<<< tillbaka

Glesbygdens A-kull  

 

Född 2012-01-28

 Här kan ni läsa om valparnas utveckling 

 

 

 

2014-03-05 Glesbygdens första barnbarn

Om lite drygt en månad så kommer Glesbygdens Axl att bli pappa. Han är parad med Fione vars pappa är norrlandshunden Stormkullens Chicco Carlito eller Lillen som han kallas.

Jag har sett båda dessa hundar på skogen så jag lägger ett gott ord för denna unga kombination trots att jag är något partisk :-)

Valpningen äger rum 8-10 dagar innan Giras valpning och jag vet att vi redan delar flera valpintressenter.

Lycka till Stein Ole och Fione!

 

 

2013-12-29 Glesbygdens unghundar del 4

Beslutet att som uppfödare skriva och berätta om Glesbygdshundarna så pass detaljerat som jag gjort i tidigare inlägg var inte helt självklart. Det är nu länge sedan hundarna var mina. Vilken rätt har jag att tycka om andras hundar???

Som jag skrev i förra inlägget så är unghundsperioden i allra högsta grad intressant för mig som uppfödare. Anlaget som de relativt oerfarna hundarna har ger mig en god vägledning för Gira som avelstik och hur kombinationen Gira/Bore ser ut att ha fallit ut så här långt. Av den anledningen tog jag mig friheten att dokumentera unghundarnas första riktiga jakthöst. Tilläggas bör också att alla valpköpare har fått möjlighet att tycka till om materialet.

Jag jobbade ganska lång tid för att hitta en täckhane till Gira som kunde hjälpa mig fram till de hundar som jag såg framför mig. Jag ville ha fler Giror men med ännu mer tryck och energi. Något mer att bita i helt enkelt. Jag fastnade för Bore som täckhane av olika anledningar som tex hans fina sök, reviering, fart och arbetslust. Det bästa i hela processen var nog husse Torbjörn som på ett rakt, ärligt och tålmodigt sätt bollade tankar och gav mig all information jag ville ha om Bore.

Grundmålet är så klart att avla fram mentalt och fysiskt sunda hundar som är jaktligt och exteriört fullgoda. Denna förutsättning bör finnas hos alla hundar som används i avel. Till detta kommer alla dessa detaljer, likheter och komplement som man ska fundera över hur stor betydelse de har och vilket eventuellt utfall de kan ge i den kommande kullen. Tanken är ju att avkommorna ska bli bättre än föräldradjuren. Även om man tycker sig känna till individer och stamlinjer så kan den specifika kombinationen alltid ge utfall som inte kunnat förutses hur noga man än försökt vara.

Det har snart gått två år sedan Glesbygdens A-kull såg världens ljus. Jag har fått se en bit av det facit som jag gärna velat tjuvkika i när jag funderade om täckhund som mest. Jag är väldigt nöjd med det jag sett och det anlag hundarna fått med sig. Kullens stora gemensamma drag är att alla har högklassigt sök, stor arbetslust med fin kontakt. Åtta av nio valpar har startat på prov i höst och alla har legat på förstapris sökmässigt. Det finns en domare som dömt fyra Glesbygdshundar i höst så honom kan ni ringa och fråga om ni vill ha ett opartiskt utlåtande.

Ni som hängt med mig och Gira vet att jag hade en period när Gira var mellan 2 och 3 år då jag förtvivlat funderade var hennes driv tagit vägen. Personligen så tror jag att jag drev dressyren lite för långt och på så vis tog bort hennes initiativkraft. Hur som helst så kvarstår faktum att vi hade den perioden tillsammans. En sådan period tror jag kommer att lysa med sin frånvaro hos A-kullen.

En sak som jag värderat väldigt högt med Gira och även ser hos A-kullen är bredden, att bemästra flera underlag och förmåga att anpassa sitt sök. Många av hundarna har jagats med och startat på fler än ett underlag och alla söker lika bra oavsett. Fattiga fågelår som dessa gör det onödigt svårt att samla ihop erfarenhet till unghundarna, speciellt i skogen. Trots detta har hundarna uthålligt jobbat sig igenom långa dagar utan att ge upp fastän de inte blivit stimulerade av löpor och flog. A-kullen ser ut att ha stor jaktlust och en stor portion tjurighet...på både gott och ont.

Stor jaktlust och stor arbetslust/förmåga innebär mycket energi. Mycket energi innebär också en hel del livlighet som behöver hanteras med en rejäl portion dressyr och tålamod. Jag kan inte påstå att A-kullen i överlag är några hundar för nybörjare. Trots detta så finns det två glesbygdsförare som äger sin första vorsteh och några ytterligare med väldigt begränsad erfarenhet - så hundarna är inte helt hopplösa eller så har hundarna förärats med de bästa nybörjarna ever ;-)

Det finns hundar i kullen som har den där efterlängtansvärda av- och på knappen. Lugn och fin hemma och vid vila samt full fart och fokus på jakt och i arbete. Det finns också några som är lite mer högtempererade och har svårare att slappna av. Vi får se hur mycket som försvinner med stigande ålder. Här spretar det en del inom kullen, vilket jag så klart inte är så nöjd med. Jag har funderat på hur stor del Gira har i detta och tror att hon säkert har bidragit en hel del. Hon var ganska livlig som ung och har haft lätt till att gå igång i samband med att andra hundar har fågel. Detta har jag tagit stor hänsyn till vid nästa parning genom att inte välja en hund som ligger åt det mer högtempererade hållet. Det ska bli intressant att se om det har betydelse och om/hur det eventuellt påverkar den stora arbetslusten/förmågan.

A-kullen är glada och snälla hundar. Jag har inte fått några rapporter om aggressivitet. De älskar människor och hälsar gärna så glatt de kan på hundars vis. Glädje, arbetslust och kontakt är bra ingredienser vid inlärning och dressyr. Det har inte varit svårt att lära hundarna apportera olika sorters vilt på både land och i vatten. De har stor vattenpassion. Dock så har denna livliga glädje inneburit en del trams och lek vid tex avlämningar vilket man också kan se i provkritiken. Detta tror jag blir bättre med stigande ålder och mer dressyr.

Viltfinnarförmåga och fågelbehandling tycker jag är svår att göra någon större bedömning av vid denna ålder och fågeltillgång, eftersom mycket av det bygger på erfarenhet och dressyr. Alla hittar fågel, står, avancerar och stannar mer eller mindre snabbt. Någon stöter mer och någon har känsligare näsa. De är ungefär så som man kan förvänta sig.

Vad gäller exteriören så finns det två hundar med lite kortare päls, någon har lite mjuk päls och i övrigt är det normala sträva och täta pälsar. Sex hundar har visats på utställning och tre har fått Ck. Det ska bli intressant att se hur det går nu när de ska starta i jaktklass och börja tävla om certen.

Hundarnas hälsa är god. En hund har slagit av svansen och fått amputera den, en har slitit av en böjsena på en tå men kan springa som vanligt ändå och någon har fått byta foder för att hunden inte velat äta. Fem av dem har röntgat och har godkända höfter.

Sammantaget så är Glesbygdens A-kull väldigt lik de framtida hundar jag hade i tanken med kombinationen Gira/Bore. Allt är inte toppen men mycket. De är hundar som verkligen ger järnet...av glädje. Lyckas vi bara rikta energin åt rätt håll så kommer de att bli duktiga jakthundar och ge alla jaktsugna förare mycket skoj under många år framåt.

Åtta av nio har startat på prov och fem har förstapris. Anlaget verkar finnas hos de flesta av hundarna men utan engagerade valpköpare så skulle det inte bli något över huvudaget. Det är tack vare dem som jag fått möjlighet att titta i facit. Stort T A C K ska ni ha! Vilket gäng ni är!

Nu planerar Glesbygden fram mot ett spännande 2014 där vi får fortsätta följa A-kullens framfart i skog och mark samt förhoppningsvis hälsa välkommen till Glesbygdens H-kull i kombinationen Gira/Faio.

Om någon av er vill veta mer om Gira eller A-Kullen så är ni varmt välkomna att kontakta mig eller någon av valpköparna - hanna@hannaholmberg.se eller +46706357821

Gott nytt jaktår på er alla läsare!

 

 

2013-11-16 Glesbygdens unghundar del 3

Här kommer en "liten" summering på Glesbygdarnas provhöst på fält:

Aya No Uno var först ut att starta på prov utöver eftersöksgrenar och viltspår. Hon startades i Arvidsjaur på underlaget skog under två dagar. Hon gick riktigt bra båda dagarna, men kanske allra bäst första provdagen. Hon hittade och stod för flera fåglar men tyvärr höll de sköra fåglarna inte riktigt så domare och skytt fick komma inom jaktbart håll. Aya gick för högt pris sökmässigt som oförtjänt resulterade i stolpe ut och vi ser med spänning fram mot jaktsäsongen 2014.

Aya är jagad med på både fjäll och skog och anpassar sitt sök. På bild Ayas första tjäder. Foto: Torbjörn Burman

Apportsöken kan vara kniviga för en unghund. Jakten är bästa sättet till erfarenhet och en tjäder i bäcken var inga problem för Aya. Foto: Torbjörn Burman

Aya står för ripa på fjället.

Tobbe

Näst på tur var Amiral som startades på Gotland och underlaget fält. Amiral gick starkt med stor motivation och hittade rapphöns vid flera tillfällen. Förhållandena var svåra med sol, värme och svaga växlande vindar. Han var helt ok lugn i skott och flog samt något ivrig på apporten som gjordes i direkt anslutning till situationen. Han pendlade enligt domaren mellan 8 och 9 i fältbetyg och landade efter två fågelarbeten på fältbetyg 8. Med sina 175 poäng så fick Amiral högst poäng av alla hundar på dagens prov. Varmt grattis till Stefan och Amiral som blev Glesbygdens första premierade hund på jaktprov.

