<<< tillbaka

 Fj�llbrisens Gira S18637/2007 

H�r kan ni l�sa om Giras utveckling som st�ende f�gelhund

2010-12-18 Stockholms Hundm�ssa   Sen f�rmiddag p� fredagen den 17/12 hoppade jag och Gira p� en buss med destination �lvsj� Stockholm. P� bussen fanns lika m�nga och olika �gare som det fanns hundar. De flesta hade varit med f�rr. Sj�lv hade jag inte en aning om Gira skulle gilla att dela ett s�te med mig under m�nga timmar utan att vilja h�lsa p� alla nya sp�nnande raser till hundar.     Om man som �gare till str�vh�rig vorsteh klagar �ver p�lsv�rd s� kan man t�nka att allt �r relativt.   Det var n�r jag kom hem fr�n f�lt�ventyret kring Alings�s som jag av en h�ndelse s�g att Skk V�sterbotten anordnade en resa ner till Stockholms Hundm�ssa med tv� n�tter p� hotell bel�get endast 5 min fr�n m�sshallarna f�r bara 1800 kronor. Efter ett antal avbokningar fanns det plats f�r v�r sena anm�lan.   P� bussresan bj�ds det p� fika, gobitar och gl�gg. Gira rullade ihop sig till en boll och sneglade n�gon enstaka g�ng p� v�rt gamla korth�r Atlas systerson som av en h�ndelse hamnat mitt emot oss. Resan var v�ldigt v�lordnad och vi passerade "bara" tre olyckor p� v�gen ner och tre upp i det riktigt busiga v�dret l�ngs kusten. Hotellet var j�ttefint och det k�ndes som ren lyx att f� ta med hunden in p� rummet.     Vindvinets Atlas systerson Affe    Jag var p� plats tidigt p� utst�llningen f�r att inte fastna i n�gon k� eftersom det var flera tusen hundar som skulle genom veterin�rbesiktningen. Det anm�rkningsv�rda var att ingen kontrollerade n�got vid insl�ppet. Gira fick hoppa upp p� en liten pall d�r en ung tjej klappade om henne. Det var veterin�rbesiktningen. Ingen kontroll p� att vi var anm�lda, p� att Gira var Gira och ingen kontroll p� n�gon vaccination. M�rkligt.   Hundm�ssan var en upplevelse. B�de jag och Gira blev helt slut av alla hundar och m�nniskor. Det var roligt och intressant med s� m�nga raser, montrar och uppvisningar men trots det s� tror jag inte att detta och liknande forum �r n�got f�r mig. Det blir bara f�r mycket, av allt. D�remot kan jag f�rst� att det �r en h�ndelse av rang f�r bruksfolk och uppf�dare av s�llskapshundar.     Utsikt �ver n�stan h�lften av utst�llningsringarna   Extra kul var att ett par av mina l�sare h�r p� hemsidan kom fram och h�lsade p� mig. En hade l�st att jag skulle vara p� m�ssan och en annan k�nde igen Gira. J�ttekul att ni tog kontakt. Verkligen! Om ni vill f�r ni g�rna h�ra av er via mailen s� jag f�r era kontaktuppgifter.   �ter till utst�llningen. Det blev en l�ng v�ntan innan det var v�r tur att inta ringen. Efter att ha studerat b�sta hane och b�sta tik bland korth�ren s� f�rstod jag att domaren gillade sm� kompakta hundar. Gira som har bra stomme men kanske lite mer benig skulle f� det tufft i konkurrensen om b�sta tik ifall det fanns ett litet och kompakt str�vh�r.     BIR och BIM bland korth�ren, Wingmarks Cesar och Bj�rnk�rrets Lady Dagmar    N�r str�vh�rens tikar i jaktklass st�llde upp sig s� s�g jag hunden som skulle vinna, Conni II Vom Liehter-Moor, en snygg liten och kompakt svartskimmeltik. Gira sk�tte sig bra i ringen. Hon protesterade en liten aning n�r domaren formligen gr�vde i munnen p� henne, men i �vrigt s� visade hon upp sig fr�n sin b�sta sida av egen vilja.     Det blev inte den b�sta bilden, men h�r �r str�vh�rens BIR Conni II Vom Liehter-Moor   Giras kritik blev bra och domaren h�ll med om att hon h�ller championklass:   Korrekta proportioner, vackert huvud, mycket bra br�stkorg, benstomme och vinklar. Bra tassar, str�v p�ls. R�r sig med l�nga steg. Livligt beteende. Chkl 1, Ck 1 och Btkl 3. Domare Tapio Eerola Finland.   Precis som jag misst�nkte s� blev det tufft i konkurrensen. Gira blev tredje b�sta tik d�r den f�rsta och andra fick Cacib respektive reserv-cacib. Ack ack...vad �r v�l en bal p� slottet :-)   Jag g�r inte utst�llning f�r skojs skull, sj�lvklart �r vi p� CACIB-jakt. Det verkar som om vi har sv�rt att f� det d�r lilla extra. Vi har bara ett BIM �n s� l�nge, fast � andra sidan s� har vi ju inte g�tt s� m�nga utst�llningar heller och d�r har hon ju f�tt sina cert som hon beh�ver. Man vet ju inte, kanske kan det vara mitt s�tt att st�lla ut som inte �r det b�sta. Att Gira �r snygg �r ju bara att konstatera efter att alla olika domare p� olika utst�llningar tyckt att hon h�ller klass. Gira kommer att f� ytterligare ett par tre chanser innan jag l�gger hennes utst�llningskarri�r p� hyllan i v�ntan p� att b�rja om med en miniGira. Jo, det kommer faktiskt att bli ytterligare en st�rvh�rstik f�r mig. Jag har lite nytt att �terkomma med i Giras dagbok 2011.   H�ll utkik!

2010-10-24 Sista delen "Vinnare �r den som kommer tillbaka"   Helt ov�ntat men v�ldigt avhittat, bytte vi grupp till elitklass under s�ndagens morgonsamling. Visst fanns det sp�nningar i nerverna �ven denna dag men nu handlade det mer om en sorts fokus och koncentration �n om os�kerhet p� om det skulle bli stolpe ut eller stolpe in. Bollen hade ju liksom redan g�tt i m�l. G�rdagens �tta i f�ltbetyg k�ndes n�stan f�r bra f�r att vara sant. T�nk att vi n�tt alla v�ra uppsatta m�l f�r �ret...och det med r�ge. M�len hittar ni h�r.   Helt f�ruts�ttningsl�st gav jag mig iv�g p� v�r f�rsta start i elitklass. Det var lika bedr�vligt v�der denna dag. Jag tror att jag och Gira fr�s mest av alla trots v�r norrl�ndska h�rstamning. Jag och Gira startade sist i gruppen. Vi gick och huttrade ot�ligt medan de andra startade en efter en, ja eller tv� och tv�. Det blev en l�ng v�ntan. Vi hann till och med byta provmarker innan det blev v�r tur. Hade denna v�ntan varit till Giras gagn eller ej? Det funderade jag p� medan vi gjorde oss i ordning f�r f�rsta sl�pp.   Vi blev anvisad ett parti d�r delar av f�ltet stod i vatten. F�ltet var betydligt bredare �n det var l�ngt. Eftersom vi startade direkt efter markbytet stod alla deltagare plus en del publik och studerade v�rt sl�pp. Jag k�nde mig iakttagen, minst sagt. D�remot k�nde jag inte av n�gon press, m�rkligt nog. Jag hade ett lugn �ver mig p� n�got s�tt. Jag plockade fram t�vlingsinstinkten, str�ckte p� ryggen, tog ut stegl�ngden, peppade upp Gira och viskade i hennes �ra "nu ger vi j�rnet Giragumman": Allt att vinna! Hon f�rstod vad jag sa...   Hon gick j�ttebra och jag beh�vde bara ge henne st�d med sm� enkla medel samtidigt som jag peppade henne varje g�ng hon passerade. Jag s�g att hon nj�t och tyckte det var kalaskul. Det breda f�ltet mynnade ut i en liten ravin d�r Gira pl�tsligt gjorde en antydan till vittring. Hon stannade upp ett kort �gonblick p� ett s�tt som hon g�r n�r det luktar f�gel. Jag kan inte riktigt f�rklara, det �r n�got man l�r sig se p� sin hund efter att studerat den i ett antal situationer. Det gjorde att jag anade ugglor i mossen.   N�gra sekunder senare intog hon ett stramt och otvivelaktigt st�nd. Jag blev s� till mig att jag inte ens kom ih�g domarens namn. Jag minns att jag ropade "hall�". Det var ju tur att jag inte sa "ja" eller n�t eftersom Giras avance n�stan �r l�ttant�ndlig och explosiv. Domare och skytt gjorde sig redo att f�lla och jag fick order om att resa. "Pang" sa det s� var f�geln p� vingar och "pang" sa det s� l�g fasanen i backen. Jag �verdriver inte om jag s�ger att den landade 7 meter fr�n Gira. Jag tog i fr�n t�rna och fick fram ett rysligt kraftfullt "STANNA" eftersom Gira inte v�gade r�ra sig ett steg mot f�geln som l�g s� frestande n�ra. Med en fin apport som avslutning k�ndes det som om jag trippade omkring p� rosa sm� moln.    Vi hade bara sl�ppt i 20 minuter s� �n kunde mycket h�nda...     Pga av regnet blev det inte m�nga bilder. H�r �r provgruppen. Jag och Gira v�ntar p� andra sl�pp.   