Skapad av Hanna tors, januari 29, 2009 21:25:32
Efter att ha l�st f�rra �rets �rskr�nika s� kan jag bara konstatera att �r 2008 blev helt annars. Det har varit ett mer p�frestande �r med tunga beslut och jobbiga pr�vningar. Verkligheten har hunnit ikapp mig p� n�got s�tt. 30-�rskrisen utvecklades till att bli ett enda s�kande efter lycka och mening.
"Klart jag m�ste g� �ver �n efter vattnet eftersom gr�set �r gr�nare p� andra sidan."
Som ni alla vet s� �r lycka ett begrepp som �r b�st just innan man �r d�r. Det �r ett tillst�nd som �r underbart, men kort. N�r man �r d�r p� toppen kan det bara bli s�mre. Det g�r utf�r, utf�r, utf�r...innan man f�r ta sitt f�rnuft till f�nga och v�nda det hela ytterligare en g�ng. Ska man verkligen f�rs�ka n� den d�r lyckan? Vad �r det vi efterstr�var? Ska livet g� upp och ner eller �r det b�ttre med konstant sl�tstruken och gr� vardag? Man vet vad man har, men man vet inte vad man f�r. Eller m�ste jag v�ga f�r att vinna? What to do?
Trots �rets m�nga tungsamheter s� �r jag o�ndligt tacksam f�r vad jag f�tt g� igenom och uppleva. Vem har sagt att det �r medg�ng som l�r mest? Jag tror att n�r man pressas fr�n alla h�ll och kanter, p� olika s�tt och vis, s� tvingas man fundera, bek�nna f�rg och ta st�llning riktigt ordentligt. F�r mig har det varit tufft och jag har varit os�ker och velat, men gissa om jag �r starkare och s�krare �n n�gonsin idag. D� slog det mig..."jag tror att krisen �r �ver".
�ret b�rjade med en underbar jakthelg med v�ra uppf�dare i Abisko. Gira gick kanonbra p� fj�llet. Hon revierade, sekunderade, avancerade och respekterade. Jag fick se vilken fantastisk jaktkamrat jag skulle kunna f�. Det finns potential och direkt b�rjade jag planera v�rens alla jaktturer och prov. Sp�nnande och utmanande!
N�gra dagar senare krossades alla planer i och med att h�lsenan gick av. Det var mitt livs f�rsta skada av st�rre m�tt. Det var mitt livs f�rsta gips. Det var mitt livs f�rsta hopp p� kryckor. Det var mitt livs f�rsta sjukskrivning. Det var mitt livs f�rsta �rende hos F�rs�kringskassan. Mycket gjorde jag f�r f�rsta g�ngen. Det var f�rsta g�ngen jag tvingades begr�nsa njutandet av den h�rliga v�rvintern. Hur skulle jag �verleva? Det �r ju v�ren med alla dess aktiviteter som ger mig energi s� det r�cker hela �ret. Jag f�r en k�nsla av att vara nyk�r.
F�rsta kvartalets m�l var egentligen en tr�ff med personlig tr�nare f�r att bygga upp mina fysiska svagheter. Muskler �r ett m�ste om jag ska kunna h�lla upp denna l�nga och g�ngliga kropp. Sj�lvklart blev detta om�jligt att genomf�ra. Jag fick n�ja mig med lite mag- och armmuskler samt kraftiga nypor, tack vare kryckorna.
T�lamod, t�lamod och �nnu mer t�lamod var vad jag fick tr�na f�r att inte bli galen av understimulans. Vara hemma i stillhet i m�ngder av veckor �r inget f�r hannapanna. Jag b�rjade jobba i mitten av april och hann faktiskt med n�gra skidturer p� fj�llet i slutet av april.
Andra kvartalets m�l var antingen en cross eller en kajak. Kajaken drog ut p� tiden tills det var detsamma att v�nta till n�sta v�r. Crossen d�remot inf�rskaffades i maj. Jag hade inte ens k�rt moped innan, s� varf�r jag f�tt f�r mig att detta skulle vara kul vet jag inte riktigt. Jag gick p� ren och sk�r k�nsla, vilket visade sig st�mma ganska bra med verkligheten. Jag kan fortfarande inte hantera den helt p� alla underlag och k�r ibland lite f�rsiktigt. Skillnaden mot skoter �r att det g�r ondare om man k�r omkull. Dessutom �r det s�llan som skotern tippar. Enduron v�ger bly p� en bl�tmyr n�r armarna och benen redan �r som gel� efter pareringarna. Vi m�ste l�ra k�nna varandra lite mer till sommaren, men faktum �r att vi trivs r�tt bra ihop, hojen och jag.
Tredje kvartalets m�l var mitt livs f�rsta jaktprov. H�sten 2007 gick jag med p� ett antal f�r att se och l�ra. Jag funderade p� hur jag �verhuvudtaget skulle v�ga ge mig in i leken. Men faktiskt s� blir det mesta r�tt s� avdramatiserat efter ett tag. Sj�lvklart har jag fortfarande mycket att l�ra, men jag �r inte l�ngre r�dd eller os�ker f�r att delta.
Jag hade planerat in tre stycken under h�sten. Tyv�rr visade Gira tendenser, sin vana trogen, p� att allt inte var som det skulle. IGEN! P� det f�rsta provet hade hon inte energi f�r att orka hela dagen. Prov nummer tv� fick st�llas in p� grund av skada. Prov nummer tre var en galen tur till grannlandet i �st. Utan n�gon k�nnedom om underlaget st�llde jag upp p� vinst och f�rlust med en halvskadad hund. Det kan inte bli v�rre �n vad det �r, t�nkte jag. D�m om min f�rv�ning n�r Gira g�r j�ttebra och n�stan kniper ett f�rstapris. Vi fick v�r f�rsta premiering. Det var p� tiden med lite framg�ng.