Amiral står stramt. Stefan och skytt är på väg fram. Foto från SVK Gotlands hemsida

Följande dag startades Amiral i öppenklass på ett odelat prov där eftersöksgrenarna spår och vatten först genomfördes med gott resultat. På fältdelen som var uppdelad på två dagar gick Amiral lika starkt som vanligt och hade efter ett par markeringar på färska fasanlöpor ett fint arbete på en ung fasantupp. Hans kraftfulla avance resulterade i att fågeln togs vilken han sedan inte riktigt ville släppa till husse. Apporten kunde tyvärr inte godkännas. Husse och hund snubblade vid mållinjen vid sin första start i ökl. Nära!

Amiral apporterar fasantupp till husse efter en av många fina situationer under en av jaktdagarna på Gotland. Amiral är en hund med mycket kraft och energi som i höst jagats med främst på fält men även fjäll och skog.

Provgrupp på fjället

Sedan var det Aussie och Alfa som båda startade två dagar i Klimpfjäll på underlaget fjäll. Aussie och Karin gjorde båda sin första provstart på fredagen under svåra förhållanden med hällande regn och ont om fågel. Endast tre fåglar sågs på hela dagen. Aussie fick gå länge och gick bara bättre och bättre under dagen. Hon hittade en skadad ripa som hon apporterade levande till Karin. Starkt!

Aussie står för fågel och Karin är på väg fram för att skjuta.

På lördagen gjorde Alfa sin första provstart. Söket var enligt domaren utmärkt. Alfa fick chans på nyslagen fågel och tyvärr så såg inte hennes förare till att hon var där före partner. Fåglar flög hit och dit. Alfa hann vara med på ripkallen som satt kvar till sist och det resulterade i en respekterad stöt i medvind. Alfa gick hela dagen och fick tyvärr inte någon mer chans på fågel. Enligt domaren hade hon provgruppens bästa sök.

Alfa står för fågel och Karin är återigen på väg fram för att skjuta.

På söndagen gick Aussie och Alfa i samma provgrupp. Alfa startade lite oinspirerat troligen med sviter från gårdagens tuffa dag. Aussie gick i parsläpp med en elithund som hon matchade riktigt bra. Till Alfas andra släpp var ordningen återställd och hon visade upp ett medvindssök av klass, rakt ut i medvind och fin reviering av marken tillbaka till sin förare. Aussie visade en fin beredskap och hade ett par markeringar som hon löste självmant. De tre unghundarna i gruppen gick enligt domaren för var sin 9:a på fält men tyvärr var det mycket ont om fågel i området där endast en hund i gruppen kom för fågel.

Matte har fått skjuta sin första fågel för Alfa.

Näst på tur var Alvin och Axl som startade samma dag men på olika platser och olika underlag. Alvin startade i Burträsk på underlaget skog. Han gick kraftfullt och starkt på alla sina släpp under provdagens nio timmar utan att få chans på fågel. Fågelfattiga år som dessa behöver man hundar som orkar söka utan att stimuleras av löpor och flog. En stark hund med jaktlust och stor potential som vi ser fram mot att följa mera jaktsäsongen 2014. Ett citat från Alvins husse "Jag har jagat fågel i över 40 år, har aldrig haft en fågelhund som sökt och jobbat så bra som Alvin, vi har haft över 40 ripor på vingarna i dag. Dom byter fjädrar nu och är lite lätta på vingarna men han ger sig inte, han går på oavbrutet hela dagen!" Värmer ett uppfödarhjärta!

Alvin apporterar sin första tjäder som husse fält. Alvin har jagat på skog och på fjäll denna höst. Foto Sören Johansson

Axl startade i Mittådalen på underlaget fjäll. Han gick enligt domaren utmärkt hela dagen men tyvärr så fick ingen i provgruppen chans på fågel denna dag.

Axl står.

Helgen efter det var det tre Glesbygdare som startade på prov. Alf startade på fält i Halland. Aussie och Axl startade på skog i Solberg. Alf gick lika starkt som alltid. Jag gissar att han kan ha bäst sök bland glesbygdarnas unghundar så här långt. Han gick för högt pris sökmässigt och hade ett fint arbete på en rapphöna som han avancerade lite innan förare och domare var på plats.

Alf och Andreas på fältet. Alf är jagad med på skog, fjäll och fält. Fixat fågel på samtliga. Han har även varit med på andjakter. Foto Åse Kyttä

Axl tog revansch från fågelbristen på fjället och hittade en del fågel i skogen. Söket var till alla delar utmärkt och dagen resulterade i en 8:a på fält. På kvällens middag presenterades Axl som "dagens stjärna" av domaren. Varmt grattis! Provet gick av stapeln mitt under lövfällning och det gjorde det extra svårt speciellt för oerfarna unghundar. Aussie gick i samma parti som Axl och även hon gick utmärkt sökmässigt. Med en situation på orre och tyvärr utan att få visa avance resulterade dagen i en 6:a på fält. Jättegrattis!

Axl är främst jagad med i skog och har presenterat många fina situationer för husse Goon under hösten.

Karin och Aussie ett sammansvetsat ekipage.

Alf och hans husse åkte till Skåne och satsade på start i öppen klass. Alf gick enligt domaren för högsta (!) betyg sökmässigt. Domaren trodde knappt att han bara är 1,5 år med ett sådant moget sök. Så händer det som inte får hända i öppen klass. Längst bort på slaget, långt från husse, hoppar en hare upp framför nosen. Frestelsen blir för stor för Alf som ville kolla in var haren tänkt sig :-)

Alf är väldigt lik mamma Gira till utseendet.

Så var det dags för Arko och Andreas livs första prov och detta på underlaget fält vid debutantprovet i Alingsås. Allt inom världen för stående fågelhundar är nytt för dem båda, bortsett från att Arko är en stående fågelhund och att Andreas är jägare. Hyfsade grundförutsättningar som ni förstår. Lägger man till lite driv och en vilja att lära så kan det inte bli annat än bra. Deras första provstart blev en minnevärd dag med ett allt igenom utmärkt sök, fin förarkontakt och en bra fågeltagning. Resultatet blev betyg 8 på fält! Fantastiskt!

Arko står för fågel och Andreas är på väg fram för att resa. Arko är jagad med på skog och fält, men används även till skarpa eftersök och andjakt.

Gotland:

När fågeljaktsäsongen (på barmark) är på väg mot sitt slut uppe i Glesbygden valde vi att förlänga säsongen nere hos Amiral och hans enastående husse Stefan på Gotland. Vilken eldsjäl!

Stefan och Amiral. Foto Sabine Toften

Arko, Alfa och Aussie åkte ner några dagar innan för att träna tillsammans med Amiral. Aussie och Alfa hade siktet inställt på ett särskilt och ett ordinarie prov. Arko var nöjd med tidigare resultat och skulle njuta av att sträcka ut på Gotlands fina fältmarker utan att behöva känna av pirrande nerver inför provstarter.

Fina marker i underbart landskap där vädret nästan var för fint.

Vi välkomnades med öppna armar och fick tillgång till mycket fina träningsmarker. Vi såg inte skymten av några raukar, kalkstenar eller havsstränder. Vi valde att fokusera på tynner, stubb, taggtråd, fasaner, rapphöns och fästingar istället. Dagarna svischade förbi och vips hade vi tränat i två hela dagar utan minsta vila inför de två prov som låg framför. Ooops!Tiden går fort när man har kul...

Alfa, Arko, Aussie och Amrial tränar tillsammans, alla i täcken och halsband från Lisbeths Hund och Syverksta

@ Stefans Residence

Hög mysfaktor och vi kände oss hemma direkt.

Alfa och Aussie startade i samma parti på det särskilda provet. Lätt regn gjorde inte förhållandena till de bästa för fåglarna att bege sig ut på fälten för att beta. Alfa hade i sitt andra släpp en situation på en rapphönskull. Hon hade inte preciserat kullen ordentligt och var kanske därför lite försiktig i sin avance. Cirkulerande rovfåglar över våra huvuden gjorde det inte lättare att hitta fågel. Tre harar och tre rådjur valde dock att visa sig utan att det resulterade i någon större dramatik för de inblandade. Mot slutet av dagen så hittades några fasaner. En av dem hittade Aussie och förvaltade den på bästa sätt. Alfa landade på fältbetyg 7 på grund av den försiktiga avancen och Aussie på fältbetyg 8! Uppfödaren kunde inte hålla tillbaka glädjetårarna när Aussie bärgade kastapporten helt felfritt till matte. Så duktiga!

Karin och Aussie får sin fina kritik och sitt fina betyg från domare Ingemar. Aussie är den hund i kullen som startats på alla underlag. Hon har gått lika bra på alla och är premierad på två. Imponerande!

Fyra glada brudar som just fått sina första förstapriser i unghundsklass.

Till vårt stora stöd hade vi en personlig coach i form av Arkos husse Andreas som följde med oss och stöttade oss hela dagen. En sådan skulle man alltid ha på prov. 

Andreas Coach Baron Olsson

Alf kom också till start fast i en annan provgrupp på en annan del av ön och han gick lika starkt som alltid. Han prövades i alla vindriktningar, vände rätt i vinden och använde den till att lägga upp en fin reviering av marken. Han mattades ej trots lång provdag. Alf och Andreas var väl värd att gå till pris, men fick tyvärr inte till en jaktbar situation.

Alf sträcker ut

Inför söndagens ordinarie prov funderade vi så det knakade om vi skulle starta eller ej. Tre hårda dagar för en unghund i ny miljö på ett nytt underlag gör lätt tankarna ganska tröga och skallen ganska tom. Vi bestämde oss inte förrän på provdagens morgon att Aussie och Arko var nöjda med sina resultat och skulle ägna dagen till att träna istället. Alfa uppgraderade sig till start i öppen klass och tog en vild chansning att det fanns kvar lite ork i kroppen. Två släpp skulle hon få på sig innan en eventuell strykning. Alf startade i samma parti. Nu äntligen fick uppfödaren själv med egna ögon se det där fina söket. Han gick med hög fart, tog mycket mark med sig och fördes med små medel.

Alfa apporterar fasan.

