<<<  Tillbaka 

Fjällprov Klimpfjäll 14-16 september 2007

 Att helt oinvigd få vara med och arrangera ett fjällprov med 73 starter fördelade på tre dagar är en svårslagen skola. Jag vill säga tusen tack till Ingemar som tog hand om mig och verkligen såg till att ge mig mersmak för att ansluta mig till SVK Västerbottens fjällprovskommitte. Klart jag ställer upp. Det här var ju kul!

 Mitten av september är en enormt vacker tid. Vita fjälltoppar i kontrast till blå himmel, brandgula björkar och ett korallrött marktäcke. Årstiderna har verkligen sin tjusning, var och en på sitt sätt. Underbar natur i kombination med jakt över stående fågelhund gör livet värt att leva.

Fredag 16 september

Vi samlades förväntansfulla med pirrande magar tidigt på fredag morgon. En grå dag med lågt i tak, få plusgrader och funderingar om provet skulle genomföras ovan eller under molnen. Provledare Ingemar Sjöström var som vanligt morgonpigg och på strålande humör. Han peppade oss med att solen skulle bryta igenom efter lunch. Dagens prov var uppdelat i tre partier med domare Ola Granath, Lars Karlsson och Didrik Skarin som till sin hjälp hade, alla tre dagarna, domareleverna Roger Malmqvist och Kent Gustavsson.

Jag valde att se och lära tillsammans med unghundarna. Gruppens domare var Didrik Skarin och domarelev Roger Malmqvist tillika skytt.

Ett fjällprov är inget för den late. Hundar och förare verkade lika ivriga att på kortast tid komma upp på jaktbara marker. Väl uppe var den ene mer rödblommig än den andra. Undertecknad trodde hon drog vinstlotten när hon förpassade sig till kön och den mer temperaturvänliga takten. Efter ett tag förstod hon varför alla hade så bråttom. Ingen ville gå sist. Den friska fjälluften längs stigen var helt omvandlad till en odör av illaluktande avföring. Varmast av alla var herr Tvärnypets kennel.

Ann Chatrine Lindmark

Andra såg ut att ha kroppstemperaturen på en mer stabil nivå. Här herr och fru Fredriksson.

Jenny Karlsson, Härnösand

Britt-Marie Mattsson var en riktig kämpe.

   Som ni ser klarade vi oss precis under molnen. Ett par hundra meter efter första släpp stötte en av hundarna upp en stor ripkull som spred ut sig lämpligt över området. Tyvärr gick vi i kraftig medvind vilket inte gjorde det lättare för de unga hundarna att handskas med fåglarna. Många    hundar fick dock möjlighet att komma för fågel. Här står domarelev Roger och Owe Fredriksson och spanar efter Jock. En av hundarna som utmärkte sig mest under dagen.

Så här ser ett prov ut. Förarna går på höger respektive vänster sida. Hundarna revierar framför. Förarna ska inte gå för långt ut åt sidorna så de riskerar att domaren inte ser det som händer. Det är bara det domaren ser som denne kan bedöma. De ska inte heller gå för fort så de trycker ut hundarna. Detta stör ofta hundens eget sökbeteende (reviering) och får den att gå mer in och ut än i sidled vilket ofta medför att aktuell provmark inte söks av på bästa sätt. Domare respektive skytt går i mitten snett bakom förarna. På bilden har Britt-Marie Mattsson (till vänster) precis anmält stånd på Norrbaggens G Vile (syns till vänster i bild). Förare till höger har fått order av domaren att kalla in sin hund.

Dagens första fågel fälld över Nils Karlssons (ägare till Giras pappa som numera tyvärr är död) duktiga strävhårshane (farbror till min Gira) Strävsamma Caliber. Ripan hängs uppåtvänd i snara på ryggsäcken. Man trär snaran över huvudet och ett ben eftersom halsen annars riskeras att gå av.

Mitt på dagen började det regna och den efterlängtade lunchen blev en snabbfika i all hast för att slippa den påträngande kylan. En liten ifrågasättande tanke riktades till den positiva provledarens utsago från morgonen. Var är den utlovade solen? På bilden syns dagens provgrupp, blöta men på gott humör.