N�got jag t�nker passa p� att ber�tta f�r andra som inte varit p� f�lt �r att det finns taggtr�d �verallt. Det hade jag inte en aning om. En l�s �verv�xt tr�d i gr�set rev s�nder mina Gore Tex byxor. En hund sprang in med munnen och fick bryta provet. Gira slet s�nder sin signalv�st. "De v�njer sig" var det lugnande svar jag fick f�r min oro att Gira skulle skada sig. Faktiskt s� var det s�. Ingen av de vana f�lthundarna var i n�rheten av att g�ra sig illa. Gira l�ste jag p� s� vis att jag v�nde henne just innan taggtr�den. H�r tog jag det s�kra f�re det os�kra eftersom Gira �r en typisk hund som det l�ter "braaak" om n�r hon matar sig genom riset. Jag t�nkte inte avbryta provet och lappa ihop henne hos en veterin�r. Nu vet ni att det finns gott om taggtr�d i s�dra Sverige.   Det var under andra sl�pp som jag upplevde det som jag tror att gamla gubbar i gemet kan g�ra allt f�r ofta f�r att de ska uppskatta det. Det grep tag i mig s� p�tagligt att jag �nnu en g�ng fick en upplevelse jag inte kommer att gl�mma. Det jag f�rs�ker beskriva �r en k�nsla som s�ger "ingenting �r om�jligt", en k�nsla som s�ger "det �r s� enkelt". �ven om Gira har jagat bra med mig i skogen i h�st s� var det speciellt att f� visa hennes kapacitet p� ett prov och det dessutom p� v�r f�rsta start i elitklass. Detta visade att g�rdagens resultat inte var en tillf�llighet.   F�r er som �r nya l�sare och kanske tycker jag �r skrytsam av mig ska jag passa p� att ber�tta f�r att jag kan klaga n�r det g�r d�ligt, men jag kan �ven skryta n�r det g�r bra. Denna h�st har v�l varit motsatsen till f�rra h�sten kan man s�ga. Jag tar nu mitt efterl�ngtade tillf�lle och skryter p� min hund som gjorde tv� v�lf�rtj�nt suver�na provstarter.   N�v�l, jag har speciellt ett minne d�r vi blev anvisade ett brett f�lt med diken som gick upp mot en trafikerad v�g. Domaren sade �t oss att vi v�ljer sj�lva hur l�ngt upp mot v�gen vi vill sl�ppa hundarna. Eftersom jag k�nde att Gira var 100 % lyh�rd p� mina signaler tog jag tillf�llet i akt. Gira v�nde p� sekunden. F�r att visa att det inte var en tillf�llighet s� fick hon �ven ta n�sta dike upp och v�nde �nyo p� sekunden. Hon tog med sig hela f�ltet och jag h�rde hur domaren och skytten mumlade lovord i bakgrunden. En provdeltagare fick syn p� en f�rare som skr�mde upp en hare. Deltagaren blev f�rskr�ckt och kunde inte sl�ppa haren med blicken eftersom denne inte ville sl�ppa hunden p� den platsen d�r haren befann sig. Sj�lv gick jag och hoppades p� en hare s� jag fick m�jlighet att visa lydnaden, f�r n�gon respekt �r det nog inte tal om utan kommando. En i provgruppen som bara ville mig v�l, talade om f�r mig att inte sl�ppa Gira mot "dungen d�r borta" eftersom det med stor sannolikhet fanns f�gel d�r. Undertonen var att hon hade ju redan en fin f�gelsituation som var on�dig att f�rst�ra. Sj�lv s�g jag ut som ett fr�getecken. "Det �r klart vi ska ha fler f�glar" svarade jag samtidigt som jag t�nkte "t�nk om vi kan f� en �tta".   Det jag f�rs�ker s�ga med dessa exempel �r att mitt ledord som jag kommit fram till efter min och Giras brokiga start "v�ga l�ta hunden g�ra fel" faktiskt �r ganska talande i dessa fall. Ist�llet f�r att undvika utmaningarna ska man m�ta dem. Sj�lvklart ska man kanske inte utmana �det p� ett prov. Har man d�remot v�gat sig p� utmaningar f�rr s� ska man ta tillf�llet att visa vad man g�r f�r p� ett prov �ven om man i f�rv�g inte kan garantera utfallet. Det �r ju det som samarbetet med hunden g�r ut p� och g�r det s� fascinerande. Till�ggas b�r ocks� att Gira fick n�rkontakt med en hare som hon respekterade efter kommando fr�n min pipa.     Provgenomg�ng och domarkritik. Det blev en l�ttsam hemresa.   Gira gick lika bra i alla 60 minuter. Efter tredje sl�pp gav domaren mig ett val, antingen var Gira f�rdigprovad och fick en 7:a eller s� fick vi forts�tta med chans p� en 8:a. D� beh�vde vi dock ytterligare en f�geltagning, men det kunde ju lika g�rna g� �t skogen. Sj�lv var jag sugen p� att forts�tta, men efter att ha r�dfr�gat n�gra "r�var" s� lydde jag deras r�d att lyfta p� hatten och tacka f�r idag.   Ibland beh�ver man n�gon som plockar ner en fr�n molnen. ;-)   Med detta avslutar jag denna f�ljetong. F�r mig k�nns det roligt att skriva ner denna upplevelse medan jag har den i minnet. Jag vet att ni �r n�gra som delar b�de mina med- och motg�ngar. Tack f�r ert st�d! Tack ocks� f�r de h�lsningar jag f�tt i g�stboken.   Nu f�r ni h�lla tummarna f�r oss p� l�rdag. Jag och Gira �ker ner till Stora Stockholm (eller Stockholms Hundm�ssa som det heter nu f�r tiden) och ska tr�ngas med �ver 6000 hundar. Av en h�ndelse s�g jag att SKK V�sterbotten ordnade en bussresa ner med boende p� hotell tv� n�tter f�r endast 1800 kr. Det var f�r l�nge sedan fullbokat. N�gra avbokningar senare s� fanns det plats f�r mig och Gira.   Gira startar i championklass p� v�r femte utst�llning och sj�lvklart �r det ett CACIB som �r m�let. Jag har jobbat h�rt med att f� lite hull p� Gira efter h�stens jakt till f�ljd av att hon f�rlorat en del muskelmassa. Vi f�r v�l se hur det g�r. Det �r ju 1,5 �r sedan vi var p� utst�llning s� vi �r lite ringrostiga.   Det blir hur som helst en upplevelse!

2010-10-24 Del 4 "Vinnare �r den som kommer tillbaka"   �ntligen var vi framme vid anledningen till att jag bem�dat mig ner fr�n fj�lln�ra granskogar till vidstr�ckta f�lt. �rets m�ls�ttning var ett f�rstapris i �ppen klass. H�stens tidigare f�rs�k hade varit lovande men av olika anledningar inte r�ckt �nda fram. Eftersom Gira nu var i grym form och dessutom f�tt en lyckad intensivdrillning p� f�lt s�g jag verkligen fram mot v�r f�rsta start p� f�ltprov i Sverige.   Tv� grader varmt och sp�regn gjorde det minst sagt gruvsamt att l�mna kudden, leta fram extra varma och vattent�ta kl�der och b�rja uppladdningen inf�r dagens pr�vning. Nerv�s?! N� hur kan ni tro det?! Jag �t en stor portion gr�t och gick omkring och visslade hela morgonen, lugn som en filbunke. Eller filbunke och filbunke, jag satt i alla fall stilla och tittade p� filen i tallriken medan jag pressade i mig ett helt glas juice. Det h�r kunde g� riktigt riktigt bra...eller helt k�ppr�tt �t...*sv�lj*   Det var tv� mil till samlingsplatsen. Elitklassen och deltagarna i debutantprovet samlades utanf�r Alings�s. De �vriga startade i Almn�s drygt 12 mil d�rifr�n. Som vanligt s�g alla andra ut som riktiga proffs. H�r var det erfarna m�n och kvinnor som vet hur en slipsten ska dras, �tminstone hur en hund ska f�ras p� f�ltet. Men vid en n�rmare anblick s� visar det sig alltid att vi alla �r av samma skrot och korn med samma sp�nda f�rv�ntan p� dagens resultat. Alla var j�ttetrevliga och jag k�nde mig riktigt v�lkommen!   Vi debutanter �kte iv�g till provmarkerna. Regnet �ste ner. Vi samlades under ett sk�rmtak d�r de som ville fick st�lla n�gra fr�gor. Dagens domare, Thomas Johansson, gick igenom vad han f�rv�ntar sig av hundar och f�rare samt i korta drag hur ett prov g�r till. Han passade ocks� p� att dra en vits som jag nu �nskar att jag kom ih�g. Jag minns i alla fall att jag skrattade gott. St�mningen var p� topp, regnet till trots.     Laddad till tusen inf�r v�rt f�rsta sl�pp.   Jag och Gira var fj�rde paret ut och kut tillsammans med en liten munsterl�nder. F�rsta sl�ppet var p� en gr�n kortklippt kl�veraktig �ker. H�r var det inte s� sannolikt att det fanns n�gon f�gel s� jag f�rs�kte trycka ut henne mot kanterna. Gira startade bra men var en aningens ber�rd av den andra f�rarens rop och visslingar. Hon trodde att det var jag som visslade och v�nde tillbaka utan att ha g�tt ut �nda mot kanten dit jag ville ha henne.   