Alfa började första släpp med att springa med bra energi och intensitet och hann inte uppfatta det elstängsel som hastigt närmade sig. Det tog tvärstopp och resulterade i att vänsterslagen inte gick ända ut till kanten en period. I sitt tredje släpp hade Alfa en fin fågelsituation på en rapphönskull med frisk avance och lugn i skott (bom) och flog i omgångar när hönsen lättade. I den direkt följande apporten lade hon ner fågeln lite omotiverat, men tog upp igen och kom. Enligt domaren så gick Alfa för en 8:a (i ökl!) men för den så ville han ha en fällning för henne. Mot slutet av dagen så gick vi längs en kanal med växtlighet upp till midjan. En unghund saknar ganska mycket erfarenhet på både svåra fasanlöpor och svåra apportsök i vatten och vass. En fällning i detta skulle kunna vara mer än hon klarade. Nervöst! Jag både ville och inte ville. Hon hittade en fasan men bemästrade inte löpan så partner (en elithund) fick situationen sekunderna senare och klarade den. Alfa stannade på en 7:a på fält och fick mot alla odds en fin premiering även denna dag. Starkt!

Amiral och Stefan satsade också på en start i öppen klass. Amiral gick riktigt starkt och för ett högt betyg sökmässigt. Han fick gå länge och när han väl fick sin chans på fågel så hade han hamnat lite djupt i ett slag och på väg tillbaka sprang på en rapphönskull i fel vind och respekterade. Tyvärr fick Amiral inte sin välförtjänta premiering denna dag trots sin stabila insats.

Vi delade många trevliga mil i bilen och summerade dagarna på Gotland med ett leende på läpparna. Vi återkommer!

Tankar om att starta på prov på Gotland:

Vi valde att hyra privat ganska mitt på ön och nära markerna.

Vi bodde i en liten lägenhet med egen ingång ovanpå garaget. Vi kunde rå oss helt själva och hundarna var välkomna. Jättenöjda!

Tack till Tomas med fam. för att vi fick bo hos er!

För mig var det första gången jag var på Gotland denna årstid och även i detta ärende. Markerna var väldigt varierande från stora till små, brukade till obrukade och med varierande underlag som ex gräs, stubb, raps och morötter. Variation är alltid roligt. Fågelstammen är vild och stödutfodras i markerna på vintern. Detta gör att även fågeln beter sig vilt och är ibland inte helt lätta att jaga. Precis så som det ska vara.

Denna årstid samlas tusentals gäss på åkrarna. Hundarna tyckte att de var spännande. Den stora matta av vittring från dem innebar en del stopp i söket till en början. Gässen drar även med sig en hel del rovfågel som cirkulerar ovanför. Dessa gör att hönsfåglarna inte så gärna går ut på fälten för att beta.

Harar och rådjur kom också och sprang förbi framför nosen när vi minst anade det. Dessa drar ju alltid till sig en del uppmärksamhet och kan bjuda på lite spänning. 14 grader och strålande sol bidrog till att fästingarna åter fått upp tempot. Fästingmedel kan ju göra hunden lite slö och är ju ett onyttigt gift så vi valde att plocka istället. Jag hittade bara två på Alfa. Även elstängsel och taggtråd är något som oerfarna hundar smärtsamt kan få smaka på.

Om jag som oinvigd ska försöka komma med något tips, utöver de självklara sakerna som gäller vid provstart på fält, så är det att hunden behöver ha en ordentlig avance. Fasanerna trycker ofta inne i väldigt täta snår bestående av nästan ogenomträngliga taggbuskar. Den hund som inte kan avancera i detta kommer inte heller att kunna få upp fågeln som då lyckas löpa undan.

En annan sak (som vi fick erfara) är erfarenheten av löparbete. Gamla vilda fasantuppar har precis som gamla tjädertuppar överlevt av en anledning och kräver en hel del erfarenhet av hunden för att bemästras.

Jag vet att vissa prov på fält diskuteras huruvida de är jaktenliga eller inte. Att starta på jaktprov på Gotland måste vara så nära jakt som man kan komma på underlaget fält. Svk Gotland kan verkligen erbjuda bra prov på bra marker och bra fåglar. För mig har proven på Gotland fått en riktig tyngd, väger nästan lika tungt som norrlandsproven ;-)

Vi tackar Svk Gotland för ett väl genomfört och trevligt prov!

Alfa står för fasan mot ett tätt snår av taggbuskar.

Både hundpälsar och människokläder får sig revor efter en omgång med dessa.

JA! Hunden ska frivilligt kasta sig in i dessa täta och vassa snår.

Den av Glesbygdens hundar som inte startats i höst är Assor och det gör honom inte sämre för det. Jag tycker han är väldigt lik min Alfa till både utseende och sätt. Fast, Assor är nog snyggare än Alfa.

Assor kunde redan som valp ställa sig riktigt snyggt av sig själv.

Assor är en livlig och glad hund som orkar jobba en hel dag både i skog och på fjäll. Jag är helt övertygad om att hans tid kommer för jag har sett att det finns potential.

Assor är en härlig personlighet och har ett fantastiskt uttryck! Foto Stein Ole Hagen

Sammanfattande resultat dato 2013-11-17 (* = har startat)

Viltspår

Jaktprov skog 

Jaktprov fjäll 

Jaktprov fält 

Utställning 

Hd 

Glesbygdens Aya No Uno

* ukl

A/B

Glesbygdens Amiral

 Godkänd 

8 ukl, * ökl 

Very Good ukl

A/A

Glesbygdens Arko

Godkänd

8 ukl

Glesbygdens Aussie

Godkänd

6 ukl

* ukl

8 ukl

Excellent Ck ukl

A/A

Glesbygdens Alf

* ukl, * ökl 

 

Glesbygdens Axl

8 ukl

* ukl

 

Excellent Ck ukl

A/A

Glesbygdens Alvin

* ukl

 

Excellent Ck ukl

 

Glesbygdens Assor

Very Good ukl

 

Glesbygdens Alfa

Godkänd

* ukl

7 ukl, 7 ökl

Good ukl

A/A

Ovanstående tabell visar att man kan vara lyckligt lottad som uppfödare med att ha valpköpare som engagerar sig och lägger ner tid i det hundmaterial de införskaffat. Unghundsklass är en anlagsklass som bedömer anlaget i hunden. De förväntas inte vara färdiga jakthundar. Även om inte alla gått hela vägen till pris så har alla som startat gått för höga betyg, fler än hälften har gått till pris, flera har jagat på fler än ett underlag och samtliga har gett oss förhoppningar inför framtiden till att kunna ge oss många fina jaktminnen. Sammanfattande tankar från mig som uppfödare om hur parningen mellan Gira/Bore fallit ut så här långt kommer i nästa inlägg.

Väl mött :-)

 

 

2013-10-21 Glesbygdens unghundar del 2

Som många vet så blev årets Riksprov i Lycksele inställt pga mager föryngring och fågeltillgång. Luften gick nog ur både arrangörer som lagt ner mycket tid i förberedelser och även oss Glesbygdare som hade oprövade kort men stora förhoppningar. Vi valde trots detta att köra vår uppladdning som planerat.

Vi bodde toppenbra nära markerna och i underbar miljö. Vädret var bra, nästan för bra. Det var alldeles för varmt så vi fick försöka ta oss ut tidigt på morgonen, ta lång lunchvila och hinna med en sväng i skymning.

Morgonstund har guld i mund :-)

Värme och sparsamt med fågel gjorde det inte lätt för hundarna som trots det kämpade på riktigt bra.

Den långa lunchvilan gjorde gott för både folk och fä.

De hundar från A-kullen som träffades i skogen var Amiral, Alfa, Alf och Aya.

Premiärvecka som det var fick vi kasta om planerna och försöka hitta någon ledig fjälljakt någonstans. Inte är det lätt att hitta plats om man inte varit ute i tid. Med någon dags framförhållning lyckades vi hitta en lucka utan att behöva gå ihjäl oss. Vi som åkte upp till fjällen var Aya, Alfa och Amiral plus mamma Gira och mynstern Isak.

Tobbe och Aya på kvällstur.

Amiral står för fågel.

Stefan och Amiral tar igen sig bland enriset.

Aya och Tobbe kände för samma sak.

Mamma Gira står för fågel.

Aya står för fågel.

Alfa apporterar fågel.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen :-)

Sammantaget blev detta en riktigt bra vecka för unghundarna där de fick jobba på olika underlag och få helt ok erfarenhet på fågel.

I nästa del kommer vi till proven och tankar om kullen i stort. Åtta av nio i A-kullen har startats på prov där hälften premierats och övriga gått för högt pris sökmässigt men av olika anledningar inte lyckats fullt ut. Det inlägget kommer om ett par veckor, när 5 Glesbygdare varit nere och testat hur det är att springa på Gotlands fina fält.

Avslutar med en liten film på hur Amiral sköter ripa på fjället. Visst är han duktig :-)

 

 

 

2013-10-20 Glesbygdens unghundar del 1

Tänkte försöka mig på en liten sammanfattning av det som hänt kring Glesbygdens A-kull och hur de utvecklat sig nu när unghundsperioden närmar sig sitt slut. En riktig presentation hund för hund kommer efter deras tvåårsdag.

I mars hade vi en valpträff nere i Glättestorp hos Alf och hans husse Andreas. Tanken var att träffas och prova på lite av varje. Sju av nio valpar med ägare hade möjlighet att komma. Vi hade strålande väder och frusen barmark. Omgivningarna var minst sagt vackra.

Tre sugna systrar från Norrland hade långt att åka i bilen innan de var framme hos bröderna och de vidsträckta och vilttäta fälten.

Torbjörn med pappa Bore var på plats och gav oss okunniga en hel del råd och tips på hur man för en hund på fält. Bore gick lika flott som alltid. För flera av unghundarna var det första gången på detta underlag och desto roligare var det att se hur hundarna på dryga året trots det lade upp fina sök. Även hararna och rådjuren var ganska intressanta ;-)

Karin och Aussie förbereder sitt första släpp på fält.

Visst verkar söket vara på plats. Här nedan sträcker Alf ut.

Vi hade ett dressyrpass under ledning av Amirals husse Stefan.

Vi tog oss också tid att vila, fika och surra mellan varven.

Det blev inte bara fika utan även en massa god mat både utomhus och inomhus.

Hundarna fick möta lite olika vilt både levande och döda. Här låter Björn Assor känna på en räv.

...och se det gick ju jättebra. Spontanapport!

