�r jag sedan tidigt p� torsdagmorgon plockade ut Gira ur buren fick jag fullst�ndigt frispel. Jag �r en hum�rm�nniska p� b�de gott och ont. Jag kan l�tt visa gl�dje men �ven frustration de g�nger det strular. "F�rgrymmade skithund som aldrig kan vara frisk! Alltid �r det n�got som ska rappla! R�cker det inte att hon �r utan ork, matv�grar, �r skendr�ktig och har trasiga tassar?! N�got �r mot mig och vill inte att jag ska lyckas!" Det fanns nog en och annan som undrade vad som stod p� denna tidiga torsdagsmorgon. Gira hade f�tt vattensvans trots att jag varit noga med t�cket dagen innan. Hur skulle jag g�ra nu? Skulle jag kunna starta? Egentligen f�r man inte starta med skadade hundar. Nu var det b�de tassar och svans. Efter r�d och tips best�mde jag mig f�r att chansa p� start. Jag var ju �nd� h�r. Jag fick l�na ett t�cke som gick �ver ryggen och ner mot bakbenen. Detta skulle h�lla henne varm hela dagen. Trots att jag inte �r blondin t�nkte jag plocka fram mina bl��gda sidor om n�gon skulle fr�ga eller p�peka. "Va, jag f�rst�r inte riktigt??? Watertail, vad �r det?"  Dessutom valde jag att socka Giras alla fyra tassar utan att fr�ga domaren om det var ok. Sockar jag bara tv� tassar skulle de nog f�rst� att de tassarna var skadade. Nu kunde jag ju bara vara en fjantig tjej som �verbeskyddar sin lilla guldklimp till hund mot n�tning av den vassa stubben. Jag visste att jag skulle f� ett nej om jag fr�gade. De fick s�ga till mig i s� fall. S� fick det bli. Vi samlades p� ett caf�. Vi var tv� provgrupper med �verv�gande finska startande. Jag och Affe fick g� i en egen grupp eftersom domare Hannu inte ville d�ma sin egen hunds kullasyskon. Vi var tre unghundar, tre �ppenklasshundar och tv� elithundar i v�r grupp. Jag och Gira startade som nummer tv� efter en breton. N�stan alla finskar r�ker och redan under onsdagens tr�ning f�rstod jag nyttan av detta. Ja inte s� att jag skulle b�rja r�ka, men jag �kte raka sp�ret till aff�ren och k�pte mig en t�ndare. N�r man g�r prov p� f�lt m�ste man h�lla koll p� vindriktningen. Den varierar och �r inte alltid s� l�tt att k�nna. Giras f�rsta sl�pp var i r�tt vind. Svansen h�ngde till en b�rjan men r�tades ut efter en stund. Jag s�g att deltagarna och domaren tittade p� min ompl�strade krabat, men jag l�tsades som om det var det naturligaste p� jorden. Jag hade k�pt ny tejp (leukoplast) och lindat n�gra extra varv s� att skydden skulle sitta. Gira �ste p� f�r fullt och sprang med min aktiva hj�lp fr�n dike till dike. Hon hade h�gt huvud, bra fart och vidd och god kontakt med mig. Jag styrde och visslade kanske lite v�l mycket, men jag ville visa upp ett toppens�k. Gira kov�nde inte en enda g�ng. Vid sl�pp nr tv� hade vi lite sidvind.Tack vare min t�ndare registrerade jag detta s� att Gira fick g� diagonalt �ver f�ltet. Detta f�lt var "huge" kan jag s�ga. Domaren blinkade plirigt till mig och sa "vi tar detta f�lt i den riktningen fr�n kant till kant". Han skrattade n�r han s�g min knipholk till ansiktsuttryck. "Jag bara skojar. Ta s� mycket du f�r med." Nu fick man lov att improvisera. Hur g�r jag nu? Jag valde att sj�lv g� p� bra avst�nd (100m) fr�n det dike som l�g mot vinden. Gira gick �nda mot det diket och mycket korta slag �t andra h�llet i medvind. Genom att �ka avst�ndet till diket ytterligare kunde jag �ka ytan jag fick med mig. Gira gick kanon och nu l�t jag henna g� utan min inverkan, och se det gick ju �nd�. Efter det sl�ppet sa domaren "nu har vi sett tillr�ckligt av s�ket". Jag fr�gade om det var ett bra eller d�ligt s�k. Han bara flinade som svar. Jag gick och funderade p� vad han menat med "tillr�ckligt av s�ket". Skulle jag f� sl�ppa mera? Ingen av oss hade haft n�gon f�gelkontakt. Andra gruppen rapporterade f�gel i varje sl�pp. Typiskt, t�nkte jag. Vi bytte omr�de och d� b�rjade jag fatta vad domaren menat med "tillr�ckligt av s�ket". Detta omr�de var betydligt mindre med m�ngder av diken och sn�r. Enda st�llet man hittat f�gel under dessa tv� dagar var just h�r, i diken och sn�r. Nu var vi ute efter f�gel och hundens s�k och reviering var inte l�ngre lika viktig. Jag och Gira var f�rst ut. "Sikta mot dikena" var domarens enda kommentar. Vi hann inte l�ngt innan Gira stod. Jag anm�lde och vi gick fram. Tyv�rr resulterade inte avancen i n�gon f�gel. Va, har hon b�rjat st� tomt helt pl�tsligt, t�nkte jag irriterat. Vi rundade en lada och jag ville skicka �ver Gira till n�sta dike. Vi hade sidvind s� det var inte helt l�tt att styra henne p� den lilla ytan. Jag blev sur och tog n�gra kliv fram�t f�r att f�rtydliga mitt utkommando. D� klev jag sj�lv upp en fasan. Gira satte sig spontant igen. Helt lugn. H�r kom det verkligen fram nya sidor. Spontant lugn i flog och tomst�nd, plus och minus. Mest troligt var det denna f�gel hon s�tt f�r, men orutinen gjorde nog att hon inte kunde avancera tillr�ckligt l�ngt och precist. Fasaner kan ibland vara r�tt sv�ra f�r en unghund. Enda g�ngen vi haft f�gel mitt p� ett f�lt under dessa tv� dagar var nu, i mitt sl�pp. F�rgrymmat! Jag blev inte glad �ver att den efterl�ngtade f�gelkontakten blev f�rst�rd av mig. Gruppen gav mig pikar att hunden var duktigare �n mig. Hon var i alla fall lugn i flog till skillnad fr�n matte. ;-) Koppla, sa domaren. Det blev bara en blid fr�n dagen. H�r st�r Gruffa till v�nster. Domare, skytt och Affe �r p� v�g fram. I slutet p� dagen fick vi ett sista sl�pp just f�r att hunden visat s� fina egenskaper och att den tydligen inte gjort bort sig i n�gon f�gelsituation. Kort efter sl�ppet st�tte Gira en fasan. Varken domaren eller skytten uppm�rksammade detta. Gira stod kvar som en staty och tittade mot mig. Hur skulle jag g�ra nu? Jag var ju tvungen att f�rs�ka l�tsas som om det regnade. "St�r hon" fr�gade domaren. Jag l�tsades inte h�ra vad han sa och visslade en v�ndsignal. Gira satte fart och st�tte upp en stoooor rapph�nskull. Jag trodde jag skulle d�. D�r fick jag min chans och saboterade den totalt p� grund av att jag skulle sl�ta �ver en st�t. Tji fick jag! Gissa om domaren tyckte att jag var smart som visslade n�r hunden stod. En mer rutinerad f�rare hade haft mer is i magen och avvaktat, anm�lt och g�tt fram. Jag s�g inte att hon stod. Hon var ju bara lugn i flog enligt mig. Jag har fortfarande inte ber�ttat f�r Hannu om st�ten. I slutet p� dagen skrattade jag �t honom och sa "f�rarfel". Ja han kunde inte annat �n h�lla med "men du l�r dig" sa han avslutande med en klapp p� axeln. Vi fick bra po�ng p� det mesta, men hade ingen lyckad f�gelsituation och blev tyv�rr utan pris. En av de svenska hundarna gick till pris. Det var Ingemar och Hoffa. Tyv�rr s� missade de i apporten och landade p� ett tredjepris. Hunden �r det inget fel p�. Hon visade upp en otrolig kapacitet f�r att vara andra dagen p� ett ok�nt underlag. Gira sprang p� fastande mage och orkade relativt mycket med tanke p� omst�ndigheterna. Svansen h�ngde s� fort hon gick i koppel, men r�tade ut sig n�r hon sprang. Till och med pipet i provgruppen har b�rjat avta. Hon somnade till och med ett par g�nger i v�ntan p� sl�pp. Trots brister i f�gelhanteringen �r jag fortfarande s�krast p� f�gelsituationer. S�ket verkar l�sa sig av sig sj�lv s� l�nge hon springer. Lite mer rutin p� vild f�gel �r det hon beh�ver. Det �r l�ttare sagt �n gjort n�r det g�ller mig. Resten l�ser sig. Sammanfattningsvis s� kan man s�ga att orutinen blev v�rt fall detta prov, mitt livs andra.