Hon vande sig ganska fort med lite tjo och tjim, �ven fr�n mig och min pipa. Hon v�nde inte s�d�r direkt och distinkt som hon brukar. Jag blev lite nerv�s men best�mde mig att skita i det helt enkelt och l�ta Gira sk�ta s�ket p� egen hand, det �r n�r hon f�r mitt f�rtroende som hon brukar g� allra b�st och vara allra mest lyh�rd p� mina signaler. T�ndaren i fickan fick g�ra r�tt f�r sig n�r Gira b�rjade g� diagonalt �ver f�ltet. Jag kontrollerade att vinden gick vinkelr�tt mot hennes slag och l�t henne g�. Hon gick helt ok med bra avst�nd mellan slagen och tog med sig hela f�ltet.   Domarens kritik efter f�rsta sl�pp fick mig att sl�ppa p� en del sp�nningar. "Hon g�r riktigt bra, n�stan utm�rkt. Det �r en och annan kov�ndning som man kan ha �sikt om, men det g�r ofta hundar som vill h�lla kontakt med sin f�rare." Sk�nt! Gira gick fortsatt bra under dagen. Eftersom det var ett skitv�der med d�lig vittring och tryckande f�glar var man tvungen att f� hunden att s�ka av kanterna ordentligt. Det f�rs�kte jag l�sa med att g� v�ldigt n�ra den ena kanten s� att Gira gick in ordentligt i den h�gre vegetationen samtidigt som hon tog med f�ltet. Det gick ganska bra.     Provledare Angelica Hammarstr�m, skytt Stefan Svensson, domare Thomas Johansson och s� jag.   Gira fortsatte att g� stabilt resten av dagen. Hon hade ett antal f�glar som hon sk�tte bra. I ett sl�pp gick vi tillsammans med en annan munsterl�nder. Gira och munstern turades om att st� f�r f�glarna. Det blev lite r�rigt men mynnade ut i en situation jag inte kommer att gl�mma.    Gira gick �ver en kulle och blev borta. Jag hittade henne i st�nd och anm�lde till domaren. Den andra munstern var p� v�g mot Gira och f�raren fick order att kalla in. Eftersom Gira �r van att jag kallar av henne fr�n st�ndet f�r att rapportera i skogen l�mnade hon sitt st�nd f�r att visa mig att hon hade f�glar n�r den andra f�raren visslade. I samma sekund fattade munstern st�nd p� en annan f�gel i n�rheten. N�r Gira kom springande uppt�ckte hon munstern och sekunderade. Eftersom Gira l�mnat sitt st�nd fick munstern genomf�ra sin f�gelsituation och jag kallade in Gira. Tyv�rr hade f�geln l�pt undan f�r munstern och n�r Gira �ter fick chans p� sin situation hade �ven den f�geln l�pt undan.   B�da hundarna sl�pptes vidare och t�vlingsnerven k�ndes tydligt, nu var det f�rst p� f�gel som g�llde. B�da hundarna gick p� var sin l�pa och stod slutligen f�r var sin f�gel. Den andra f�raren anm�lde f�rst och fick genomf�ra sin f�gelsituation. Det blev salut f�r munstern och en i �vrigt fin situation. Jag var lite nerv�s �ver hur Gira skulle bete sig eftersom vi inte varit i m�nga liknande situationer d� hon st�tt f�r f�gel medan partnern genomf�rt en f�gelsituation, speciellt med tanke p� h�stens jaktt�ndning.     Duktiga Gira!   Gira satte sig vid saluten. Fr�n den positionen fick jag order att resa. Gira avancerade friskt en fasanh�na som fl�g �ver en � och f�lldes. P� grund av allt regnande hade vattenniv�n i �n stigit s� �ven den h�ga vegetationen intill �n l�g i vatten. N�gonstans i det t�ta riset p� andra sidan �n landade h�nan. "Skicka p� apport" var ordern. Sj�lv stod jag uppe p� en kulle och studerade Gira under arbetet. Denna gr�a och kalla dag var jag evigt tacksam f�r hennes stora vattenpassion och s�kra apportering. Det tog ett tag att ta sig fram i sn�ret, men visst levererade hon h�nan med full pott p� po�ngen.   Munsterkompisen i "f�geldramat" (som ocks� gick i �ppen klass) fick en sjua medan Gira var ett str� vassare med en �tta. Sj�lv kunde jag v�l knappt tro att det var sant! Kan ni fatta, Gira fick en �tta och gick med det raka v�gen upp i elitklass!!! Hon gick bra och sk�tte f�glarna, men t�nk att vi �ntligen n�dde v�rt m�l och att allt klaffade! Gira fick nu sin f�rsta titel - Svensk Utst�llningschampion!!! Jag hoppade av gl�dje.   Nu var jag tacksam �ver tr�ningskompisen uppe i Arvidsjaur som peppat mig att genomf�ra efters�ksgrenarna i elitklass. Provdagens hederspris gick till lilla Matti som tappert h�llit hum�ret uppe i b�rs�cken p� pappas rygg trots h�llregn hela dagen. S� m�nga kort blev det tyv�rr inte pga bl�tan.   N�, det h�r blev ju s� l�ngt att det �ven f�r lov att bli en femte del om v�r f�rsta provstart i elitklass.   Forts�ttning f�ljer...

2010-10-24 Del 3 "Vinnare �r den som kommer tillbaka"   P� torsdag morgon begav jag mig till de enorma f�lten f�r att f�rs�ka slipa p� mitt och Giras samarbete med onsdagens l�rdomsord ringande i mina �ron. Jag sl�ppte 3 x 10 minuter p� f�gelfattiga marker f�r att Gira verkligen skulle f� chans att ta ut sv�ngarna lite mera utan att hamna i f�r stor f�gelfokus. Det viktiga var att hon inte gick f�r djupt mellan slagen. Gira gick nu helt ok enligt mitt, i sammanhanget, oslipade �ga.     F�lten �r minst sagt stora   Mitt p� dagen hamnade vi i sn�storm. Jag som trodde att det skiljde mer mellan v�stkustens sl�tter och fj�lln�ra granskogar i slutet av oktober. Eftersom vi redan satt p� vinterd�cken s� passade vi p� att tillbringa tiden i bilen p�v�g till Sl�ttena Hagen och Anders Landin.   "Du har ju varit h�r s� du hittar v�l" sa Anders, men det hade nu hunnit bli fyra �r sedan. Jag k�nde igen bygden under den sista milen. Sensommaren 2006 begav jag mig ner till Anders med ett monster till str�vh�rshane som jag fullst�ndigt h�ll p� att tappa greppet om. Eller jag hade v�l aldrig haft n�got st�rre grepp om sanningen ska fram. Jag visste inte heller riktigt hur man tar ett grepp och vad som kr�vs f�r jaktformen som s�dan. Jag visste v�l inte s� mycket om n�got egentligen. Hunden visade sig dessutom vara av den typen som kr�ver det allra yttersta av sin f�rare f�r att ibland kunna t�nkas f�ras frivilligt. Det kr�vdes riktigt h�rda tag och jag �nskar mig aldrig in i den situationen en g�ng till.   Under tv� veckor skulle jag assistera med f�glar och p� kurser mot att jag lite nu och d� fick hj�lp med mitt monster. Det var intensivt och j�ttejobbigt att inse hur d�lig och okunnig man var, men samtidigt fick jag flera �rs l�rdom komprimerad p� bara n�gra dagar. Hunden blev lydig som f�, men hans instabillitet (med agressiva inslag) fanns kvar vilket gjorde att jag inte kunde lita p� hunden. Han fick jaga vidare i de s�llsamma jaktmarkerna tre m�nader efter hemkomsten, ett och ett halvt �r gammal. Hunden fick en �rlig chans och jag fick hj�lp att fatta det enda r�tta beslutet.   Jag hade insett vad som kr�vs och stod inf�r ett val. Antingen hade jag haft min sista vorsteh eller s� kunde det vara b�rjan p� en riktig satsning. Januari 2007 f�ddes Fj�llbrisens Gira och ni som f�ljt med oss h�r vet vilket val jag gjorde. M�let sattes h�gt redan fr�n b�rjan, en egen kennel grundat p� ett bra material. Nu �r det m�let gl�djande nog inte lika l�ngt bort l�ngre. Det jag vet idag �r att inget blir av sig sj�lv och man m�ste vara bildbar och t�lmodig, men om man bara g�r s� gott man kan s� kan man l�ra sig en hel del och n� en bra bit p� v�gen.     Ja det �r ingen brist p� vilt s�derut i alla fall. H�r n�gra kronhjortar.   Tillbaka till Sl�ttena Hagen oktober 2010.   Det mesta var sig likt. N�gra gamla hundar hade ersatts av yngre och duvorna var borta. Det var en i sammanhanget annan Hanna som kom p� bes�k. Det k�ndes gott. Efter lite sm�prat �ver en kopp kaffe fick Gira g�ra ett bes�k i kaninh�gnet. Visst kunde hon jaga kaniner! Stoppet satt d�remot. S� l�nge jag h�ller �gonen �ppna s� �r respekten f�r f�lthare inget problem...peppar peppar...     En frisk eftermiddag p� h�rlig f�ltjakt med Sveriges framg�ngrikaste str�vh�rstikar. Inte illa!   Efter den vetskapen �kte vi iv�g till jaktmarkerna. Sn�stormen hade passerat och solen tittade fram. Det var riktigt sk�nt v�der och det luktade nysn� och �kermark. N�gra kronhjortar passade p� att bli fotade. Anders hade s�klart med sig alla fyra hundar. Gira gick i parsl�pp med mestadels Jaana och Kickan. Det gick j�ttebra att f�ra henne trots att hon inte varit i parsl�pp sedan f�rra h�sten. Det var riktigt gemytligt. Giras s�k b�rjade g� lite av sig sj�lv...per automatik...   