Hundarna fick även prova på viltspår. Här nedan är Alfa lycklig av att ha hittat klöven.

Lite fågel hann vi också med. En del hade hunnit lite längre än andra. Här är det Aya som just rest en fasantupp. Husse är väldigt lugn i flog :-)

Det blev en intensiv och väldigt trevlig helg. En bra uppladdning för de moment som väntar framför.

I slutet av juni var A-kullen inbjudna som "arbetsmaterial" hos Hundskolan Visions examinationsdag av blivande instruktörer. Vi fyra som finns uppe i norra delen av landet valde att vara med på dagen.

Vi började med ett teoripass med Mattias och därefter en del praktik under ledning av instruktörerna. Här nedan tränar Sören och Alvin linförighet.

Vi tränade också lugn i flog på visionsripa ur sprättbur. Det var en trevlig men svettig dag.

Under sommaren så tränade A-kullen eftersöksgrenar på olika håll i landet. Några tränade även viltspår.

Karin och Aussie blev bästa unghund på eftersöksprovet i Härnösand.

Så närmade vi oss A-kullens första höst som unghundar. Siktet var inställt på Riksprovet skog i Lycksele. Sju av nio (!) Glesbygdare var anmälda. Tillsammans skulle vi köra uppladdning och genrep på fina skogsmarker hos Aya med husse och matte. Trodde vi ja...mer om detta kommer i nästa inlägg :-)

 

 

 

2013-06-01 Hälsning från Alvin

Sören hälsar att Alvin har gått en dressyrkurs med Fredrik Stenlund i Skellefteå där även ett 15-tal hundar från irsk setter till strävhår var med. Efter en del uppstramning så satt Alvin lugnt i skott med apportkastare och utförde sedan apporten helt klanderfritt innan dagen var till ända. 

Alvin älskar vatten och apporterar dummies utan problem även om det är just så pass isfritt. Eftersök på fågel verkar också fungerar bra.

 

 

2013-05-21 Hälsning från Axl och Assor

De båda Glesbygdsgrabbarna som bor i Sveg har den gångna helgen varit på Svk Jämtland/Västernorrlands utställning i Östersund. Det visade sig vara två snygga grabbar. Stort tack till Goon och Björn som visade upp dem! Grattis till er båda! Domare var Aina Lundmark

Axl fick Excellent, Ck och blev BIM! Vilken tur att han var så snygg så Goon får lov att gå på fler utställningar :-)

För er som undrar så har Axl amputerat sin svans pga skada.

Assor fick Very Good! Mycket bra jobbat Björn som deltog på sin första utställning. Alla ska vi börja någonstans.

Till Björn - Gissa om uppfödaren känner igen sig i din resa med Assor :-)

 

 

2013-05-15 Hälsning från Stefan och Glesbygdens Amiral

Tänkte bara skriva några rader och berätta lite vad som händer här på ön. Vi har haft den årliga jakthundutställningen och vi är nöjda med resultatet. Amiral fick Very Good och hade det inte varit för att veterinärerna skrivit lite otydligt i hans journal så hade han fått Excellent. Det saknas en tand uppe framme och allt tyder på att anlaget skadats av trauma innan skiftet av tänder. I övrigt fick han jättefin kritik av Eva Jönsson som dömde.

Vi tränar på med spår, lydnad och apport. Det börjar hända saker och idag hade vi riktig kvalitetsträning med släpspår och vattenapportering. På spåret hade vi kanin och i vattnet apportbock och dummies. Han spårade relativt lugnt i linan och tog kaninen nästan utan stimuli. Inget krångel utan lugnt och fint vid sidan av mig ut ur skogen. Jättekul!

Hur det går på vattnet kan ni se på den video jag försöker bifoga:

Hälsningar från Stefan och Signe med flock på Gotland

 

 

2013-03-02 Hälsning från Glesbygdens Alf

Husse Andreas hälsar att Alf verkar bli en uthållig jaktkompis som inte tröttnar i första taget.

Han ser också ut att vara en naturlig begåvning vad gäller apportering. Bara dryga året och redan sugen på släpspår på elitnivå :-)

                                                                                                                           Foto: Andreas Jansson

 

 

2013-02-09 och 10 Unghundsträning med Svk Bottenviken

Fyra av de nordligaste Glesbygdarna (Aya, Alvin, Aussie och Alfa) sammanstrålade i ett ridhus utanför Piteå den gångna helgen för att lära och träna tillsammans med andra unga bottenvikare och västerbottningar. På bilden nedan ses några av instruktörerna som hjälpte till med inkallning, linförighet, stadga och apport.

Ett ridhus fyller sin funktion för hundträning under denna årstid i vinterkalla och snörika norrland.

Här är hela gänget samlat och tittar på Tobbe som visar hantering med Glesbygdens Aya. 

Aya trivdes lika bra i husses knä som i kopplet bredvid matte Marie under helgens träning. Det spelade ingen roll om det luktade häst eller en busig kompis kallade på uppmärksamheten. Hon sprang som ett skott raka spåret till matte och väntade lyckligt på hennes berömmande röst och klapp.

Sören och Alvin gjorde ett lika bra jobb och passar varandra perfekt. Han är väldigt lyhörd och förs med små medel. En glad hund som tycker om att göra som husse säger. Riktigt snygga är de också! Vem blir inte avis på den där kontakten :-)

Karin och Aussie tränar apport. Det ska bli spännande att följa detta ekipage. Jag sa det redan i valplådan, Aussie har enligt min mening den bästa mentalitet jag någonsin sett. Hon är så samlad och lugn och trots det en stor arbetslust och följer med glädje matte Karins minsta vink.

Min egen lilla busa skötte sig över förväntan och utmärkte sig inte på något sätt med tanke på hennes livlighet. Hon höll ihop jättebra till både sinne och sätt trots att det var första gången hon såg och luktade på häst samt tränade i grupp. Det var till och med bara andra gången som matte körde linförighet (bortsett från utställningsträningen). Jag känner mig betydligt nöjdare efter denna helg och känner hopp inför kommande vårfjäll.

Vi Glesbygdare bodde på Burmans Hotell där Aya Nr Unos flock huserar. Vi fick en riktigt trevlig kväll tillsammans. Synd att tiden går så fort.

Som avslutning lyssnade vi till Dick som delade med sig av de erfarenheter som han samlat på sig under sina år som jägare, hundförare och domare. Han har som vanligt många kloka tankar och är en av de som betytt mest för undertecknad på sin krokiga bana inom fågelhundsvärlden.

Stort TACK Svk Bottenviken och ni som höll i trådarna för denna trevliga helg! 

 

 

2013-02-05 Hälsning från Arko

Husse Andreas hälsar att Arko håller på att bli vuxen och är en riktig skäggig herreman.

 

Arko har fått börja känna på vilt i apporteringen. Här är ett lite annorlunda sådant.

 Foto Andreas Olsson

 

 

 

2013-01-28 GRATTIS Glesbygdens A-kull på födelsedagen

På bilden är kullen 3 veckor gamla och ligger tätt och gosigt  i en låda medan gammelmatte städar lyan.

Mamma Gira skickar en speciell snöig men varm hälsning till sina små förstfödda <3

 

 

 

2013-01-23 Hälsning från Aussie

Tänkte att jag skulle bli bättre på att lägga ut lite hälsningar från Glesbygdens A-kull.

Aussie är matte Karins närmsta medarbetare på Norra Skogsägarna i Ö-vik både bredvid skrivbordet och ute på fältjobb i skogen. Aussie har nog den bästa av- och påknapp jag sett på en hund. Hon är lugn och trygg hemma på gården och trivs jättebra med sina tre småhussar. När det sedan handlar om fågel så kopplar hon på en stor jaktlust med mycket spring i benen.

Foto: Karin Hägglund

 

 

2012-11-24 Svk-utställning i Umeå

Tre glesbygdare har nu för första gången visats upp i utställningsringen, 10 månader gamla. Det är inte annat än att jag känner mig lite stolt (eller snarare mycket stolt) över Giras fina avkommor som alla skötte sig jättebra och fick fin kritik. Det var väl uppfödarens egna lilla busa som inte räckte hela vägen eftersom domaren tyckte att hon hade för kort päls på ryggen. Detta uppvägdes dock med råge av syskonens fina resultat.

Från vänster - Alfa, Sören, Alvin, Karin och Aussie

Sammantaget är min egen tolkning att domaren denna dag (av den halva jag såg) prioriterade mentalitet och hårlag på hundarna. Alla som var spralliga, busiga eller pipiga fick nedslag. Hunden fick hellre ha svansen mellan benen och rygga för mätstickan än vifta på svansen och vilja pussa domaren i ansiktet. (Om vi nu ska ta ytterligheterna.) Strävhår med kort päls fick nedslag. Min upplevelse var att pälsen hellre fick vara lång, mjuk och gles än kort, sträv och hård. Samtidigt upplevde jag inte domaren som helt konsekvent i detta heller. En sak som han dock var stenhård på var att hundarna inte fick vara kvadratiska, något som jag vet att Gira (som inte är kvadratisk) fick nedslag för på Stockholms Hundmässa när det skulle avgöras vem som skulle få Cacib. Jag är väl garanterat något partisk i min tolkning, men upplever att det spretar en del när det gäller utställningsbedömningar trots att domaren säkert kan ha flera rätt i sina beslut där och då. En hund ska väl inte kunna få ett cert ena dagen och ett andrapris av en annan domare dagen efter? Eller?

Mer om Alfa och utställningen kan du läsa här.

Hursom så var det precis som vanligt att de hundar som alltid går bra på utställningar gick bra även i Umeå. Vi skickar ett stort grattis till strävhårstiken Toka (med ägare Nina och Torulf) som blev BIS och även fick sitt första Cert.

Åter till glesbygdarna. Först ut var Sören och Alvin (hane7). Alvin är en ståtlig och rejäl hane som fick fin kritik med excellent, ck och andra bästa strävhårshane. Stort grattis Sören och Eva!