 

2020-09-17 Tr�ning Nivala Finland Klockan 05.30 m�tte vi pigga och glada, Kirunaborna p� IKEA:s parkering i Haparanda. Efter en liten frukost p� Shellmacken vid gr�nsen styrde vi kosan syd�st ner mot Nivala. Helt pl�tsligt fattade man nada om vad som stod p� skyltarna och vad folket sa. Vi som �kte tillsammans fr�n Sverige var Roger och Henna, jag och Gira, Ingemar och Hoffa, Carolin och Hyv� Uno samt Affe och Gruffa. (Foto Andreas) V�l framme i Nivala m�tte vi upp Hannu och Kaisa, v�ra guider f�r dagen. Vi knatade in p� Halpa Halli, typ Rusta och k�pte tr�ningskort. Inte f�rsta st�llet jag trodde man skulle hitta s�nt p�, men tydligen i Finland. Ingemar och Hoffa Roffa var f�rste par ut och kut Jaha, sedan var det dags att sl�ppa loss vilddjuren och f� dem att fatta att vi inte var ute p� en kiss och bajsrastning utan f�r att finna f�gel. Det var blandat resultat f�r oss alla. Ett par var mycket intresserad av alla nya dofter p� marken, n�gon gick gladeligen efter f�lthare och en annan efter f�gel. Kaisa, Carolin, Affe och Andreas p� v�g till samling f�r en kopp kaffe. Gira sprang faktiskt riktigt bra till en b�rjan. Vi hade tr�nat v�ndsignaler med pipan innan s� jag visslade varje g�ng hon f�rsvann ner i diket p� kanten av f�ltet. Problemet jag hade redan vid tr�ningen var kov�ndningarna. Dessa tenderade att �ka till en stor ringning bakifr�n innan hon sprang �ver till n�sta kant, ibland till och med bakom mig. S� h�r kunde det inte se ut inf�r kommande dags jaktprov. Gira Det k�ndes verkligen skumt att st�lla upp p� prov innan man visste om man klarar underlaget. Det �r mot mina principer. Garantier har man aldrig, men n�gon form av fingervisning och en k�nsla �t vilket h�ll det lutar har man oftast. Nu visste jag inte hur en bra hund p� f�lt ska jobba eller hur jag ska f�ra hunden f�r att styra och underl�tta. Detta skulle jag nu l�ra mig p� kortast m�jligaste tid. Tyv�rr s� hittade vi inte s� m�nga f�glar som jag hoppats p�. Jag ville att Gira skulle f� m�nga f�gelkontakter just f�r att l�ra sig respektera och inte g� f�r n�ra innan hon st�r. Det kan l�tt bli en st�t f�r mycket p� vild f�gel just f�r att mina f�glar h�r hemma trycker r�tt bra. Kaisa hade packat en hel fikakorg med bla finska piroger. Smaskens! Gira fick springa med tasskydd hela dagen. Tejpen satt inte s� bra s� jag fick stanna lite nu och d� och s�tta p� ny tejp. Det var riktigt b�kigt. Vid ett tillf�lle gl�mde jag att dra igen fickan d�r jag hade tejpen. I samma ficka hade jag mobiltelefonen. En timme senare uppt�ckte jag att den var borta. Man hinner springa f�rbi m�nga gr�sstr�n och diken p� en timme kan jag s�ga. Att hitta telefonen var som att hitta en n�l i en h�stack. Suck! Gira tappade tasskydden konstant, sprang mer bakom �n framf�r och telefonen var borta. Nu var jag riktigt sur. Hur i hela friden kunde jag inbillat mig att vi skulle kunna �ka hit och p� nolltid l�ra oss hur jakt p� f�ltf�gel g�r till. Korkat Hanna! Deppad gick jag fram till Hannu och Roger beredd p� att ge upp och ber�ttade om att min mobil var borta. Roger sa, men jag ringer p� din telefon s� kanske vi h�r den. Den ligger garanterat i ett dike med vatten t�nkte jag samtidigt som jag f�rs�kte minnas hur jag g�tt senaste timmen. Inte ett ljud. F�rgrymmade skitf�lt! D�, helt pl�tsligt h�rde jag min bekanta trudilutt. D�r l�g den, min bl�tt gl�nsande vikbara nalle. Snacka om tur! Nu fick jag lite mer energi och f�rs�kte peppa mig inf�r kommande sl�pp. Hannu s�g nog att jag beh�vde lite uppmuntran och gick med mig �ver f�ltet. Jag klagade p� kov�ndningarna och dikesracen bak�t. Hon ska ju springa framf�r mig! Jag, Hannu och Roger st�r och surrar. (Foto Ingemar) Hannu visade hur jag skulle g� och hj�lpte mig att l�sa hunden. Han styrde mig med att s�ga vissla, fram�t, v�nta, h�ger och v�nster. Det b�rjade fungera. Gira revierade riktigt fint, tog med sig marken och utnyttjade vinden. Aha �r det s� man g�r, t�nkte jag. Allt h�nger p� tajmingen. Learning by doing tror jag �r min meliodi. Vi avslutade dagen med ett jobb p� en rapph�nskull. Det var ett snyggt jobb av min hund. Tyv�rr fattade jag inte att hon stod d�r nere i diket. Jag s�g bara svansen och trodde att hon drack vatten. K�r p� nu, sa jag irriterat. D� avancerade hon och k�rde upp en hel kull av f�glar. Hon stannade spontant. Ooops! F�rutom rapph�nsen hade Gira en st�t p� fasan under dagen. St�t, ropade jag direkt f�geln gick upp. Jag fick noga restriktioner att inte vara s� �rlig om f�gelsituationerna p� provet. Niemas problemas, sa jag och funderade hur jag skulle f� Giras spontana stopp att se ut som om det regnar. Jag f�r v�l kalla in henne om inte annat, t�nkte jag. Det domaren inte har sett kan han inte heller bed�ma, men han kan ana ugglor och man f�r g�ra vad man kan f�r att sl�ta �ver. Det �r s� det fungerar b�rjar jag f�rst�. Sm�tt darrigt och mycket os�kert var det s�rskilt prov p� f�lt som v�ntade n�sta morgon.

 

2020-09-16 Inf�r Finland Schemat i Finland har �ndrats lite nu och lite d�. Tanken var att jag skulle �kt nu p� morgonen, men det senaste budet �r onsdag 06.30 i Haparanda. Oj, det blir att �ka mitt i natten! Jag har ca 40 mil till Haparanda. S� h�r se schemat ut: Tisdag em/kv�ll - k�r till Caroline Lidman och korth�ret Hyv� Uno. Vi blir tv�, ev tre hundar och tre personer i bilen. Vi l�r f� stuva ordentligt f�r att rymmas. Vi sover n�gra timmar. Onsdag - b�rjar k�ra till Haparanda vid tre p� natten. Vid tullen m�ter vi upp �vriga Fj�llbrisare och f�ljs ner till Nivala (stavning?) f�r att tr�na p� Tapio M�kis f�gelrika marker. P� kv�llen k�r vi ner till Lapua (stavning? �r inte s� bra p� finska) d�r vi kommer att bo i ett kapell resten av tiden. Det �r en liten h�la utan aff�rer. N�gra lokala tanter kommer att f�rse oss med mat f�r en billig penning. Jag gissar p� finskt br�d, finska piroger och morotsl�da :-) Torsdag - s�rskilt prov med n�gon finsk domare. Jag har ingen aning om var eller hur. Det ordnar sig s�kert. Jag t�nker chasa p� att starta Gira med tasskydd �tminstone p� en tass. Fredag - vilodag. Gissar att vi kommer att se oss omkrig lite grann. L�rdag - det �r 350 hundar som startar. S� m�nga har det aldrig varit. De har delat p� str�v- och korth�ren. Jag kommer att g� f�ltprov p� l�rdag och utst�llning p� s�ndag. F�r korth�ren blir det tv�rt om. Riktigt hur ett prov p� f�lt och f�ltf�gel g�r till vet jag inte �nnu. Jag hoppas att det l�ser sig under tiden. Det enda jag vill �r att Gira springer utav bara den, sedan l�ser sig resten. Jo, men jag tror faktiskt det �ven om det l�ter bl��gt, naivt och lite kaxigt. S�ndag - utst�llning. Ja, avgiften �r ju redan betald s� d� kan man v�l starta �ven om jag inte kan garantera att Gira inte kommer att kl�ttra p� domaren igen. Det f�r g� som det g�r. Har vi ingen jaktmerit gissar jag att det inte �r s� viktigt med resultatet. Vi f�r v�l ta det som tr�ning med se och l�ra. M�ndag - final. Sj�lvklart kommer jag g�ra allt f�r att vi ska delta denna dag. Men att vi som orutinerat ekipage har n�got i finalen att g�ra bland 350 hundar tillh�r sagornas v�rld. Jag gissar att vi k�rt hem under natten och att jag �r p� jobbet n�got tr�tt och sliten men med m�nga nya erfarenheter. Under helgen har jag sytt en hel uppsj� med tasskydd. Ig�r var jag p� apoteket och inhandlade diverse tejp och lindor i f�rebygande syfte. Ig�r kv�ll hade jag lokaliserat n�gra rapph�ns. Gr�set p� v�r �ng �r nu s� pass l�ngt att h�nsen g�rna g�mmer sig mitt p� �ngen. Perfekt tr�ning! Jag ville kolla hur pass de nysydda sockarna satt kvar p� tassarna samt om Gira var p�verkad p� n�got s�tt. Jag gissar att det blir denna tass som kommer att beh�va en socka som skydd. Denna tass ser ju superfin ut... ...och denna likas�. Gira sprang obehindrat med full fart, v�nde i steget och n�p fast den f�rsta f�geln. Hon fick st� i ca fem minuter innan jag gick fram. Jag f�ktade s� att f�gel gick upp eftersom jag inte vill att Gira tar n�gra fler f�glar i avancen s� h�r n�ra inp� provet. Tr�g avance �r det sista hon har. Gira fixade �ven den andra f�geln. Bilden �r fr�n tr�ning tv� veckor tidigare. Eftersom det p� f�lt finns fasan t�nkte jag tr�na n�gra kastapporter p� tyngre objekt. Jag tog upp den d�r tj�dertuppkycklingen som jag s� olyckligt k�rde �ver med bilen f�r ett �r sedan. (Ni som h�ngt med ett tag kommer s�kert ih�g bolggen om detta.) N�gra infrysta gr�f�glar f�llda med min b�ssa l�r jag inte ha �n p� ett tag. Jag h�vdar fortfarande att den d�r skogsjakten inte fungerar...till dess motsatsen �r bevisad och jag sett det med egna �gon.  F�rst kastade jag ut f�geln utan skott. Den var tung men hon kom med den n�r hon v�l f�tt ett bra grepp. I Finland �r det sittande avl�mning. Det har vi alltid k�rt vid apporter, men jag tr�nade lite tydligare med att hon fick sitta extra l�nge innan jag tog apporten. Sedan lade jag ut f�gel i gr�set n�r Gira inte s�g. Hon fick g� ut p� apports�k. Mitt i s�ket st�tte hon upp en rapph�na som ingen av oss visste skulle finnas i omr�det. Jag sa inget utan ville se vad som skulle h�nda. Gira satte sig spontant p� momangen och satt kvar medan hon tittade p� f�geln som seglade iv�g. Nu hade jag ett bra l�ge att kolla apportkommandots tyngd. Jag kallade in och skickade ut p� ett nytt apports�k. Gira gick ut utan att rota d�r rapph�nan suttit, h�mtade tj�dern och gjorde en perfekt avl�mning. Nu var matte lycklig kan jag s�ga. Efter ett par bra kastapporter med skott, tv� bra f�gelarbeten med st�nd och en respekterad st�t k�nde jag att det finns ett litet litet hopp att vi kan f� ett pris i Finland. B�de jag och hunden �r sugen och taggad. Det h�r ska bli roligt!

