<<< tillbaka

Dressyrdagboken

 

S� gjorde jag�och s� gick det...

 

Jag �r ingen expert - r�d och tips mottages g�rna

 

 

�rets planerade aktiviteter finns i agendan

 

 

Funderar du p� att skaffa valp s� finns det tv� saker som �r viktigast att du har och att du l�r dig. Det ena �r tid f�r valpen och det andra �r skillnaden p� f�rbud och ber�m. Man s�ger att 50% hos en hund �r arv och 50 % sitter i lydnad.

 

Hunden beh�ver kunna fyra kommandon f�r att fungera som st�ende f�gelhund � nej, stanna, hit och apport. Dessa skall sitta till 100 %.

 

Hur blir man ledare �ver sin hund? Dessa tips �r fr�n Mattias Westerlund och Hundskolan Vision

 

Dressyrdagboken 2009

 

 

2020-11-04 Mikropaus gav jumbojet

Trots att jag best�mt mig f�r att enbart l�ta Gira vara hund s� l�nge det beh�vs, kunde jag inte l�ta bli att ta en mikropaus fr�n stubben n�r jag idag fick ett rykande hett tips om en jumbojet i krokarna. Jag tackar Kalle allra �dmjukast f�r det.

Jag s�ger inte mer �n tales�ttet, en bild s�ger mer �n tusen ord...

Eller ja, varf�r inte passa p� att njuta av n�gra till...

;-)

 

 

2009-10-25  Svar till det David skrivit i g�stboken:

"Hej Hanna.

Man blir lite nere n�r man l�ser din blogg det k�nns som du tar allt detta med f�r stort allvar tycker jag i varje fall. Jakten ska vara rolig n�gonting man �lskar att g�ra s� l�t inte problemen med Gira s�nka DIN JAKTLUST. Sl�pp allt som heter dressyr,ledarskap mm under vintern l�t Gira bara vara hund en stund och pr�vasedan att komma igen till sommaren. Dert kan vara s� att hon bara beh�ver en stund att komma igen s� kanske springet och jaktlusten kommer. Sen �r det s� och det vet alla och det �r att alla hundar �r inte f�rstapristagare men kan vara f�rn�mliga jakthundar eller hur. S�nk kraven och bara lev en stund och l�t gl�djen komma tillbaka och t�nk p� att jakten ska vara rolig och inte en jakt p� f�rstapris och vinster.

Ha det bra...David"

 

 

 

Tack f�r h�lsningen! Kul med l�sare som vill skriva n�gra rader.

 

Det �r inte min mening att g�ra andra nere av det jag skriver. Jag skriver bara som det �r och ibland �r det s�h�r. Man kan ju undra om det �r riktigt klokt att vara s� �ppen om jag t�nker para henne fram�ver. Hon framst�r ju inte som n�gon stj�rna direkt. Men, f�r det f�rsta s� m�ste hon visa lite mer framtassar om det ska bli aktuellt och f�r det andra s� har jag inget att d�lja. Vad tj�nar man p� det? Alla hundar har fel och brister.

 

Sj�lvklart tar jag det p� allvar. F�r mig har det varit s�ttet att n� lite resultat. Tack vare det har hon tv� premieringar och tre cert. Tro mig, man kan bli seri�sare ocks�. :-)

 

Gira �r absolut en duglig jakthund i vanliga fall. Med lite mer erfarenhet kan hon bli rent av en duktig s�dan. F�r mig �r f�rstapriset ett m�l att str�va mot. Sedan om hunden kan n� det vet man ju inte f�rr�n man f�rs�kt. Ett bra grundmaterial och en genomarbetad hund �r en bra start, tror jag. Resten visar sig.

 

MIN jaktlust, ja inte st�rks den av problem med hunden. Det �r sant. Allt beror d�remot inte bara p� det. Jaktformen som s�dan ska ju t�las att ifr�gas�ttas. J�mf�r jag med n�gra andra jaktformer s� verkar det som om de ger mer utdelning p� mindre f�rberedelse samt att mer h�nger p� hunden �n f�raren. Kanske finns det dem som bara sl�pper en st�ende f�gelhund p� f�gel och allt bara fungerar? Jag har inte lyckats med det p� mina tv� tidigare hundar.

 

N�r jag nu f�rs�kt mig p� att dressera och jakttr�na hunden fr�n b�rjan s� har jag kommit mycket n�rmare. Jag f�r f�lla f�gel. D�remot tycker jag det �r lite i f�rh�llande till f�rarbetets omfattning. Jag har v�xt upp med finnspets, j�mthund, gr�hund, drever och st�vare. Visst har de kr�vt f�rarbete, men inte n�rmelsevis i proportion som jakten �ver st�ende f�gelhund.  Det f�r mig att fundera. Ska det verkligen vara s� h�r sv�rt?

 

Det �r roligt att dressera hund, men jag g�r det inte bara f�r att f� en lydig hund. D� �r jag hellre p� bruksbanan med en annan typ av hund. Jag g�r det f�r att f� st�rre jaktlycka. Tyv�rr �r det inte roligt att jaga om den oftast best�r av promenader ute i det fria. Bristen p� f�gel g�r givetvis sitt till.

 

Jag vill ocks� att jakten ska vara rolig. Fungerande jakt �ver st�ende f�gelhund �r det b�sta jag vet. N�r den fungerar �vertr�ffar den, i mitt tycke, alla andra former. Vorsteh som hund tycker jag �ven �r den trevligaste hunden. Det beh�ver inte vara f�gel bakom varje buske och jag beh�ver inte heller fylla kvoten f�r att vara n�jd. N�r jakten inte fungerar fullt ut, trots otaliga f�rs�k, blir man frustrerad och kn�ckt. Tillslut m�ste man ju stanna upp och fundera vad det �r man h�ller p� med.

 

Det �r detta jag ska utv�rdera under vintern. Kanske �r det jag som inte passar f�r formen, kanske beh�ver jag l�ra mig mycket mer om jaktformen f�r att f� mer lyckosam jakt, kanske kanske... Jag har inga svar och �ger inga sanningar. Jag funderar �ppet grundat p� mina egna erfarenheter. Jag bollar g�rna dessa tankar med er l�sare. S� tack David f�r dina tankar. Jag tar dem till mig. Precis som du skriver s� ska Gira f� vara hund i vinter. Det enda jag ska g�ra �r att h�lla henne i form konditionsm�ssigt.

 

Jaga kommer jag alltid att g�ra i en eller annan form. Det g�ller bara att hitta en d�r man trivs och det fungerar. Det �r f�r tidigt att utesluta jakt �ver st�ende f�gelhund, men den t�l att t�nkas p�. �n har jag inte gett mig.

/Hanna

 

 

2020-10-23 T�nkarstubben

H�r kommer jag och Gira att sitta tills dagen vi kommer p� b�ttre och mer positiva tankar.

Hittar man n�gra svar d�r i dimman tror ni?

Jakten �r s� mycket mer �n bara att f�lla vilt. Stor f�rberedelse under l�ng tid tillsammans med hunden mynnar ut i en optimal upplevelse n�r allt klickar i f�gelsituationerna. Jakten �r mitt andrum. Jag f�r ensam g� omkring och fikulera i Guds h�rliga natur. Det �r ren rekreation. N�r motg�ngarna avl�ser varandra blir det bara fel. Jag tappar gl�djen.

Det blev inget jaktprov p� Dundret f�r mig och Gira. Jag f�rs�kte �nda in i det sista, men tyv�rr var l�get lika bedr�vligt. Jag str�k oss.