 

Sedan var det tikarnas tur och först ut där var Karin och Aussie (tik 4). Även hon med fin kritik och fick framförallt beröm för sin fina mentalitet. Resultatet blev excellent med ck och femte bästa tik. Karins tre gossar önskade att mamma skulle komma hem med en fin pokal men fick istället en jättefin rosa rosett för Aussies cert kvalitet. De blev garanterat lika glada för den. Stort grattis till Karin med fam.

 

 

 

 

Presentation A-kullen 

Alfa (tik 9) som är min egen lilla busa presenteras kontinuerligt i hennes egen dagbok. Väl mött där.

 

 

2012-09-27 Presentation A-kullen - Aya No Uno (tik 1)

Glesbygdens Aya No Uno 7 månader - 20 kg och 59,5 i mank

En fröken som funnit sig väl tillrätta i flocken. Älskar att bädda med filtar och ligga i fotöljer. Hon pratar mycket på morgonen och när det är dags för mat, som mamma Gira. Är väldigt lugn när hon är inomhus.

En öppen och glad hund som älskar att jobba och har lätt för att lära. Hon har mycket bra tryck i skogen. Är väldigt följsam med små medel. Hon har känt på en och annan fågel. Hon markerar löpa, står stramt, är relativt lugn i flog, utreder och rotar ej än så länge. Hon har en stor vattenpassion. Hon är väldigt uppmärksam på sin förare. Apporten går bra, vi har tagit det lungt. Alla moment ska sitta ordentligt innan vi går vidare med nästa. Hon kan idag hålla, bära och gripandet är påbörjat.

Sammantaget en lovande och social hund som hela familjen trivs mycket bra med.

/Burmans i Pålmark

 

 

2012-09-26 Presentation A-kullen - Aussie (tik 4)

Glesbygdens Aussie 6 månader - 18 kg och 57 i mank

Vi har fått den allra underbaraste hund man kan tänka sig! I skog och mark är det fullt ös och i hemmet är hon den allra goaste familjehund som står pall för tre vilda barn och dessutom har väldigt roligt med dem. Hon har ett psyke som är underbart - nyfiken och glad i kontakt med främmande människor, nyfiken och något försiktig i första kontakten med andra hundar; sedan om andra hunden är med på takterna, ofta Aussie som är vildast. Vi har medvetet legat lite lågt med fågelsituationerna, men hon visar fina ståndanlag och har ett enormt fågelintresse. Helt övertygad om att hon kommer att utvecklas till en skarp fågeljägare. Det känns otroligt ansvarsfullt och nästan högtidligt att fortsätta fostra ett sådant fint ämne som Aussie är. Nu kör vi!

/Karin och Aussie Arnäsvall

 

 

2012-09-20 Presentation A-kullen - Assor (hane 8)

Glesbygdens Assor 7 månader - 24 kg och 61 i mank

Assor är en livlig och arbetsvillig hund med mycket energi, trots det har han lätt att koppla av. Han är lättlärd, rolig att jobba med och kanske lydig. Vi har dock en bit kvar när störningen blir stor. Assor har stort intresse för fågel och har stått för både tjäder och ripa. Han håller bra kontakt i skog och på fjäll. Han spontanapporterar gärna och tar alla chanser att bada.

/Björn i Sveg

 

 

2012-09-15 Presentation A-kullen - Afl (hane 5)

Glesbygdens Alf 7 månader - 23 kg och 61 i mank

Alf är en underbar hund som söker med bra fart och reviering för att vara så liten. Han sköter fågelsituationerna riktigt bra. Även apporteringen verkar inte bli några större problem, han hämtar villigt och går i vatten. Mentalt är han tyst och lugn i olika miljöer och helt oberörd vid skott.

/Andreas utanför Vara

 

 

2012-09-07 Presentation A-kullen - Axl (hane 6)

Glesbygdens Axl 7 månader - 23 kg och 61 i mank

En lättsam hund - lättdresserad, öppen och glad. Mentalt bra. "Onödigt" glad i människor och andra hundar, men bättre det än tvärt om. Tyst - ingen gnällspik. Verkar gå bra med apporteringen. Nästan för bra för att jag ska vara lugn, risk att det blir nåt bakslag. Pang på räven. Hämtar måsen i vattnet med språng. Stor vattenpassion, simmar bra. Har ett mycket bra hårlag - tätt och strävt.

/Goon i Sveg

 

 

2012-09-05 Presentation A-kullen - Alvin (hane 7)

Glesbygdens Alvin 6 månader - 23 kg och 58 i mank
 
Jag vägde Alvin häromdagen och då vägde han 25 kg och ca 60 cm hög. Jag tycker det är lätt att lära Alvin, han verkar uppmärksam och klok. Han är livlig men har ganska lätt för att varva ned och går bra att ha i ett tält. Har inte blivit så mycket jakt än (jaktsituationer), har inte hittat så många fåglar än.
 
Apporten verkar inte bli något problem med, han simmar och apporterar både dummys och fågel. Måste dock skärpa till det med fågelbehandlingen så han inte tuggar.
 
Hälsningar Sören i Myckle Skellefteå som nu drar ut på älgjakt!

 

 

2012-09-04 Presentation A-kullen - Arko (hane 3)

Glesbygdens Arko 6 månader – 20 kg och 61 cm i mank

Arko har efter en busig start i livet blivit en relativt lugn och harmonisk hund. Sätter jag mig i soffan lägger han sig på mattan. Väldigt lite pip och gnäll ännu så länge. Vi har haft en hel del fågelkontakter från 6 månaders ålder på både Fasan och Rapphöns. I övrigt så kör vi lite viltspår, apportering och lydnad. Vi har en bra bit kvar men målet är att fälla första fågeln innan årets slut.

/Andreas och Arko från Dalsland

 

 

2012-09-03 Presentation A-kullen - Amiral (hane 2)

Glesbygdens Amiral 6 månader – 23 kg och 60 cm i mank

Öppen och tillgänglig. Livligt temperament. Stor arbetslust. Alltid glad och beredd på aktivitet. Kan koppla av. Han är inte vek. Han har rejäl dådkraft och goda nerver. Stor jaktlust. Han har inte visat någon lust att försvara och han har heller inte visat någon skärpa. Han är mycket social och alltid glad. Han har god koncentrationsförmåga - trots sin låga ålder.

Han griper och bär gärna saker spontant. Vi jobbar med grunderna i apporteringen och går inte vidare förrän vi har ett säkert håll-fast.

Amiral går spontant i vatten och hämtar det han hittar.

Vi har inte haft honom för så mycket fågel ännu men det känns som om han har förutsättningar för att bli en bra jakthund. Han har stött fågel några gånger utan några större ovationer. Ganska lätt att bryta och jobba vidare.

Han är en riktigt härlig hund som älskar att brottas med husse på köksgolvet! Han börjar bli riktigt stark :-)

Vi jobbar vidare i takt med hans utveckling. Han är ju ännu bara en liten yngling...

/Stefan och Signe Romakloster Gotland

 

 

2012-09-03 A-kullen snart unghundar

Många av er har frågat hur det går med kullen. Man saknar information om det här på hemsidan. Själv har jag inte ens tänkt tanken eftersom vår egen glesbygdsblogg är så aktiv. Jag får löpande rapporter, bilder och filmer om hur glesbygdshundarna utvecklas. Det är så roligt att läsa och jag är så tacksam för de engagerade människor som velat köpa en hund från Glesbygdens kennel.

Jag har även haft förmånen att få hälsa på de tre nordligaste hundarna i deras nya flock. Vilka fantastiskt aktiva hem de hamnat i! Det bästa är att jag vet att hundarna kommer att få jaga. Min måttstock på om jag gillar en hund eller ej är om jag skulle tänka mig att ta över hunden, jobba med den och ha den i mitt hem och i min flock. Av de tre jag träffat så skulle jag lätt ta över dem om ägaren får förhinder på något sätt. Om än jag är "något" partisk så tycker jag att det ser bra ut och det även på de som jag inte hunnit träffa. Det är väl kanske min egen lilla Alfa som är den som kommer att kräva mest arbete innan hon är där jag önskar. Hon är en härlig turbotjej med stor lust att arbeta. Hon är kort och gott precis så som jag ville ha nästa valp.

Jag har frågat ägarna till glesbygdshundarna om de skulle kunna tänka sig att presentera sina hundar här med bild och lite text. De var postitiva och här ovan följer presentationerna.

 

 

2012-03-27 Valparna 8 veckor - Leverans

Sista måltiden tillsammans

Valparna blev 8 veckor i lördags 24/3. Nu har alla små glesbygdare flyttat till sina nya hem. Enligt ägarna själva har resorna gått jättebra. Det värmer gott i uppfödarhjärtat att valparna varit trygga med relativt okända personer på mer eller mindre långa resor.

Gira myser med Alfa och Aussie (som vi fick gosa med ett par dagar extra)

Det är tomt och vemodigt här hemma i Glesbygden men samtidigt vilsamt, lungt och skönt där jag ser fram mot en spännande vår och mycket som ska hända. Det kliar i fingrarna att få umgås med och lära känna min egen lilla busa, Glesbygdens Alfa. Det första vi ska göra är att umgås på tu man hand både dag och natt under några dagar. För att inte Gira ska sakna valparna allt för mycket så ska vi sätta igång med lite målinriktad och planerad träning av både hjärna och kropp. Gira har återhämtat sig helt fantastiskt bra och är nu i rätt bra trim fysiskt.

En ny dressyrdagbok på Alfa startas inom kort.

Alfa in action

Här kommer en kort presentation av de som förvärvat sig en egen Glesbygdare. Vi är spridda över landet med en övervägande del på norra halvan. Jag är så glad och tacksam över att dessa fantastiska människor velat köpa en valp efter Gira och Bore. De har mitt fulla stöd och förtroende. Jag ska göra vad jag kan för att stötta och hjälpa de som behöver det och ser fram mot många roliga och spännande jaktminnen tillsammans.

Varmt välkommen första gänget Glesbygdare!