• 12-14/9 Fj�llprov Klimpfj�ll

2020-09-12 Men att... ...det finns m�nga hj�lpsamma m�nniskor! Tack f�r alla r�d och tips kring skendr�ktighet och tasskador! Idag kom en av de v�nligaste sj�lar jag m�tt med diverse l�kningsprodukter till Gira. Jag har rengjort s�ren ytterligare en g�ng med Jodopax, klippt bort l�sa hudbitar och filat h�rda kanter. Sedan sm�rjde jag p� en hokuspokussalva ala Arvidsjaur. D�refter lade jag ett tassbandage p� alla fyra tassar. Tanken �r att denna salva skall f� tr�nga in ordentligt i huden och p�skynda l�kningen. Gira tyckte det var sk�nt med bandaget. Den underliggande bomullen d�mpade trycket. Nu kunde hon g� utan att det gjorde ont. Helt pl�tsligt upplevde jag henne som mycket piggare. Bandaget �r ett luftigt s�dant som andas men �nd� h�ller s�ren rena fr�n smuts. Hur man l�gger ett tassbandage som sitter kvar kan du l�sa h�r.  Tratten skall f� sitta p� under natten s� att Gira ej slickar och bl�ter ner eller biter bort bandaget. Imorgon bitti tar jag bort bandaget och sm�rjer p� nytt. Nu f�r s�ren vara �ppna och luftas helt och h�llet s� det bildas en ny stadig yta. Med lite tur �r de l�kta till Finlandsresan och Junkkarri. Kanske kan vi �ven hinna med en och annan stillsam f�geltr�ning h�r p� g�rden. Tyv�rr m�ste jag nog bli tvungen att st�lla in Klimpfj�llsprovet. Sj�lv �r det f�rsta dagen av fem som jag f�tt beh�lla maten (peppar peppar) magkramperna �r dock kvar till viss del. Jag har �n ingen energi att ta mig upp p� n�got fj�ll och g� hela dagen. Hade jag n�gon energireserv att tala om skulle jag nog kunnat g� p� tjurskalle. Men jag har varit p� fj�llet f�rr n�r min energidep� �r slut. Det finns trevligare stunder. Riktigt tungt k�nns det ocks� n�r jag ikv�ll f�tt rapporter om mycket bra f�geltillg�ng f�r b�da dagens partier. Alla hundar hade f�tt chans p� f�gel. Det var ju som gjort f�r mig, jag som l�ngtat efter f�gelsituationer. Men f�rst m�ste man ha en hund som kan springa och en f�rare som orkar g�, s� vi stupar redan d�r. Nu letar jag febrilt efter ljuspunkter. Om ni j�mf�r bilderna nedan med g�rdagens bilder, visst syns det som om det l�ker?!? N�stan alla sm� s�r �r borta och nu fuktar hon bara sm� droppar genom de �mma dynorna. S� l�nge det finns liv finns det hopp. Dessutom s�gs ju tiden ska l�ka alla s�r och om sanningen ska fram s� har vi ju inte br�ttom n�gonstans. Det �r bara min lilla jycke som har en matte som ibland vill mer �n man kanske b�r hinna.

 

2020-09-11 Hur g�r djur? Ja, jag �kte till veterin�ren i m�ndags f�r att s�kerst�lla att Gira inte hade n�gon infektion i kroppen. Veterin�ren kontrollerade tempen, blodv�rden, socker samt lever- och njurv�rden. Inget av detta tydde p� n�gon infektion. D�remot visade den fysiska unders�kningen att Gira har mj�lk i juvren. Jag funderar verkligen hur hon kan ha det fortfarande n�r det �r �ver tre m�nader sedan senaste l�pen slutade. Veterin�rens bed�mning �r att Gira trots det �r skendr�ktig. Det f�rklarar hennes matv�gran, d�liga ork och lite annorlunda beteenden. Hon har dock inga l�tsasvalpar. I all hast gl�mde jag kopplet hemma, men vad �r det f�r problem med nya Gira utan koppel. Skulle jag ha henne som s�llskapshund s� f�r hon g�rna vara skendr�ktig. Hon var som f�rbytt mot de tidigare g�nger jag varit hos veterin�ren. Gira var som en filbunke. Satt lugnt och fint trots att den ena efter den andra hunden passerade n�gon meter bredvid. Veterin�ren fick kl�mma och k�nna, lyfta och b�nda. Gira var fortfarande lika cool, n�stan menl�s. N�r vi gick mellan rummen lufsade hon t�tt bakom som om jag hade ett osynligt koppel. F�rsta g�ngen jag s�g juvren sv�lla var i samband med att jag slet av mig h�lsenan i slutet p� januari. D� r�kade jag och min man ge hundarna dubbel matranson p� morgonen. Han gav innan han �kte till jobbet och jag n�r jag klev upp vid niotiden. Hundarna klagade inte, utan �t gladeligen och blev runda och goa. Vid n�rmare eftertanke s� var detta ca tv� m�nader efter l�pen. �nda sedan dess har juvren varit svullna och d� s�kert �ven m�jlkfyllda. Hon var nog skendr�ktig redan d�. Fr�gan �r om det verkligen g�tt �ver mellan varven? Hur som helst s� sa veterin�ren att jag skulle �ka motionen och minska foderm�ngden. Det �r ju v�rldens enklaste sak med en jakthund som springer p� fj�ll och i skog var och varannan dag och som dessutom beh�ver mat f�r att orka. Vad g�ller maten �r det enkelt eftersom hon matv�grar. Motionen d�remot �r inte det enklaste att �ka. Vi har sedan i b�rjan p� sommaren tr�nat varierande konditionstr�ning d�r jag cyklar och Gira drar ett bild�ck bakom sig, simning och intervalltr�ning upp och ner f�r en sandbacke. Till detta kommer alla skogsturer p� minst tv� timmar och nu p� h�sten �ven heldagar p� fj�ll. Men visst vi kan �ka tr�ningen ett par sn�pp. Eftersom jag sj�lv �r sjuk f�r tillf�llet s� bad jag min man att ta med sig hundarna p� en tur ig�r. Vi �kade fr�n en mil till en och en halv. Terr�ngen var varierande med grusv�g, skogsstig och ren och sk�r skogs- och myrmark. N�r Albin kom hem s�g jag att Gira var stel som bara den. N�r hon kom in l�mnade hon rej�la fotavtryck av blod p� golvet. Tre av fyra tassar var helt s�ndertrasade. HJ�LP!!! Med bara tv� dagar kvar till Klimpfj�ll och sex till Finland och Junkarri. Hur i hela friden skulle detta hinna l�ka? Varf�r gick tassarna s�nder just nu och inte i f�rrg�r, helgen som var eller under premi�ren? Mitt gamla korth�r d�remot verkar ha tassar av st�l. Han har inte tr�nat lika mycket som Gira och �nd� h�ller tassarna trots att de sprang lika l�ngt och i samma terr�ng. Han har �ven en betydligt tyngre l�pteknink �n Gira som flyter fram. Vid trav studsar han upp och ner samtidigt som jag skulle kunna st�lla ett saftglas p� Giras rygg och det skulle vara lika fullt. N� jag fattar inte!  Nu �r det bara att g�ra det b�sta av situationen och hoppas hoppas. Min anm�lan p� Klimpfj�llsprovet kommer att f� st� kvar in i det sista. Jag �r anm�ld till l�rdag och s�ndag. Vid minsta tvekan kommer jag nog att stryka mig eftersom resan till Finland f�r g� f�re. Skiter det sig ordentligt och jag inte kan starta p� n�got av proven s� kommer jag inte att f�rs�ka starta p� n�got annat prov senare heller, inte f�rr�n �ppen klass. Efter Finland kommer jag att jaga till dess att sn�n s�tter stopp. Efter ny�r blir det att plocka fram turskidorna och b�rja leta vinterripa. F�r jag m�ste ju ta revansch p� Abiskoprovet som jag missade i v�ras.  Prov i all �ra och jag beh�ver verkligen l�ra mig, men de tar p� tok f�r mycket tid fr�n jakten. �r Gira ett material v�rt namnet har meriter i unghundsklass ingen st�rre betydelse. R�tta mig om jag har fel. Nu ska jag tv�tta s�ren p� Gira och slicka mina egna f�r motg�ngarna. Tjingeling