�r hon sjuk? �r hon otr�nad? �r hon skendr�ktig? �r hon uttorkad/undern�rd/�vern�rd? �r hon provber�rd och st�rd av parhund, f�rare och grupp? �r hon ber�rd av jaktmilj�n? �r hon ber�rd av min vilja att lyckas? Har jag f�r h�ga krav? �r hon ber�rd av till�kningen i familjen? Har jag tr�nat f�r mycket? Har jag tr�nat f�r lite? Har hon g�tt f�r l�nga sl�pp? Har hon haft f�r lite f�gel? �r hon omogen och/eller os�ker? Har hon ett sk mellan�r? �r hon inte b�ttre �n s�h�r?

Ja, fr�gor kan st�llas i det o�ndliga...

Med facit i hand s� borde jag lyssnat p� er som sa "skit i hunden". D� hade jag inte beh�vt bli s� h�r uppgiven och n�st intill ta d�d p� min egen jaktlust. F�r handen p� hj�rtat, hur stor utdelning ger det, rent jaktligt sett? Inte �r det m�nga f�glar man f�r skjuta relaterat till antalet timmar man l�gger ner. D� r�cker det dessutom att utesluta tr�ningstimmarna och bara r�kna de som sker p� faktisk jakt. Jag har verkligen f�rs�kt.

H�stens konstigheter g�r att jag tar en paus med hunderiet. Hur l�ng den blir vet jag inte. Om saker och ting, mot f�rmodan, r�tar upp sig funderar jag p� att satsa p� skog n�sta h�st. N�gon g�ng m�ste jag ju f�rs�ka l�ra mig den d�r tr�dkramarjakten. Det blir i s� fall en riktig utmaning f�r mig. F�r Gira blir det nog inte lika tufft, hon fixar skogsf�glarna ganska bra tack vare h�stens fasaner. Hon rapporterar bara b�ttre och b�ttre. Utredningen av l�porna �r bra och i motsats till f�rra h�sten s� st�r hon i tid. Lite fler erfarenheter p� lurig tj�der, ober�kneliga orrar, trygga ripor och skv�ttiga j�rpar s� l�ser det sig nog, bara hon springer. Var och hur vi nu ska hitta f�gel??? Kontakten och revieringen kan jag inte klaga p�.

Vi har festat loss och haft lite latjo lajbans p� mina fasaner. Vi har struntat i allt vad dressyr och perfekta f�gelarbeten heter. Frispel. Vi f�r v�l se om det gett ris eller ros i f�rl�ngningen.

Gira �r den trevligaste och b�sta hund jag haft. Jag gillar henne skarpt. Nu har det tyv�rr k�rt ihop sig, inte bara med hennes vilja att ge 100 % utan �ven med min vilja f�r jaktformen som s�dan.

Vi f�r v�l se hur m�nga tankar fr�n stubben som landar h�r under vintern. Om inte annat s� har jag v�l frusit arslet av mig vid minus 30 och blir tvungen att r�ra p� mig dit n�san pekar. ;-)

H�rs eller ses en annan g�ng.

 

 

 

2020-09-19 Blodprovsresultat

F�rst vill jag bara s�ga stort TACK till er som mailat och ringt mig ang�ende mitt huvudbry kring Gira. Svar kommer inom kort. N�gra av era tankar till orsaken har varit samma som mig, medan n�gra �r helt nya och f�tt mig att t�nka vidare.

Direkt vi kom hem fr�n provet i Mitt�dalen minskade jag matransonen till mindre �n h�lften. Jag k�nner mig mer eller mindre �vertygad att det �r hormoner och/eller skendr�ktighet som �r orsaken. Gira blev v�l inte direkt piggare av det. N�gon st�rre �kning p� motionen valde jag att v�nta med tills blodprovsresultatet kom.

Jag har varit ute med Gira ett antal sv�ngar i skogen. En g�ng av dessa har hon sprungit som vanligt. Det var n�r hom fick doft av en tj�dertupp. Hon f�rsvann och jag gick och letade henne. Efter en bra stund kom hon tillbaka, rundade mig och drog tillbaka till samma plats. D� startade tuppen. En st�t, tidigare hade jag blivit galen. Nu flinade jag. Hon sprang ju och dessutom rapporterade spontant. H�rligt! Nog f�r att jag inte hade en suck att h�nga med p� den rapporteringen och hon �ven var p� tok f�r of�rsiktig n�r hon �ter skulle s�tta tryck p� tuppen, s� log jag gott. T�nk vilken jakthund om hon bara...

T�nkte visa er blodprovsresultatet. De v�rden som inte �r bl�markerade ligger inte inom "normalv�rdet" (reference value). Det som enligt veterin�ren var anm�rkningsv�rt var l�g blodsockerniv� (glucose 1,8). Jag valde att g�ra ytterligare en analys p� fruktosamin 14 dagar bak�t i tiden och detta visade inte p� n�got alarmerande. V�rdet var en tillf�llighet. Om det kan man v�l bara s�ga s�dan matte s�dan hund. Jag g�r alltid med ett russinpaket i fickan om utifall att energin skulle f�rsvinna. Kanske jag skulle dela med mig av russinen till min jaktkamrat???

Ja, �r det n�gon av er som f�rst�r er p� detta resultat s� f�r ni g�rna h�ra av er. Jag fattar nada och g�r helt p� veterin�rens utsago.

Vad g�r jag nu?

Ja, jag var sugen att �ter �ka till Mitt�dalen p� prov nu 26-27/9. Vi �r ju revanschsugna ;-)

Men visst, f�rstod jag att chansen att f� till Gira innan detta prov var ungef�r lika med noll. Efter lite funderingar hit och dit s� best�mde jag mig f�r att anm�la mig till Dundret 10-11/10. Ett prov �r bra f�r d� �r jag motiverad att f� bort Giras springproblem s� fort som m�jligt. Utan denna press skulle jag nog lagt ner hela verksamheten f�r detta �r.

I samband med funderingarna kring Dundret hamnade jag p� en kennelsida med brittiska hundar. Kanske man skulle byta ras? Jag jagar mestadels fj�ll, slipper det jobbigt �rligen �terkommande efters�ksprovet och hundarna �r k�nda f�r att SPRINGA. Synd bara att jag fortfarande �lskar vorsteh eller tyska vakthundar som vissa v�ljer att kalla dem. :-)

Efter att jaktt�cket blivit allt f�r stort f�r snabbt har Gira nu f�tt �kad foderm�ngd. Nu tar jag tag i motionen. Hon ska f� springa en bra bit varje dag. Galastop provade jag i v�ras och visst mj�lkproduktionen uteblev. Som jag f�rst�tt har m�nga hundar blivit sjuka av det, s� jag har valt en annan variant. Min veterin�r ville inte heller skriva ut medicinen i f�rebyggande syfte. Lite hokuspokus, ett par rej�la fj�llturer och sedan en hel veckas total vila inf�r provet kanske kan g�ra att det g�r. En chans till sedan �r det slut f�r detta �r.

Som en god v�n till mig brukar s�ga "vinnare �r den som kommer tillbaka". �ven om jag �r deppig s� har jag inte gett upp. Min hund �r i allra h�gsta grad jaktduglig. Vi har startat p� tre prov med ett eg och tv� andrapris p� tv� underlag. Allt h�nger p� vilka krav och m�ls�ttningar man har. Jag str�var efter en topphund och d� �r det dit jag ska. G�r det inte s� blir jag besviken. Det kan ju vara s� att �mnet Gira inte h�ller m�ttet, men d� har jag d� �tminstone tagit reda p� det ordentligt. �n �r det f�r tidigt till ett s�dant konstaterande.

Vi �r inte helt utan jaktlycka. H�r har jag f�llt tv� j�rpar efter tv� supersnygga jobb av Gira. Kan du t�nka dig, till och med i SKOGEN ;-)

Jag h�rde om en diskussion d�r ett antal domare ifr�gasatte deltagares beslut att stryka hundar under prov som inte g�r f�r f�rstapris. Att f� pris p� prov �r inte alla f�runnat och man ska gl�djas �t alla pris, tyckte de. Jaktproven har blivit mer som en t�vling, en hundsport. F�r provet som s�dant �r antalet pristagare en merit att locka �nnu fler deltagare kommande �r.