  

Glesbygdens Aya No Uno flyttar till fam Burman i Pålmark Piteå

Glesbygdens Amiral flyttar till Signe och Stefan på Gotland

Glesbygdens Arko flyttar till Andreas i Frändefors

Glesbygdens Aussie flyttar till fam Hägglund i Arnäsvall

Glesbygdens Alf flyttar till Andreas i Glättestorp

Glesbygdens Axl flyttar till Goon och Hillevi i Sveg

Glesbygdens Alvin flyttar till Sören och Eva i Myckle Skellefteå

Glesbygdens Assor flyttar till fam Groth i Sveg

 

 

2012-03-20 Valparna 7 veckor

Valparna blev 7 veckor i lördags den 17/3. Nu väger alla valparna nästan 5 kg. De har avmaskats för sista gången.

Det här med kutterspån i valplådan undrade jag om det var så bra egentligen efter att startat damsugaren nästan varje timme varje dag när Gira, jag och andra hoppat ut och in ur valplådan. Varje vecka har jag finstädat och skrubbat lådan/hagen ordentligt med såpa. Min skepsis gjorde att jag testade en dag med tidningar och jag kan garantera att den smet och doft som nådde mig när jag kom ner på morgonen var betydligt värre än lite spån runt hela huset.

Valparna har verkligen blivit avtrubbade på damsugarljud så det borde inte bli något problem för de nya ägarna att städa med valpen i närheten. Här nedan ses min lilla hjälpreda som gärna städar hagen och ibland prickar sopsäcken med sina spånslevar.

Tipset jag fick ang kutterspån var också att mot slutet ta bort allt spån förutom från det hörn där de bajsar mest. Jag var väldigt skeptisk att detta skulle fungera och såg framför mig hur alla tidningar och valpar återigen skulle vara nersmetade. Döm om min förvåning när valparna en efter en valde spånet framför tidningspapperet. De har lärt sig att gå på låda! Inte undra på att vårvalpar så desperat letar efter sista snöfläcken för att göra sina behov. Någon fler som upplevt det?

Valparna äter ute minst en gång per dag. Är det inkomster så är det utgifter. Alla har gjort sina behov utomhus flera gånger. Rumsrenheten är påbörjad.

Gira blev galet glad av att få vara ute med sin kull. Hon busade allt vad hon kunde med sina små.

Valparna tycker också det är härligt att vara ute i det fria. Det är ingen som sticker men de undersöker gärna närområdet med eller utan Gira. Snö under tassar och i päls verkar inte heller vara något problem. Igår fick vi 20 cm nysnö.

Gira tränas nu för fullt och är uppe i närmare en mils löpning per dag. På dagens skoterrunda hann hon stå för en tjädertupp och en tjäderhöna som satt i träden. Till hennes förtret kom kära jämthundstiken lufsandes efter och förstörde båda situationerna. Gira som längtat så efter dessa dofter blev lite sur faktiskt. Jämten fattade inget :-)

Här kommer en liten film som visar valparnas första steg på snön och Giras stora glädje.

Alla valpar är nu placerade hos var sin valpköpare utom tik 1 och tik 9 som jag velar mellan. Jag har bestämt mig flera gånger men ändrat mig. Egentligen så spelar det väl ingen roll när jag gillar båda så mycket. Det borde ju bli bra vilket som. Dessutom så vet jag att den andra tiken kommer att hamna i riktigt bra händer. Jag har fått hjälp av kunniga valpväljare så det känns som om jag vet om styrkor och brister de har både mentalt och exteriört. Trots det väger det lika. Grrr....

Valpbesiktningen är på torsdag 22/3 så då ska valpköparnas valda namn placeras på rätt hund mha mikrochip.

Valpköparna har efter behov fått en ordentlig slutlig presentation på de valpar som passat dem bäst utifrån deras önskemål och därmed varit mest intressanta. Det roliga är att det känns som om det funnits en valp för varje köpares personliga önskemål...som om det var tänkt. Den slutliga presentationen lägger jag inte ut här utan den tillhör köparna. Däremot tänkte jag visa lite bilder från igår kväll. Valparna hade inte fått kvällsmålet ännu så de är lite tomma i magarna, vilket säkert kan synas på bilderna av ett tränat öga.

Glesbygdens Alfa eller Aya No Uno

Glesbygdens Amiral

Glesbygdens Arko

Glesbygdens Aussi

Glesbygdens Alf

Glesbygdens Axl

Glesbygdens Alvin

Glesbygdens Assor

Glesbygdens Alfa eller Aya No Uno

 

 

 

2012-03-15 Valparna 6 veckor

Valparna blev 6 veckor i lördags den 10/3. Hjälp vad tiden går!!! Här brottas jag med vilken valp som ska stanna kvar i glesbygden. Ibland är det tik 1 och ibland är det tik 9. Båda är fina på sitt sätt och tilltalar mig lite olika. Frågan är vad som ska överväga???

Valparna äter nu endast valpfoder. Gira hoppar in ibland och tjuvdiar sina valpar samtidigt som hon kan säga ifrån ibland. Hon har nu inte mycket mjölk kvar i sina juver. Endast minskning av mat och ökad motion tyckte jag inte hjälpte fullt ut för att sina Gira. Jag tror hon tycker om att dia. Jag fick tips att hålla Gira från valparna i tre dagar och det gav effekt. Juvren har nu minskat i storlek och skinnet börjar skrynklas.

Gira är fortfarande sugen på mat men den maniska fixeringen som kom i samband med att hon blev dräktig är på väg att försvinna. Gira har någon enstaka gång hoppat in i hagen och kräkts upp mat åt valparna. Får hon ett tuggben nu så springer hon raka vägen och dumpar det i valplådan. Tidigare fick valparna inte ens snusa på det.

Gira har nu även börjat busa en hel del med valparna. Idag är det milt ute så valparna har fått komma ut och känna på snö för första gången. Gira blev överlycklig över sin flock och busade glatt med valparna. En och annan blev snömulad genom ett stadigt nackgrepp. En film på detta kommer inom kort.

Tanken är att börja gå ut med valparna efter vila och mat. Men jag gruvar mig lite med tanke på att de var rätt så orädda för den nya miljön utomhus. Jag lär väl få springa och leta valpar runt husen på gården. Jag får se till att ha med mig Gira. Hon är ett bra dragplåster. Snart ska vi även ut och åka lite bil så att resan hem inte blir den första på fyra hjul. En snuttefilt till varje valp är placerad i valplådan. Den får de med sig hem för att de ska känna igen doften av mamma och syskonen.

Valparna blir mer och mer sociala. Nu ropar de efter lite mänsklig kontakt när de radar upp sig på bakbenen i valphagen. Jag försöket gosa med varje valp varje dag. Vi tittar på klor, tänder och päls. Alla är inte så förtjust med att sitta stilla i famnen. Dock gör de det om man är lite bestämd och lägger dem på rygg. Ingen av valparna har visat mig något ettrigt humör genom att säga ifrån.

I mina ögon är valparna väldigt jämna till storlek och sätt. Hårlaget skiljer dock en del. Det finns lurviga valpar och de som är rätt så korta. Dock tror jag att alla kommer att bli strävhåriga.

Valparna äter 4 gånger per dag. Jag kör inte på exakta klockslag på utfodringen utan jag har lärt mig höra och se på valparna när det är dags för en ny måltid. Alla äter med god aptit. De som är klara först förser sig utan tvekan från sina syskons skålar.

Nu till valppresentationen 6 veckor.

Tik 1 - en tik som visar en del självständighet men trots det snabbt vinker svansen mellan benen när jag lägger henne bestämt på rygg. Verkar ha en perfekt mentalitet. Kan skälla en del vid bus med sina syskon.

  

Hane 2 - en ganska busig krabat som fortsätter att vara favorit i mina ögon. Är den valp som har ett uttryck som är mest lik Gira.

  

Hane 3 - den valp som jag studerat mest under denna vecka. Har tidigare försvunnit i mängden men visar nu en hel del tuffa sidor i bus med sina syskon. Gruffar, morrar och kampar. Visar ganska mycket vilja.

  

Tik 4 - valpen med den härligaste mentaliteten. En av favoriterna som jag gärna tar upp i famnen när jag sitter soffan framför tv:n. Hon kan busa vilt med sina syskon men är otroligt gosig och social med oss människor.

  

Hane 5 - är nog den mest sociala. Ropar från lådan att han vill komma ut till oss i huset. När jag kliver in och sätter mig i valphagen är han den första som kryper upp i famnen för att gosa. De övriga biter mig allt vad de hinner och kan runt fötterna. Pratglad men supermysig.

  

Hane 6 - fortfarande den som är mest matgalen genom att snabbt gluffsa i sig maten och sedan ta skål för skål av de långsammare syskonen. Jag brukar lyfta upp honom när han ätit klart. Är kanske inte längre den tuffaste valpen. Har nog passerats av hane 3. Har utvecklat en lugn, stabil och trygg attityd. Viftar mycket på svansen. Fortfarande tätast päls.

  

Hane 7 - en smart valp som överlistar både herr och fru uppfödares antirymningsanordningar. En social valp som söker konakt. Är ganska livlig men har inga problem att slappna av. Är bland de första att lägga sig till ro och även en av de första att vakna till. Inte lika pratglad som tidigare, men använder gärna rösten. Klart lurvigast.

  

Hane 8 - en valp som jag tror mig är rätt fin exteriört eftersom han ställer upp sig själv de få gånger man får honom att stå stilla. Livlig och busig. Har ganska långa täckhår. Påminner lite om tik 9.

  

Tik 9 - och så den valp som gärna utmärker sig...i det mesta. Är minst och livligast. Piper något. Det lyser bus och arbetslust i ögonen. Är igång först och kommer till ro sist. Det kommer en svans mellan benen tillslut efter ett ganska bestämt grepp på rygg i famnen. Har en tydlig egen vilja. 

  

 

 

 

2012-03-07 Valparna 5 veckor

Valparna blev 5 veckor i lördags den 3/3. Nu väger alla valparna över 3 kg. Det skiljer ca 500 g från den minsta till den största. Valparna äter nu till största del foder. Gira har fått minskade portioner och ökad motion för att minska sin mjölkproduktion. Pga detta har hon tappat det lilla hull hon hade kvar så jag vet inte om jag ska ge mer mat eller öka siningen ännu mer för att den ska gå fortare.