• 3-6/9 Riksprovet  Dundret G�llivare

2020-09-07 Riksprovet genomf�rt Nu �r det avklarat, mitt absolut f�rsta jaktprov. Det k�nns b�de bra och d�lig. Framf�rallt har det varit enormt l�rorikt. Jag har f�tt se att det �r inte mycket som skiljer en vinnare fr�n en f�rlorare. Men f�r att f� ett pris s� m�ste man ha marginalerna p� sin sida. Trots detta s� finns det en nyckel till marginalernas skattkammare, f�r det �r inte f�r intet att mr Landin �terigen vinner Riksprovet. Han �r smart och utnyttjar situationer och terr�ng. Hans hundar �r s� genomarbetade och rutinerade att n�r v�l chansen kommer s� f�rvaltas den till 100 %. Det �r bara att lyfta p� hatten och gratulera. Anders Landin vinnare av Riskprovet 2008 med Landinarnas Dagny, knep �ven tredjeplatsen med Landinarnas Jana Elitgruppens duktiga domare Tord Stenlund h�ller kritik efter f�rsta sl�ppets provomg�ng Andreas Karlsson med Jievjav�rrin Hera blev andra b�sta ekipage  Hera hade tr�g avance p� synlig f�gel men n�r den v�l kom var det med full fart. F�r min och Giras del blev det stolpe ut. Vi var med p� den situation som gjorde Andreas och Ronja till riksprovsvinnare i ukl. Jag hade g�tt med elitklass dagen innan dels f�r att se och l�ra om hur duktiga ekipage f�r fram sina hundar men ocks� f�r att se var f�glarna fanns (man m�ste ju b�dda lite ;-). V�ra tre unghundspartier hade dem bakat ihop till tv� stora. Det var 50 % chans att jag skulle f� g� p� samma st�lle som elitgruppen. Jag blev pl�tsligt utan boende eftersom Giras kullasyster fick st�lla in pga l�p. Britt Marie T�rfalk h�rde av sig om plats i sin stuga. Tack! H�r ses hon med sin hund Armani. Jag hade �ven en �nskan om vilken domare jag ville ha. Man k�nner ju ibland mer kemi f�r vissa och man inbillar sig att chanserna �kar, utan att det egentligen beh�ver vila p� n�gon saklig grund. Provdeltagare l�gger ner b�de tid och pengar p� att f�rs�ka meritera sina hundar. D� vill man ha en domare som man tror d�mer ens hund objektivt. Giras f�rsta sl�pp var tillsammans med ett ekipage fr�n Lund. Han bl�ste konstant p� sin hund. Jag har tr�nat parsl�pp med Gira men tyv�rr inte med n�gon som bl�ser v�ndsignaler stup i kvarten. Detta innebar att �ven Gira v�nde varje g�ng han visslade p� sin hund. Jag h�ll p� att bli tokig och fick g�ng p� g�ng mana iv�g Gira. Hon kom aldrig ut p� n�got riktigt s�k. Jag fr�gade domaren om man verkligen f�r bl�sa s� d�r mycket. "S�nt h�nder, det �r bara att v�nja sig" sa han. Ok, t�nkte jag, d� v�njer jag mig. Unghundsklassens trevlige domare Jan Pettersson Andra sl�ppet var tillsammans med riksprovsvinnaren och det gick mycket b�ttre. Vi f�rde b�da v�ra hundar utan st�rre problem men kom tyv�rr inte f�r n�gon f�gel. I sl�ppet efter v�rt kom f�rsta f�gelsituationen p� tv� f�glar. Ena hunden hade tre st�tar d�r den tredje var p� nyslagen f�gel. Men tydligen hade hunden st�tt p� synintryck en stund (syntes inte p� h�ll) s� den situationen saluterades och blev godk�nd. �ven parkamraten Gnista (Giras kullasyster) hade en st�t p� samma f�gel. Giras tredje sl�pp var riktigt bra, nu �ven med riksprovsvinnaren Ronja. Vi gick p� skr� och Gira sprang upp och ner, revierade riktigt bra. Nu var det bara f�glarna som fattades. De tv� sl�ppen efter oss hade f�gelsituationer som resulterade i tv� st�tar f�r en hund och ett riktigt snyggt f�gelarbete f�r Fj�llbrisens Gnista med f�rare Peter. Kram och ett stort grattis till er! Peter �hman och Fj�llbrisens Gnista blev tredje b�sta hund i ukl. Eftersom vi var m�nga hundar i partiet och ingen direkt gjort bort sig fick man v�nta v�ldigt l�nge mellan sl�ppen. Vi gick och vi gick och vi gick. St�rre delen av tiden h�nde inte s� mycket. D� var det dags f�r v�rt sista sl�pp. B�de Gira och Ronja var tr�tta. Vi fick jaga p� och pusha hundarna f�r att de skulle springa. Gira var helt slut och ville inte. Hon stod ofta stilla och tittade antingen p� mig, domaren eller det andra ekipaget. Jag kunde ha vridit halsen av henne, s� k�ndes det. Vi kom �ver ett kr�n och hundarna var 20-30 m fr�n oss d� Ronja pl�tsligt stramade upp i st�nd. Jag stannade Gira och s�g hur riporna sprang p� marken. Sn�ll som man �r s� ropade jag till Andreas att inte g� fram f�r att riporna d� skulle lyfta. Domaren fr�gade om han kunde resa p� h�ll, vilken han gjorde. Fem ripor lyfte och Ronja stannade direkt. Det var ett riktigt snyggt jobb! Sanningen �r ocks� att Ronja jobbade och orkade sn�ppet mer �n Gira s� det var r�tt hund till pris. Men det k�nns faktiskt lite surt, f�r det kunde lika g�rna varit Giras f�glar. Marginaler marglinaler... Vi var tre fj�llbrisare i samma parti. H�r Henrik Bostr�m med Fj�llbrisens G'Frost. Domaren ville g�rna att Gira skulle f� en f�gelsituation s� vi fick forts�tta sl�ppet med en annan parkamrat. Nu, efter lite vita vingar, var det mer fart och vidd. Men det fanns inga fler f�glar. Vi fick �ven ett femte sl�pp p� �vertid p� den plats man trodde att de fem f�glarna landat, men nu var Gira s� tr�tt att hur jag �n f�rs�kte s� l�mnade hon mig inte mer �n tio meter. Det k�nns j�ttetrist att jag inte fick visa vad Gira g�r f�r i en f�gelsituation. Men s� �r det. Hundar som inte springer g�r inte till pris. D� har man en gigantisk tur och det brukar jag inte ha. Inget kommer gratis. Pessimistiskt? Nej, realistiskt! Fj�llbrisens Gira. B�ttre lycka n�sta g�ng. (Foto Ulla-Rut Persson) Vi fick 10 p� sp�r och 9 p� vatten (domaren bed�mde att hon gick i f�rtid) och eg p� f�lt. Om n�gon tror sig veta varf�r vi fick eg och inte eff f�r ni g�rna f�rklara detta. Gira hade inte n�gon f�gelsituation. Om jag ska gissa s� var det antingen f�r att parkamraten hade en f�gelsituation eller f�r att hon slutade springa. Det ska bli intressant att l�sa kritiken. Domaren sj�lv var relativt tystl�ten. Jag trodde man fick rapporter om hur hundarna g�tt efter varje sl�pp. Det enda vi fick veta p� slutet var att det var tre hundar till pris. Sammanlagt s� �r jag n�jd och glad. Jag fick bekr�ftat att vi som ekipage har kommit l�ngt. Gira �r otroligt l�ttf�rd och lydig p� v�nd, hit och stanna. Domaren och markvisaren trodde mig knappt att det var f�rsta g�ngen jag f�rde hund p� prov. "Du utnyttjar terr�ngen och vinden p� ett s�tt som �r s�llsynt f�r tjejer" sa de. Det var roligt att h�ra. Kul att man g�r n�gonting r�tt. D�remot har det uppkommit ett problem med Gira som jag inte vet hur jag ska f� bukt med. Tips mottages g�rna. Hon stressar och piper n�r vi g�r i grupp. Speciellt om det �r vingar i luften. Detta gillar jag inte alls. P� prov kan man inte heller ge henne den tills�gelse som sig b�r. Alla ni invigda fattar vad jag menar. Det �r ju liksom lite sv�rt att skapa dessa f�rh�llanden hemmavid. Jag m�ste klura ut n�got f�r att f� till detta. Jag har �ven funderat p� anledningen till varf�r Gira inte orkade. Konditionen �r det inget fel p�. Vi har tr�nat varierande hela sommaren. En sak kan vara stressen och of�rm�gan att slappna av under tiden vi g�r med i provgruppen. Det kan vara s� att detta k�r slut p� hunden rent mentalt. Gissningsvis fick vi runt 70 minuters sl�pptid och detta ska hon klara utspritt p� en dag med full fr�s i benen. Det finns �ven en annan detalj som oroat mig sista tiden. Gira var helt slut efter premi�rdagarna och orkade inte springa p� flera dagar. I samma veva l�ste jag en artikel om livmodersinfektion. N�gra av symptomen st�mde in p� Gira. Hon har varit svullen d�r bak sedan f�rsta l�pen i november 2007. Normalt sett s� �terg�r vulvan till normal storlek. Dessutom �r juvren n�got svullna och spenarna ganska stora. Jag har inte sett n�gra flytnignar fr�n vulvan eller mj�lk i juvren. D�remot s� har hanhunden b�rjat tycka att hon luktar intressant d�r bak. Gira har �ven b�rjat tappa matlusten. Eller kan hon vara skendr�ktig? Jag b�r nog f�rs�ka f� henne till en veterin�r i veckan s� jag inte beger mig hela v�gen till Finland med en hund som �r utan ork. Det finns en tredje anledning som jag hoppas mest p�, men �r minst trolig. Under hennes f�rsta sl�pp sprang hon i full fart in i en stor sten, riktigt ot�ckt. Det tog tv�rstopp mot huvudet och bogen. Jag s�g framf�r mig stora k�tts�r och brutna ben. Men hon klev upp, ruskade p� sig och sprang m�rbultat vidare. N�ja, det f�r vara hur det vill. Provet �r genomf�rt och vi var med i matchen in i det sista trots att vi aldrig fick visa det jag var s�krast p�, f�gelsituationer. Det b�dar gott f�r framtiden.  Ett stort TACK till alla arrang�rer, domare och deltagare f�r en god st�mning och ett l�rorikt prov!