�ven om inte diskussionen g�llde mig och min hund s� k�nde jag mig tr�ffad. Visst ska man vara glad om hunden g�r till pris, men alla vet vi ju vad som r�knas och inte. Vet jag att min hund har kapaciteten vill jag ju ha det hunden �r v�rd. Jaktchampionatet �r ju det vi str�var efter och d� �r det f�rstapris som r�knas. Inget annat. Samtidigt f�rst�r jag diskussionen. Domarna ser ju hundars f�rtj�nster och premierar d�refter. Varf�r ska de g�ra det om endast f�rstapriset r�knas?

Det �r ju denna drivkraft, n�gon form av t�vlingsinstinkt, som g�r att vi f�r f�rare som f�rs�ker ta fram det b�sta ur hunden. Majoriteten av provdeltagarna n�r inte de d�r efterl�ngtade f�rstaprisen �ven om de startar p� m�nger av prov. Men majoriteten av dem har garanterat den m�ls�ttningen. Det vet v�l vilken t�vlingsm�nniska som helst, vill man inte bli b�st s� blir man den st�ndiga tv�an. Men vad vore t�vlingen utan kokurrenter?

Sikta mot tr�dtopparna och g�r ditt b�sta. Gl�djs �t den h�jd du tar dig och f�rs�k ta dig h�gre n�sta g�ng.

Beatus, qui prodest, quibus potest

 

 

2020-09-12 Efters�k i skarpt l�ge

Tr�ning ger f�rdighet. Prov kontrollerar f�rdighet. Resultat ger kvitto p� f�rdighet.

Precis som v�r nya ordf�rande skriver i senaste numret av Svensk Vorsteh s� �r det b�sta och mest utvecklande n�r f�rdigheten f�r praktiseras i verklighetens skarpa l�gen.

Torsdag morgon fick jag ett telefonsamtal. En �lg var skadskjuten och en efters�kshund efterlystes. Eftersom Gira meriterades p� viltsp�r f�rra h�sten s�g jag ett ypperligt tillf�lle att f� pr�va f�rdigheten p� blodsp�r efter en levande �lg. N�r jag sett till s� min son skulle klara sig utan mig ett par tre timmar hoppade jag i kl�derna, letade reda p� sp�rutrustningen och drog till skogs.

Jag anvisades till den plats man hittat blod tillsammans med en medf�ljande skytt. Gira ringade ett par g�nger innan hon tog an sp�ret i r�tt riktning. Hon sp�rade klockrent. H�r och d�r s�g jag blodst�nk p� b�de mark och sly. Efter ca hundra meter blev hon os�ker. Blodst�nket upph�rde och inte ens kl�vsp�r s�gs i mossan.

Tv� g�nger fick jag ta om innan hon �terigen hittade r�tt. �lgen hade gjort en tv�r vinkel. Hon ville helst g� upp i vind, medan jag ville att hon skulle sp�ra. Efter en dryg str�cka hittade hon en rikligt nerblodad liggplats. Jag gissar att hela omr�det luktade skadad �lg och det var d�rf�r hon ville g� med h�gt huvud.

"Lita p� hunden. Lita p� hunden" sa jag till mig sj�lv ett flertal g�nger n�r jag funderade p� om hon verkligen sp�rade r�tt.

Pl�tsligt, efter ytterligare en bit, s�g jag en �lgkrona i riset. Det var t�tt och skytten skyndade fram. Sj�lv tog jag hunden och lade mig p� marken. �ven om jag litade p� att skytten hade koll p� var jag befann mig s� ska man ta det s�kra f�re det os�kra och inte nonchalera olycksrisken.

N�r Gira fick syn p� tjuren fick jag se nya sidor hos min hund. Det var en mordisk ivrighet �ver henne. Jag s�g tydligt det urgamla sl�ktskapet med vargen. �lgen, som visades vara relativt pigg, st�ttes och f�rsvann. En j�mthund kallades till platsen. Hunden och dess f�rare gjorde sitt och avslutade effektivt �lgens lidande.

N�r �lgen nu var avlivad bad jag om att f� en plats d�r ekipaget passerat f�r att Gira skulle f� sp�ra sig fram till den d�da �lgen. Hon var m�kta stolt och mumsade villigt i sig lite av in�lvorna som lagts p� marken bredvid.

Kul att f� anv�nda l�rda f�rdigheter p� riktigt. Vi blev en �lgfil� rikare. Bra jobbat Gira!

En intressant diskussion som p�g�r just nu �r viltsp�rchampionatets vara eller icke vara. Med full respekt f�r dem som har en annan �sikt, men personligen s� f�rst�r jag inte motst�ndet till detta. Ett championat �r v�l till som ett kvitto p� att den er�vrade f�rdigheten h�ller toppklass. V�ra hundar r�knas som allround och viltsp�r �r ett m�stemoment f�r att vi ska f� ut ett jaktchampionat. Ett championat f�ruts�tter inte f�rdigheten, men alla vet vi att str�van efter det g�r att vi finslipar f�rdigheten till det yttersta. Vad f�rlorar vi p� ett viltsp�rschampionat och vad vinner vi? Det ska bli intressant att f�lja debatten i Svensk Vorsteh. F�r debatt borde det ju bli eftersom majoriteten �r mot en championattitel och ins�ndaren ifr�gas�tter resonemanget.

 

 

2020-09-07 Vad g�r man med en hund som inte springer???

Nu h�nde det i �r igen och jag blir S��� frustrerad, besviken, arg, ledsen, fundersam, uppgiven... ja you name it...

Finns det n�gon som kan ge mig r�d, hj�lp eller tips p� hur man kan f�rs�ka l�sa detta problem? Sn�lla!

F�rra h�sten gick jag mitt f�rsta jaktprov, Riksprovet. Gira g�r bra, men saknar klipp i steget och den riktiga lust hon tidigare visat. S�ket �r s�d�r, men vi f�r g� hela dagen. Partner kommer f�r f�gel och vinner med det hela provet i sin klass.  F�ruts�ttning nummer ett f�r att kunna ta pris p� prov �r ju att hunden springer och s�ker f�gel. Jag blir stensur.

Direkt efter �ker jag till veterin�ren f�r att utesluta infektion. Alla prover var bra och diagnosen till orkesl�sheten blir skendr�ktighet eftersom hennes juver �r fulla av mj�lk. R�det �r �kad motion och minskad m�ngd mat. Hur l�tt �r det med en jakthund under full jakt? Jag g�r ett f�rs�k d�r hon skadar tre av fyra tassar och m�ste vila. Efter ett par tre veckor �r hon i full g�ng och springer som ett jehu p� Junkarri. Jag fattar ingenting.

Denna h�st var jag i valet och kvalet p� vilket prov jag skulle g�. Eftersom jag f�tt f�rm�nen att kunna amma och best�mt mig att g�ra det fullt ut, utan flaska och ers�ttning, s� m�ste lilla Matti f�lja med mig vart �n jag g�r. Matti v�ger 7 kg redan vid tv� m�naders �lder och jag orkar inte b�ra honom en hel dag p� fj�llet. Min k�ra make m�ste ha m�jlighet att st�lla upp som b�bisb�rare. Ett prov k�ndes rimligt att m�kta med.

D� var fr�gan vilket av alla prov jag skulle v�lja. Det magra rip�ret styrde mot Mitt�dalen eftersom det fanns rapporter om ganska bra tillg�ng p� f�gel, jaktf�rbudet till trots. Lite tidigt p� s�songen dock. Jag ville ju hinna sl�ppa Gira p� f�gel. Samtidigt kunde det vara ganska bra eftersom riporna �r extra sn�lla s� h�r i b�rjan.