Valparna fick lite diarre av ökad fodergiva trots att jag tycker att övergången går långsamt. Det verkar dock inte blivit så allvarligt. Alla äter, sover, växer och busar lika mycket som vanligt.

När valplådan utökades till även valphage så tyckte jag att mina valpar blev busiga men nu kan jag konstatera att det är 9 pirayor som hugger tag i mina hälsenor så fort jag kliver in i lådan. Jag trodde först att jag skulle få det svårt att lämna från mig valparna till sina ägare men börjar nu mer och mer inse att det nog kommer att bli rätt så skönt. Extra skönt är det att jag inte behöver stå för uppfostringsbiten på mer än en. Tror jag kan inse lite av den känsla som mor- och farföräldrar känner när de återlämnar barnbarnen till sina föräldrar :-)

Jag kastar in lite nya leksaker i hagen nu och då så att de inte bara ska ha varandras öron och svansar att bita och dra i. Ni kanske undrar vad som intresserar valparna denna gång?

Ja det är inget mindre än en rävsvans. Jag hade inte kunnat drömma om att de skulle bli så i gasen av denna lurviga skapelse. Alla ville ha den. De slet och drog åt var sitt håll.

Valparna har även fått komma ut i övriga huset tre och tre. Det är otroligt intressant att se hur olika de tar sig an den nya miljön. Någon tar god tid på sig innan den vågar lämna rummet med valphagen medan en annan rusar genom hela huset på en gång. Alla har dock tagit för sig såsmånginom och visar ingen större osäkerhet eller rädsla. På bilden är det tik 4 som tycker att sonens socka var rolig att bära omkring på.

Jag har hela tiden visslat på valparna när de ska få mat. Detta testade jag på de valpar som var lösa i huset. De kom rusande när jag visslade och smaskade gärna i sig en liten godbit. Inkallningsträningen är påbörjad :-)

Valparna har öven fått träffa övriga hundar i flocken och det gick lika bra som förväntat. Jämthundstiken är bästa lekkamraten av alla.

Sedan kunde jag inte låta bli att se lite vad valparna gjorde när mamma Gira fick ett stort och smaskigt tuggben. Än har inte alla valpar fått träffa den sura mamman. Jag tycker det är intressant att se hur många gånger och hur kraftigt Gira måste säga till innan valpen fattar att sura mamman inte vill dela med sig. Hane fem på bilden nedan testade tre gånger med ökad tillsägelse för varje gång innan han fattade vinken.

Det blir tidig morgon här i huset varje dag nu eftersom hela kullen är fast beslutna om att de SKA ha mat absolut senast klockan halv sex. Valplådan behöver städas morgon och kväll för att miljön ska vara trevlig och lukta helt ok för oss alla.

Nu är det hög tid för valppresentationen 5 veckor. Presentationen anger läget just nu och hinner garanterat ändra sig på ett eller annat plan innan det är dags för leverans.

Valparna har nu bytt lite roller och visar fler och fler egenskaper. Jag ska försöka beskriva lite av det jag sett såhär långt. Gemensamt för alla är att tänderna verkar komma på rätt plats. Alla är inte helt ute ännu så jag avvaktar med ett helt säkert utlåtande. Kanske bettet blir en av bilderna i nästa presentation. Är det något ni saknar ni som tittar på dessa bilder?

För egen del som har chans att välja på en av tre tikar är läget nu sådant att jag kan tänka mig att ta vem som helst av de tre. Dock måste jag ju göra ett val och det är väl det som är lurigast. Den som vill komma hit och hjälpa mig är välkommen. 

Tänkte först visa ett par bilder på hur Gira såg ut vid 8v.

Tik 1 - en harmonisk tik med kortast päls som inte visar så mycket attribut i ansiktet än så länge. Dock kommer fler och fler långa strån längst ut på öronen. Lägger sig och sover lika gärna för sig själv som i ett ormbo av syskon. Hon har skakat lite när jag hållit i henne och jag var fundersam om hon var den försiktigare typen, men besöken ute i huset och bland andra hundar har visat att hon är minst sagt kavat.

     

Hane 2 - en egen liten favorit bland hanarna. Är en glad, busig och energifylld valp såhär långt. Har varit en av de mindre valparna men har under senaste veckan ätit som en häst och gärna stulit mat från sina syskon. Han är nu en medelmåtta viktmässigt. Fin päls och fint attribut med ett i mina ögon trevligt sinne.

   

Hane 3 - en valp som aldrig utmärkt sig särskilt. En i mängden som har jättefin päls och mindre attribut i ansiktet. Orädd och nyfiken utan att vara för framfusig och oförsiktig. Äter, leker och sover som en vanlig trygg valp ska göra.

  

Tik 4 - en trevlig och stabil tik som på något sätt känns lite vuxen i sinnet jämfört med sina syskon. Har fin päls och tydligt attribut i ansiktet. Var helt orädd när hon kom ut i huset. Behövde inget stöd för att utforska. Leker lika gärna själv som i grupp. Myser gärna i famnen.

  

Hane 5 - en lugn myshane som är den som först krypit upp i famnen och verkligen tycks njuta av att bli ompysslad. Har de sista dagarna utvecklat en klar självständighet. Vill gärna ut ur hagen och leka med de stora hundarna. Detta förmedlar han gärna med sin röst. Har fin päls och inte så mycket attribut i ansiktet än så länge.

  

Hane 6 - som jag hela tiden kallat buffeln. Nu har han bytt gestalt en aning, bortsett från maten där han tar det han hinner och kan. Har visat lite mjukare sidor där han gärna tar tid på sig innan han vågar närma sig vissa nya underlag eller saker. Söker viss kontakt eller stöd hos Gira i främmande miljö. Väger nu mest. Har en mycket tät päls utan att vara för lång. Fint attribut i ansiktet.

  

Hane 7 - en pratglad och social herreman som gjort mest intryck den senaste tiden. Han för allas talan på något sätt och ser till att säga till när alla är hungriga. Har inga problem att slappna av. Är den enda som rymt åtskilliga gånger från valphagen. Visar ingen större osäkerhet eller rädsla. Klart lurvigast.

  

Hane 8 - en pigg och livlig krabat som vi bara fick att stå stilla med hjälp av en foderkopp. (Se bild) När han väl står stilla ställer han upp sig som ett utställningsproffs. Något längre päls med tydligt attribut. Orädd, nyfiken och undersökande utanför hagen.

  

Tik 9 - som tidigare varit rätt så vild har nu taggat ner en hel del. Har fortfarande mycket energi med bus och lek men har många gelikar bland sina syskon. Har en fin mörk päls med tydligt attribut. Är fortfarande minst i kullen.

  

 

 

2012-02-28 Valparna 4 veckor.

Valparna växer och frodas fortare än jag hinner med. De blev 4 veckor i lördags 25/2. Nu ska jag bara jobba 2 dagar till sedan så är jag hemma med valparna större delen av mars. Det ska bli skönt att hinna njuta av att vara valpmatte också. Gira behöver också ägnas lite tid nu när hon ska sluta dia och komma i form.

Valparna har fått tänder. De första tittade fram redan vid 3:e veckan. De har smakat på små köttbullar sedan v 3 och äter nu ett par tre matskedar med huvudsak valpfoder utspritt över dagen. De måste ha ärvt mammas goda aptit. Fri tillgång till vatten har de även haft sedan v 3. Valparna väger nu drygt 2 kg och ska snart avmaskas för andra gången.

Här kommer en filmsnutt när tik 4 får lukta och smaka på köttfärs för första gången. Luktsinnet verkar fungera.

Foderbar och 9 valpar med god aptit.

Valplådan öppnades stax efter 3.e veckan. Det var som att släppa ut kor på grönbete. Från att vara en kull lugna valpar blev de förvandlade till 9 vildbasar. Alla behov görs nu i samma hörn i valphagen. Som botten har jag tidningspapper. Ovanpå det har jag kutterspån. Detta tips har jag fått från Knallapportens och Tjädrans kennlar. Det blir aningens skräpigt när Gira hoppar ut och in. I övrigt så suger spånet upp all avföring helt otroligt och jag slipper lukt och smutsiga valpar. Tanken är att i förlängningen minska på ytan med spån till endast bajshörnet. På så vis lär sig valparna att gå på låda.

Här kommer valparnas första skutt i valphagen. Filmen är från 19/2.

Valparna är jämna till sinne och sätt. Det är fortfarande tik 9 som är busigast och hane 6 som tar för sig. Dock så har de flesta andra valpar närmat sig dem i beteende. Nu skiljer det mycket mindre. Alla är mer eller mindre lika busiga. Några har fått mer hår och attribut. Här kommer ett par ståbilder på varje valp. En från varje sida. En från matskålen och en från bordet. Det var inte lätt att få dem att stå stilla.

Tik 1 - en stabil tik som gärna busar med och dominerar sina syskon.

  

Hane 2

  

Hane 3

  

Tik 4

  

Hane 5 - en riktig myskille som är först upp i famnen när man kommer. Lugn

  

Hane 6

  

Hane 7

  

Hane 8

  

Tik 9

  

 

 

 

2012-02-21 Matbordet

Nu är det inte ovanligt med stående bord. Valparna tar för sig medan Gira städar.

Som ni ser, mer och mer livat i lådan :-)

 

 

 

2012-02-20 Blandade bilder

Hane 2 i läget "av" efter läget "på"

Hane 3 och tik 4 i busartagen

Hane 3

Hane 3 eller 6

Hane 6 och hane 7 busar

Hane 7 tvättar mattes hand

Hane 7

Hane 8

Mys i lådan

Tik 4 biter i hane 2:s svans.

Tik 9 är alltid lika pigg och alert

Undra om det är någon valp som jag dokumenterat dåligt? Hör av er om det är någon ni saknar. Tik 1 och hane 5 kanske?

Imorgon kommer ytterligare en film från matbordet.

 

 

 

2012-02-19 Valparna 3 veckor

I mitten på veckan avmaskades valparna och Gira med pastamedlet Banminth. Vikten som ligger runt 1,5 kg gav en ca 3 cm lång sträng att få ner i valparnas magar. Jag placerade medlet lång bak i munnen i två omgångar med hjälp av pekfingret. Huvva! Det smakade uppenbarligen inte lika gott som Giras mjölk. De spottade, fräste och skakade på huvudet. Jag tror dock att det mesta åkte ner.