Vad g�ller f�gelsituationer s� f�llde Anders en rapph�na f�r henne efter ett bra jobb. Hela situationen sk�tte hon bra. Pointern Britta hade ocks� en situation. Ett par fasaner fick vi ocks� p� vingar.     Gira st�r f�r en rapph�nskull mitt i bild.   Ett tydligt problem som jag har p� f�lten �r min sv�righet att k�nna vinden. Visst k�nner jag om jag g�r i mot-, med- eller sidvind, men jag k�nner inte om vinden vrider p� sig en liten aning. N�r detta h�nder s� l�gger hunden automatiskt sitt s�k s� att den sk�r vinden. Jag g�r fortfarande i tron om att vinden �r densamma och blir irriterad n�r hunden i mina �gon g�r f�r djupt. En l�ga fr�n t�ndaren fick l�sa problemet innan jag grymtade till �t hunden i on�dan. Kanske �ven lite is i magen och tillit till hunden kunde sitta p� sin plats.   N�r Anders b�rjade blanda ihop Gira och Jaana genom att styra min hund ist�llet f�r sin lade jag ihop ett och ett. Gira kunde ju inte g� helt tokigt om inte s�ket skiljde mer mellan hundarna. Efter en stund kom kommentaren "hon g�r riktigt bra din tik Hanna".     Gira har s�kt upp n�gra fasaner   Efter tv� grymt givande tr�ningsdagar som gett b�de mig och Gira goda f�ruts�ttningar f�r det kommande provet var vi riktigt n�jda och kunde kosta p� oss en vilodag under fredagen. Ett stort tack till Anders och Birger f�r m�jligheten till detta.   S� var det d� dags f�r f�sta f�rs�ket att n� �rets m�ls�ttning - ett f�rstapris i �kl.   Forts�ttning f�ljer med fj�rde och sista delen...jag lovar att den kommer inom en vecka :-)     Pointern Britta st�r fokuserat f�r en rapph�nskull

2010-10-24 Del 2 "Vinnare �r den som kommer tillbaka" Hanna Holmberg med Fj�llbrisens Gira som oerfaren och nyb�rjare var v�l ett gr�nsfall, men eftersom det fanns plats kvar p� debutantprovet i Alings�s var vi v�lkomna. Vi hade ju aldrig startat p� ett f�ltprov i Sverige s� helt ute och cyklade var vi inte. Hela familjen Holmberg packade in sig i bilen och begav sig de 120 milen ner till V�rg�rda. D�rifr�n hade vi ca 5 km till tr�ningsmarkerna och 2 mil till provet. B�ttre f�ruts�ttningar �n s�h�r var v�l sv�rt att f�?! Vi anl�nde sent p� tisdag kv�ll. Lilla Matti visade ett t�lamod som f� 16 m�naders knoddas och klarade resan med bravur. Onsdag morgon m�tte vi upp v�nlige Birger och veteranen Seth. Vi b�rjade med att s�tta ut en grupp f�glar p� f�ltet som Gira fick jobba sig fram till. F�gelhanteringen satt in i minsta detalj och Giras spontana lugn i flog var tillbaka. Det var det positiva med denna dag. Gira p� s�k ute till v�nster. Seth tr�nar sin hund lite l�ngre bort och Birger h�nger med mig. Revieringen, vidden, f�ljsamheten ja allt kring s�ket var under all kritik. Gira fattade inte vad hon skulle g�ra och jag fattade inte hur jag skulle f�ra henne. Gira hade bara f�glar i skallen och skulle bara dit hon trodde att de fanns. N�r Gira till och med b�rjade vara olydig p� mitt kraftigaste vapen, pipan, surade jag ihop riktigt ordentligt. Tre dagar innan provet och allt gick �t skogen. Hall� det �r ju f�lt vi �r p�! Vad hade jag h�r nere att g�ra egentligen??? Precis n�r jag var som mest sur kom mr vinnare av str�vh�r p� bes�k f�r att tr�na sin lilla pointer och se hur jag sk�tte mig. Jag tror inte han blev direkt imponerad av mitt norrl�ndska hum�r med den tysta och n�got sammanbitna uppsynen. Jag bet ihop och f�rs�kte ta nya tag och f�rvalta denna m�jlighet till f�rberedelse p� b�sta s�tt. Sj�lvklart kan man inte f�rv�nta sig att tv� dagars f�rberedelse p� ett nytt underlag ska g�ra underverk, men s�h�r kaotiskt trodde jag inte det skulle bli. Ah titta det finns f�gel mitt p� stubben! Gira st�r f�r f�gel. Jag �r p�v�g fram f�r att resa. Birger studerar. Jag gick f�r att k�ra en sista sv�ng f�r dagen. Anders h�ngde med och talade om, lika r�ttfram och rakt p� sak som vanligt, hur man ska f�ra en hund p� f�ltet. Han styrde mig och jag styrde hunden. "B�rja i det lilla och l�t henne v�xa och ta f�r sig allt eftersom och se till att hon g�r sig f�rtj�nt av f�glarna" var ungef�r kontentan. Trots att jag var tr�tt i skallen och stensur s� memorerade jag allt jag bara hann och kunde f� plats med. Jag k�nde mig riktigt priviligerad som fick m�jlighet till s� bra tr�ningsmarker och experthj�lp av Sveriges b�sta dress�r och f�rare av st�ende f�gelhund. Nu var det inte l�ge att sura utan att ta tillvara p� m�jligheten och g�ra det b�sta av det mesta. Det gick inte j�ttebra men blev betydligt b�ttre. Det var nog framf�rallt jag som b�rjade fatta galoppen om hur ett bra s�k p� f�lt ska se ut och hur man med sm� medel kan f� hunden att plocka fram det den faktiskt �r avlad f�r trots att underlaget �r nytt. N�gon form av potential m�ste vi utstr�lat eftersom vi fick erbjudande att bes�ka Sl�tterna-Hagen efter lunch p� torsdag och matchas mot Sveriges framg�ngsrikaste str�vh�rstikar. Tror ni jag antog erbjudandet? Forts�ttning f�ljer... Fikapaus bland jordbruksredskap. Matti sover gott i b�rs�cken under filten. Dessa tv� �r �nd� b�st!

2010-10-24 "Vinnare �r den som kommer tillbaka" Eftersom v�r provplanering sprack p� grund av Giras tidiga l�p satt jag hemma och surade som vanligt efter v�ra motg�ngar. Det visade sig att v�r lilla j�mthundstik best�mde sig f�r att g�ra l�pdebut i mitten p� september. Det var mest troligt det som gjorde att Gira b�rjade l�pa tv� veckor f�r tidigt. Som pl�ster p� s�ren valde jag att jaga allt jag bara orkade och hann. Jag har i h�st skjutit i alla l�gen p� alla f�glar. Det enda jag varit noga med �r att veta exakt var jag har hunden innan jag avlossat skottet. Jag har inte v�ntat in n�gra perfekta situationer och det komiska �r att beteendet resulterat i att antalet perfekta situationer vuxit markant. Jag har hittat framf�rallt ett omr�de som inneh�llit en hel del f�gel med tj�der och ripa. Vissa dagar har de inte varit hemma och andra dagar har jag insett att jag m�ste skaffa mig ett par soundscope. H�rselskydd �r inte att t�nka p� om man ska hinna h�ra floget. Gira gick bara b�ttre och b�ttre f�r varje dag. Att hon l�pte f�r fullt m�rktes inte det minsta. Av Giras form att d�ma k�nde jag mig mer eller mindre tvingad att hitta p� n�got med tanke p� alla m�nader av f�rberedelser som l�g bakom den niv� hon nu uppn�tt. Jag ringde ett par provledare d�r anm�lningstiden g�tt ut f�r att kolla om det fanns n�gon plats kvar till mig och Gira. Tyv�rr gick jag bet och ins�g att samtliga prov d�r anm�lningstiden �nnu inte g�tt ut l�g i landets s�dra del. Det k�ndes l�ngt hemifr�n och som ett projekt inneh�llande en hel del administration...faktiskt lite som att �ka �ver �n efter vatten och p� ett underlag som b�de jag och hunden l�ngt ifr�n beh�rskar. Samtidigt kunde det ge en hel del erfarenhet eftersom jag aldrig startat p� ett f�ltprov i Sverige. Efter n�gra dagars bollande hit och dit, fram och tillbaka s� best�mde jag mig f�r att �ka ner. F�r att �verhuvudtaget kunna starta p� ett f�ltprov var jag tvungen att hitta n�gon form av intensivdrillning d�r Gira snabbt fick f�st� att det kunde finnas f�gel mitt p� en platt �ker. Efter n�gra mail och samtal b�rjade resan ta form. Jag landade p� V�stsvenskas debutantprov n�st sista helgen i oktober. Fr�gan var v�l om jag skulle kvala in under epitetet debutant eftersom jag dock startat p� prov tidigare. I v�ntan p� besked h�rde jag mig f�r hos n�gra f�ltspecialister om m�jlighet till r�d och hj�lp i dagarna tv�. V�nlige Birger Knutsson, m�ng�rig j�gare tillika jaktprovsdomare, kunde t�nka sig att bereda plats f�r oss. (Se Utg�rdets Jakt & F�gel) Ett boende gjort f�r hundm�nniskor p� det gjorde mig riktigt l�ngtansfull f�r en liten tripp till f�lthundarnas hemmamarker. Det h�r skulle bli riktigt kul! Forts�ttning f�ljer...

