|
Man undrar ju vad som skiljer de kontinentala fr�n de brittiska eftersom de �r �tskilda i tv� grupper. Vad �r det som g�r att vissa f�redrar den ena gruppen? Undertecknad �r ut�ver vorstehklubben �ven medlem i Svenska Pointerklubben utan att �ga en s�dan. Sj�lvklart �r jag det av en anledning. En v�ltr�nad pointer som �ser p� upp och ner l�ngs fj�llet �r n�got extra enligt mitt tycke, s� visst �r man lite sugen att prova n�gon g�ng. V�sterbottens F�gelhundsklubb �r dessutom ett h�rligt och kunnigt g�ng som �r aktiva och delar med sig kunskaper �ven om man �r�kar� komma med en vorsteh. Man blir ju inte dummare av att f� input fr�n flera h�ll. Kunskap �r inte tungt att b�ra.
Jag passade p� att prata en del med b�de domare, markvisare och deltagare om vad som karakt�riserar de brittiska hundarna. Denna kunskap har jag samlat i n�gra tankar och slutsatser som �r mina slutsatser av den erfarenhet som jag har. Jag vet och har k�nt av att britter kontra kontinentala kan vara en k�nslig fr�ga f�r en del. Du beh�ver inte tycka som mig.
De brittiska hundarna anv�nder vinden n�r de s�ker av omr�det. Detta g�r att jaktresultatet eller snarare antalet funna f�glar (lite h�nger v�l �ven p� dressyren och skytten) ofta beror p� de vindf�rh�llanden som r�der. �r det d�lig vind h�nder det att britternas h�ga fart g�r att de kan g� f�rbi f�gel. Detta h�nde ett par g�nger p� provet n�r provgruppen klev upp f�gel i omr�den som hundarna redan s�kt av.
De kontinentala hundarna anv�nder sig f�rutom vinden �ven av markvittring och l�por i sitt s�k. Tack vare det kan man tycka att de kontinentala hundarna oftare hittar f�gel vid d�liga vindf�rh�llanden. D�remot blir de kontinentala hundarnas s�k inte lika elegant g�llande fart och vidd. Markkontakten g�r att revieringen avbryts med l�por och ringningar. Vid bra vindf�rh�llanden tror jag b�da fixar f�gel lika bra.
Kort och gott �r de kontinentala hundarnas s�k mer noggrant men sn�vare. Britterna f�r med sig mer mark p� kortare tid.
Jag som f�rs�kt mig p� skogsjakten p� senaste tiden (med uselt resultat) inbillar mig att en kontinental hund klarar den t�ta skogen betydligt b�ttre �n en britt. Detta f�r att skogss�ket g�rna ska vara sn�vare och �ven kr�ver att hunden kan hantera l�por. Jag k�nner en h�rlig prick som jagat in och f�llt massor av gr�f�gel �ver en irl�ndsk setter i h�st, vilket visar att jag har fel. Men jag inbillar mig fortfarande att de borde vara enklare att jaga skogsf�gel med en kontinental.
En annan sak som jag funderat p� eftersom jag jagar en hel del ripa p� vintern, �r h�rlaget. Britterna har antingen f�r mycket h�r eller n�stan ingenting alls. En gordon setter i kallsn�, snacka om klumpar i p�lsen. De vita pointrarna �r ju mer sk�ra �n vita eftersom huden lyser igenom. De m�ste frysa n�r temperaturen passerar nollan samt vara k�nslig f�r rivs�r av riset, speciellt med deras fart. En korth�rig vorsteh m�ste vara det optimala om man ska jaga p� vintern. Men � andra sidan har jag sett att det finns kroppsstrumpa att k�pa. Med en s�dan kanske pointern blir perfekt.
