Ripjakt 8-9 september 2007

F�rsta g�ngen jag skulle flyga helikopter...sp�nnande!!!

I hans h�nder lade jag mitt liv...n�...tryggheten sj�lv med glimten i �gat...piloten Stig Martin. 

Ammarn�s fr�n ovan. Potatisbacken syns fr�n h�ger.

Atlas var lika nyfiken som vanligt och tryckte nosen mot rutan.

Under oss ser ni Vindel�dalen. Vilken h�rlig k�nsla det var att f� se allt fr�n ovan.

Redan framme och inte en svettdroppe!!! Vad fort det gick...n�stan f�r fort. Skulle g�rna �kt lite till. Med s� mycket besparad energi borde jag orka skjuta m�nga ripor. F�rv�ntningarna �r h�ga.

Det pulserande ljudet �r borta och tystnaden har �ter f�tt makt. H�r �r vi ute i �demarken bara jag och hunden. Jag har hela fj�llet f�r mig sj�lv. Vilken underbar stuga! Trivsamt!

Jag befann mig i Marsivagge mellan Stuore J�ppe och Karsb�cken...och i medvind s�klart. Jakt i medvind �r ju ingen h�jdare s� jag best�mde mig att g� h�gfj�llet bort till Skebleskalets b�rjan och jaga "finlanne" hem i motvind. Medvindss�ket gav st�t p� fyra ripor, st�nd f�r 2x2 "l�ngn�bbingar" och en uggla.

V�l framme var det dags f�r lunch. Atlas b�rjade bete sig konstigt. Han blev orkesl�s, l�g och gnydde och dreglade som aldrig f�rr. Vad var det med honom??? Efter maten b�rjade han kr�kas. Det fanns inget annat f�r mig �n att avbryta jakten och g� den l�nga v�gen tillbaka till stugan. Han var s� d�lig att jag till och med gick ifr�n honom och m�ste stanna f�r att han skulle hinna ikapp. Vad stackarn hade han f�tt i sig??? Det kom ju s� pl�tsligt! 

Jag var framme i stugan klockan fem och hade en hel kv�ll att ta d�d p�. Som tur var tog jag med mig lite l�sning. Det numret av utemagasinet blev v�l studerat!

I sovrummet fanns en s�t liten kamin som jag lagade mat p�. Det blev mycket kaffe f�r att jag skulle kunna h�lla upp �gonen till �tminstone klockan nio.

P� s�ngen l�g en utslagen hund. T�nk vad f�rv�ntningar kan f�r�ndras. Efter tv� lyckade helger med mycket f�gel s�g jag fram emot att f� t�mma patronb�ltet och fylla kvoten. Nu hade jag hamnat i ett annat l�ge. Jag skulle bli glad om jag tog mig den l�nga v�gen ner till Ammar�ns utan att beh�va b�ra min hund. Jag skulle bli lycklig om jag skulle f� panga p� EN f�gel och helt tokglad om jag fick med mig DEN f�geln hem.

Kv�llen avslutades med en mysstund framf�r brasan med den n�got mindre sjuka hunden.

I detta l�ge kan man inte l�ta bli att k�nna av alla de m�nniskor som kommit och g�tt i denna stuga. Jag funderar p� livet och hur det kommer sig att jag �r d�r jag �r och den jag �r. Tystnaden �r total. P�taglig p� n�got s�tt. Jag h�r n�r jag andas och hur hj�rtat sl�r. Ovant med s�dan tystnad. Helt pl�tsligt kommer ett avgrundsvr�l och jag k�nner hur golvet vibrerar. Snabbt tittar jag ut genom f�nstret och ser en helikopter i en n�got annorlunda st�llning och N�GOT n�ra stugan. Det �r piloten som lagt maskinen p� sidan, tittar in och s�ger godnatt. Ett stort flin breder ut sig p� mina l�ppar. Det var n�ra att jag trollbands av eldens l�gor och stugans mystik. Tillbaka till nutid och verklighet. Dags f�r s�ngen.

Ny dag och nya m�jligheter. N�r man vaknar med en s�dan utsikt kan man inte bli annat �n upprymd. Nu kunde det bara bli b�ttre. Altas kunde g� av sig sj�lv och jag blev glad. Jag packade ihop och b�rjade jaga mig nerstr�ms Karsb�cken. Atlas var seg och h�ll s�ket mestadels inom hagelh�ll. Jag f�rs�kte t�nka positivt..."beh�ver ju �tminstone inte b�ra honom".

Helt pl�tsligt s�ker Atlas ut ca 100 meter. Svansen b�rjar g� och r�tt vad det �r stramar han upp i ett perfekt st�nd. Kan det vara m�jligt??? Kan det t�nkas att jag f�r bli lycklig idag och kanske till och med helt tokglad??? Jag tar av mig ryggs�cken, smyger upp bredvid och g�r mig redo f�r skott. Bommarna fr�n helgen innan g�r sig p�mind och jag blir os�ker. "Ta det lugnt Hanna och koncentrera dig." s�ger jag till mig sj�lv. "T�nk p� att nypa igen det dominanta v�nster�gat f�r s�kerhets skull. Du kommer att tr�ffa. En piece of kaka."

Som ni ser p� bilden fick jag bli helt galet tokglad med en gl�djet�r som pricken �ver i:et. (Det kunde jag kosta p�, det var ju liks ingen d�r som s�g) Om n�gon sagt till mig innan helgen att jag skulle bli tokglad av EN f�lld ripa skulle jag garanterat funderat p� var den m�nniskan l�mnat sina hj�rnceller. Allt beror p� var du l�gger din egen ribba.

Jag gick i 5 timmar och skulle �ntligen komma till h�ngbron �ver Karsb�cken. Jag vet inte om det framg�r via bliden men jag funderade starkt p� om jag skulle simma �ver ist�llet. Ena vajern hade lossnat s� sp�nningen sl�ppt p� v�nstersidan och resulterat i att bron bara h�ngde p� h�ger sida. R�cket var l�st eller saknades helt och vissa g�ngplankor var l�sa eller helt borta. Jag tog Atlas i koppel s� att han inte skulle ramla ner p� sidan. Kopplet och b�ssan f�stes p� ryggs�cken f�r att frig�ra b�da h�nderna om utifall att... N�r jag var mitt p� bron k�ndes det som om hela bron skulle trilla om. I n�sta steg g�r Atlas ner med tv� tassar och blir h�ngande. 10 meter under mig fanns klippor och bubblande vatten. Fy bubblan vad jag var r�dd. N�r jag var p� andra sidan sprutade adrenalinet ut �ronen. Jag var tvungen att s�tta min ner och svepa tv� snickers. Jag g�r aldrig �ver den bron igen f�rr�n den �r lagad! Helt s�kert!!!