 

2020-09-05 Riksprov Vi �tersamlades klockan tolv ig�r och tyv�rr var v�dret lika risigt med fint regn och tjock dimma. Snacket gick runt kring vad som skulle beslutas. N�gra pratade om att dagens tre ukl-grupper skulle strykas, andra att vi skulle k�ra �nd� och n�gon tredje att kanske f�rskjuta provet med efters�k p� s�ndag ist�llet f�r l�rdag. Rent mentalt var det v�ldigt p�frestande att v�nta hela f�rmiddagen p� besked, i alla fall f�r mig. Jag �r t�vlingsm�nniska och d� �r man fokuserad till 100 %. F�r man d� inte ladda ur n�r man t�nkt blir det ju en knepig k�nsla helt enkelt. Men jag �kte hem till stugan och �t lite mat och vilade. Beslutet som kom fr�n provledningen var att f�ltdelen flyttades till l�rdag och fick byta plats med efters�ket. Detta innebar att om en timme skulle vi infinna oss redo f�r sp�r med efterf�ljande vatten. Alla ni som f�ljt min dressyrdagbok vet att denna gren inte �r n�got jag njuter av att genomf�ra. Nu g�llde det att st�lla om fokus till n�got helt annat och t�nka positivt. Tyv�rr t�nkte jag fler �n en g�ng p� vad det skulle inneb�ra om vi inte fick godk�nt p� efters�ket. D� skulle vi �kt till G�llivare utan att ens komma upp p� fj�llet. Det fick bara inte h�nda. Gira hade fixat ripa p� sp�r och and i vattnet, s� vi var f�rberedda. D�remot fanns det andra som inte ens hade med sig sp�rlina eller �verhuvudtaget tr�nat p� and i vattnet. De paniktr�nade den d�r timman innan sp�ret. Varf�r �ka p� ett riksprov och inte ens r�kna med att man tar sig till efters�ket? Man m�ste ju ha den m�ls�ttningen oavsett vilket material man har i hunden, eller hur? �terigen, siktar man inte mot molnen s� n�r man inte heller tr�dtopparna. M�ls�ttningen ska vara klar. Prov �r prov och allt kan h�nda. Man kan inte r�kna hem n�got i f�rv�g. Det fanns hundar som stod f�r sp�l�ggaren, f�rare som tappade sp�rlinan och n�gon som �t upp ripan. S�nt som aldrig h�nt f�rut. Efter drygt tv� och en halv timmes v�ntan var det dags. Vi k�rde sp�ren utmed en v�g och n�r det blev min tur var vi vid en myr. Skulle Gira verkligen sp�ra p� s� �ppen mark eller skulle hon g� ut i fritt s�k? Skulle hon ta ripan direkt och v�nda eller skulle hon ringa och ta en tur f�rbi sp�rl�ggaren? Nu var det �ppet och nu skulle domaren se allt. Tack och lov gick det bra. Det enda som kan s�nka po�ngen var avl�mningen. N�r jag skulle ta ripan ur munnen s� tappade jag den p� marken. Har jag otur s� ser domaren det som om Gira sl�ppte f�geln och drar en pinne. F�r er som inte vet det s� f�r vi inte reda p� n�gra po�ng eftersom vinnaren skall vara ok�nd fram till prisutdelningen p� l�rdag kv�ll. Vi blir godk�nda eller ej godk�nda. Sedan var det dags f�r vattnet. Det f�rsta jag s�g var att vattnet var str�mt. Oj det har jag inte tr�nat, t�nkte jag och fick fj�rilar i magen. Dessutom s� var provet vid foten av en bro. Personen som skulle kasta f�geln stod uppe p� bron. Ist�llet f�r ett kasta blev det att droppa f�geln i vattnet. �ven det var n�got nytt. Vattnet gick bra. Hon gick villigt i och l�mnade utan anm�rkning. Det som kan s�nka betyget �r n�r hon skulle iv�g. Hon gick samtidigt som jag reste handen och domaren nickade. Mitt apportkommando kom en millisekund senare. Domaren kan se det som om hon gick i f�rtid. Vi f�r v�l se hur han d�mer. Summa summarunm s� blev vi godk�nda p� efters�ket och f�r starta p� l�rdag. Till min stora gl�dje. Nu h�ller vi p� att ladda f�r morgondagen...och jag ska erk�nna att jag �r t�nd och sugen p� pris. D�r �r min m�lbild och jag ger mig inte f�rr�n domaren s�ger att det �r dags att koppla och g� hem. P� f�rmiddagen idag h�ngde vi med en grupp storfr�sare i elitklass. Det var ett intressant hopkok av f�rare fr�n norr till s�der. M�nga hundar gick bra och Anders Landin hade en f�geltagning var p� sina hundar Jana och Dagny. Enligt ryktet s� har mr Landin nu haft tv� bra f�gelsituationer var p� sina hundar. Tv� bra norrlandshundar, en Bottenvikare och en Malmf�ltare, har gett honom en match men tyv�rr f�tt ge vika f�r bristande f�gelarbete. Men sp�r och vatten �terst�r s� �n kan det h�ndra saker. N�r det g�ller ukl s� �r det en hund som �r godk�nd fr�n onsdagens f�lt. Denna klarade �ven efters�ket. Nu �r det upp till oss andra att ge honom en match om segern. Vi kommer att g�ra v�rt b�sta och d� f�r vi se hur l�ngt det r�cker.

 

2020-09-04 Riksprov Ja, h�r sitter man nu i G�llivare med fj�rilar i magen inf�r sitt absolut f�rsta prov. Starten �r framskjuten till kl 12 pga dimma. F�glar finns det p� Dundret men de verkar vara riktigt sv�ra att tass med. Ig�r gick endast en av unghundarna till pris efter ett f�gelarbete 20 m fr�n bilarna p� tillbakav�gen. D�r ser man. Jag fick ett tips fr�n en vorstehv�n att aldrig ge upp hur tungt det �n ser ut, f�rr�n domaren s�ger �t mig att koppla. S� sant! Min domare heter Mikael Sj�qvist och vi kommer att g� vid grytorna, f�r er som k�nner till omr�det. Sj�lv har jag inte en aning. Mina gruppkompanjoner �r: Stebas Nora, Kimmo Vinikka Carnbrings Ronja, Anders Nyqvist H��kabo's R-Lova, M�rten Unbeck Silvergruvans Skilla, Ulla-Britt �stman Stormkullens B�ste-Bork, Roger Kempainen Tavelsj�bergets Alfa, Jack Lindh Landinarnas Kickan, Anders Landin Ganjo's Alex, Ilkka Huuskonen Sj�lv hoppas jag s�klart att vi f�rst och fr�mst f�r starta, sedan att vi kommer f�r f�gel och d�refter att vi presterar bra. Sj�lvklart vill man bli godk�nd. Jag �r n�jd med vilket pris som helst. Jag tror inte att det skulle vara lyckat f�r mig om jag f�r ett h�gt betyg i f�lt s� h�r f�rsta g�ngen. D� �ker min ribba automatiskt upp fr�n himlen till rymden. Jag kommer nog inte att n� mer �n tr�dtopparna �nd�, men jag kommer aldrig att bli n�jd och det kan bara g� s�mre. Det �r b�ttre om det g�r lagomt bra f�r att sedan �ka och avsluta med en seger p� Junkarri. N� jag skojar bara. Mest troligt har jag inget p� Junkarri att g�ra annat �n se och l�ra. Det ska bli roligt med n�got helt nytt. Tack vare Fj�llbrisens uppf�dare f�r jag allt serverat utom min ledighet och resan dit. S�dana erbjudanden v�xer inte p� tr�den...d� �ker man! H�ll tummarna f�r oss nu �r ni sn�lla s� h�r jag av mig med resultatet senare.

• 25/8 jaktpremi�r och f�rsta h�stf�geln f�lld f�r Gira  

2020-08-25 Jaktpremi�r Ja, vi hade i alla fall tur med v�dret p� v�r premi�rjakt som nog mest kan liknas vid fj�llvandring. Vi hade totalt 8 individer p� tv� dagar med skottchans p� h�lften. Riporna gick antingen upp i r�k d�r de slagit eller fl�g sin kos. Jag valde att inte skjuta p� Giras perfekta f�geljobb eftersom jag ville att det skulle bli just perfekt. Hon stod stramt, snyggt och preciserande f�r f�gel. Vi fick inta v�r position i lugn och ro. Avancen var kvick och best�md. Enda lilla och avg�rande fallerandet till Giras f�rsta varma apport p� vild f�gel var skyttens goda minne...att os�kra. Vid hennes andra perfekta jobb gick f�geln upp av sig sj�lv. Fler chanser �n s� blev det inte. Giras s�k var bra med god fart och vidd. Tyv�rr m�rks det ganska tydligt att hon �r ung och inte orkar s� mycket trots v�r flitiga konditionstr�ning. Vad hj�lper det om kroppen orkar fysiskt om inte hj�rnan �r p�kopplad? Nu �r fokus inst�lld p� jaktprov helgerna tre s� hannapannas jaktsug f� v�nta till dess att l�ven trillat ner.

• Framst�lla ett eget litet f�lt p� ca 1ha och uts�ttning av f�gel i mark

F�r ovanst�ende skulle jag beh�vt mer f�gel. D�remot har gr�set p� v�r egen �ng vuxit upp s� pass sedan sl�ttern att h�nsen g�rna g�mmer sig d�r.

Det kommer att bli revieringstr�ning i r�tt vind utan kov�ndningar med fyra till fem rapph�ns utplacerade. Sedan om detta verkligen ger n�got inf�r provet i Finland

l�ter jag vara osagt. D�remot tror jag inte det skadar.

 

Konditionstr�ning Under arbete

• 17/8 M�nstring i Lycksele

2020-08-17 M�nstring Lycksele Tyv�rr m�ste jag s�ga att denna sp�nnande dag fick st�llas in. Jag hade/har l�nge l�ngtat efter att f� ett ordentligt utl�tande till vad min lilla jycke h�ller f�r kvalitet exteri�rt. Fredagen och l�rdagens ripinventering hade tagit ut sin r�tt p� orken b�de hos matte och hund. Till detta kommer att Giras tass var svullen och s�rig s� att hon haltade en aning. Dessutom var hon nertrimmad f�r att f� en superp�ls inf�r den kommande utst�llningen p� Junkarri i Finland. Lite f�r mycket talade emot att m�nstringen skulle utf�ras just nu. Normalt sett m�nstrar man bara en g�ng och eftersom min hund �r finast av alla i mina �gon vill jag att hon f�r den bed�mning hon f�rtj�nar och inte f�rlorar n�got p� grund av omst�ndigheter. Jag s�ger b�ttre lycka n�sta g�ng och ser fram mot en kommande m�nstring.