Det som sker på bilden är en kastapport. Roger kastar en död ripa och Didrik skjuter ett skott i luften. Hunden, i detta fall Landinarnas Ian (Jock), är platsad bredvid sin förare och skall sitta kvar lugnt i skott och flog. (Tyvärr utan för bild) På tecken från domaren skall föraren kommendera hunden på apport, varvid hunden villigt ska hämta fågel. 

Detta var inga större problem för Owe Fredrikssons Jock. Han hämtar villigt fågel och återvänder till föraren med bra grepp.

Han sätter sig framför Owe, bjuder honom fågeln och släpper på kommando.

Ett belåtet ekipage som fick högsta betyg på apporten. Totalt blev det för dagen ett 1:a pris i UKL med en 8 i fält, 180 p. Jock tycker ripa smakar gott.

Eftermiddagen blev kall. Hade man svårt att hålla värmen fick man, både hund och husse, göra sitt bästa. Här Nils Karlsson och Kulan i busartagen.

Ibland är det där järnröret lite väl kallt att gå och bära på. Handskar skulle varit skönt. 

Didrik gjorde sitt bästa för att kunna knyta de stela fingrarna och greppa pennan när domarkritiken skulle antecknas efter varje släpp. Enligt honom själv var det tur att bara han skulle läsa, det var visst nog så svårt.

Jenny Karlsson med sin lovande korthårstik A'mio gör sig redo för släpp. Denna tik hade ett vackert sök och erhöll ett 2:a pris för dagen med fältbetyg 6 och apport 10.

Tvärnypets Jikita är sugen på släpp.

Detta ekipage med Nils Karlsson och Strävsamma Caliber bjöd på fina jaktbara situationer denna dag och premierades med ett 1:a pris i UKL, fält 8 och apport 10.  

Dagens tre domare går igenom fredagens provresultat. Två av tre grupper hittade bra med fågel. En grupp fick tyvärr leta förgäves efter fågelkontakter och lyckades inte få välförtjänta hundar till pris.

 Fredagens provdeltagare samlade för genomgång.

 

Lördag 17 september

Lördagen bjöd på bättre väder med stundom hård vind. Jag fick förmånen att gå i fronten som fotograf och lyssna till när Didrik tänkte högt vid sina analyser kring hundarnas prestationer. Otroligt lärorikt! Dagens provgrupp bestod av öppenklasshundar. Här är vi på väg upp till markerna.

Ulla-Rut Persson pustar ut efter den värsta stigningen. Helt oberörd trots tätplats ;-). 

För att inte frysa på fjället bör man byta den understa tröjan när den värsta stigningen är över.

Här diskuteras upplägget av dagens provrutt.  

Råvatj Zazoo

Teiens Herkules

 Hanna och Erik Sandström med Klevportens PP Nenya. Fantasktiskt roligt att se far och dotter följas på jaktprov. Deras sätt att diskutera, skratta och umgås måste vara den optimala föräldra-barn relationen. Blev grymt imponerad! Jag hoppas verkligen att jag får en liknande realation med mina framtida barn.

Nenya bjöd på bra fotosituationer i öppen terräng. Domare och förare är på väg fram till Nenya som står för... 

...dessvärre hare den här gången. Men hon bjöd på en snygg bild och fler skulle det bli...

Här står Nenya för ripa. Riktigt fast och fint. 

Föraren Erik går upp bakom hunden och domaren Didrik tillika skytt söker sig en bra skottlinje. Fågeln lyfter oftast utför. I ett läge som detta ställer sig skytten på höger sida så att varken förare eller hund hamnar i skottlinjen. Man vill ju fälla fågel!

Föraren skickar hunden på avance efter klartecken från domaren. Nenya avancerar (syns knappt i riset) och petar upp ett antal ripor. Snyggt!