En och annan f�gel i skogen hann vi ocks� jobba p�.

Helgen innan �kte vi upp till fj�lls. Det var ett riktigt skitv�der med regn och bl�st. Min egen kondition efter f�rlossningen hade jag kontrollerat innan med att en g�ng g� hela 6 km l�ngs v�r grusv�g. Trots att jag hade tr�ningsv�rk i tv� dagar s� lyckades jag p� n�got underligt vis intala mig sj�lv om att jag orkade med en hel helgs jakt p� fj�llet. T�nka sig???

Efter m�nga l�nga bl�ta steg med amningspaus p� surbl�ta myrar hittade vi tillslut en del f�gel. Gira sk�tte dem perfekt och visade �ven p� ett utm�rkt s�k med bra fart, vidd och reviering. Jag k�nde mig n�jd och laddad. M�ste varit det som gjorde att jag orkade g� hela v�gen tillbaka till bilen.

En paus p� den minst bl�ta marken. 

�ter hemma igen vilade vi hela veckan l�ng. Som vanligt tog jag mig en titt p� Gira s� att inga skador beh�vde �tg�rdas innan kommande helgs prov. Allt s�g bra ut f�rutom att hennes juver blivit lite st�rre. Hur kan detta komma sig efter att ha k�rt stenh�rt i dagarna tre? M�tte det inte bli som i fjol.

V�l nere, pigga och glada, i Bruksvallarna var vi redo att f�rs�ka n� h�stens m�l, ett f�rstapris i �ppenklass. F�rsta provdagen bj�d p� ett riktigt skitv�der, �sregn och h�rd vind. Trots Gore Tex kl�der kom vattnet in och rann ner f�r kroppen. Brrr! Matti hade det b�st av oss alla i Baby Bj�rn innanf�r pappas jacka. 

Kameran var tyv�rr f�r det mesta nerpackad i s�cken pga fukten.

Vi gick i sista sl�pp och nu var det �ntligen v�r tur. Gira var ivrig och drog iv�g som ett skott ca 100 m. Sedan la hon av. Hennes s�k var stundom ganska bra, men vidden och farten var under all kritik. Jag gjorde mitt b�sta f�r att peppa ig�ng henne, men det var l�nl�st. Hon var utan ork, lust och vilja. En g�ng st�llde hon sig till och med och �t gr�s. Gahhhh!

Mot eftermiddagen b�rjade vi f� f�gel i marken. De var inte helt enkla att tas med p� grund av v�derf�rh�llandet. Perfekt! Med lite vita vingar i luften kommer hon att t�nda till, t�nkte jag, men ack. Hon matade p� sin vana trogen en liten bit bort f�r att sedan sl� av p� tempot och v�nda tillbaka. Vad var det med henne????

Vi k�mpade p� med ett spaniels�k till fj�dre sl�pp d� domaren sa att nu f�r ni er sista chans. Fullt f�rst�eligt. Jag f�rs�kte gaska upp mig sj�lv och Gira f�r att ge allt det sista av den lilla energi som var kvar. Gira g�r ut snyggt, ner i en dal och tar med sig ett omr�de med enbuskar i r�tt vind. Hon kommer tillbaka och forts�tter �ver ett kr�n, g�r ner f�r att h�mta vind och stramar pl�tsligt upp till ett snyggt st�nd.

H�r var det ingen tvekan. Jag anm�ler snabbt. Skytt och domare kommer fram och jag f�r klartecken att avancera. Eftersom f�glarna var sv�ra ville jag inte g� f�r n�ra utan beslutar att ge avancekommando p� h�ll. Giras avance �r kvick och koncis. F�gel l�ttar, skott saluteras och Gira s�tter sig spontant. Jag beh�ver inte s�ga n�got och �n mindre vissla i pipan. (F�llning endast om man g�r f�r 1:a pris pga jaktf�rbud.) Jag g�r en inkallning och provgruppen gratulerar. Det var riktigt snyggt och helt perfekt. Deppigheten �ver det tragiska s�ket g�r att t�rarna br�nner bakom �gonen n�r jag f�r kvitto p�, och f�r visa, vad min hund g�r f�r i f�gelsituationer.

T�nk om hon bara s�kt som hon brukar. D� hade det efterl�ngtade f�rstapriset varit verklighet.

Med sin vanliga fart och vidd �r Gira p� v�g in, fr�n helgen innan. 

Vid provdagens slut var det dags f�r kastapporter f�r oss fyra i gruppen som g�tt till pris. En ripa hade vi att anv�nda oss av. Vi var sist i turordningen. Det som inte fick h�nda h�nde. Hunden f�re oss tuggade ripan s�nder och samman. Domaren var i valet och kvalet p� hur han skulle g�ra. Vi fick k�ra p� den k�ttslamsade f�geln. Pirri pirri. Gira som �r trygg i apporten fixade pristagarnas snyggaste kastapport p� slamset. Alltid n�got!

Dagen resulterade i 150 po�ng med betyg 5 p� f�lt och 10 p� apporten. Med tanke p� omst�ndigheterna s� �r jag supern�jd med ett 2:a pris. V�r f�rsta svenska premiering. Ser man dessutom p� att det av f�r dagen ca 60 startande hundar endast delades ut 8 pris med 4 ettor och 4 tv�or s� �r v�rt resultat j�ttebra.

Efter att ha sovit n�stan hela dagen b�randes p� pappas mage �r det dags att vakna till i bilen.

L�rdag morgon vaknar jag med en hund vars �ron h�nger som ett par v�l bl�tlagda disktrasor, ben som knappt b�r och en svans som h�nger som ett sn�re. Vi g�r ut en sv�ng f�r att r�ra p� benen och se om det sl�pper, men tyv�rr. Jag f�rst�r att hennes seghet �r kvar och f�rstapriset inte g�r att n�. Andrapris i all �ra men min m�ls�ttning ligger inte d�r. Jag �ker ner till sekretariatet och stryker henne.

Jag �r glad �ver ett andrapris framf�r eff och eg, men n�jd �r jag knappast. Jag har bara f�tt en massa grubblerier av detta. Jag vet att min hund har kapacitet till ett riktigt bra betyg p� f�lt, men hur ska vi n� det n�r s�ket g�r upp i r�k s� fort vi startar p� prov? Vad beror detta p�?

Visst har hon kunnat vara mer v�ltr�nad. Jag har inte haft tid och ork med konditionstr�ning som f�rra �ret. Men d� tycker jag att hon borde starta som vanligt och mattas under dagen. Nu var hon sl� fr�n f�rsta b�rjan. En annan tanke jag t�nkt �r om proven som s�dana �r psykiskt utmattande f�r henne. Hon fixar kanske inte att g� i koppel och titta p� alla hundar som springer och blir helt slut i skallen. Men det tycker jag inte heller borde m�rkas av redan fr�n morgonen. Vore hunden utan jaktlust skulle hon ju inte sprungit som hejsan med flera snygga f�gelarbeten bara helgen innan. Kanske �r hon en periodare d�r hon stundom �r en jaktkanon och stundom en hund som h�r hemma p� sofflocket. Men jag tror inte hundar fungerar s�. De g�r ju p� ren instinkt.

Vad ska jag ta mig till?

Nu p� onsdag ska jag �ka till veterin�ren och ta blodprov p� henne f�r att utesluta infektion. Visar det resultatet inte p� n�got s� �r skendr�ktigheten det enda jag kan t�nka mig �r orsaken. Tikar i all �ra, men �r det s�h�r det ska vara att ha tik s� vet i stackarn om jag gillar det trots att jag upplever dem mer l�tthanterliga. En jakthund ska ju jaga. Att g� med en hund som inte jobbar �r bland det v�rsta jag vet i jaktsammanhang. D� �r en st�t h�r och d�r �r inte hela v�rlden.