• 14-16/8 Ripinventering i Ammarn�sfj�llen

L�s om inventeringen h�r

• 11/8 Anlagsprov viltsp�r i Mal�

2020-08-11 Viltsp�rsprov Gick det �t skogen eftersom jag inte skrivit n�t? Flera av er har undrat... Hugaligen vad nerv�s jag var. Fr�ga Nina och Toffe om jag inte var som en pladderfia b�de innan och efter provet. Regn och kyla var v�l inte direkt det trevligaste provv�dret. Jag och Gira startade sist. En hund hade blivit godk�nd och en underk�nd. Nu var det v�r tur att bek�nna f�rg. �ven domaren sa "det sista det f�r g�ra �r att g� f�r fort". Jag f�rs�kte sk�rpa upp Gira innan start och ta god tid p� mig, allt f�r att tj�na sekunder. Gira startade med stret och fl�s. Hon var j�ttesugen p� att sp�ra. Redan direkt b�rjade hon slaga sig fram �ver sp�ret. Det var tydligt att sp�rdoften var svag. Mest troligt p� grund av regnet. Gira drog hit och dit och fram och tillbaka. Jag f�rs�kte ha slak och f�ljsam lina d�r jag kunde och bromsa �vriga str�ckor. "Tj�na sekunder, tj�na sekunder", var det enda jag t�nkte p�. Jag var inte riktigt med p� hur Gira gick. Bara efter ett par minuter var jag helt s�ker p� att hon hade tappat sp�ret. Jag fick inte ihop det rent logiskt. Hade hon verkligen tagit n�gon vinkel? N� jag var helt borta och fick lita till 100 % p� hunden. Jag f�rs�kte se vimplar, sp�r i marken och andra m�rken, men ack. N�r Gira kom tillbaka p� v�gen och hoppade �ver diket v�ntade jag p� "ja, det gick ju inte s� bra det d�r". Men i samma sekund hoppade hon tillbaka och plockade upp kl�ven under en gran. Gissa om jag blev glad. Nu var det bara fr�gan om hur fort det g�tt??? "Det gick lite v�l fort. �tta minuter blev tiden, men d� fick du kortaste sp�ret s� det blir godk�nt. Det blir inte full pott, men n�stan" sade domare Johannes till min stora gl�dje. Tack och lov f�r regnet! Utan det hade Gira g�tt rakt p� sak utan slag. Sk��������nt!!! Foto: Nina Bergstr�m          P� bilden ser ni en n�jd Gira, en pj�llrande Hanna och en mysig domare som nog l�ngtar in till stugv�rmen. Sist men inte minst tipsar jag er att om det �r m�jligt l�ta n�gon annan som inte jagar �ver hunden sk�ta blodsp�ret. M�nga �ldre hundar som man jagat mycket med g�r h�gt med huvudet och vill jaga f�gel, speciellt om husse eller matte har p� sig skogskl�derna. Nu �r det bara jaktchampionatet som fattas. Det �r v�l inte s� h�r b�kigt...eller? En sak vet jag d�, det �r 100 g�nger roligare. G�r bort det h�r s� fort ni kan �ven om ni inte riktgit vet vilket �mne ni har i kopplet.

• 28/7 Leverans p� 15 rapph�ns till Skansn�s 

2020-07-29 Rapph�ns Klockan 04.00 kom jag, h�g p� ipren, hem med 15 rapph�ns. De var dyr som stryk men stora, fina och redan flygf�rdiga. I volj�ren bodde redan en rapph�na och fyra fasaner. Redan f�rsta dagen var det livat v�rre. Fasanh�norna accepterade inte riktigt de nya kamraterna och gjorde allt f�r att h�lla dem undan. N�r den f�rsta dog med djupa n�bbs�r p� ryggen blev det att bygga ut volj�ren i raketfart. Min alldeles egen snickare b�rjade p� morgonen och var klar innan kv�llen. Jag m�ste ha v�rldens sn�llaste man som bygger burar �t mig till h�ger och v�nster. Men det var ganska enkelt, "jag st�dar hela huset om du bygger en bur, deal?" Det var fasanerna som fick flytta in i den mindre buren. Inte �r det alla tamf�glar som har en s�dan utsikt fr�n volj�ren, eller hur? Med lite lugn och ro och medicin p� det �r alla f�glar nu fullfj�drade, friska och avances�kra ;-) Esbetre f�r man via veterin�ren. Det �r ett pulver som blandas i vattnet. Sjuka f�glar �r ok inom tre dagar.

 

080809 Inf�r viltsp�rsprov Jag fick veta att fyra hundar g�tt prov med samma domare och i samma omr�de som jag ska till p� m�ndag. Sj�lvklart blev jag tvungen att sl� en pling och fr�ga hur det g�tt. Tv� hundar blev underk�nda och tv� godk�nda i anlagsklass. Ett tips som jag fick var att sp�ret inte fick g� f�r fort. Under tio minuter, d� var man ute direkt. HJ�LP! Hastigheten �r ju mitt st�rsta problem med Gira. Nu blir det att koppla p� ankaret bak p� linan utan att hindra henne vid ev ringningar. Med den vetskapen fick jag fj�rilar i magen. Jag har g�tt ytterligare tv� sp�r med Gira. Dessa g�nger har jag anlitat tv� olika sp�rl�ggare s� att Gira inte bara skulle k�nt doften av mina k�ngor. Det �r �ven bra f�r mig att inte veta var sp�ret g�r utan bara lita p� hunden. Vid b�da dessa sp�r har det sp�regnat under vilotiden vilket spolat bort en del av sp�rdoften. B�da sp�ren har g�tt bra och idag hade vi en tid p� 15 minuter, men d� b�r till�ggas att sp�rl�ggaren gjort en hel del f�r att vi skulle f� klura oss fram. Den lilla r�ven :-) Det ska nog g� bra och g�r det inte det �r det inte hela v�rlden. Vi kan ju g�ra om det. Men t�vlingsm�nniska som man �r s� �r allt annat �n ett godk�nt prov en besvikelse. Jag �ker ju inte dit f�r n�got annat.

 

Viltsp�rstr�ning F�r att f� ett svenskt jaktchampionat (SJCH) kr�vs godk�nt prov i anlagsklass p� viltsp�r. "Tv� 1:a pris i elitklass i Sverige varav minst ett f�ltbetyg ska ha er�vrats vid ordinarie prov. Ett 1:a pris i elitklass kan bytas ut mot ett 1:a pris p� Fullbruksprov. Betyget godk�nd i anlagsklass p� viltsp�rprov i Sverige eller l�gst 3:e pris p� viltsp�rprov i Norge. L�gst 2:a pris vid kvalitetsbed�mning efter 15 m�naders �lder p� utst�llning." Ovanst�ende information hittar man i skriften om Utst�llnings- och championatbest�mmelser hos Svenska Kennelklubben under grupp 7 st�ende f�gelhundar. Denna skrift �r ov�rderlig n�r man �r nyb�rjare. Varf�r denna inte st�r med under l�nken "regler" p� svenska vorstehklubbens hemsida, �r f�r mig en g�ta. Kanske ska man som ny bara fatta att man ska g� in p� SKK:s hemsida och leta via l�nken "verksamhet" och vidare under "regelverk" och sedan "prov och t�vling" f�r att d�r under n�gon av l�nkarna leta i en pdf-fil och ta reda p� vad som kr�vs f�r att f� kvittera ut ett championat p� jaktprov och utst�llning. Lite v�l l�ngs�kt om ni fr�gar mig. �ter till viltsp�r. Enligt r�d fr�n andra s� �r det l�ttare att g�ra bort vilsp�rsprovet n�r hunden �r ung. Hunden �r tydligen mer sp�rnoga d�. Eftersom jag gnuggat p� med sp�r i och med efters�ksgrenarna s� t�nkte jag att det �r lika bra att forts�tta sp�randet och st�ka undan �ven denna bit. Regler f�r viltsp�r hittar ni h�r Detta anv�nder jag f�r att tr�na viltsp�r: Ett vadderat halsband och en 10 m l�ng sp�rlina. Virkningen av linan har jag l�rt mig av Dick. P� detta s�tt slipper man tjorva och reda ut linan innan varje sp�rstart. Det �r bara att koppla och dra i �nden s� �ker linan ut. En kl�v med ca 3m l�ng draglina, blod, st�nkflaska och 8 snittslar p� kl�dnypor. Jag s�tter en snittsel i start och slut, varje vinkel och vid bloduppeh�ll. Blodet k�per jag fryst p� en vanlig matvaruaff�r. Denna kostar ca 18 kr och r�cker till ca tv� sp�r. Sp�ret �r 600 meter l�ngt och har fyra r�ta vinklar med minst 50 meter mellan vinklarna. Det b�rjar p� �ppen plats och leder in i omv�xlande terr�ng (�verv�gande skogbevuxen). Sp�ret blodas 2-5 timmar f�re start med 1/3 liter blod och ca 1 meter mellan blodst�nken. De f�rsta tio meterna g�rs t�tare. Starten markeras tydligt  med snittsel och uppspark av markf�rna. I samband med blodsmarkeringen sl�pas en skank av kl�vvilt. P� en rakstr�cka g�rs ett uppeh�ll av blodsmarkeringen p� en str�cka av ca 15 meter. Skanken sl�pas �ven under bloduppeh�llet. Hunden ska f�ras i sp�rlina vars l�ngd inte f�r �verstiga 10 meter. Avst�ndet mellan hunden och f�rarens fattning p� linan ska vara minst 5 meter. Under provet bed�ms sp�rningsf�rm�ga, tempo och sj�lvst�ndighet. Den sl�pande skanken l�ggs vid sp�rets slut. Jag har tr�nat p� tre olika blodsp�r �n s� l�nge. Det f�rsta var bara ett 150 meter l�ngt rakt sp�r som vilat i fem timmar. Det andra var 400 meter l�ngt med fyra vinklar, bloduppeh�ll och fem timmar gammalt. Det tredje var enligt provreglerna men sju timmar gammalt. Gira har klarat alla tre blodsp�r. Det enda jag kan klaga p� �r arbetstempot. Det �r lite f�r h�gt. N�r jag inte g�r p� lika fort som hon vill s� ringar hon. Det g�r att linan tjorvar in bland buskar och tr�d. Det i sin tur g�r att hon blir �nnu ivrigare p� att komma vidare. Sv�rt!  V�l framme vid kl�ven brukar jag l�ta henne apportera och b�ra kl�ven tillbaka. Hon b�r den stolt! Men innan det s� tar jag av halsbandet och linan eftersom arbetet nu �r slutf�rt. Jag t�nkte ge mig p� ett, m�jligtvis tv� sp�r till innan provet den 11 augusti. D� f�r vi h�lla tummarna att det g�r v�gen. G�r det inte det s� bokar man en ny tid och g�r ett nytt f�rs�k. Det m�ste vara fem dagar mellan proven. F�r er som inte vet det s� beh�ver man bara g� viltsp�rsprov i anlagsklass en g�ng med godk�nt betyg. Det �r inte som efters�ken, �rligt �terkommande. Jag g�r provet via �lghundsklubben och en godk�nd viltsp�rsdomare. Man ringer domaren och bokar en dag. Anm�lningsblanketten heter Anm�lan till jaktprov/utst�llning och den hittar du h�r. Denna fylls i och skickas tillsammans med inbetalningskvitto (160 kronor till �lghundsklubben) till domaren. Domararvode p� 150 kronor tillkommer p� plats. Hoppas detta var till n�gon hj�lp. Sj�lv hade jag g�rna l�st n�got liknande innan jag b�rjade.