2010-09-08 Mera fj�lljakt samt n�gra tankar vidare Visst var vi tvugna att �terv�nda en sv�ng upp p� fj�llet f�r att avnjuta riktig fj�lljakt n�r den �r som b�st, n�r det finns f�gel och man har en hund som fungerar s� n�r som p� lite finslipning av den l�nga avancen :-) Vilodagen p� �lgjakten passade perfekt. Det var ju fr�mst �lghunden som beh�ver vila. Vi har vansinnigt roligt jag och min hund just nu. Nu k�nner jag hur all tid och engagemang jag lagt ner i hunden b�rjar ge l�n f�r m�dan. B�de jag och hunden har fortfarande massor kvar att l�ra och uppleva men b�de ett och annat har vi faktiskt lyckats med. Gira st�r f�r f�gel. Far och son redo att f�lla och fotografen passar p� att slipa p� den h�ftiga avancen. Jag har funderat och planerat en del sista tiden varvat med skogsjakt f�r att rensa tankarna. Tankarna har landat till stor del och planerna g�tt i l�s. Skogsjakten har varit ovanligt givande med m�nga fina situationer och m�nga tomhylsor, antalet f�glar i s�cken l�ter jag vara osagt ;-) Jag vill s� mycket med denna jakt att jag ibland skyndar f�re v�r utveckling. Jag tycker att det g�r s� l�ngsamt. En v�n till mig vars hund fick en v�ldigt fin domarkritik efter ett prov sa "det har tagit 30 �r f�r mig att n� hit s� ge inte upp Hanna". Efter det b�rjade jag fundera �ver allt vi gjort och l�rt oss sedan 2007 n�r jag h�mtade hem Gira. G�r man bak�t i denna dagbok s� ser man klart och tydligt b�de min och hundens utveckling. Utan dessa noteringar hade detta inte blivit lika uppenbart. Fr�gan �r v�l vad jag tj�nar p� att delge er min utveckling? N�gra av er anser att min frispr�kighet ligger mig i fatet om jag t�nkt avla p� Gira. "Du kommer f� sv�rt att s�lja n�gra valpar." M�nga �r ni ocks� som h�rt av er och tackar f�r den hj�lp och det st�d denna dagbok ger. Enligt er s� saknar ni detta i olika forum och skrifter - att n�gon s�ger som det �r. Ingen hund �r fullkomlig och alla f�rare g�r sina misstag. Rutin och erfarenhet kan med tiden g�ra varje resa lite kortare men vi ska ju alla den v�gen vandra och alla har vi olika f�ruts�ttningar. F�rs�ker man s� gott man kan s� g�r man alltid framsteg p� ett eller annat s�tt. Jag �nskar att vi alla (inklusive mig sj�lv) kunde d�mpa snacket och spekulationerna om folk och f�. Ist�llet f�r att g� p� h�rs�gen kan vi f�rs�ka bilda v�r egen uppfattning av att se verkligheten. �ven om den tolkningen inte alltid heller avspeglar verkligheten till 100 % s� �r den iaf betydligt n�rmare sanningen. Vad tror vi egentligen att vi ska uppn� som klubb av att snacka skit om varandra? Det enda vi g�r �r att vi underbygger oss sj�lva. Vi f�rlorar v�r trov�rdighet. Undra om detta kan vara en av anledningarna till att vi f�r jobba med att f� in nya unga m�nniskor i klubben samt unghundar till prov??? Gira har f�tt syn p� en ripa. Jag kommer att forts�tta notera min och Giras utveckling. Jag vill se den svart p� vitt. Jag kommer ocks� att forts�tta delge den s� l�nge som det finns de som blir hj�lpt av den p� n�got s�tt. Man kan n�stan s�ga att detta �r mitt bidrag till nya vetgiriga f�gelhundsm�niskor. Vars�goda! Lite komiskt mitt i allt �r att dessa snacksaliga m�nniskor som �r kritiska till min frispr�kighet om Gira l�ser dagboken eftersom de vet vad som skrivs h�r. �r inte det lite f�runderligt? P� n�got s�tt m�ste det ju vara l�sv�rt det jag skriver. Det skulle vara intressant att f� veta vad det �r som lockar dem. Kanske �r det samma som f�r nykomlingarna - att n�gon s�ger som det �r. Kanske de k�nner igen sig? Om det blir en parning med Gira t�nker jag l�ta framtiden utvisa. Jag genomf�r den n�r jag tror p� henne som avelshund till 100%. Riktigt veta kan ju ingen. Huruvida jag kommer att f� s�lja n�gra valpar t�nker jag inte ens spekulera i. Att f� s�lja valpar och tj�na pengar �r inte min m�ls�ttning. Min dr�m �r att f� bygga upp en kennel grundad p� avelsv�rda hundar som sprider sina avkommor till hund- och jaktm�nniskor d�r vi hj�lps �t att g�ra det b�sta av det fina material vi har. Vi ska ha kul. D�r ligger min m�lbild. Utifr�n ovanst�ende funderade jag p� om jag skulle delge er denna underbara filmsnutt fr�n v�r fj�lljakt. Den visar ju inte en situation fr�n skolboken direkt. Jag kom fram till att den visar hur det ser ut hos de allra flesta av oss. Vi hade j�tteroligt och hundarna hittade f�gel. Allt beh�ver inte vara perfekt. �r det inte frig�rande s� s�g? Synd att mitt fnissande i slutet inte kom med. Titta och njut :-)

2010-09-03 Fj�lljakt Ja, vad ska man s�ga...1-0 till fj�ll vs skog. Gira har preciserat en ripkull. Jag var bara tvungen att ta mig upp p� fj�llet och andas klar luft och njuta av storslagna vyer efter allt traskande bland mossprydda granar. Skogsjakten �r praktiskt n�ra med olika f�gelarter. Visst k�nns det lite extra att f� skjuta en stor bl�svart jumbojet framf�r en liten "utrotningshotad" ripa. Men har man varit till fj�lls sedan barnsben s� har man den dragningen �ven om riporna blivit intressanta p� senare dar och skogen har fler tj�drar. De senaste tv� �ren har vi vandrat m�nga och l�nga dagar, kilometer efter kilometer p� f�gelfattiga fj�ll jag och min �kta h�lft. Ibland har det n�stan inte ens varit roligt och hum�ret varit p� bristningsgr�nsen. Att f�rs�ka jaga in en unghund har varit n�st intill hoppl�st. Detta �r planerade vi ingen fj�lljakt eftersom v�rt b�sta jaktminne var fr�n 2007, hela tre �r gammalt. Men vi var tillslut tvugna att helt f�ruts�ttningsl�st �ka upp en sv�ng p� hemmafj�llen hela familjen f�r att koka kaffe och plocka kantareller om inte annat. Det var ju s� fint h�stv�der att det vore en synd att inte entra h�gh�jd n�r m�jligheten fanns. B�ssorna tog vi med om utifall att... Komiskt nog hittade vi r�tt bra med f�gel, ovanligt l�ttillg�ngligt. Vi fick en toppendag med lagom m�nga situationer innan lunch, en l�ng paus mitt p� dagen vid en porlande jock och avslutningsvis s� m�nga f�glar att det var tungt att b�ra hem dem. Vi fick en j�ttebra dag hela familjen. Det beh�vde vi verkligen. Gira st�r riktad mot mig till v�nster i bild. Far och son �r redo att skjuta. V�rt gamla korth�r, Atlas, fick f�lja med som avbytare n�r Gira m�ste vila. Atlas har fostrats p� fj�llet och har riktigt fina sidor n�r det vill sig. Han s�ker av biotopen p� ett effektivt s�tt och �r alltid den som f�rst hittar f�gel. Gira har m�nga tr�kiga minnen fr�n fj�llet och tyckte inte det var lika kul att springa d�r som i skogen. Men efterhand som f�glarna kom s� blev det b�ttre och b�ttre. I f�gelsituationerna var hon grym och plockade ripa efter ripa, preciserade, satte ett bra tryck och avancerade s� distinkt att vi skyttar fick l�tta f�llningar. En ripa g�r upp och f�lls. Gira stannar denna g�ng snyggt och prydligt.  Det som kommit smygande under h�sten fick sitt genomslag denna dag. Gira t�nde till s� pass att jag tror hon n�stan gl�dde. Det lyste jakt i hennes �gon och hon skulle nog sprungit d�r fortfarande om hon f�tt v�lja. Jag fick en annan hund efter denna dag. Jakten vaknade i henne ordentligt, och d� menar jag ordentligt!!! Efter en f�llning f�r mycket och f�r n�ra var fallapporteringen ett faktum. Jag som haft v�rldens b�sta stopp och en hund som varit spontant lugn i flog. Nu vet jag att jag bara trott att jag haft det. Gira avslutar situationen med en fin apport. Ett komplett f�gelarbete fr�n b�rjan till slut.  Det �r inte alla dagar som man tycker det �r helt ok att efter ett tag h�nga b�ssan �ver axeln och skjuta med kameran ist�llet. Min �kta h�lft som g�rna drar paralleller mellan fj�ll- och �lgjakten med argument om att den senare ger l�n f�r m�dan, fick st� f�r skjutandet resten av dagen. (Man m�ste ju vara taktisk f�r familjefridens skull ;-) Lilleman tycker det �r sk�nt att r�ra p� sig efter en dag i b�rstolen. Nu tror jag mig veta vad som varit grunden till Giras springproblem. Hon hade inte "vaknat" rent jaktligt. Hon har haft p� tok f�r f� situationer under jakt och det har f�llts p� tok f�r lite f�gel f�r henne. Det kan tyckas sj�lvklart, men inte alltid s� l�tt att varken f�rst� eller �tg�rda. Nu finns det inga springproblem l�ngre. Finns de s� grundar de sig p� bristande erfarenhet. Ni skulle se hur hon g�r. Jag bara njuter. Fulla makaroner! Med den k�nslan �r det en sorg att Gira b�rjade l�pa tv� veckor f�r tidigt trots att jag jagat h�rt och dragit ner p� maten. Jag fick inte starta p� Ladypokalen och inte heller p� skogsprovet i Arvidsjaur. Detta k�nns bekant p� n�got s�tt. S� fort vi n�stan �r framme s� snubblar vi innan m�lsn�ret. Av olika anledningar tar vi oss inte i m�l och m�ste starta p� ett nytt lopp. Det �r jobbigt att m�sta ladda om batterierna hela tiden och det tar tid. Snart �r vintern h�r och det �r l�nge till n�sta g�ng. Jag m�ste f�rs�ka hitta p� n�got innan den m�rka vintern l�gger sig tyst �ver nejden. Hmm...l�t mig t�nka... N�jda hundar (och j�gare) efter en h�rlig dag p� fj�llet. Jag vill ha fler s�dana!  Nu har jag f�tt verkliga problem att jobba med. Det �r vanliga problem och inte diffusa beteenden som man inte vet hur man ska bem�ta och/eller �tg�rda. I mina �gon och med min erfarenhet �r det angen�ma problem som grundar sig p� jaktlust, den lust som jag tidigare ifr�gasatt hos min hund. Min hund har stor jaktlust. Det k�nns gott att s�ga.

