Skapad av Hanna ons, januari 09, 2008 15:36:32
S� h�r i efterhand s� �r ett �r inte s� l�ngt. Tiden g�r fort och man hinner inte med. Alldeles nyss hade jag �gren f�r att jag var tvungen att st�lla undan skotern. Snart �r jag d�r igen, men nu med den underbara v�rvintern liggandes framf�r, ist�llet f�r bakom.
Samtidigt n�r man tittar bak�t, funderar och l�ser n�gra gamla bloggar s� ser man hur mycket som h�nt och att man faktiskt utvecklats en del. Det �r f�rdelen med att ha tankar p� pr�nt.
Vad kan man s�ga om �r 2007 annat �n att jag hamnade i 30-�rskrisen p� allvar och med r�ge. Kris l�ter jobbigt och n�got man g�rna undviker. Men jag �r varken ledsen eller bedr�vad. Jag �r o�ndligt tacksam. Det �r ju f�rst nu det b�rjat h�nda lite saker i livet. Jag m�r toppen.
Sj�lvklart finns det fortfarande saker som skaver och sticker. S�nt har alla mer eller mindre. Fr�gan �r bara hur vi l�ter dem p�verka oss och hur vi hanterar dem. En del saker beh�ver vi ta tag i och bearbeta, andra tar tid och n�gra f�rblir of�r�nderliga. Jag tror stenh�rt p� att det inte finns n�got ont som inte har n�got gott med sig. Jag har tagit mig en bit och f�tt ett antal svar p� mina fr�gor och funderingar. Men jag har en hel del kvar och ser med sp�nning fram mot 2008 och vad det �ret ska inneh�lla och ge.
N�r krisen var ett faktum best�mde jag mig f�r att s�tta upp n�gra m�l f�r att f� mig sj�lv att f�rverkliga en och annan dr�m. Ett m�l per kvartal k�ndes m�jligt.
Mina dr�mmar kan vara allt fr�n materiella ting till upplevelser, skavs�r som ska v�rdas och utveckling av min personlighet. Jag vill fylla livet med gl�dje�mnen, ha roligt helt enkelt, och �ven utvecklas till en gl�djespridare med tid f�r m�ten, medm�nsklighet och liv i nuet. Det l�ter pr�ktigt, jag vet, men �r n�got att str�va mot.
F�rsta kvartalets m�l var att hitta en fin tikvalp. Den 20 januari f�ddes Fj�llbrisens Gira hos familjen St�ckel i Jukkasj�rvi. V�rldens finaste vorsteh s�klart. Efter vi tog bort Rickardssons Texas tog jag mig en ordentlig funderare. Efter tv� hundar d�r den ena var v�rre �n den andra s� skulle jag inte riktigt orka med ett tredje nederlag. Jag hade tv� val, antingen satsa eller l�gga ner. Med tjurskalle och vinnarvilja blev valet ganska sj�lvklart.
Gira skulle inte komma till oss f�rr�n i slutet av mars s� under tiden b�rjade jag lite sm�tt med n�sta m�l, en egen hemsida. Samtidigt fick jag l�na mig en h�rlig tik, Landinarnas Gerda. Hon r�ddade v�rvinterjakten eftersom min gamla Atlas bara s�g till att vinterripan kommer p� vingar l�ngt utom hagelh�ll. Som tack s�g jag till att ge Gerda en hel del konditionstr�ning inf�r v�rens kommande jaktprov.
Albins kusin Elias, som jag redan under julhelgen fr�gat ut en del kring denna kr�ngliga teknik, st�llde upp som bollplank n�r hemsidan skulle byggas. Jag b�rjade med bla Front Page men ins�g att jag varken skulle ha tid eller ork att bygga fr�n b�rjan. Valet f�r bygge och dom�n f�ll, efter r�d och tips, p� webbf�retaget one.com. D�r fanns redan olika grundsidor som man fick v�lja bland och bygga p� f�r att forma sin egen sida. Jag fick fri support (p� svenska) dygnet runt och ett stort utrymme, d�r jag �n bara f�rbrukat en dryg tiondel, f�r endast 12 kronor per m�nad.