• 13/7 Efters�ksprov Arvidsjaur

2020-07-13 Efters�ksprov i Arvidsjaur S� var det dags f�r "f�rsta g�ngen" och mitt allra f�rsta gr�na jaktprovskort. Vi var fyra startande unghundar. Jag var aningens pirrig, men inte s� nerv�s som jag trodde jag skulle vara. Sammanbiten �r nog en b�ttre beskrivning. M�ls�ttningen var s�klart dubbla tior. Det var det jag �kt dit f�r och det jag tr�nat f�r. Inget annat resultat skulle f� mig n�jd och bel�ten. Foto: En grabb i publiken Domare var Kurt Nilsson Foto: En grabb i publiken Stencoola (eller kanske inte) hannapanna p� v�g till sitt f�rsta prov Foto: En grabb i publiken H�r ges instruktioner om hur provet g�r till rent praktiskt Jag valde att g� sp�rprovet med Gira utan lina. Jag l�t linan glida genom halsband�glan och f�ljde med de f�rsta fem meterna. Gira drog iv�g i 180, sin vana trogen. Foto: En grabb i publiken Tillbaka p� v�gen, ett sitt och perfekt avl�mning. Full pott med 10 po�ng p� sp�r. D� var det bara resten kvar... H�r gav batterierna i min kamera upp s� tyv�rr fick jag inga bilder p� vattnet �n sista paret ut som ocks� blev provets b�sta hund. Kerstin och Skarinarnas A-Vera Mitt vatten gick bra, eller j�ttebra nu s�h�r i efterhand. Jag vill g�rna ha allt perfekt utan n�got att klaga p� och kan ha sv�rt att sl�ppa n�gon liten detalj som kunde g�tt b�ttre. Vi fick full pott �ven p� vattnet. D�rmed var jag i m�l med 10-10 och k�nde en enorm l�ttnad �ver att detta b�kiga och tidskr�vande delmoment �ntligen var �ver f�r denna g�ng. Gira l�ttade lite p� rumpan vid kastet. Hon hasade inte fram tack och lov, men i �ppenklass skall rumpan vara i backen hela tiden utan tvekan. Lugn i kast �r lugn i kast. Punkt! Sedan pep hon lite n�r hon simmade ut. Det var inte s� farligt, men jag vill att hon ska vara helt tyst. Jag vet, jag vet, hon �r unghund och allt �r inte helt perfekt vid den �ldern. Hon �r bara elva �r trots att hon �r en guldklimp och kan hoppa tv� meter i h�jd ;-) (Det d�r fattar de som l�ser min dressyrdagbok)  Ovanst�ende detaljer �r inte speciellt stora eftersom vi fick v�r tia, men jag k�nner till svagheterna och de t�l att jobbas p�. Nu n�r det g�tt n�gra dagar och resultatet har landat �r jag j�tten�jd och j�tteglad f�r min provdebut. Nu har jag �ntligen startat och �r p� g�ng. Hela 80 po�ng av 200 �r redan avklarat, det �r ju n�stan h�lften...eller ;-) Ett stort TACK till Dick som gjorde provet m�jligt. S�ker ni en uppf�dare som �r engagerad och hj�lper sina valpk�pare ut�ver det vanliga, s� k�p en valp hos Skarinarnas! Tack �ven alla ni andra som jag tr�nat med och som gett mig r�d och tips. Jag vill �ven skicka ett stort GRATTIS till tr�ningskompisarna Lotta och Ila som ig�r klarade efters�ket i �-vik med resultatet 10-10 och b�sta unghund. Skam den som ger sig! Den d�r m�lmedvetenheten och vinnarviljan gillar jag!

• Foderbyte
• Start konditionstr�ning av matte och hund
• Tr�ning sp�r och vatten

2020-07-11 Genrep efters�k hemma i Skansn�s Jag tr�nade lugn i kast n�gon g�ng h�r och d�r fram till fredagen. L�rdagen var vilodag och s�ndagen dagen D f�r hannapannas provdebut. F�rsta g�ngen �r alltid f�rsta g�ngen. Kv�llens efters�k valde jag att l�gga �ver en myr med lite skog i b�rjan och slutet. Detta f�r att se hur hon jobbade. Jag sk�rpte till henne ordentligt innan och l�t henne ligga vid sp�rstarten till dess hon var helt avslappnad och inte fokuserad p� sp�ret. Hon var relativt lugn och metodisk och gjorde ett perfekt sp�r hela v�gen. Toppen! Vid vattnet gjorde jag ungef�r likadant med att sk�rpa till henne och l�ta henne ligga och v�nta. Tyv�rr pep hon lite p� v�gen ut. Det var inte mycket, men dock. Detta m�ste jag f� bort s� att det inte f�rv�rras. Jag har inget bra knep i dagsl�get. Jag f�r v�l f�rs�ka konditionstr�na henne i vattnet b�de via b�t och att sj�lv vara i (det �r ju �nd� sommar och badtemperatur...eller?) Sedan blir det att l�gga till ett apportf�rem�l n�r stressen arbetats bort. Det �r s� jag resonerar just nu i alla fall. Tips mottages g�rna. Med en viss tvekan p� vattnet var jag nu redo f�r mitt f�rsta prov, s�ndagen den 13 juli. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ H�r kommer tips kring efters�kstr�ning grundat p� mina tankar och r�d fr�n andra: B�rja enkelt och g�r det succesivt sv�rare. Blir det f�r l�tt och f�r ofta, b�rjar hunden slarva och tycka det �r tr�kigt. Variera till o�ndlighet. Enligt min mening b�r hunden kunna ovillkorlig apport innan. F�rsta g�ngen drar man ett sp�r och ser vad som h�nder och vad hunden g�r utan krav och kommando. Man drar alla sp�r i medvind, s� gott det g�r. Anv�nd alltid ett halsband, en sele eller n�got annat f�r att hunden ska l�ra sig skillnaden mellan sp�rarbete och andra aktiviteter.   Jag har aldrig tr�nat h�r hemma p� samma st�lle utan bytt b�de vatten- och sp�rmilj� mellan g�ngerna. Vattnet kan man tr�na vid olika str�nder. Det kan vara grunt, djupt, vass, dy, stenar, sand, myr, ris, brant, h�gt osv. Man kan �ven tr�na i olika slags vatten. Det kan vara grumligt, klart, kallt, varmt, str�mt, stort, litet osv. T�nk �ven p� att skicka ut hunden p� olika avst�nd fr�n vattnet.   Att tr�na i olika v�derf�rh�llanden kan vara klokt. Det �r inte alltid sol p� proven. Tr�na i bl�st med v�gor och kvistar som gungar, regn och bl�tt, vindstilla, torrt och spegelblankt, sommarkv�llar med m�nga sp�nnande flugor vid vattenytan osv Tr�na med olika slags vilt som m�s, trut, kr�ka, sj�f�gel, h�nsf�gel, kanin mm Sp�rmilj�n kan man variera mellan olika skogstyper, myrar, hyggen, �ngar, grusplan osv. B�rja inte alltid vinkelr�tt fr�n en v�g. Dra sp�ret l�ngs med v�gen eller kanske mitt inne i skogen, �ver stock och sten, passera en v�g, en stig eller ett dike. Variera sp�rl�ngden och tiden mellan sp�rl�ggning och start. Tr�na med olika m�nniskor och hundar. Dra inte alltid sp�ren sj�lv. L�t sp�rl�ggaren st� n�gra meter fr�n sp�rslutet, kanske sm�prata lite f�r sig sj�lv, ligga ner eller g� omkring, allt f�r att inte hunden ska bli �verraskad p� provet �ver en fr�mmande m�nniska som sitter hukad bakom en tall n�r den ska h�mta f�geln. En del hundar blir v�ldigt �verraskad och b�rjar sk�lla och hela provet kan g� �t skogen. Kort och gott: Hitta p� alla m�jliga och om�jliga st�rningar allt eftersom sv�righeten �kas. Tr�na inte f�r ofta. Jag har kanske gjort 15 sp�r och 20 vatten totalt. Det �r ganska mycket, n�stan f�r mycket.