Jag har f�rlorat ett av mina b�sta bollplank. Vi fann varandra via mailen n�gon g�ng i slutet p� h�sten 2006. Det blev en m�rklig och speciell relation eftersom vi knappt k�nner varandra "in real life". Vi delade, bollade och diskuterade det mesta. Otroligt givande och intressant. Tyv�rr skar det sig n�gonstans p� v�gen. Varf�r vet jag inte. Visste jag det s� skulle jag sett till att det aldrig h�nt. Vissa saker g�r �t ett h�ll oavsett om man vill eller inte. Mot slutet blev det en "grej" av den mest banala sak. Allt blev t�rande ist�llet f�r n�rade. Det blev olika �sikter, diskussioner och missf�rst�nd. Vi br�t p� riktigt nu vid �rsskiftet. Sorgligt.
�rets ljuspunkter kan jag r�kna p� mina fem fingrar. De motsatta �r minst fem g�nger fler. En av ljuspunkterna var att jag fick ut�kad tj�nst fr�n 75 % till 100 %, precis r�tt i tiden med tanke p� �rets sista m�l. N�r motg�ngarna �verv�ger g�ller det att flytta fokus till det som lyfter. Jag tr�nar mig p� det och det g�r b�ttre och b�ttre.
Till min gl�dje s� fick jag g�ra bekantskap med tv� h�rliga karlar p� jakt i Arvidsjaursskogarna. Otroligt vilka guldklimpar. Som jag sagt tidigare s� irriterar jag mig p� om�jligheten att som kvinna f� f�lja med en man till skogen p� tu man hand. Varf�r har jag funderat p�. Dels kan det vara f�r att det �r en "mansgrej" som man normalt inte delar med en kvinna, dels kan det vara jobbigt att m�sta sl�pa p� en orutinerad jaktkamrat. Inte allt f�r s�llan �r det �ven n�gon av de respektive som inte k�nner sig bekv�m med att man s�llskapar med motsatt k�n. I min v�rld och i min verklighet �r inget av detta n�got hinder, men man tvingar sig g�rna inte p� n�gon. S�nt d�r f�r komma av sig sj�lv. Har man samma v�rderingar s� �r det inte heller n�got problem.
Men dessa tv� skogskarlar har visat mig att s� inte alltid �r fallet. Det g�r hur bra som helst, bara man vill och har samma inst�llning till kvinnligt och manligt. Jag vill �ven passa p� att tacka den kvinnliga respektiven att hon l�nade ut sin karl till mig i hela tv� dagar. Tack f�r f�rtroendet!
Min k�ra make och jag har g�tt igenom en mindre l�tt period relationsm�ssigt. Detta var starkt f�rknippat till fj�rde kvartalets m�l. Vi skyllde p� det ena med det andra, men allt grundade sig p� en enda sak...v�r barnl�ngtan. Jag visste redan innan att detta m�l skulle bli mitt livs st�rsta och n�r jag v�l best�mde mig f�r att f�rs�ka n� det skulle det kunna b�ra eller brista mellan oss. Men jag k�nde tydligt att nu det var dags.
Fr�gan i sig �r n�got som jag burit med mig under m�nga �r. M�nga g�nger har det varit s� tungt att jag knappt kunnat andas. Som Ingemar Stenmark sagt �r det sv�rt att f�rklara f�r den som ingenting begriper. Inget illa ment, men jag tror bara den som vet f�rst�r vad man g�r igenom.
Utan att g� in p� detaljer s� kom droppen i samband med att jag fr�gade om ett jobb som var lite intressant. Det var som f�rest�ndare p� en f�rskola. Svaret p� fr�gan var "men du gillar ju inte att jobba med barn". Jag vet inte med mig att jag gjort ett s�dant uttalande, men tydligen hade man dragit den slutsatsen mest troligt p� mitt beteende i n�got sammanhang.
Det var tufft att ta med tanke p� omst�ndigheterna och jag s�kte heller aldrig jobbet. Jag var ju d�md p� f�rhand, p� antaganden.
M�nniskan �r ju i grunden nyfiken och naturligtvis kommer fr�gor och p�st�enden som "�r det inte dags snart", "n�r ska ni skaffa barn" osv
"Skaffa" �r det s� alla andra g�r?
Mitt fj�rde m�l �r 2008 var att bli gravid. Jag f�rstod l�ngt innan att det skulle bli tufft p� alla s�tt och vis, snabba kast mellan hopp och f�rtvivlan, mellan etik och moral och kraft och mod.
Nu har jag snart passerat det nya �rets f�rsta m�nad och jag b�r p� den st�rsta presenten n�gonsin. Jag b�r p� ett fr� till n�got nytt som ger nya v�rderingar och prioriteringar. Ett nytt liv tar form och v�xer dag f�r dag. Jag har snart g�tt halvv�gs. Om Gud �r god och allt g�r bra kommer g�van att anl�nda i slutet av juni. Jag �r enormt tacksam.
Jag och min make har hittat tillbaka till det som �r �kta och det som �r v�rt. Vi �r �ter ett team som str�var �t samma h�ll. �r 2008 var p�frestande med tunga beslut och jobbiga pr�vningar, men utan det skulle jag inte vara s� s�ker p� vad och vart jag vill.
Jag ser fram emot att lyfta livet ett sn�pp till. Jag �r f�rv�ntansfull, nyfiken och stark.
2009 blir ett sp�nnande �r.
Jag l�ngtar!
