<<< tillbaka 

Album fiske

  Vittja langnen 25 november

Naturligtvis har det hunnit bli ett antal centimeter is i langenbrunnen under veckan. Hänna vack Albin upp isn me isbilln. Sorry, men det är grymt svårt att skriva om sånt här utan dialekt.

Isflaket trycks ner under isen.

Brunnet rengörs på issörja.

Nätet lyfts upp vid första hålet, lossas från stakan och knyts fast i racklinans ena ände.

Racklinan dras ut längs isen.

Vid hål två vittjar man in nätet till hål ett och hål tre. När nätet är färdigvittjat dras det tillbaka med hjälp av racklinan i hål ett. Linan flyttas till hål tre. På bilden får vi en sik.

Det blir kallt om händerna även om det bara är 6 minusgrader.

Siken tar vi ibland reda på som hundmat eftersom den är så mager att den knappt går att äta…ja går och går…men när man har möjlighet att välja.

Gira tyckte att sik var roliga leksaker.

Vi hinner knappt börja få fisk så kommer korpen.

Efter tre sikar kom en ganska stor gädda. Det är alltid bäst att behålla vantarna på när man lossar på gäddan. De vassa benen skär hål på fingrarna och giftet gör så att blodet inte koagulerar. Såren brukar göra ont en längre tid.

Gira tyckte att gäddan var spännande, men lite för stor för att släpa på.

Det är alltid lika besvärligt att trassla ut nätet efter en gädda.

Lite nu och då kan vi ta reda på en gädda och göra fiskfärs. Gira tyckte inte om nyfångad gädda men en gäddskalle som korpen lämnat kvar var smaskens.

Sedan kom den vi längtat efter och anledningen till varför vi överhuvudtaget har ute näten under isen, den riktigt stora och feta öringen. Gissa hur mycket den vägde?

4,6 kg

Efter en vecka har vi fått fyra öringar med en totalvikt på 13,2 kg.

Samtidigt som vi bygger upp vinterns förråd av öringfiléer så jagar vi även den perfekta julbörtingen som skall pryda julbordet. Julbörtingen är en fet och fast öring på knappt två kilo. Fisk är bra mat. Den hörs ju ska innehålla smartolja.

Oj vad mycket fisk jag har ätit i mina dar ;-)

Langnen

Söndagen 19 november var isen på Storvindeln så pass stadig (8 cm) att isnäten kunde läggas ut.

Först vackar man upp ett hål i isen med en isbill, ca 1x1 meter.

Isflaket skickas enklast under isen och resterande issörja tas upp med spade.

Vi sätter ut fyra nät som är ca 30 meter långa och 20 fot djupa. För att kunna sätta ut så många nät behövs fem hål, där andra och fjärde hålet är större eftersom de är vittjarhålen.

För att senare kunna dra ut näten under isen används en isbjörn. Denna är gjord av trä och flyter under isen.

På bilden ligger isbjörnen upp och ned. En racklina knyts fast i metallarmen och träs genom öglan längst bak. Mitt på metallarmen sitter en träarm med kork som går upp i en skåra på isbjörnen. Längst ut på träarmen sitter en spik. När man drar i linan tar spiken tag i isen, träarmen skjuts bakåt och isbjörnen dras fram.

Här är isbjörnen skickad under isen i riktning mot nästa hål. Albin drar stötvis i linan så att isbjörnen går framåt.

Här kommer isbjörnen fram. Nu finns en lina under isen, mellan hålen, i vilken nätet kan knytas fast.

Innan nätet kan dras ut bör man mäta djupet. Detta görs vid varje hål för att kunna veta på vilket djup nätet skall sitta och avståndet mellan hålen. Faller djupet för mycket blir nätet för sträckt och då måste avståndet mellan hålen minskas. Är djupskillnaden fem meter minskas avståndet mellan hålen med fem meter.

På det ställe vi brukar sätta ut näten eller langnen som vi säger, varierar djupet mellan 6 och 18 meter. Vid varje hål sitter nätet fast på en langenstaka. Det är en träkäpp med en klyka. När man mätt djupet drar man ifrån 20 fot (6 meter) så att linan som fästs mellan stakan och nätet anpassas efter djupet.

 

På bilden syns langenstakan till tredje hålet. Den översta linan är racklinan som skall dra ut nätet. I de två nedre knyts ett nät åt vardera håll.

Längst ner på stakan har vi sparat några korta kvistar för att inte linan ska glida av.

Gira tyckte också det var kul att hjälpa till. Här kommer hon snyggt apporterandes med racklinan.

Ibland var hon dock inte till någon större hjälp. Här springer hon iväg med lagnenstakan

Full huggning!

Dags att lägga ut nätet. Kalle kontrollerar att det inte är trassel på nätet.

Nätet släpps ned i hålet.

Nätet knyts fast i racklinan.

Albin drar ut nätet i racklinans andra ände. Kalle kontrollerar att nätet förs ut utan trassel.

När nätet är utdraget knyts det fast i stakan vid varje hål.