B�da dessa m�l gick relativt fort att avverka. F�r att tj�na lite tid s� b�rjade jag med mitt tredje m�l eftersom detta hade ett stoppdatum den 25 augusti. M�let var att slutf�ra min j�garexamen som jag g�tt och gruvat f�r i 16 �r. Tidigare hade jag uppsiktsjagat med min man. Utan f�rdig examen �r man ingen riktig j�gare enligt mitt tycke. Min k�ra far anser att man ska ha f�llt ett antal olika vilt och jagat m�nga �r (typ 20) innan man kan kalla sig riktig j�gare. Delade meningar som vanligt. Jag b�rjade tr�na p� lerduvor redan innan sn�n var borta. Ibland tr�ffade jag allt och ibland inget. Det var verkligen p�frestande p� hum�ret. Ett litet mail till skytteinstrukt�ren Leif Schmidt utanf�r Skellefte� blev min r�ddning. Vi bokade en dag i slutet av juli d�r han med hela sitt hj�rta tog sig an mig och mina skyttebekymmer. En felaktig kolv och ett v�ldigt v�nsterdominant �ga visade sig vara problemen. Det �r inte alla dagar man f�r tr�ffa m�nniskor som Leif. Ett m�te jag inte kommer att gl�mma. N�r jag �terv�nde hem gjorde jag det med godk�nda prov i alla moment. Jag fick nypa mig i armen f�r att f�rst� att det �ntligen h�nt. Nu var jag RIKTIG j�gare. Den 17 augusti fick jag min f�rsta vapenlicens.
M�let med j�garexamen gav en m�ngd sm� m�l som gr�dde p� moset. Jag skaffade mina f�rsta rapph�ns och fasaner. Tr�ningen med dem resulterade i att min gamla Atlas fick s� m�nga korrekta f�gelsituationer p� kort tid att han b�rjade st� f�r f�gel. Med sp�nd f�rv�ntan p� tr�ningens resultat begav vi oss upp p� fj�llet premi�rhelgen. Atlas stod g�ng p� g�ng f�r ripa och jag fick skjuta mina f�rsta f�glar som riktig j�gare. Det var ocks� d�r som Atlas apporterade sin f�rsta varma ripa och gjorde sitt f�rsta kompletta f�gelarbete ute p� riktig jakt, endast drygt fem �r gammal. Regnet �ste ner och skymde mina gl�djet�rar som bubblade fram fr�n det jag l�ngtat efter att f� uppleva s� l�nge. Det var bara f�r bra.
Sj�lvklart kom det �ven motg�ngar av all m�luppfyllelse. Mina planer att l�ra mig konstens alla regler om hur man tar fram en bra f�gelhund gick inte helt som planerat. Jag var p� den ena efter andra kursen samt ett och annat prov och tr�ffade m�nga h�rliga m�nniskor. Att l�ra k�nna nya m�nniskor var ett m�l i sig. Nya m�nniskor kan ge nya tankar och infallsvinklar p� livet. Det �r inte ett m�ste, men det �r enklare att som vuxen l�ra k�nna nya m�nniskor med ett gemensamt intresse. Jag vill passa p� att tacka alla jag m�tt och som hj�lpt mig p� ett eller annat s�tt under �ret. Ingen n�mnd och ingen gl�md, ni vet vilka ni �r.
Kurser i all �ra, men tyv�rr blev Gira smittad av kennelhosta p� en av kurserna. Normalt s� h�ller den bara i sig ett par veckor, men naturligtvis blev det inte s� f�r Gira. Hela h�sten gick och hostan kom tillbaka varenda g�ng jag trodde att den gett med sig. Till slut tog jag med mig Gira och �kte ner till veterin�rstationen i V�nn�s. D�r fanns en underbar veterin�r som hj�lpte mig med unders�kningar, provtagningar och den ena efter den andra medicinen. Som vi tror hade hostan utvecklat sig till en elakartad halsinfektion som var p� v�g att bli kronisk. Till sist fick jag en dundermedicin som sopade undan alla g�stande bakterier och infektioner. Gira blev frisk som en n�tk�rna, inte en dag f�r tidigt.
Alla mina h�stplaner g�llande Gira fick l�ggas p� hyllan. Hon blev totalt stallad i v�ntan p� att bli frisk. M�nga f�rst�-sig-p�are tycker nu i efterhand att det var lika bra eftersom min iver att f� till en fungerande jakthund var lite f�r stor och att jag l�tt kunnat driva p� f�r fort och f�r h�rt. Kanske har de r�tt. Nu �r jag i ett annat dike, inte allt f�r obekant, med en inte allt f�r lydig energimaskin att f� bukt p�. Jag som hade t�nkt starta p� v�rprov.
Det fj�rde och det sista stora m�let �r 2007, var en �gonoperation. Jag skulle �ntligen f� slippa b�ket med linser och glas�gon. F�r er som vet hur det �r f�rst�r ocks� sv�righeterna som blir med ett aktivt friluftsliv som st�rsta n�jet. Ska man vara fin f�r man lida pin �r ett uttryck som kommer till r�tta i detta fall. Tiden hos doktor Koskela var en pice of kaka, bara en och en halv timme d�r sj�lva operationen tog n�gra minuter. Det var l�kningsprocessen som var pl�gsam. Fy bubblan f�r tv� dygn med konstant sm�rta och d�r till och med det svaga ljuset fr�n adventsstaken var f�r stark�med solglas�gon p�. Men nu i efterhand skulle jag utan tvekan g�ra om det. Jag rekommenderar er alla att spara en slant (ca 24 000) f�r att slippa handikappet med d�lig syn. Det �r v�rt pengarna och man har ett �r p� sig att g�ra om operationen om resultatet inte blir k�rkortssyn. T�nk bara p� vad ett par glas�gon kostar eller en �rsf�rbrukning av linser med tillbeh�r. No doubt!