Sedan har vi apporten. Bland de brittiska klubbarna uppfattar jag att det r�der lite delade meningar kring hur viktigt det �r med apporttr�ning. Apportprovet g�rs en g�ng. Bland de kontinentala hundarna, som ska vara mer allround, ska efters�ksproven (sp�r och vatten) avl�ggas varje �r f�r att f� pris p� f�lt. N�gra tycker att det inte �r lika invecklat att f�ra fram en britt p� prov eftersom de efter apportprovet inte beh�ver koncentrera sig p� n�got annat �n sj�lva jaktsituationerna. Apporten ska naturligtvis fungera �ven p� ett jaktprov bland britterna och m�nga tycker ocks� att reglerna bland de kontinentala �r f�rdelaktiga eftersom f�rarna tvingas tr�na apport �rligen och f�rs�kra sig om att det fungerar. Detta pga att det ofta �r apportmomentet som felar p� proven.
Jag m�ste bara f� ber�tta en episod som intr�ffade under l�rdagen denna helg. P� fredagen var fj�llpokalen. P� l�rdagen var det kval inf�r s�ndagens fj�ll SM. Sj�lvklart passade jag p� att ta en jaktdag mitt i allt provande.
P� grund av jaktproven var det inte m�nga omr�den som var �ppna f�r jakt. Detta medf�rde m�nga j�gare p� samma st�lle. Oturligt nog hann ett g�ng p� fem pointrar f�re oss ner till videdalen d�r det alltid brukar finnas ripa, sj�lvklart s� �ven idag. F�rst p� f�gel �r dennes f�glar �r den jaktetik som r�der. Vi satte oss p� en sten och iakttog jakten. Jag uppskattar att man jobbande p� en grupp med 20 f�glar. Hundar stod h�r och d�r och f�rare sk�t likas�. Skitkul tyckte de nog. Efter si s�d�r 30 minuter b�rjade det sm�lla �ven bakom oss. D�r kom ett nytt g�ng p� 4 pointrar. N� nu blev det lite v�l tr�ngt f�r mig som g�rna har fj�llet f�r mig sj�lv. Vi besl�t oss f�r att g� vidare och jagade oss f�rbi d�r f�rsta g�nget rest och skjutit de f�rsta f�glarna. Min gamla Atlas (som inte h�ller n�gon klass som provhund) ordnade lite f�gel p� egen hand. Han tyckte nog synd om oss som f�tt sitta och titta p� medan de andra hade kul. Atlas, som efter en felaktigt inl�rd (fr�n min sida) tv�ngsapport och m�nader av tr�ning f�r att r�tta till felet, kom in med varm f�gel utan att vikten minskat p� mitt patronb�lte. Jag tycker faktiskt, urs�kta mina raka puckar, att n�gon bland fem pointrar ska kunna leta reda p� och apportera f�lld f�gel. Men jag surade inte f�r det. Altas fick gl�nsa och jag tackade, tog emot, h�ngde f�geln p� s�cken och gick vidare.
Summa summarum s� tror jag att val mellan britt och kontinental �r en fr�ga om tycke och smak samt hur man vill anv�nda hunden. Den kontinentala �r allround vars kapacitet s�llan utnyttjas av oss fj�llj�gare. D�r �r tyskarna verkliga f�rebilder med efters�k p� dygnsgamla sp�r och avlivning av skadat vilt ut�ver jakten p� f�gel. Jagar man mestadels p� fj�llet s� tror jag man har f�rdel av en britt som matar p� timme efter timme och tar med sig ordentligt med mark. Vindf�rh�llandena �r oftast gynnsamma p� fj�llet.
Jag tror att en britt �r l�ttare att jaga in eftersom den mer specifikt �r avlad p� att springa och st� f�r f�gel. Men vem har sagt att det ska vara enkelt? Mitt tycke har fastat p� ett energipaket i form av en str�vh�rig vorstehtik. Mitt huvudintresse �r fj�lljakt �ver st�ende f�gelhund men det som fascinerar mig �r vorstehrns bredd och kapacitet till s� mycket mer. Ganska s�kert kommer jag att prova p� en pointer fram�ver. Kanske kommer jag d� att �ndra mitt tycke till vorstehrns f�r- eller nackdel. Vad vet jag? Jag �r ju bara rookie med ett m�tto som lyder �learning by doing� ;-) | 