Det �r makal�st mycket bl�b�r i fj�llen. Kantareller finns det ocks� s� det r�cker.

Sist men inte minst s� kan jag verkligen rekommendera jaktprov i Mitt�dalen. Provet �r strukturerat och v�lorganiserat. Markerna �r fina och l�ttillg�ngliga (bra f�r nyf�rl�sta kvinnor). Det b�sta av allt �r att det �ven finns gott om f�gel. Ingen f�gel, inget pris. �k dit!

 

 

2020-08-22 Efters�k

Ja, vad ska man s�ga. Jag f�rs�ker s� gott jag kan med de f�ruts�ttningar jag har och m�nga g�nger f�rs�ker jag lite f�r mycket. En del tr�nar lite och ingenting men lyckas �nd�. Sj�lv tr�nar jag och testar inte f�rr�n jag vet att det borde g� om allt bara �r som det ska. Ribban ligger h�gt och allt utom maximal utdelning �r en besvikelse. Ibland �nskar jag att jag kunde n�ja mig med mindre och chansa lite mer. Velles du. (Dialekt)

Ganska snabbt ins�g jag att efters�ksgrenarna i elitklass bara var att l�gga p� hyllan till n�sta �r. Den st�rsta delen av tiden vill jag ge min son. Dirigeringen �r tidskr�vande och jag fick dra mig ut f�r att tr�na Gira. Det �r ju inte s� det ska vara. Man ska ju g�ra det f�r att man vill och tycker det �r kul.

"Skit i hunden" �r det m�nga av er som sagt. Jo, nog har jag t�nkt tanken, men jag kan inte. Jag har inte lagt ner all denna tid och allt jag l�rt mig genom att tr�na Gira f�r att f�rsaka det. Jag vill se vad hon g�r f�r. H�stens f�ruts�ttningar med bla f�geltillg�ng och min ringa erfarenhet g�r det inte l�tt, men jag t�nker i alla fall f�rs�ka. Sedan kan det t�nkas att alla f�glar lyser med sin fr�nvaro, att Gira inte h�ller m�ttet eller att jag inte f�rm�r att f�rst� mig p� jakten eller hur en jakthund ska tas fram. Det l�r visa sig.

F�r att f� allt att g� ihop valde jag att s�nka ribban n�gra sn�pp och endast inrikta mig p� �ppenklass. Det h�rliga med att jobba med en hund som Gira �r att hon alltid �r arbetsvillig och l�ser uppgiften. Sedan kan det ta mer eller mindre l�ng tid. Ofta �r hon f�r snabb s� det blir lite slarvigt. I det stora hela �r jag n�jd med henne. Sedan finns det alltid detaljer att slipa p�.

Problemen jag har/haft med Gira �r hastigheten p� sp�ret. Hon kommer dock alltid in med f�geln. Detta har jag f�rs�kt �tg�rda med att dra sv�ra sp�r p� sv�ra underlag och v�derlek. Det har hj�lpt en del men jag �r inte helt n�jd.

I vattenarbetet har hon varit lite skottber�rd och l�ttat p� rumpan. Detta har jag �tg�rdat med korrigeringar och m�nga situationer - habituering. Det har blivit riktigt bra. D�remot h�nder det att hon ibland ylar n�r hon simmar ut till f�geln. Det g�r hon de g�nger hon varit extra taggad och vattenarbetet varit lite f�r l�ngt. Hur f�r man bort s�nt? Jag har f�rs�kt med att strama upp henne innan arbetet samt korrigera skarpt med r�sten de g�nger hon ylar p� v�g ut. Det har hj�lpt f�r stunden. D�remot k�nns det som om det kan komma tillbaka n�r som helst. N�gon som har n�got tips?

Ett nytt problem som jag uppt�ckte p� slutet av tr�ningen samt p� provet �r markeringen. Hon verkar inte titta efter eller gl�mmer bort var f�geln landar. N�r hon simmar ut g�r hon enbart p� n�san och g�rna f�rst till medhj�lparen som sitter i b�ten. Hon s�ker av n�romr�det tills hon hittar f�geln. Detta �r v�l inget problem n�r hon l�rt sig lyda dirigering, men p� jaktprov �r det v�l bra om hon markerar och inte letar apporten f�r l�nge. Markering t�nkte jag tr�na p� land genom en medhj�lpare p� avst�nd och �kande antal apporter.

090806 �kte vi till Lycksele och deltog p� ett s�rskilt prov. Det var sex hundar till start. Jag var lika pirrig som vanligt, lika fokuserad p� uppgiften och inte direkt social. Gira var mitt i h�gl�pen, men tack och lov ganska sig lik trots det. Domare var Ingemar Sj�str�m.

Jag r�knade inte hem n�got f�rr�n det var klart. Prov �r prov och allt kan h�nda, men visst gick det bra. Vi fick 10/10 och har 80 po�ng med oss till h�stens prov. Nu kunde tr�ningen p� det som �r roligt b�rja p� allvar.

Gira p� v�g in med truten.

Avslut med fika och genomg�ng av resultatet.

N�jd, tr�tt och glad fick vi �terv�nda hem. �ntligen efter m�nga gruvsamma dagar var efters�ket undanst�kat f�r detta �r.

 

 

 

2020-07-19 Efters�kstr�ning

Ja, d� var det h�g tid att ta tag i den gruvsamma efters�kstr�ningen. M�nga �r ni som redan gjort bort den delen, redo f�r h�stens jaktprov. Jag �r avis p� er ska ni veta. Helst skulle jag vilja slippa alternativt leja bort till n�gon annan. N�gon frivillig? Gissar dessv�rre att jag �r b�de f�r tjurig och f�r stolt f�r att "sl�ppa till".

M�ls�ttningen var att Gira skulle klara �ppen- och elitklass. Jag visste redan innan att n�r lilleman v�l hade landat skulle jag inte kunna prioritera hundtr�ningen framf�r honom. D�rf�r f�rs�kte jag tr�na, strukturera och planera s� mycket som m�jligt innan.

Nu blev det inte s� mycket tr�ning som h�ggravid som jag hoppats p�. Vi f�r ta den tid och ork som finns nu ist�llet och se hur l�ngt vi hinner. Att bli klar till efters�ket i Ume� 1/8 �r bara att gl�mma. Det hinner vi inte, inte ens f�r �ppenklass. Efters�ksprovet f�r komma senare, men f�rhoppningsvis f�re premi�ren. Jag �r glad om vi fixar �ppenklass.

�ndrade prioriteringar var vad jag ville ha och det �r precis det jag fick. Tr�ningssuget �r inte p� topp och inte p� prio ett. Gira �r dock enligt mitt tycke (partisk som jag �r :-) p� tok f�r skadlig f�r att f�rsaka kommande h�st s� vi m�ste ju �tminstone f�rs�ka. T�nk om hon g�r som en klocka. D� skulle jag �ngra mig bittert.

Matti �r med i vagnen och Gira har just avverkat ett tr�ningssp�r p� m�s.

Min plan de kommande veckorna �r att k�ra en snutt varje dag med fokus p� �ppenklass och dirigering, om utifall vi kan v�ga oss p� elitvattnet. R�ven tror jag inte �r n�got st�rre problem, peppar peppar :-/ Hur som helst kommer jag be n�gra v�nner om tr�ningshj�lp. Jag har ju bara tr�nat f�r unghundsklass tidigare s� hj�lp l�r beh�vas. Har du n�gra tips och trix s� �r du v�lkommen att h�ra av dig.  

H�r f�rs�ker vi oss p� att tr�na dirigering med fokus p� kommandot "ut".

Konditionstr�ningen sker som vanligt p� sommarkv�llarna. P� grund av vissa omst�ndigheter, eller vad man nu ska kalla det, s� tar det ett tag till innan jag sitter p� en cykelsadel. L�ptr�ningen sker �n s� l�nge med fyrhjuling men har nu ut�kats med att �ven sl�pa p� bild�ck.