2020-08-28 och 29 Skogsprov Lycksele   Jag velade l�nge hit och dit om jag skulle anm�la mig till Arvidsjaur eller Lycksele aktuell helg. Proven i n�rheten inf�ll tyv�rr under samma helg. Valet landade p� Lycksele mycket p� grund av att det var ett mindre prov samt att f�geltillg�ngen verkade vara lika bra som vanligt i de trakterna.   Gira hade inte f�tt s� m�nga f�gelsituationer i skogen som jag hoppats p� f�r att vi skulle vara ordentligt f�rberedda f�r ett skogsprov. Detta skulle ju bli v�r andra start i �ppen klass samt v�r f�rsta start p� skog. Jag �r glad att jag gick skogsjaktskursen. Med den kom jag i alla fall en bit p� v�gen.   V�r oerfarenhet l�g i sj�lva f�gelsituationen och f�llningen. I skogen k�nns allt s� mycket sv�rare d�r �ven fler incidenter kan intr�ffa. Gira hade inte apporterat varm f�gel i �verfl�d och absolut inte flera efter varandra. Hur skulle vi g�ra om vi hamnade i ett s�dant l�ge? Men men�   Eftersom jag inte hade helt hundra koll p� l�get fick jag ta det som det kom helt enkelt. "F�rs�k t�nka jaktligt" sade jag till mig sj�lv. "Vi testar och ser hur det g�r."   Helgen bj�d p� skapligt v�der med tre partier per dag. Gira var provets enda str�vh�r. Jag och Gira var f�rst ut b�da dagarna. Att vara gruppens f�rsta hund k�ndes b�de bra och d�ligt. Inf�r l�rdagens prov var jag lite sp�nd. Jag sl�ppte Gira direkt fr�n v�gen och hon k�ndes morgontr�tt och f�rvirrad i sitt s�k. Detta resulterade i att jag klev upp en f�gel i hennes s�komr�de. Gira gick upp sig efter varje sl�pp men n�dde aldrig riktigt sin normala niv�. Domare/skytt Mikael Burck och markvisare/skytt Magnus Sj�berg under en fikapaus. Gira hade en fint och frestande f�gelarbete p� en orrtupp. Hon stod stramt och neds�nkt. Jag f�rstod att f�geln tryckte n�ra henne. Avancen var explosiv och tuppen fick g�ra sitt yttersta f�r att klara sig undan Giras k�ftar. Avancen stannades med min pipa och min r�st efter ca 5-10 m. Tuppen landade halvd�d p� 15-20 m. Oj s� sugen Gira var p� en knallapport! Men hon lyckades att l�gga band p� sig och v�nta p� mitt kommando. Vi fick betyg 5 p� f�lt och 10 p� apporten, totalt 150 po�ng och ett andrapris.   Jag �r glad att vi gick till pris med tanke p� Giras orytmiska s�k. N�jd var jag inte eftersom s�ksp�ket hade kommit tillbaka. Gira kan mycket b�ttre �n s�h�r! Varf�r kommer det inte fram n�r vi g�r prov?   Andra dagen fick vi ocks� b�rja f�rst trots att jag f�rs�kte f� en annan startordning. Jag klev upp tidigt och tog en ordentlig morgonpromenad med Gira s� att hon inte skulle vara lika morgontr�tt och f�rvirrad. Just innan start busade jag upp henne s� att hon skulle vara p� G direkt fr�n start.   Min taktik fungerade superbra och Gira gick ut i ett i mina �gon fantastiskt skogss�k. Nu visar hon sitt r�tta jag, t�nkte jag och m�s. I andra sl�pp g�r hon stort upp l�ngs en myrkant. N�got lockar henne in i skogen. P� v�g tillbaka g�r det upp en orrkull. Jag gissar att det blev en st�t i medvind f�r Gira. Man vet ju inte helt s�kert i skogen eftersom man oftast bara h�r vad som h�nder. Skit ocks�, muttrade jag f�r mig sj�lv. Vi hade beh�vt den d�r f�gelsituationen.    Gira g�r lika bra i alla sl�pp. Sin vana trogen s� tar hon f�r sig mer och mer ju l�ngre dagen g�r. Hon vill hitta f�gel. Gira �r borta och jag visslar in. Hon tar tid p� sig s� jag visslar en g�ng till om hon inte kan lokalisera var jag �r. Det verkar som hon st�r l�ngt bort. D� kommer hon och visar att hon har f�gel. Precis som vi tr�nat s� stannar jag henne p� tillbakav�gen. �N�, st�r henne inte� s�ger domaren. Jag blir os�ker och l�ter henne g�.   Precis som vanligt har hon br�ttom tillbaka till f�geln. Vi har ingen aning om var hon tog v�gen och vill inte klampa p� i skogen och riskera att f�rst�ra situationen. Jag f�rklarar hur jag brukar g�ra vid �terg�ngen och domaren tycker jag ska f�rs�ka en g�ng till.   Jag visslar p� nytt och v�ntar. Gira kommer och stannar en bit bort. Nu bromsar jag henne hela v�gen tillbaka. Jag och domaren f�r en riktig l�partur. N�r vi n�rmar oss saktar Gira ner och g�r p� l�pa. Slutligen fattar hon st�nd. Jag f�r order om att resa och en bit fram g�r det upp en tj�dertupp. �ven denna g�ng f�r jag ta till pipa och r�st f�r att f� stopp p� henne. Var �r hennes spontana lugn i flog?   Tyv�rr blev det bom p� tuppen. B�de jag och domaren fnissar och fl�sar efter f�gelsituationen. Det var ganska kul faktiskt. Duktig Gira!   Ornkullens E'Tigra st�r f�r f�gel. Ingemar Sj�str�m �r beredd att f�lla.   Efter denna situation var vi klara f�r dagen...tyv�rr. Jag hade g�rna haft fler situationer. Jag �r j�tten�jd med Giras provdag. Hon visade ork och vilja hela dagen. Det �r precis detta jag f�rs�kt f�rklara. Vi har f�tt andrapris tidigare, men jag har inte varit n�jd �ver Giras vilja och ork. Denna dag var hon som hon brukar och gjorde sitt b�sta.   Jag �r n�jd n�r man g�r s� gott man kan.   Ni �r n�gra som tycker att jag �r en gn�llspik som inte �r n�jd �ver andrapris. Det �r v�l inte priset i sig som �r sanningen, utan prestationen bakom. Om Gira jobbar bedr�vligt men turligt nog springer p� en f�gel och sk�ter den bra �r det sv�rt att vara n�jd eftersom man vet att priset grundar sig p� en stor portion tur.   V�rt pris andra dagen i Lycksele var verkligen v�lf�rtj�nt helt igenom. Jag gick och hoppades p� en sjua �nda in i det sista n�r kastapporten var gjord. Till min besvikelse r�ckte det bara till en 6:a p� f�lt och apport 10, totalt 160 po�ng och ett andrapris.   Enligt domaren s� hade Gira bristf�lligt s�k och l�mnade f�r m�nga luckor. Sj�lv f�rst�r jag inte detta, men kanske den misst�nkta st�ten p� orrkullen lade grunden till det? Jag har inte sett s� m�nga hundar i skogen. Det har d�remot domarna, s� vi fick s�kert r�ttvisa betyg. Det enda jag kan konstatera utifr�n det lilla jag har att j�mf�ra med �r att det m�ste det vara stor skillnad p� en 5:a och en 6:a i f�ltbetyg. Om inte s� har en domare varit v�ldigt str�ng eller en v�ldigt sn�ll. Eller s� var Gira bara sn�ppet b�ttre dag tv� trots att jag tycker annorlunda.   Gira �r nu premierad p� alla underlag � f�lt, fj�ll och skog. Det k�nns bra och visar att hon har bredd. Andrapris tilldelas alla hundar som r�knas som bra jakthundar. Jag kan nu konstatera att jag har mig en bra jakthund p� alla underlag. En av de b�sta �r vi inte �nnu�men vi jobbar p� det J   Provet i Lycksele var ett j�ttetrevligt prov med bra arrangemang, bra marker och likas� bra domare och markvisare.   Denna h�st satsar vi som sagt p� skog. N�sta prov blir Ladypokalen.   N�gra av s�ndagens pristagare. L�ngst till v�nster �r jag och Gira.

