<<<  Tillbaka 

Fjällpokalen 2007

Fredagenden 28 september fick jag möjlighet att gå med som fotograf  på Fjällpokalen ett av årets viktigaste prov bland de brttiska hundarna. Fjällpokalen är för unghundar upp till 24 månader. 12 av 12 möjliga kom  till final efter kvalificering mellan ett 50-tal hundar under torsdagen.

Dagens domare var från Norge, Steinar Hogaas. Här förklarar han hur han tänker lägga upp dagens prov och vad han förväntar sig av hundarna.

Dagens markvisare var Hans Bromée. Ett par av deltagarna lyssnar aktivt på den norske domarens genomgång. Sofia Lorentsson med irländska settern Tärnafjällens Pax av Lässlärsh och Göran Wahlström men engelska settern Krokmyrdalens Tira Tell.

Själv såg jag fram emot en intressant dag där jag skulle få möjlighet att iaktta både hundar och förare. Man undrar ju vad som skiljer de kontinentala från de brittiska eftersom de är åtskilda i två grupper. Vad är det som gör att vissa föredrar den ena gruppen?

 

<<< Läs Hannas tankar kring kontinentala kontra britter

 

Sofia Lorentsson med irländska settern Tärnafjällens Pax av Lässlärsh var den yngsta deltagaren på bara 15 år. Provet var Sofias första. Det var ingen dålig start hon fick med en kvalificering direkt in i Fjällpokalen. Bra jobbat!

Det jag märkte ganska omgående var att Fjällpokalen är en tävling där dagens hudar ska mätas med varandra, rangeras. På vägen upp snackade några taktik. Som de sa var det bra att få sista släpp i provgruppen. Varför förstod jag inte riktigt? Kanske kunde det bero på att hundarna fått gå kopplad ett tag och dövat förväntningarna.

Dagens provgrupp samlad för en snabbfika.

Jag måste säga att britter på fjäll var en vacker syn, fart och stil. Det spelade ingen roll om det gick upp eller ner, farten var densamma. Söket kan minst sagt beskrivas som stort. Otroligt vilken yta de får med sig. Ibland var hundarna som prickar på fjällsluttningen.

På bilden syns Geir Roger Hagenes pointer Karancanis Zita som utsågs till vinnare av Fjällpokalen 2007

De brittiska hundarna är kopiöst vackra. Något annat kan man inte säga. På bilden syns gordonsettern Zettertjärns Blaze med ägare Sofia Lind från Duved (nedan).

Hundarna släpps två och två på given signal från domaren. Fjällpokalen är en tävling där dagens bästa hund skall utses. Det gäller att vara först på fågel. Hundarna konkurrerar mot varandra i 15 minuter per släpp. Efter det ger domaren kritik, informerar vem av hundarna som vann aktuellt släpp samt hur hela partiets hundar ligger till i topplistan, den sk rangeringen.

På bilden syns från vänster Geier Hagenes med Karacanis Zita, Bernt Perström med Högfjällhundens Head, domare Steinar Hogaas och markvisare Hans Bromée.

Kristina Edh med sina två gordonsettrar Zettertjärns Carmenzita och Zettertjärns Yakini

Precis så här verkar det vara med britter. Man ställer sig på en bra utsiktspost och ser på medan hunden söker av marken. I ringen, långt nere i dalen syns hunden.

Zettertjärns Blazes släpptid på 15 minuter är slut och förare Sofia Lind kallar in.

Lydig gordon såklart. Duktig hund!

Bernt Perström och den engelska settern Högfjällshundens Head tar igen sig en stund på fjällsluttningen.

Vannviddas Tid sträcker ut. Först trodde jag detta var en visla, men då kom jag på att de tillhör ju de kontinentala hundarna. Jag var tvungen att fråga eftersom den inte riktigt såg ut som en pointer. Jo det var en pointer, men en speciell färgsättning som kallas herta. (Tack Anna för infon)

Silverforsens Ruff har avverkat sina 15 minuter och skall strax få på sig ett värmande täcke. Detta för att kroppen skall vara varm och mjuk fram till nästa släpp.

Dagens enda stånd på bild med den norska pointern Karacanis Chili

 Tyvärr blev det inte mer spännande än så här. Chili stod för en blöt tröja som var upphängd på videriset. Husse Öysten Nilsen tar det hela med ro.

Vannviddas Tid med ägare Andre Holm

Bernt Perström  har kopplat den engelska settern Högfjällshundens Head och väntar på domarkritiken som Seinar Hogaas noterar.

Helt plötsligt ser vi hur pointern Silverforsens Lolas vänster framben står rakt ut i en vinkel som inte normalt ska finnas. Efter några steg får hon benet återigen i rätt läge och hon fortsätter upp för branten. Men då kommer nog smärtan och hon vänder på tre ben mot husse Jan Harald Edvinsen. Det ser ut att göra riktigt ont.

Husse tittar på skadan, klämmer och känner. Inget verkar vara brutet. Lite bandage och benet verkar vara möjligt att springa på. Men efter en liten stund bedömer husse att det inte är värt risken och väljer att avbryta provet.

Stilstudie av Tärnafjällens Pax av Lässlärsh

Återigen en utsiktspost där man lugnt och stilla beskådar den mark hunden får med sig

Här är en otroligt trevlig människa som besitter en stor kunskap om jakt över stående fågelhund. Man kan inte annat än beundra människor som bjuder på sig själv och gladeligen delar med sig av sin kunskap. Tack och bock!

Karacanis Chili sträcker ut på en fjällmyr. Otroligt elegant!

På eftermiddagen blev det riktigt fint väder. Det var ljuvligt att gå på fjället. Solen lyste men tyvärr så lyste fåglarna med sin frånvaro. Mitt på dagen hittade vi ett antal fåglar men alla resulterade i stötar. Vi kämpade på fram till klockan 19 innan vi gav upp för dagen. 

På bilden betraktar domare Steinar hur hundarna arbetar.

Ingen av finalisterna i Fjällpokalen klarade av riporna för dagen, men två hade med sig godkända fågelarbeten från kvalificeringsomgången och det var på den meriten som den norska pointern Karacanis Zita vann årets prov.

 

<<<  Tillbaka