Matti h�nger med p� flaket och hundarna lubbar bredvid.

Hur det nu �n g�r med proven s� kommer vi att jaga f�r fullt i h�st. Det �r vad jag ser fram mot mest. T�nk vilken lyx egentligen, att f� vara mammaledig och kunna v�lja och vraka p� de d�r klara, fina h�stdagarna och skippa surbl�ta myrar under regntunga skyar. Lilla Matti h�ller redan p� att introduceras i babybj�rnen. Maten b�r jag ju p� f�r j�mnan s� det �r inga problem. Det jag funderar p� just nu �r om skallbenet hinner l�ka ihop s� att han kan b�ra ett par peltor kids utan att trycket blir f�r stort. Sedan �r det ju det d�r med myggen. Sm� barn t�l v�l inte myggmedel om jag f�rst�tt saken r�tt. Kanske man kan linda in honom i myggn�tet vi har till vagnen??? Hur g�r ni andra?

 

 

2021-05-29 Kritik fr�n utst�llning

Foto: St�ckels

Mamma Bris

+

Foto: Nils Karlsson

Pappa Toldo

=

Fj�llbrisens Gira

Svk Bottenviken, domare Leni Finne

Detaljbeskrivning:

Till proportionerna korrekt benstomme, aningens kort nosparti. Korrekta �gon och �ron.Trevligt uttryck. Vacker hals. Korrekt �verlinje. Tillr�ckligt f�rbr�st. N�got framskjutna men tillr�ckligt vinklade framben. Korrekt br�stkorg. N�got l�ng i l�nden. Korrekt vinklad bak. Tillr�cklig p�lskvallitet. Korrekt stegl�ngd. N�got tr�ng bak.

Jkl - Kv 1 KK 1

Ck 1

Bhkl/Btkl 2

Cert/CAC 1

S�dra Norrbottens Kennelklubb, domare G�ran Hallberger

Typ och helhetsintryck - Utm�rkt

Detaljbeskrivning:

Rastypiskt huvud. Bra k�nspr�gel. Bra hals. Bra rygg, dock n�got h�g �ver l�nden. Bra br�st och benstomme. Ordin�rt vinklad. Fina r�relser. Utm�rkt p�ls. Bra tassar.

Jkl - Kv 1 KK 1

Ck 1

Bhkl/Btkl 2

Cert/CAC 1

 

 

2021-05-16 och 2021-05-17 Certjakten

F�r ovanlighetens skull kan jag k�nna mig n�jd efter jakten. Oftast tycker jag dock att den ger f�r lite i s�cken.

En del tycker att jag har sv�rt att gl�djas �t framg�ngar och bara hittar brister som kunde g�tt b�ttre medan andra tycker att det �r dags att jag plockas ner fr�n det bl�, n�rmare jordelivet. Sj�lv tycker jag att det gick lagomt bra. Jag fick det jag ville ha. Man ska vara sj�lvkritisk och alltid f�rs�ka f�rb�ttra. Dagen man tror att man beh�rskar en sak kommer garanterat bl�sningen som ett brev p� posten.

Att ta tre cert p� tre chanser tycker jag �r bra och en prestation. Gira m�ste vara snygg nu n�r tre helt olika personer bed�mt henne h�lla championm�ttet. Jag �r n�jd och glad f�r detta med tanke p� de motg�ngar och skador som drabbat oss innan. Lite framg�ng �r oss v�l unt. Det �r sk�nt att utst�llningstiden �r �ver. Den tillh�r inte min favoritsyssels�ttning. Men framg�ngarna har faktiskt botat min inst�lllning en aning.

G�r jakten och proven bra kan det t�nkas att vi �terkommer p� CACIB-jakt.

Helgen d�?

Jo, den blev varm. Som gravid �r tempen tillr�ckligt h�g som det �r. Solen gassade mot en asfalterad plan och b�de jag och Gira blev otroligt loj. Detta tyckte jag var sk�nt med tanke p� fjol�rets glada minne av Gira som kl�ttrar p� den orangeprydda domaren med lackade myggjagare :-)

S� var det dags f�r v�r tur. Jag kom in och drog p� tv� snabba v�nstervarv eftersom Gira b�r f� str�cka ut f�r att visa sig snyggast. Hon st�llde sig fint framf�r den finska domaren, Lenni Finne. Det var n�r vi skulle springa fram och tillbaka som mina nerver kom ur schack. Gira ville inte riktigt springa. Vad nu d�??? Vad �r det med henne??? Det blir en etta, sa domaren. Mitt f�rvirrade jag trodde s�klart att det blev en sl�t s�dan och gick besviket ur ringen. Domaren tyckte nog att jag s�g otacksam ut. En ur publiken sa att "du kan inte f� mer �n en etta". Sedan fattade jag att vi skulle in igen. Ja, ni ser vilken cooling till matte hon har.

I gruppen gick Giras kullasyster Gnista och Stormkullens Bara-Bea. Det var en tuff grupp och domaren skulle garanterat inte dela ut tre cert. Nu var det bara att ta vara p� tiden i ringen. Bea, som tidigare f�tt cert fick nu bara ett andrapris. S�nt tycker jag �r knepigt. Kanske kan det bero p� �rstiden? V�rmen p�verkar ju b�de p�lsen och det s�tt som hunden visar upp sig. Jag vet inte annat �n att det inte borde skilja sig s� mycket. Gnista fick ocks� en etta, s� vi tv� fick g� in i ringen igen.

Jag och Gira till v�nster. Domare Lenni l�ngst till h�ger.

Utan att jag egentligen hann vara med kom sekreteraren med rosetten. Det blev ett cert och t�rarna var inte l�ngt borta. Jag ville krama domaren, men n�jde mig med ett breeeett leende.

Giras syster Fj�llbrisens Gnista och �gare Peter �hman

Sedan skulle b�sta tiken ses ut. Det var vi, championtiken Nilssons Cleo och �ppenklasshunden Zeeta som f�r �vrigt �r en halvsysterdotter till Gira. Gira ville inte visa upp sig riktigt trots att jag eggade s� gott jag kunde utan att domaren skulle m�rka det f�r mycket. Cleo tog hem segern och vi hamnade som andra b�sta str�vh�rstik. Cleo st�llde sedan upp mot en av mina favorier, Stromkullens B�ste Bork med matte Birgitta. Han tog hem titeln BIR och sedan �ven BIS. Stort grattis!

Birgitta och B�ste Bork.

Hur gick det att springa med kulan d�? Jo, jag fick l�na ett bra st�db�lte som jag sn�rde �t just innan det var dags f�r skumpande. Jag t�nkte inte ens p� det. Det gick som hejsan!

Giras bror Fj�llbrisens G'Salle och �gare B�nkt N�sstr�m

Vi blev bjudna p� middag till ett par strax utanf�r Pite�. Mannen i fr�ga jagar �lg h�r i byn. Vi fick en fantastisk middag och vips hade vi �ven en s�ng att sova i. Det var otroligt sk�nt eftersom jag nog var ganska tr�tt �nd� �ven om man inte k�nde efter...eller till�t sig att k�nna efter. Ett stort TACK till dessa g�stv�nliga m�nniskor.

S�ndagen blev tidig. Bed�mningarna p� skk-utst�llningen startade redan halv nio och det var inte m�nga hundar f�r mig. Eftersom n�rmare 1000 hundar var anm�lda var vi tvugna att vara i god tid till veterin�rbesiktningen. Det var l�ng k�.