2010-08 Skogsjaktskurs Lagom till jaktpremi�ren ordnade SVK V�sterbotten en skogsjaktskurs i skogarna syd�st om Gran�. Tolv sugna deltagare var snabba att anm�la sig och sin hund. Orf�rande i lokalklubben stod f�r tr�darna samt Dick Skarin och K-G Br�nnstr�m f�r kunskapen. K-G Br�nnstr�m, en suver�n l�rom�stare p� skog med fokus p� hunden. Helgen blev varm, n�stan hela 30 grader. B�de hundar och f�rare fick ta siesta mitt p� dagen f�r att orka ta sig igenom kursens sista av tre pass. V�rmen till trots bj�d markerna p� en del f�gel och de flesta ekipage fick n�got med sig i ryggs�cken n�r de �terv�nde hem. (Bildligt talat) Hundarna gick varma och tog sig g�rna ett dopp. Eftersom jag sj�lv best�mt mig f�r att ge skogsjakten en riktig chans denna h�st var jag j�tteglad att jag och Gira fick tr�ffa alla trevliga deltagare och kunniga ledare. Under tr�ningen p� hemmaplan dagarna innan hade jag f�tt uppfattning av att Gira nu springer riktigt bra. F�glarna vi hittat i skogen b�rjade ocks� ge en och annan bra situation. Just i f�gelsituationerna fanns det dock �nnu mycket att l�ra f�r b�de mig och hunden. Det var h�r jag hoppades p� hj�lp. Dick Skarin, den andra suver�nt duktiga l�rom�staren med fokus p� f�raren. H�r med Kristina Sandin. Under f�rsta passet i skogen fick Gira nosa som snabbast p� tv� tj�dertuppar. Det var helt vindstilla och f�glarna gick upp utan hennes f�rskyllan. Pass tv� gav inte s� mycket n�r det handlar om f�gelsituationer. Hela gruppen hittade endast en orrkull. Pass tre d�remot gav desto mer. Gira gick nu kalasbra och fick en riktigt bra situation p� en orrkull. Kursordnaren Lennart Andersson kockar, en suver�n anr�ttning p� kv�llskvisten. Gott! Det �r fr�mst tre saker som jag b�r med mig efter denna kurs. Den f�rsta �r att jag fick bekr�ftelse p� att Giras s�k i skogen kan h�lla toppklass. Jag har sett hennes potential tidigare och fick nu bekr�ftat att det var fler som s�g detta. Den andra vetskapen handlar om att den inl�rda rapportering min hund bestitter g�r att effektivisera betydligt.  N�r Gira varit borta en stund f�r l�nge brukar jag vissla in henne med pipan. N�r hon �terkommer visar hon att hon har f�gel, dels med �ronen och dels med att hon inte kommer �nda fram till mig utan vill v�nda �ter snarast m�jligt. Tidigare har jag f�rs�kt h�nga p� Gira p� �terv�gen men hon har haft s� br�ttom och f�rsvunnit lika snabbt. Tipset jag fick var att stanna henne med pipan precis n�r hon �r p�v�g att f�rsvinna. N�r jag �r ikapp s� f�r hon g� ytterligare en bit osv. Gira visar sj�lv n�r hon �r n�ra f�glarna genom att strama upp kroppen f�r att s�tta nytt tryck. Jag trodde inte att f�glarna skulle t�la mina visslingar, men tydligen st�rs de inte av pipan. Det �r hunden eller mest troligt jag sj�lv som skr�mmer dem till flykt de g�nger jag g�r och letar henne. Detta testade jag n�r jag kom hem. Det fungerar kanon! Det tredje jag lagt p� minnet �r hennes arbete p� orrkullen. Har man v�l funnit f�gel s� vore det ju trevligt om man fick nyttja kullen till mer �n en situation. B�de hund och matte blir l�tt lite ivriga och har f�r br�ttom, vilket kanske resulterar i att hela kullen lyfter.  P� kursen blev jag tillsagd att varken kalla in eller ge frihet efter f�rsta situationen. "L�t henne bli kvar och avvakta" var ordern. "Men men..." ville jag s�ga. "G�r bara som jag s�ger" var repliken. Det som d� f�ljde var riktigt m�ktigt och gav mig en ordentlig aha-upplevelse. Gira i st�nd p� den f�rsta orren i kullen. Gira sitter n�gorlunda lungt efter flog d� hon avancerat f�rsta orren. Hon har full fokus �t vilket h�ll f�geln fl�g och v�ntar bara p� att f� kolla in hur l�ngt den kom. Efter en liten stund (k�ndes som en evighet) ser jag hur Gira f�rsiktigt vrider p� huvudet och �ndrar fokus. Nu har hon hittat n�got betydligt intressantare. Hon l�ttar p� rumpan och stramar upp i ett fint st�nd f�r n�sta f�gel. Det var helt fantastiskt att se! Helt pl�tsligt hade vi en ny situation. Denna tredje erfarenhet har jag f�tt praktisera p� fj�llet f�r bara n�gra dagar sedan. Tror ni det fungerade? Ja, det svaret kommer inom kort h�r i Giras dagbok.

2010-08-05  Efters�k N�r v�l provet �r avklarat s� k�nns det som om det inte �r s� farligt med efters�ksgrenarna som det ofta k�nns under sommaren medan man tinar och fryser vilt om vartannat. I sommar har jag till och med f�nat en d�d och bl�t r�v med h�rf�nen. Snacka om att man blivit idiotf�rklarad om man besk�dats av en oinvigd! Jag vet inte vad det �r med efters�ket som g�r att jag upplever det s� betungande? Momentet ligger �ver mig under hela sommaren/semestern och intensifieras under sista veckan innan provet. Kanske �r det f�r att det �r ett krav, ett "m�ste" innan man f�r starta p� jaktprov? Det �r jobbigt med krav och �nnu v�rre med ett l�ngdraget s�dant. N�sta �r ska jag f�rs�ka g�ra bort det tidigt. Momenten att apportera vilt p� anlagtsp�r och i vatten �r i sig bra �vningar och ett steg p� v�gen f�r en bra genomarbetad hund inf�r faktisk jakt. Gira �lskar momenten och l�ser gladeligen uppgifterna fortare �n vad sig b�r ibland. Det �r i mig obehaget sitter, inte i hunden. Varf�r r�cker det inte med att genomf�ra efters�ket en g�ng i varje klass? Hur kan du ogilla efters�ket n�r det g�r s� bra f�r dig och Gira, finns det dem som fr�gat. Ja s�g det? Ett v�l bef�st apportkommando och m�lmedveten m�ste-tr�ning kryddad med trots-allt-gl�dje g�r v�l att det �nd� g�r r�tt bra? Vi b�rjade tr�na efters�ket ca en m�nad innan ber�knat prov genom att �ka till h�rliga gelikar i Arvidsjaur. Tre tr�ningar hann vi med. Att k�ra 26 mil en em/kv�ll f�r att tr�na efters�k ett par timmar kan tyckas vara som att �ka �ver kvarken efter vatten. Jag k�nner mig ibland (ganska ofta) ensam (sj�lvvalt) med min hundtr�ning och champion�mnesfunderationer h�r uppe i fj�llskogen. Lite s�llskap sitter fint ljuva och myggrika sommarkv�llar. En ljudbok p� det och resan g�r i raketfart. En baktanke till vattenh�mtningen �r ju att tr�ningarna bli v�ldigt provlika n�r man �r n�gra stycken. Det �r n�got jag har sv�rt att efterlikna tillsammans med fj�llgranarna. Varje g�ng har jag dessutom �kt hem med n�got nytt jag l�rt mig. Tack f�r det! Gira simmar in med f�geln under en tr�ningskv�ll i Arvidsjaur Vid f�rsta tr�ningen sa en av tr�ningskompisarna att Gira ikv�ll skulle k�ra ett elitvatten. Helt of�rberedd t�nkte jag att ok, g�r det s� g�r det. Att klara efters�ket i elitklass finns inte ens med bland �rets m�l eftersom vi har k�rt fast i dirigeringen samt att jag inte vill gapa �ver f�r mycket som jag sedan f�r jobbigt att sv�lja. Det jag f�tt l�ra mig under juli m�nads efters�kstr�ning �r att Gira �r v�ldigt signalk�nslig och b�r endast i undantagsfall styras med sm� signaler och f� kommandon. Mitt f�rs�k till dirigering har bara gjort henne f�rvirrad. Hon vill s� g�rna l�sa uppgiften och g�r det b�st sj�lv. Hon f�r st�d och hj�lp n�r det beh�vs. �n en g�ng har jag f�tt en insikt som �ndrar mitt s�tt att tr�na min specifika hund. Gira fixade sitt f�rsta elitvatten till mattes stora f�rtjusning. Va, hur var det m�jligt?! Kan det vara s� h�r enkelt? Ett, tv�, tre hittade jag ett perfekt tr�ningsst�lle f�r elitvatten n�gra km hemmifr�n. Det �r inte l�tt att hitta st�llen med vass h�r hemma men detta duger gott och ligger ganska n�ra v�gen. Kanske man skulle dra en vild chansning p� efters�ket och anm�la Gira �ven elitklass? Vi skulle inte hinna bli helt genomtr�nade som vi brukar, men vad stackarn..."tut tut". En g�ng hade hon h�mtat min "lilla" r�v p� knappa 7 kg efter ett sp�r p� 200 m. Fixar hon det en g�ng s� borde det g� en g�ng till. L�xan jag l�rt mig fr�n f�rra h�sten �r att s�nka kraven, ambitionen och mata in en stor dos gl�dje. D�rav denna chansning. Jag har haft h�ga krav och varit noga fr�n b�rjan. Det har gjort v�gen vidare mycket enklare, men det g�ller att sl�ppa p� tyglarna i tid s� man unte riskerar att tappa gl�djen. Just innan jag skulle sl�ppa iv�g Gira p� provet i elitklass s� kom en ren och gick �ver sp�ret. Gira blev "sm�tt" ofokuserad. Det blev ett nytt sp�r p� andra sidan v�gen. Jag gjorde mitt b�sta f�r att rensa Giras tankar medan sp�rdragaren gjorde sitt. Just innan jag skulle sl�ppa henne g�ng nr 2 b�rjade det skjutas p� milit�rf�ltet en bit bort. Gira som l�tt taggas n�r det sm�ller blev allt annat �n fokuserad. Nu fanns det ingen tid att till att rensa n�gra tankar. "S�k" sade jag medan Gira drog iv�g i 180. Med ett lite v�l speedat s�k s� kom hon in med r�ven till en stolt matte. Med de omst�ndigheterna �r 9 p� sp�ret riktigt bra gjort av min lilla tjej p� mattes vilda chansning. Heja Gira! Sp�ret i �kl avklarat. Domare Didrik Skarin. Sp�ret i �ppenklass gick j�ttebra hela v�gen. Sedan var det dags f�r efters�k i vatten. Efter att en hund brytit vattnet (simmat ut s� att f�rh�llandena f�r de startande hundarna �r desamma) var det v�r tur. P� genrepet n�gra dagar innan ville inte Gira g� i vattnet. Detta hade gjort mig lite nerv�s. I skarpt l�ge var det ingen tvekan. Gira klev i och simmade raka v�gen till f�geln. Jag beh�vde inte g�ra ett smack. Hon fixade det sj�lv.    