Didrik släpper ut fågeln en bit eftersom han samtidigt vill se hur hunden sköter fågelsituationen. Därefter skjuter han en dubblé. Inte illa av en karl! De ska ju normalt sett inte kunna göra flera saker samtidigt.

Didrik och Erik går igenom situationen. Konstruktiv kritik. Vad gick bra och vad gick mindre bra.

 Didrik Skarin är en förebild för vorstehklubben samt en duktig och omtyckt domare. Han frågar alltid om det finns någon ny i provgruppen. Om så är fallet ser han till att denne får information och kunskap om hur ett prov går till. Hans målsättning är att lyfta varje ekipage på något sätt även om det inte går lika bra för alla. För som han säger själv "Vem tjänar på en sänkt och missmodig deltagare?". Helt rätt! Jag vill säga 1000 tack för allt jag fick lära mig!

Så var det dags för nästa fågelsituation. Här står Teiens Herkules för fågel.

Herkules avancerar på kommando av föraren Stefan Joneström. Didrik är beredd på skott. 

Precis som tidigare, Didrik släpper ut fåglarna en bit för att samtidigt kunna iaktta och bedöma fågelsituationen. 

 Herkules stannar och är lugn i flog. Domare Didrik skjuter bom bom. Därmed var det bekräftat att det bara var en engångsföreteelse. Karlar kan inte göra flera saker samtidigt ;-) 

Teiens Herkules apporterar ripa utan anmärkning. Full pott!

Husse Stefan Joneström väntar på Herkules som stolt bär fram och bjuder honom fågeln. Bra jobbat för att vara första provet för både förare och hund!

 Här är min egen lilla favorit som jag gick och höll tummarna för hela dagen, Landinarnas Gerda. Hon är ett riktigt krutpaket som visar upp ett stort och fint sök med bra förarkontakt (Josef Alenius). Jag har haft förmånen att ha henne hos mig ett par gånger och vet att hon dessutom är en helmysig familjehund. Fågel var det enda som fattades för att det skulle bära av raka spåret upp till elitklass, men tyvärr ville det sig inte riktigt.

Ibland är det inte lika öppet även när man jagar på fjället. Här står Teines Herkules. Tyvärr var det ingen hemma denna gång.

Dagens provgrupp med öppenklasshundar kämpade på tappert i den stundom hårda vinden.  

Herkules visade sig vara en riktig linslus. Här står han för vittring från en grupp på 15 fåglar som tyvärr redan stötts upp av en annan hund. 

Söndag 18 september

 Söndagen blev den bästa dagen vädermässigt. Därmed är det inte sagt att fint väder hör ihop med mycket fågel. Det blev väl den sämsta på den fronten.

 Dagens domare och skytt utgjordes av två gotlänningar Lars Karlsson och Roger Malmqvist. Det är alltid roligt med personer från södra delarna av landet. Denna dag fick jag träffa mina övermän gällande en av mina, ibland bra och ibland mindre, bra egenskaper.

Owe Fredriksson och Landinarnas Ian hänger på den övriga provgruppen.

Erik Gustavsson med respektive förbereder Kolvmakarens Dekker. Idag förde han även Markusfjellets Ariel.

Altersundets Iver med förare Jaana Tengman får energipåfyllning efter dagens första släpp.

Jaana som även kör en hel del drag med Iver har lärt sig vilken hokus-pokus-blandning man ska servera för att hunden ska hålla hela dagen, vilket visade ge resultat. 

 Detta var ju provhelgens sista dag. Alla började känna sig ganska möra efter många steg, långa dagar och sena kvällar. Med ett sådant underbart höstväder som fjället bjöd på denna dag kunde vi utan större problem ägna den sista energin till ett jaktprov...eller? 

   Västerbottens vorstehklubbs ordförande var på gott humör trots att dagen inte riktigt började som planerat.

 Skytt för dagen var även den alltid lika positiva och lokalt välkända trappern Ulf Rickardsson. (lLängst till höger) När man ser en sådan här bild kan man nästan fundera på om vi är kring slätterna i Skåne istället för fjällen i Västerbotten. Men jo, det är en helt vanlig fjällmyr.