Rent mentalt hade jag inte riktigt lyckats ladda om. Jag var ganska n�jd �ver g�rdagens cert. Jag och Gira satt mest och gapade �ver alla hundar som drogs runt i burar p� hjul, sk�tborden som st�lldes upp, toffsar, kammar och papiljotter. Vilken hysteri! T�nk att det finns de som tycker s�nt �r roligt? Men man ska v�l inte s�ga s� mycket med tanke p� n�r man sj�lv irrar runt p� fj�llet i sn�storm efter sm� vita fj�derdun. Det t�l ocks� att ifr�gas�ttas.

En trevlig kvinna kom fram till mig och gratulerade till g�rdagens framg�ngar. Jag tackade s� mycket men minns henne inte riktigt. Hon ber�ttade att hon hade den tredje hunden som t�vlade om b�sta tik, Giras halvsyskonbarn Zeeta. Hon f�rs�kte gratulera mig ig�r men jag h�rde nog inte. �hh, typiskt stirriga mig, t�nkte jag och bad om urs�kt. Jag lovade att ge henne en grattiskram idag ist�llet.

Vips var det v�r tur. Gira var v�l inte direkt mer sugen att st�lla upp denna dag. Jag drog ner p� l�partempot f�r att det inte skulle synas s� tydligt att jag n�stan fick dra henne i kopplet. Numera �r det aldrig n�got problem n�r domaren ska titta p� henne. Hon st�r stilla och viftar p� svansen, go och glad. Vi fick v�rt tredje cert och jag blev glad, men hade sv�rt att riktigt ta in gl�djen.

 

Matte st�r och pratar positivt med sin lite sv�rfl�rtade hund.

Sedan var det dags f�r b�sta tik. Idag var de bara tv�, Gira och Zeeta. Vi gjorde som man skulle och domaren hade lite besluts�ngest men valde till sist Zeeta framf�r Gira p� grund av n�got l�ngre p�ls. Jag bara log och gav Anna-Lena en ordentlig grattiskram. 

Anna-Lena och Zeeta. Snyggt!

Vi hade f�tt det vi ville och nu fick vi �ka hem. Kritiken kommer senare, n�r jag lyckats klura ut vad som st�r p� lapparna.

Jag var helt mentalt slut i skallen och det har tagit mig tre dagar att ladda om batterierna f�r att fixa n�sta �ventyr. Det mesta �r kul och �r v�rt sitt pris men tar sitt, det g�r det.

F�rsta certet kom i november i Ume� p� Svk V�sterbottens utst�llning med den v�lk�nda Ann Carlstr�m. Det �r det certet jag �r mest n�jd med. Dels f�r att det �r fr�n just henne och dels f�r att Gira var snyggast d�. P�lsen var perfekt och hon ville verkligen visa upp sig. Andra certet kom p� Svk Bottenvikens utst�llning i Pite� av en finsk domare Lenni Finne. Tredje certet kom p� Svenska Kennelklubbens nationella utst�llning i Pite� av domare G�ran Hallberger. Det k�nns som ett s� pass brett bed�mningsf�lt att jag nu kan tro p� utl�tandet.

Jag har l�rt mig en del som jag tar med mig till n�sta g�ng eller n�sta hund. Det �r viktigt vilken tid p� �ret som man g�r utst�llning, �tminstone om man har en hund som Gira. P�lsen �r v�ldigt varierande. P� v�ren har hon inte heller tr�ffat s� mycket folk och hundar. Hon blir mentalt slut av alla intryck. Lite f�rsommarv�rme p� det och hon blir helt kn�ckt. Nu hade vi turen att hon �nd� �r tillr�ckligt snygg f�r att f� sina cert, f�r inte visade hon upp sig fr�n sin b�sta sida.

Nu har vi en hel del jobb framf�r med efters�k i �ppenklass och elitklass. Detta har jag aldrig gjort s� det blir en ny utmaning. Samtidigt hade jag t�nkt f�rs�ka f�da ett barn. Det l�r v�l starta i vassen med kanoten och en b�ttre begangnad m�s. Blir det en pojke kanske vi kallar honom f�r Moses. :-)

Sedan kommer h�sten. D� kommer de riktigt stora pr�vningarna. D� �r det f�rsta pris i �ppenklass som g�ller. Vi g�r v�rt b�sta och ser hur l�ngt det h�ller...eller kanske snarare hur tur man har.

 

 

 

2021-05-14 P� jakt

G�r det d�ligt kommer jag att gr�ta mig till s�ms och g�r det bra kommer jag inte att kunna sova pga piller i kroppen inf�r kommande dag. Hur man �n v�nder och vrider p� det s� kommer jag att f� s�mnbrist :-)

Priser fr�n Giras f�rsta cert i november 2008

Jag och mitt str�vh�r till hund ska p� jakt efter cert i helgen. Precis som jag sa efter upplevelsen i november s� �kte ribban upp i det bl�. D�r �r den kvar tyv�rr eller tack och lov eller hur man nu ska se det? Cert �r det vi ska ha, n�got annat �r ointressant. Kaxigt, naivt, bl��gt, sturskt ja kalla det vad man vill, men det �r inte om�jligt. S� l�nge det �r s� �r det dit vi ska.

P� l�rdag �r det utst�llning med Bottenvikens Vorstehklubb och p� s�ndag med Svenska Kennelklubben.

Jag har varit lite os�ker p� hur jag ska kunna springa s� pass snabba v�nstervarv att Gira f�r ut stegl�ngden som kr�vs. P� pite�utst�llningen f�rra �ret, som dessutom var min f�rsta, hade jag just tagit bort fixeringsskon till min nyl�kta h�lsena. Jag har ju vanan inne med att springa halvdant p� den d�r utst�llningen s� det g�r v�l detsamma.

Lite tr�ning kan v�l sitta fint s� h�r i isrivningstider.

Jag funderade p� att anlita n�gon annan, men �r tyv�rr b�de f�r kr�sen och f�r stolt. Sedan finns ju min k�ra respektive som st�ller upp i v�tt och tort, men jag kan ju inte uts�tta honom f�r detta. Han skulle nog kanske klara det men...

F�r det f�rsta �r hunden tio g�nger lydigare med mig och sedan s� skulle jag inte kunnat vara tyst och l�tit bli att gn�lla om det gick �t skogen. Klart han skulle f� ut det p� n�got s�tt, s� duktig p� att d�lja �r jag inte. N�, jag g�r det sj�lv, den stora tjocka gravidmagen till trots. Det �r b�ttre att det �r mitt fel.

Ja vad tror ni? Kan man springa med den kulan???

Sedan har vi inte hunnit fixa n�got ordentligt boende. Vi tar med oss t�ltet och sl�nger ut tv� renskinn p� marken med uppbl�sbara liggunderlag ovanp�. En mysig kudde och min varma sovs�ck p� det borde f� mig att sova som en liten prinsessa �ven om jag byter sovst�llning en g�ng varje kvart.

Inte den b�sta bilden men ganska snygg �r hon allt.

Gira �r i bra form. Hon har tr�nat kondition och bara f�tt vara hund hela v�ren sedan jakten tog slut. Hon �r sugen p� det mesta, precis som matte. V�rtr�ningen slopade vi n�r det inte var l�ge f�r n�got jaktprov. Sista jaktdagen blev s� bra att den r�cker som minne...ok d�...kanske var det lite f�r att all energi gick �t till en b�bis v�xande av armar och ben ocks�. Kan v�l t�nkas... 

P�lsen har en tendens att vara riktigt lurvig under vintern fram till mars och sedan falla till marken ja eller snarare golvet. Nu �r hon �ter aningens kort i p�lsen f�r att jag ska tycka det �r riktigt optimalt. Som tur �r har hon sitt attribut till sk�gg.

Jag l�r �terkomma med rapport om hur det g�tt. Dr�jer det s� kan ni nog ana en viss k�ksp�nning av ihopbitna t�nder som m�ste b�ndas upp innan fingrarna f�r till�telse att pillra fritt �ver tangentbordet.

P� �terl�sande... 

