2021-01-30 Valpar
Halloj gott folk!
Nu har jag sovit om mig och känner mig ganska piggelin. Ska försöka mig på en liten sammanfattning om valpningen. Information om Glesbygdens A-kull kommer ni hädanefter att få läsa under länken "kull" på valpsidan.
Gira mådde bra hela fredagen. På kvällen kring kl 21 började hon hässja. Vid kl 23 gick vattnet. Efter det väntade, väntade och väntade vi på att något skulle hända. Vi var både ute och inne och vandrade för att försöka få igång det. Kring 02 var jag tvungen att ringa och väcka veterinären, stackarn. I böckerna står det att det inte bör gå mer än två timmar efter det att vattnet har gått innan värkarna sätter igång.
Men naturligtvis är inget alltid som det står i böckerna. Jag fick rådet att om värkarna kom igång och försvann utan att en valp kom ut skulle jag ringa igen. Om det fortsatte med hässjande fram till morgonen så skulle jag komma med Gira för att sätta igång henne. Mest troligt var det helt enkelt inte dags än.
Glesbygdens förstfödde, en miniGira.
Kring 03 den 28/1 kom värkarna och kort därefter kom första valpen. Här hade jag gärna haft en erfaren förlösare vid min sida. Efter att ha läst i alla böcker så har jag fått uppfattningen att det hela går relativt snabbt och smidigt. Det kändes som en evighet det där lilla huvudet tittade ut, gapandes i fostervatten innesluten i fosterhinnan.
Jag kunde inte titta på längre och gjorde hål på hinnan. När värkarna kom försökte jag hjälpa till lite försiktigt. När valpen var född tog jag det säkra före det osäkra och knöt och klippte av navelsträngen själv. Det var inte så lätt. Matgalna Gira var snabb att ge sig på moderkakorna. Både jag och Gira hjälptes åt att tvätta valparna rena och torra. Det var riktigt mäktigt och häftigt att få hjälpa Gira med detta efter alla fantastiska jaktminnen hon gett mig. Det var som om jag fick bjuda tillbaka.
Ett knippe nyfödda valpar.
Med facit i hand var jag nog lite för ivrig och otålig i början. Efter att ha avverkat den ena unika förlossningen efter den andra (till och med en utomhus i samband med bajsning) så kom lugnet i lådan mitt på dagen på lördag. Gira och valparna fick vara själva en stund. Efter det var det renbäddning och kontroll av valparna. När jag fram mot eftermiddagen satt trött och djupt försjunken och tittade på de små underverken såg jag plötsligt ett huvud som stack ut ur Gira.
Men titta det kommer ju en valp till. Det var en liten men stark och pigg tik som överraskande och utan förvarning tittade ut där på sluttampen. Det blev en extra bonus, grädden på moset.
Med brist på energi tog vi oss inte längre än till husknuten för att fira valpningen på vårt sätt. Mysigt!
Nu har det gått ett antal timmar sedan valpningen satte igång och alla valpar ökar stadigt i vikt. Alla verkar starka, friska och pigga. Gira är förvånansvärt pigg och har redan gått ihop riktigt bra. Hon är glad och spänstig ute på rastningen men vill efter en stund snabbt in till sina små skyddslingar igen. Då är hon ganska bestämd och vill inte vara ute en sekund till. Min uppfattning är att hon gör allt som en bra tik ska med små valpar. Nu handlar det ju mest om att dia, tvätta och sova. Det ska bli riktigt intressant att se vad som händer när det blir lite mer livat i lådan.
Som ni ser så njuter Gira av sin nya roll som mamma.
Ja just det...ni kanske vill veta fördelningen :-)
Det blev 9 skimmelvalpar med varierande stora pratier av brunt, fördelade på 3 tikar och 6 hanar.
Vi är jätteglada och tacksamma!