Eftersom mina fyra uppsatta m�l f�r �ret gick relativt bra att genomf�ra passade jag p� att pressa in ett till. Det var utlandsresan till Kap Verde. Jag och min respektive hade aldrig �kt till varmare breddgrader tillsammans. Mycket f�r att ingen av oss har haft det behovet. Efter en intensiv sommar och h�st k�nde vi f�r lite semester med lugn och ro. Det var lugnt p� Kap Verde, n�stan lite f�r lugnt i v�rat tycke. Resan var v�rd pengarna och de erfarenheter den gav men jag �ker inte p� en liknande resa n�gon fler g�ng. Vi �r p� tok f�r rastl�sa f�r endast sol och bad. Jag vill f� med mig mer n�r jag liks �ker iv�g. N�sta g�ng blir det mer �ventyr.
Ett m�l som inte gick n�got vidare var det som jag tjuvstartade lite med eftersom Gira var sjuk, jakten p� den stora bl�svarta tj�dertuppen. Testet blev under l�vf�llningen vilket inte gjorde saken l�ttare. Jag fick ett par tre l�gen men kom inte nog n�ra. Jag �r inte kompis med skogsjakten, och vet inte om jag n�gonsin kommer att bli det.
Ytterligare ett m�l som inte helt f�rverkligats �r jaktkompisar. Eftersom jag och min man har liknande intressen och han �r betydligt mer driven �n mig har jag alltid f�ljt honom p� hans intressen �ven om det �ven varit mina. Jag k�nde att jag beh�vde bli mer initiativtagande i n�got eget. Sagt och gjort delade vi upp v�ra tv� st�rsta intressen, f�geljakten blev min och �lgjakten hans. Det f�ll sig ganska naturligt.
Jag best�mmer numer vika dagar det �r f�geljakt. Min man kan f� f�lja med om han fr�gar, men det �r jag som leder aktiviteten. F�r mig var det precis vad jag beh�vde.
N�r det g�ller jaktkompisar s� �r det mer eller mindre kr�ngligt att som ensam tjej f� dela jakten men n�gon/n�gra under en eller ett par dagar. Som bekant �r det �verv�gande m�n som jagar. Tack och lov �r det fler och fler tjejer som b�rjar med jakt �ver st�ende f�gelhund och jag har ett par tre stycken som jag hoppas f� l�ra k�nna och kanske dela lite upplevelser med. Anledningen till kr�nglet f�rst�r jag mig i �rlighetens namn inte p� och jag kan erk�nna att det sticker lite i mig. Vad tror man egentligen?
I samma sekund blir jag lite obstinat och skiter i allas anledningar. Denna sm�sura inst�llning, som kan ploppa upp ibland, gjorde att jag begav mig iv�g p� min f�rsta ensamjakt. En v�nlig sj�l hj�lpte mig med stuga och en rabatterad helikoptertransport till en otroligt vacker dalg�ng i Vindelfj�llens naturreservat. Att f�r f�rsta g�ngen f� �ka helikopter upp p� fj�llet k�ndes som ren lyx. Tyv�rr blev Altas sjuk och det stora antalet ripor som jag skulle skjuta f�rvandlades till endast en enda.
Jag f�redrar fortfarande s�llskap att dela upplevelserna med framf�r ensamma dagar p� fj�llet. Men ensamjakten gav erfarenheter och upplevelser som man inte kan f� p� n�got annat s�tt. Alla m�r bra av att kunna klara sig sj�lv. Jag g�r g�rna om det.
M�l av mer personlig karakt�r tar jag inte upp h�r�och ja det g�r att vara mer personlig �n s� h�r. De finns i mitt huvud och i min utveckling. De g�r att l�sa mellan raderna lite nu och d� f�r er som kan den konsten. N�gon form av personlig integritet finns fortfarande kvar.
M�len f�r 2008 kommer ni att f� ta del av i n�sta �rskr�nika. De fyra stora m�len �r �nnu inte helt p� plats. Jag kan inte riktigt best�mma mig vilka av dem jag ska ta och i vilken ordning. Tv� sm� m�l har jag redan gjort trots att det bara g�tt n�gra dagar.
M�l hit och m�l dit, men f�r MIG �r detta ett outstandigt s�tt att f�rverkliga dr�mmar, utvecklas och hitta gl�dje. Du har s�kert dina s�tt som fungerar f�r dig.
Jag �r glad och tacksam f�r det �r som g�tt och l�ngtar efter ett nytt med nya m�jligheter.
Gott Nytt �r!