 

 

 

2021-03-27 Yes!!!

Min lilla stj�rna fick HD A p� b�da h�fterna. :-D

Det anatomiska kan man ju knappast p�verka s� nu �r det bara meriterna kvar... s� kan man b�rja skrida till verket. L�tt som en pl�tt!

Ja, ni som f�ljt med p� min och Giras resa vet vad jag l�gger i de orden. Vi har gjort r�tt f�r varje liten framg�ng. Dr�mmen om en kull efter Gira kom betydlig n�rmare med det resultatet, thats for sure.

Gira respekterar f�gel.

 

2021-03-02 Tasskydd

Det �r n�gra som fr�gat mig vilka tasskydd jag anv�nder p� fj�llet.

Efter m�nga r�d och tips fr�n andra och egen utv�rdering s� har jag landat i ett alternativ som jag tycker �r v�ldigt prisv�rt och praktiskt.

Jag klipper en rektangul�r remsa p� ca 10x20 cm (m�t p� din hund) av kraftigt tyg typ bl�kl�der. Denna viker jag p� mitten och syr ihop l�ngs l�ngsidorna och sedan viker ut och in. En s�dan socke h�ller ungef�r en dag, lite beroende p� underlag.

Den enda tjep som jag f�tt att sitta en hel dag �r Leukoplast. Denna k�ps p� Apoteket f�r dryga 20 kronor. Sporttejp sitter inte. Tejpa drygt tv� varv och avsluta noga s� att �nden sitter. Det f�rsta varvet l�gger du p� sockens �vre kant och det andra f�ster du direkt p� benet. Tejpa mellan sporren och den ensamma trampdynan som sitter uppe p� benets baksida. Tejpar du �ver sporren finns risk att denna skaver s�r mot benet.

Jag brukar �ven sm�rja hundens tassar innan sockningsdags. Detta g�r att tassen st�r emot v�tan betydligt b�ttre s� att inte trampdynan torkar ut.

Detta har fungerat f�r mig. Till en fj�lltur tar jag alltid med mig dubbel upps�ttning, 8 st. R�kna med att tappa ett par stycken plus att n�gon kan g� s�nder. Jag tycker inte det �r v�rt att k�pa dyra sockar f�r att dr�lla runt dem p� fj�llet. Tio stycken syr du p� en kvart om du gasar.

Ser ni vilket litet sk�ggtroll jag f�tt mig.

Sockar anv�nder jag ibland i f�rebyggande syfte om jag inte vill riskera en tasskada inf�r tex ett prov. Men f�r det mesta k�r jag utan och sockar om n�gon skada uppkommit.

 

 

2021-02-28 Dagstur p� fj�llet

Idag var det dags f�r en tur p� fj�llet. Vi var till v�rt n�rmaste fj�ll utan st�rre f�rhoppning till n�gra f�llningar. Jag ville ut i den h�rliga solen och se lite vidder. Med lite tur hittar man de f� f�glar som brukar h�lla till p� hobben.

Visst hittade vi en grupp p� 6-7 f�glar. Men de var s� skygga att Gira bara hann t�ka p� att st� innan de lyfte sin kos. Jag blev mer f�rv�nad �ver det andra vi hittade p� fj�llet. Jag har aldrig tidigare st�tt p� andra ripj�gare p� detta lilla fj�ll. Jag har inte ens sett n�gra sp�r.

Denna dag var vi totalt fem stycken j�gare p� plats. Det h�ftigaste av allt var att vi alla var tjejer. Fr�nt!

De jobbade p� samma grupp f�glar och tyv�rr var de lika skygga f�r dem trots att de hade kulvapen.

F�ret d�? Ja det var s�msta t�nkbara. Nere i bj�rkskogen var det s� mycket l�ssn� att Gira fick plumsa fram med knapp styrfart. Jag �kte ifr�n henne utan minsta anstr�ngning.

Precis vid tr�dgr�nsen var det lite b�ttre med en fem cm tjock packad skorpa av drevsn�. Tyv�rr var denna inte tillr�ckligt stadig utan gav vika till det undre och tjocka skiktet av l�ssn�. Detta var n�stan �nnu besv�rligare eftersom hunden fick lite fart och gick p� n�san stup i kvarten.

Vi hade i alla fall en trevlig dag i solen som faktiskt b�rjat v�rma en del. S� l�nge man r�rde sig var det helt fantastiskt. Men vilan vid skotern blev hurvig. Jag fikade p� st�ende fot och Gira trivdes b�st i vinds�cken.

Vill man ha bra underlag f�r hundarna att springa p� till sportlovets kommande jaktturer b�r man s�ka sig till h�gre fj�ll som pinats en del med vindblottor som lockar f�glarna. Undvik platta l�gfj�lla. Inte allt f�r s�llan har jag hittat en hel del f�gel nere i bj�rkskogen g�nger som dessa n�r sn�m�ngden kommit sent p� s�songen. D�r �r det dock om�jligt f�r hundarna. D� f�r man avg�ra sj�lv om man vill jaga f�r hunden eller skjuta m�nga f�glar.

 

 

2021-02-08 Vilar oss i form

Ja inte har vi �veraktiverat oss p� senaste tiden, men helt stilla har det inte varit.

Vi har tr�nat apport p� diverse djur modell tyngre. Som det ser ut nu blir inte r�ven n�got st�rre problem till sommaren. Men man vet aldrig vad som kan smyga sig in under tiden. S� "hej" ropar jag knappast �nnu. 

R�varna vi skjutit har alla legat runt 5 kg. Detta var inga st�rre problem f�r Gira.

�ven m�rden provar vi p�. Det var kallt om tassarna denna dag.

F�rsta greppet p� en gammal tj�dertupp kan man nog med r�tta kalla strypgrepp.

Sedan blev det b�ttre.

Vi har �ven varit ute och �kt skidor p� jakt efter ripa ett antal g�nger. Det har varit mycket sn� och otrygga f�glar. B�de jag och Gira har tyckt att det varit r�tt kul �nd�. Men riktig jakt blir det inte f�rr�n p� fj�llet.

Oooops d�r fl�g visst en f�gel.

Mina stora jaktplaner l�gger jag till sportlovet, v 10. D� ska jag och min k�ra make �ka l�ngt in i S�pmi p� jakt efter vita fj�derdr�kter. Jag har ingen aning om f�geltillg�ngen, men enligt k�llor ska det vara popcornvarning. Jag f�r lita p� det och hoppas p� det b�sta. Vi ska f� bo i en supermysig stuga. Jag har ingen aning om min p� mitten koncentrerade kroppsvikts�kning kommer att till�ta 2 x 4 timmars pass flera dagar p� rad. Jag tar det f�r vad det blir. Bara att f� vara med om det h�lsenel�ndet gjorde att jag missade f�rra �ret g�r att jag pillrar av l�ngtande gl�dje. Mmmm :-D

Gira g�r p� l�pa. Inte direkt l�ttsprunget.

Dessv�rre s� har Gira b�rjat hosta. Jag t�nkte att hon blivit kall n�r vi varit ute i skogen eller konditionstr�nat. �ven hundar kan v�l bli f�rkylda gissar jag. Sedan kennelhostan �r jag hyperallergisk mot hostande hundar. Hon verkade inte direkt h�ngig. N�r �ven Atlas hostade lite b�rjade jag l�gga ihop ett och annat och kom ih�g ett tips jag fick i samband med att Gira hade kennelhosta.

Hundar �r k�nsliga mot m�larf�rg. Hela v�rt hus har inte luktat annat p� senaste tiden. Nu hostar hon bara ibland trots att vi fortsatt att vara ute som vanligt. Verkar som det var f�rgen hon reagerat p� trots allt.

Gira 24 m�nader

 

��� Dressyrdagboken2008 

 

��� Dressyrdagboken2007 

 

 

<<< tillbaka