Langenstakan står upp med hjälp av en tvärslå under klykan. Stakan används för att få ned linorna i vattnet så de inte fryser fast i isen och så man hittar langenhålen. Det kan komma mycket snö mellan gångerna man vittjar. Eftersom näten sitter ute till mitten på januari hinner isen bli metertjock. Man vill inte vacka mer is än nödvändigt.

Tänkte jag skulle visa hur man filéar abborre.

De varma somrarna har varit gynsamma för abborren. Den har vuxit till sig rejält i våra byavatten.

 Här är Svenne, Albin, Frans och Kalle i en gammal tjärad träbåt. De kastar med spinnare efter abborre på Låktaträsket.

 Här står tre glada filéspecialister.

Ta ett stadigt grepp runt fiskens huvud. Skär bakom gälarna och den främre fenan (snittet syns på bilden) ända ner till rygg- och sidobenen.

Fortsätt med ett snitt på sidan om ryggfenan 

Vänd upp fisken i simläge och skär längs ryggbenen ner mot ryggraden. Skär av stickbenen och följ därefter sidobenens kant ner mot magen.

När du väl fått början, på rätt sida rygg- och sidoben, är det bara att dra kniven bakåt längs ryggraden. Se till att pressa ner kniven mot ryggraden så att det inte blir kvar för mycket fiskkött på benen. Skär inte ända bak utan låt skinnet sitta kvar mot stjärtfenan.

Här ser du hur filén sitter kvar mot stjärtfenan.

Vik ut filén med skinnet neråt och skär bort skinnet från stjärtfenan och framåt. 

Skär slutligen loss filén. Det som återstår och som inte syns på bild är att skära bort stickbenen. Dessa känner du med fingret om du stryker mitt på filéns bredaste halva. Skär bort stickbenen genom att göra byxben på filén där den smalaste delen är byxans midja. Den färdiga filébyxan får alltså en smal midja och breda byxben.

Godast är det men panerade abborrfiléer kryddad med salt och citronpeppar stekta i mycket smör. MUMS!

Fiske med nät i vårflod efter lekande gädda 18 maj 2007

Gäddan leker tidigt på våren i grunda vikar, gärna översvämmade fält och åkrar, där solen tidigt värmer upp vattnet.

Vi fiskar gäddan bara för fiskevårdens skull.

Gäddnäten fästs mot land vid en käpp som man stampar fast. Sedan ror man ut näten, gärna över en vik så man stänger av gäddans färd in mot land.

Två nät fästs ihop med en plaststicka

Efter detta ror man runt viken innan för näten och plaskar med årorna för att skrämma ut de gäddor som redan gått in.

Har man tur kan man få se hur de går på näten

 

Japp... här är det en som gått på.

Då är det dags att vitja näten. Vi vitjar varje kväll.

Gäddan kan vara ganska svår att få loss och fler än en gång gör man illa sig på tänderna.

Ibland har det varit storm och man har mer pinnar än gädda i näten. Det är roligt att reda ut... eller inte...

En lyckad kväll med 11 gäddor och två nöjda fiskare.

 Gäddfiske med nät vid landvak 5 maj 2007

Redan när landvaken är runt en halv meter är det dags att lägga ut näten. Gäddbeståndet i Storvindeln har ökat markant på bekostnad av ädelfisken. Ju mer gädda man kan ta upp detso bättre. Gäddan går vid iskanten och är lättare att få när det är trångt mellan is och botten. När vaken blivit så stor som på bilden är det dags att ta upp näten. Hur många dagar man ka ha ute näten bero på snösmältningen och hur snabbt landvaken vidgas.

För att lägga ut gäddnät i landvak använder vi oss av en rackstång som är 30 år gammal. Den är 15 meter lång, en halv nätlängd, och är gjord av långa och smala granar. Den är platt på undersidan och skarvad så att den inte hugger fast i underlaget. Rackstången läggs lodrätt mot strandlinjen.

På ena änden ha man gjort en skåra där man lägger fast öglan som finns början på nätet.

Genom att hela tiden hålla nätet sträckt sitter öglan kvar på rackstången

Nätet förs ut under iskanten. När rackstången är slut stöter man till med stången så att öglan lossnar från rackstångens början. Här är det viktigt att man drar tillbaka stången så att inte nätet fastnar och följer med in igen. Då får man bröja om. 

Kalle vitjar näten för sista gången denna vår

Trots att vaken blivit så stor får vi en sista gädda.

Det var ingen krokodil på 10 kg men i alla fall en mindre i storvindeln.

Det är inte lätt att balansera sig fram på vår grovkorniga sandstrand. Det gäller att ha tungan rätt i mun.

Harrfiske med balanspirk 22/4 2007

Balanspirk på 30 cm djup

En harr nappar på pirken

En harr bärgas ur hålet

Harrens vackra fena

Fiske efter röding 21/4 2007

En kilosröding bärgas upp på isen

Dagens fångst - fina matfiskar.

Kalle fångade dagens största röding på 1,2 kg.

<<< tillbaka