 

2020-07-08 Tr�ning sp�r, vatten och kastapport i Arvidsjaur Med ett par tr�nigstillf�llen kvar innan mitt f�rsta prov hade det b�rjat strula en aning med b�de det ena och det andra. D� passade det bra med en tur till Arvidsjaur f�r lite hj�lp. Gira sp�rar f�r snabbt och slarvigt f�r att jag ska tycka det �r ok. Jag har provat all m�jlig varitaion med olika vilt, milj�er och sp�rformationer. Det har inte hj�lpt. Kanske �r det s� att Gira kan sin sak och jag tr�nat f�r ofta under f�r kort tid. H�mtning och avl�mning av vilt �r i stort sett utan anm�rkning. N�r det g�ller vattnet s� �r hon, som jag sagt tidigare, lite f�r l�tt bak p� rumpan i kastet. Hon �r inte s� lugn som jag vill ha henne. Jag har tr�nat detta men kommer inte fram till n�gon bra l�sning p� problemet. Jag tycker att det borde vara enkelt. Har jag sagt sitt s� �r det sitt och inget annat. Men hur g�r djur? Denna kv�ll var det jag, Dick, Nisse och Sofia som tr�nade tillsammans. Jag tr�nar ukl. med Gira, Dick ekl med Zazoo och Nisse b�de �kl och ekl med Kulan samt en och annan �vning med Birka. Lilla valpen Mara var ju hur s�t som helst. Det �r henne jag snusar p� fr�n uts�llningsreportaget 080504 nedan. Dick tr�nar efters�k i ellitklass. H�r kommer Zazoo med r�ven, �verlycklig och utan minsta problem. Vattnet d�remot fungerar inte lika bra �nnu. F�r en sj�lv �r det oerh�rt l�rorikt att se hur man g�r n�r allt inte g�r enligt �nskem�len. F�r d�r kommer jag garanterat att hamna m�nga g�nger. Bakslag kommer alltid. H�r ser ni Dick i kanoten, Kulan p� v�g in med f�geln och Nils v�ntandes vid stranden. Duktig hund! Mitt sp�r f�r kv�llen gick inget vidare tyckte jag. Jag f�rs�kte sk�rpa till Gira med lite linf�righet innan sp�ret samt l�ta henne sitta bredvid starten till dess hon var lugn. N�r jag skickade henne p� sp�ret vek hon av mot h�ger i full kareta in i ett renst�ngsel. Hon studsade tillbaka, letade reda p� sp�ret, sprang i 190 ja n�stan 200, plockade f�geln i farten och v�nde m�lmedvetet tillbaka till mig i samma h�ga hastighet. Nja, k�ndes inte helt s�kert inf�r provet. Vid vattnet s� hasade hon sig fram, s�kert en meter, l�ngs stranden vid kastet. N�r hon simmade ut gn�llde hon hela v�gen till dess att hon tog f�geln. Detta hade hon aldrig gjort vid vattenapporten tidigare. Hj�lp! Nedr�kningen har b�rjat och s� kommer detta! D�refter gjorde vi min f�rsta kastapport. Nils (till h�ger) skjuter och Dick (till v�nster) kastar en f�gel. Gira skall vara lugn i skott och kast. Precis som tidigare l�ttade hon p� rumpan och var helsp�nd p� vad som skulle h�nda. Hon stannade kvar, men inte var det mer heller. Vid mitt apportkommando sprang hon fram och plockade upp f�geln. N�r hon passerade Nils och fick krutlukten i n�san best�mde hon sig f�r att spotta ut f�geln och ge sig ut i fritt s�k bland buskarna efter en varm apport. Jag blev inte direkt glad. Efter n�gra fler f�rs�k lyckades vi med en riktgit snygg kastapport. Detta t�l att tr�nas p�! Tr�ningskv�llar som dessa finns ocks�. Kv�llar d� det kunde g�tt b�ttre. Vi spr�kade ihop oss om lite tips och trix som jag skulle kunna tr�na p� innan s�ndagens efters�ksprov samt en och annan detalj som jag b�r t�nka p� fram�ver. En sak kom fram ganska tydligt, jag har stora krav p� mig och min hund, kanske ibland on�digt stora. Det beror ju p� att jag vet vart vi ska, men har ingen erfarenhet om hur l�ng tid det tar innan man normalt sett �r d�r. Jag vill vara d�r, ig�r.  Jag har lagt ribban uppe bland molnen, men s� kommer jag att n� tr�dtopparna ocks� ;-) Som en av dem sa: "Du tr�nar en elva�rig pojke i h�jdhopp. Han �r en talang och v�ldigt duktig att hoppa h�gt. Han hoppar aldrig s�mre �n 1,50. De b�sta dagarna, under b�sta f�rh�llanden och f�ruts�ttningar kan han hoppa 2,00 m. �r det rimligt att beg�ra av den elva�riga pojken att alltid hoppa 2,00 m? Tror du han �r mogen f�r s�dana krav? Du g�r s� med din hund." Det d�r var ju glasklart! Vilken lyx det �r att ha s�dana h�r tr�ningskompisar som ser och v�gar s�ga till en! Hur ska man annars kunna l�ra sig?

 

2021-07-04 Tr�ning sp�r och vatten Nydala, Ume� Under min umevistelse fick jag f�rm�nen att tr�na med Lotta och Ila. P� hennes sida kan ni �ven l�sa lite mer om hur tr�ningen gick. Tv� tr�ningskompisar, Ila och Gira. Sp�rdragaren Lotta Jag kan inte l�ta bli att flina �ver vad det promenerande umefolket kring Nydala t�nkte n�r vi bar omkring p� m�s och kr�ka dinglandes i ett sn�re. N�r vi v�l var inne i skogen var det d�remot ingen som s�g oss. P� tr�ningen innan hade Gira bara sp�rat i lina. Hon �r ganska flamsig av sig och jag upplevde det mer som om linan st�rde henne i sp�ret �n att den hj�lpte. Jag f�rs�ker bromsa henne men det medf�r bara att hon ringar konstant och en lina intjorvad bland tr�den. V�l framme vid f�geln �r det inget snack, hon tar den alltid p� en g�ng. N�r vi d�remot ska g� hem s� vill hon g�rna l�gga ner f�geln och ta om, helt utan anledning enligt mitt tycke. Jag har f�rs�kt ta henne fot och springa med henne, men med linan blir det bara b�kigt. Gira kommer in med f�geln Lotta k�rde sp�ret med Ila utan lina. Det gick j�ttebra. D� blev jag sugen att testa p� Gira. Sp�rhalsbandet satte jag p� som vanligt utan att f�sta linan i �glan. Linan fick glida genom �glan n�r Gira p� kommando b�rjade sp�ra. P� s� vis blev inte �verg�ngen fr�n lina till l�s s� markant. Det gick j�ttebra �ven om jag tycker att hon inte beh�ver springa i 180 l�ngs sp�ret. Hon tog f�geln som vanligt utan funderation och sprang i 180 tillbaka till mig utan att sl�ppa ner f�geln och gjorde en snygg avl�mning. Det blir tr�ning utan lina fram�ver. Ila var superduktig p� sp�ret. Jag f�rs�kte hinna ta en bild n�r hon plockade upp f�geln vid sp�rslutet, men jag hann aldrig med. S� var det dags f�r lite vatten. Stilstudie p� Ila Inte heller vattnet var n�gra st�rre problem f�r Ila Foto Lotta S� var det dags f�r mig och Gira. Jag kr�ver ordentlig kontakt innan hon f�r jobba. Detta till trots �r hon lite v�l l�tt i baken ibland. En liten kroppsr�relse fr�n mig och hon tror att hon f�r sticka. D�rf�r v�ntar jag lite nu och d� ett bra tag, tills hon taggat ner, innan hon f�r sitt "ja". Foto Lotta ...f�r inte �r det n�gra st�rre problem med ig�ngarna, v�ntan till trots. Foto Lotta Denna g�ng fick hon hela vingen �ver �gonen och s�g inte var hon simmade. Jag sm�pratade lite s� att hon  skulle komma raka sp�ret tillbaka till mig. Foto Lotta Avl�mningen var r�tt s� bra. Det h�nder att hon l�ttar p� greppet genom att sl�ppa ner underk�ken. F�rst trodde jag att hon tuggade, men det g�r hon inte tack och lov. N�r hon l�ttar p� greppet �r det l�tt att f�geln glider ur munnen. P� bilden ger jag henne en p�minnelse genom att trycka upp underk�ken och s�ga "h�ll fast". Foto Lotta Vi tr�nade olika ig�ngar till vattnet som brant, grunt, �ppet, t�tt, vass osv. P� bilden tr�nar vi h�gt och hopp fr�n brygga. Jag gissar att det var ca en meter ovanf�r vattenytan. F�rsta g�ngen �r det viktigt att lyckas. P� bilden eggar jag Gira med f�geln genom att flaxa och l�ta "kvack kvack". Foto Lotta Vid mitt "ja" kastade sig Gira i vattnet. Jag tror hon blev lite f�rv�nad n�r hela hon f�rsvann undet ytan. Foto Lotta Efter en och annan kallsup och fnysning tog hon fart mot f�geln. Toppen Gira! Duktig tjej! �ven Ila provade bryggan och kastade sig ut i vattnet. Ila i glittrande vatten med m�s i munnen Som avslutning fick hundarna simtr�na ca 20 min i Nydalasj�n. I den r�da ringen ser ni Ila som villigt simmade tyst och glatt b�de h�r och d�r. Hon tyckte det var skitkul. Gira d�remot hade mest panik och skulle upp i b�ten till matte. Hon pep konstant. Jag trodde att hon skulle ge sig, men ack. Jag lyckades faktiskt f�nga Gira p� bild n�r hon l�mnat b�ten med hela tre meter. Hon simmar n�stan avslappnat...eller kanske inte... Detta f�r jag ta tag i n�r efters�ket �r avklarat. Hon var helt slut n�r vi v�l var uppe p� land. Hon sl�ppte mig knappt med en meter och lekfulla Ila var inte v�lkommen i n�rheten. Gira var inte det minsta leksugen. Det visade hon med ragg och morr. Kanske inte riktigt bra. Tusen tack till Lotta f�r tr�ningss�llskapet och kl�varna jag fick! Vi ses garanterat mera :-)

Gira 14 m�nader