Nu kissas det i massor och bädden i lådan behöver bytas två gånger per dag för att inte valparna ska ligga fuktigt. Det är nog dags att öppna lådan så att behoven kan göras i valphagen istället. Valparna ska även få börja smaka på lite köttfärs. Då är det väl inte långt bort innan Gira slutar städa efter dem.

Det har hänt massor i helgen, men jag hinner inte ta allt nu. Jag får berätta lite pö om pö under veckan istället. Nu koncentrerar vi oss på lite valppresentation igen och tittar på bilder tagna på 3-veckorsdagen den 18/2. Ståbilder kommer från fjärde veckan. Denna gång har jag fotat magen och huvudet för att visa lite hårlag.

På bilderna är valparna precis nyvakna. Det finns inte så mycket utmärkande att berätt om valparna i dagsläget. Hane 6 och tik 9 är de enda som utmärker sig beteendemässigt än så länge.

1 Tik - utveckas normalt

  

2 Hane - av eller på, mysig eller busig.

  

3 Hane - utvecklas normalt

  

4 Tik - utvecklas normalt

  

5 Hane - utvecklas normalt

  

6 Hane - stark och framåt

  

7 Hane - utvecklas normalt

  

8 Hane - utvecklas normalt, något busig

  

9 Tik - livlig och busig

  

 

 

2012-02-15 Film från matbordet

För varje dag ser man att valparna växer och utvecklas. Nästan alla har nu passerat 1,5 kg. Nu ser de när någon kommer till lådan och de börjar reagera på ljud. Valparna har börjat bita varandra i svansen och i benen. Jag har även sett någon som slickar sig själv. Flera valpar har även satt sig och pinkat på egen hand. Tydligen behövs inte Giras slickande som stimulering lika mycket längre. Nu kan det bli livat i lådan utan att de måste vara hungriga. Valparna kan yla, morra och skälla.  

Här kommer en film från matbordet i lådan. Filmen är från 13/2

 

 

2012-02-11 A-kullen 2 veckor

Nu när det blivit lite mildare ute så har Gira fått vara ute på sin första promenad. Hon tyckte det var superskönt och skulle gärna sprungit istället för gått. Bakom varje snödriva och varje träd verkade det finnas goda dofter som bara måste undersökas. Matte fick vara ganska bestämd för att valpmamman inte skulle hoppa ut i snön och kyla ner tuttarna.

Vi har ju haft väldigt kallt här ett antal dagar. Jag har försökt begränsa utevistelsen till en snabb pinkarsväng, men min diet mot diarrén gav nog ordentlig effekt på Gira och gav istället en trög mage där hon behövde god tid för att bli klar med sina behov. Vilken tur att ingen hört alla telefonsamtal hem till maken där jag begärt ingående och exakt redogörelse för tid, form och konsistens :-)

Det var nog detta som bidrog till att jag nästan fick åka till veterinären. Gira lämnar nu lådan lite då och då för att umgås med oss eller bara ligga på en egen bädd en stund. Sent en kväll i veckan fick jag en känsla av att hon inte riktigt ville gå och dia. Valparna var inte missbelåtna, men det var något med Giras beteende som gav mig den känslan.

Efter en närmare undersökning såg jag spenen som var som en tub eller 1/3 banan, kokhet och stenhård. Hon hade ont men inte direkt någon feber. Jag försökte klämma ur lite mjölk och rätt vad det var så sprack skinnet på sidan om spenmynningen. Ut vällde en blodblandad gegga. Giras feber steg till drygt 39. Juverinfektion var det första jag tänkte på och kastade mig på telefonen och ringde veterinären. Detta fick inte spridas till andra juver. Valparna måste ju få mat. Jag fick en tid dagen därpå.

Morgonen efter visade det sig att juvret gått ner 75 % av sin svullnad. Gira hade inte heller någon feber. Själv skulle jag till lasarettet i Lycksele och hade egentligen inte tid med ett veterinärbesök. Valparna kan ju inte lämnas ensamma så länge heller. Efter lite tankeverksamhet så kände jag att jag kunde avvakta ytterligare en dag och bokade om min tid hos veterinären till dagen därpå. Jag ordnade så att Gira och kullen var under ständig tillsyn.

Nästa dag hade svullnaden gått ner ytterligare. När jag dessutom såg att en valp diade ur spenen och Gira även tillät det så förstod jag att faran måste vara över. Det bästa är ju om det självläker och man slipper antibiotika. Även om det finns preparat som inte sägs vara skadliga för valparna så vill jag helst slippa de där kemikalierna.

Jag ringde åter veterinären och avbokade tiden eftersom min bedömning var att det blivit ännu bättre. Döm om min förvåning eller snarare besvikelse när denne snäste av mig rätt så otrevligt om att jag inte kan hålla på och ringa varje dag. Veterinären hade sagt allt vad denne kunde via telefon. Antingen kom jag eller så inte. Jag blev ganska paff och förklarade att min bedömning var att avvakta med förhoppning om att det självläker. Det borde väl veterinären också tycka är bäst?

Efter samtalet funderade jag lite fram och tillbaka och kom fram till att den veterinär som jag köper tjänst av måste jag även kunna ringa för konsultation om något är fel med min hund. Jag bor så till att det minst är 1,5 h till hjälp. Det går inte att åka för minsta lilla grej. Gira har dessutom rätt högt värde vid det här laget dels ekonomiskt, men framförallt ett högt bruksvärde som krävt mycket arbete under ett antal år för att få bra. Jag tänker inte köpa tjänster av någon som jag inte är välkommen att ringa till när det krisar. Detta kommer jag att konfrontera aktuell veterinär med nästa gång vi har att göra med varandra. Då får vi se om det blir ett byte eller ej. Alla kan vi ju ha en dålig dag.

Ja, där fick jag prata ur mig lite :-)

Jag ropar inte hej ännu, men min bedömning är att Gira fick mjölkstockning. Varför skinnet sprack vet jag inte. Trycket måste varit väldigt högt. Hon har varit ute i mycket kallt väder om än inte långa svängar. Jag kan även ha gett henne lite för mycket mat nu när diarrén gav med sig. Valparna har aldrig varit missnöjda för att de fått för lite mat. Det kan vara så att de inte sugit ur i den takt Gira producerat. Trots att Gira fortfarande är matgalen så har jag dragit ner lite på maten för att minska på produktionen.

Nog om det. Nu ska vi ta lite valppresentation igen eftersom valparna redan hunnit bli två veckor. Alla har nu öppnat sina ögon och alla har börjat gå om än stapplande. De har mörknat ganska mycket till färgen. Alla är mörka i botten på de vita partierna så jag tror inte att det blir någon ljusskimmel.

Denna gång har jag fotat valparna från höger sida och rakt uppifrån.

1 Tik - utmärker sig inte än

  

2 Hane - var först med att öppna ögonen

  

3 Hane - utmärker sig inte än

  

4 Tik - upplevs lugn och stabil

 

5 Hane - var först med att gå (vad jag sett)

 

6 Hane - en matglad buffel, är största valpen nu och har längst och tätast päls än så länge

 

7 Hane - utmärker sig inte än

 

8 Hane - utmärker sig inte än

 

9 Tik - en kvick och pigg tik som är svår att hålla i, är minsta valpen än så länge

 

 

 

2012-02-10 Första stegen

Nu har valparna börjat ta sina första steg.

På filmen nedan är det hane 5 som tar en promenad.

Imorgon blir valparna 2 veckor och då kommer presentation om varje valp igen.

 

 

2012-02-09 Några bilder

Nu har alla valparna passerat kilot med god marginal.

Ikväll såg jag ett öga som öppnat sig en aning. Det är hane 2 som kisar på oss.

Hane 3 vilar huvudet mot tassarna

Hane 7 och hane 8 sover gott

Med början uppe till vänster och medsols - Hane 6, hane 3, tik 9 och tik 4 sover tillsammans.

Tass på tik 4

Huvud på hane 2.

Imorgon kommer en film på när hane 5 testar hur det är att gå.

 

 

2012-02-07 Matdags

Valparna mår fortsatt bra. Jag väger valparna varje dag och räknar även ut viktuppgången per timme så jag ser om någon ligger lågt. Om så är fallet så håller jag ögonen på denna lite extra. Alla går inte upp lika mycket varje dag och om en valp gått upp lite mindre en dag så har den alltid tagit igen det nästa dag med en extra stor ökning.

Den valp som var stor vid födseln är fortfarande stor och virse versa med de mindre. Ökningen har dock genomsnittligt varit lika på alla.

En liten minskning i viktuppgången märktes i samband med att jag satte Gira på diet eftersom hon blev lite dålig i magen efter att ha ätit några moderkakor och städat undan blod och fostervatten. Dieten gav verkan på två dagar och Gira är nu ok i magen. Första valparna har passerat 1000 g.

Mer bilder kommer inom kort.

Denna film är från 3/2.

 

 

2012-02-04 Valparna en vecka

Nu när första veckan har gått och alla fortfarande mår lika bra så känns det som om nio fina friska valpar kommer att växa upp hos Glesbygdens Kennel. En kommer att stanna kvar i glesbygden medan de övriga kommer att spridas runt till härliga jaktmänniskor som jag hoppas i förlängningen får en fantastisk jaktkamrat att glädjas med många år framåt.

Jag har tittat igenom valparna ordetligt och vad jag kan se så finns inga synliga defekter. Navlarna har redan läkt och klorna klippts en gång. Samtliga valpar har näst intill fördubblat sin födelsevikt så Gira verkar ha bra krut i mjölken.

Här kommer en presentation av valparna:

1 Tik Glesbygdens Alfa (självskrivet namn på Kennelns absolut första valp)

   

2 Hane - minsta hanen än så länge

  

3 Hane

  

4 Tik - kullens största valp med en födelsevikt på dryga 500g

  

5 Hane

  

6 Hane - största hanen än så länge

  

7 Hane

  

8 Hane

  

9 Tik - kullens minsta valp med en födelsevikt på knappa 400g

  

 

 

 

 

 

<<< tillbaka