Landinarnas Ian (Jock) tror att husse Owe äntligen ska bjuda på något smaskens.

Vilken dag! 

Helt plötsligt vänder sig Klevportens PP Nenya om i steget och stramar upp i ett stånd som man sällan får se. Hon står helt fixerad med hopsjunken framkropp och rak linje från nos till svanstipp. Det var en underbart vacker syn. Man ser på henne att riporna bara trycker en bit framför. Full fokus!

 Föraren Erik Sandström skickar Nenya på avance och upp kommer närmare tio ripor.

Det är inte alla dagar man får möjlighet till bilder som dessa. Jag måste erkänna att det fortfarande är en bit kvar innan man blir så synkad med kameran att skärpan blir perfekt, men alla är vi barn i början. Förhoppningsvis så är man fortfarande bildbar trots att man passerat det där magiska 30-sträcket. 

Denna bild tycker jag själv är lite kul. Den innehåller en mängd information. Domare Lars står fokuserat och iakttar händelseförloppet. Skytten Roger skjuter på en ripa som flaxar till av skottet. Föraren Erik Sandström tar ett par raska steg för att få stopp på Nenya som gladeligen rest ripkullen. Några sekunder efter att bilden togs föll ripan i backen och Nenya stannade snällt på kommando.

         En nöjd domare och två glada skyttar pjöllrar efter fågelsituationen. "Det här är jakt!" säger de och ler.

 Jock fick även chans på ett par av de fåglar som Nenya arbetat med tidigare. Tyvärr blev det ingen fällning men däremot en solklart jaktbar situation. Den situationen och en spontanapport på en nyslagen orre resulterade i ett 2:a pris i ökl.

Fåglarna hittades på förmiddagen...och sedan blev det tomt, tomt och åter tomt. Vi letade överallt, högt och lågt, torrt och blött samt öppet och trångt. De tidigare provdagarna hade visat att de fanns här, men var?

Ibland blev jag bara tvungen att ta lite bilder på färgerna och den vackra omgivningen.

Mitt på dagen var det lunch. Tror aldrig det är så gott att äta som när man är ute.  

Roligt att även få se en münsterländer på provet. Här är Atle tillsammans med förare Johnny Broman

Klevportens PP Nenya var den absolut bästa fotomodellen som under dessa provdagar bjöd på flest situationer för fotografen. Söndagen resulterade i ett 1:a pris i ökl med 7 på fält och apport 10. 

Med bara sju startande hundar, där två fick koppla redan efter första släpp, trodde man att dagen skulle bli kort. Varm höstdag och ont om fågel gjorde oss uppgivna och frånvarande i tanken. Söndag och hemresa, arbetsdag i morgon och eventuellt jakt nästa helg. De flesta av oss hade gett upp...alla utom gotlänningarna och ett par av deltagarna. Skam den som ger sig! I sista släpp bara ett par meter från stigen lyckades Altersundets Iver lokalisera några ripor. Detta resulterade i ett fint fågelarbete och ett 1:a pris i ekl. Trägen vinner! Att gotlänningar kunde vara så tjuriga. Jag hade gett upp och var på väg hem när skotten kom. Jag är tjurig, men de finns de som är tjurigare och gotlänningar är numera tjurigast. 

Avslutningsvis vill jag bara säga att det här med jaktprov har totalt avdramatiserats. Alla är vi barn i början och det finns många, både domare och deltagare, som gärna finns till hands och svarar på frågor. Det är mycket som ska klaffa för ett bra provresultat. Lite tur förenat med hundens lydnad och skicklighet samt inte minst fågel. Man får se ekipage lyckas och misslyckas, hitta fågel och leta fågel samt träffa och bomma. Precis som vid jakt, och det är väl vad vi strävar att efterlikna vid våra prov?

 

Jag hoppas att alla inblandande hade lika trevligt som mig och vill som nyvärvad till fjällprovskommittén önska alla varmt välkomna till Klimpfjäll nästa år.

<<<  Tillbaka