Gira startar i ekl, simmar ut och h�mtar f�geln.    Matte v�ntar nerv�st vid stranden. Domare Peter H�ggstr�m iakttar. "Loss och skaka" sedan �r det klart. Vattnet i �ppenklass �r f�r oss n�stan sv�rare �n elitklass. Gira kan vara v�ldigt l�tt i rumpan n�r det sm�ller. Hon g�r inte iv�g men kan avancera en meter eller s�. Ett tips som jag fick vid en av tr�ningarna i Arvidsjaur var att alltid skjuta tv� g�nger innan kast n�r jag tr�nar. Det tipset fungerade j�ttebra. Nu sitter hon fastn�lad och v�ntar p� andra skottet som aldrig kommer. Jag ut�kade �ven med att g� p� Giras andra sida innan hon fick kommandot "apport". D�remot vet jag inte hur jag ska f� bort pipet medan hon simmar. Det �r de f�rsta metrarna hon piper och bara i �kl. Det �r skottet som triggar. Tips? S�h�r s�g det ut p� en av tr�ningarna. Gira med rumpan i luften. Foto Dick Skarin. Avslutningsvis t�nkte jag ge ytterligare n�gra r�d till er som liksom mig jobbar med er hund f�r att de ska g�ra sitt b�sta i efters�ksgrenarna. Dessa r�d �r en blandning av mina egna tankar och andras. I samband med sp�ret anv�nder jag alltid samma par handskar. Dessa luktar f�gel och r�v. Gira har ett vadderat halsband som hon bara anv�nder n�r hon ska sp�ra. En sele tycker jag riskerar att fastna i riset. Sp�rlinan finns ocks� med, men den h�ller jag bara som ett nystan i handen. Varje g�ng Gira ska sp�ra g�r jag samma procedur. Ett par meter innan start tar jag av kopplet och f�r henne i halsbandet mot starten. Nu vet hon att det �r sp�r som g�ller. Om hunden skulle ha sv�rt att hitta sp�ret och kommer tillbaka f�r att ringa s� titta den inte i �gonen och svara p� dennes fr�gor. Hunden ska komma tillbaka med n�got i munnen. Visa att du har den f�rv�ntan genom att titta rakt fram. Samma sak vid varje start - handskar, halsband och lina i handen. H�r tr�ning i �ska och sp�regn. Vid tr�ning av vattnet i elitklass har jag alltid en t�ndsticksask i fickan och kollar vinden just innan start. D� kan jag med s�kerhet skicka hunden s� att den med hj�lp av vinden l�ttare hittar f�geln. Jag anv�nder mig av ljusa kl�der f�r att synas mot bakgrunden om hunden beh�ver hj�lp att hitta apporten. I plasket runt �ronen �r det ofta sv�rt att b�de se och h�ra husse/matte borta vid stranden. En tydlig arm och ett kliv �t h�ger eller v�nster har fungerat f�r oss. Efters�ket avklarat. Nu b�rjar det riktigt roliga...

2010-07-11 Mentalbeskrivning Hund, MH Den 30 maj �kte jag och Gira ner till Holmsunds Brukshundsklubb f�r att delta p� MH som genomf�rdes i samarbete med SVK V�sterbotten. Gira som hunnit fylla tre �r kanske hade f�tt lite f�r stor erfarenhet som kunde �verskugga de genetiskt �rvbara faktorer man vill plocka fram i detta test. Detta till trots var min nyfikenhet att titta n�rmare p� testets utformning st�rre �n att haka upp sig �ver hundens �lder. Lite variation skulle bara kunna visa p� skillnader, vilket det ocks� gjorde. Denna typ av mentalbeskrivning av hundar �r v�l bepr�vad och genom forskning framtagen f�r att bla f�rb�ttra avelsarbetet. Min f�rhoppning var att Gira skulle vara lika mentalt stabil som jag uppfattat henne. Hur ett MH, med alla dess 10 moment, g�r till i korthet kan ni l�sa h�r. Den som beskriver hunden kallas mentalbeskrivare. En mentalbeskrivare har minst 125 timmars teoretisk utbildning bakom sig samt ett par �rs samlad praktisk erfarenhet fr�n att ha medverkat som funktion�r p� ett antal mentalbeskrivningar. I ett standardiserat protokoll och utifr�n en intensitetsskala (1-5) beskrivs hundens reaktioner i dessa olika moment. Beskrivningen tar cirka 45 minuter. Mentalbeskrivare Christine Wacek F�r att beskrivas ska hunden vara minst 12 m�nader gammal, frisk och ID- m�rkt. Detta kontrolleras innan testet b�rjar. Tik som l�per f�r inte testas och det f�r heller inte vara f�r n�ra valpning. Hunden ska g� att kallas in inom tv� minuter. Hunden ska vara v�l rastad men inte p� annat s�tt f�rberedas eller tr�nas. Det �r de spontana, ned�rvda reaktionerna man vill se. Testledare Maria Forslund och Skarinarnas B-Asta Efter tre hundar var det s� dags f�r v�r tur. Moment 1 och 2 �r inte s� mycket att orda om. Hon tog kontakt och lekte med en blandning av intensitet 3 och 4. Att Gira var �ldst och �ven jagad �ver skulle visa sig redan under moment 3. Detta moment beskriver hundens lust att f�rf�lja ett r�rligt f�rem�l och gripa det. En lurvig trasa gick sicksack �ver en stig i riktning fr�n hunden. N�r trasan stannat skulle jag sl�ppa halsbandet jag h�llit fast Gira i. Hon gick n�gra steg fram innan hon fattade st�d f�r det "tryckande bytet" l�ngre fram p� stigen. Jag kunde ju inte annat �n sm�le �t situationen. Momentet g�rs tv� g�nger. Andra g�ngen skickade jag iv�g henne med ett snabbt kliv fram och ett friskt "ja". D� rusade hon fram och "apporterade" trasan. Intensiteten p� f�rf�ljande och gripande blev 1 och 2 respektive 4 och 5. Gira st�r f�r trasa Under monent 4 st�r man stilla med hunden i tre minuter. H�r trodde jag Gira skulle bli less och pipa lite, men hon stod som en pinne hela tiden. Intensitet 3. Statyn Gira Moment 5 �r en avst�ndslek d�r man beskriver hundens f�m�ga till aktivitet med en fr�mmande person p� avst�nd. Gira var helt ointresserad av detta moment och drog hellre en repa runt publiken. Intensiteten blev 1. Moment 6 var en av de �vningar jag s�g fram emot. Medan man g�r p� promenad med hunden �ker helt pl�tsligt en overall upp fr�n marken. Gira hoppade bak�t och f�rblev stilla. N�r jag p� instruktion av testledaren tog kontakt med overallen v�gade Gira sj�lv ta kontakt. Hon hade ingen kvart�ende r�dsla av �verraskningen. Intensiteten blev en blandning av 1 och 2 f�rutom 3 p� nyfikenheten. Anja Kjellsson med sitt unga korth�r Det skramlande ljudet i l�dan under moment 7 gav till en b�rjan b�de mig och de �vriga lite huvudbry. Jag och Gira skulle promenera f�rbi l�dan. Gira som �r lite misst�nksam av sig ibland, hade best�mt sig f�r att det var n�got sp�nnande inne i l�dan och fattade st�nd. Ett skr�mmande skrammel i samband med st�nd kan vara f�rr�dande f�r en st�ende f�gelhund. Erfarna provledare uppm�rksammade detta. Vi fick g� och g� och g� till dess att Gira inte brydde sig om l�dan. D� kom skramlet. P� hela Gira kunde man avl�sa hennes kommentar "ja matte, jag sa ju att det var n�got skumt i den d�r l�dan". Intensiteten blev 1 f�rutom 5 p� nyfikenheten. Moment 8 tror jag var det helt klart intressantaste f�r alla deltagande f�rare. Tv� vitkl�dda sp�ken med stora svarta �gon kom l�ngsamt vaggande v�xelvis snett fr�n h�ger respektive v�nster mot hunden. Gira stod stilla i stort sett hela tiden. N�r sp�kena var l�skigt n�ra b�rjade hon voppa lite. Sedan tog hon skydd bakom mig f�r att slutligen g�ra en liten runda runt ena sp�ket. Intensiteten blev en blandning p� 2 och 3 f�rutom 4 p� kontakten. Ett skr�mmande sp�ke Den andra leken under moment 9 hade samma intensitet som f�rsta leken under moment 2. Det avslutande moment 10 bestod av 4 skott. Eftersom jag har jagat �ver Gira s� reagerade hon s�klart vid dessa och ville till skytten f�r att apportera f�lld f�gel ;-) Jag kunde dock avbryta handlingen med lek. Intensiteten blev 3. Dagen var intressant och v�l v�rd sina m�nga mil i bilen. Jag rekommenderar er andra att delta p� en mentalbeskrivning. Det vore v�rdefullt om vi fick ett stort underlag s� vi kan f� en idealbild �ver de egenskaper vi �nskar att v�r ras ska besitta. Ett tips som jag ger �r dock att g�rna testa hunden innan den �r �ver tv� �r.  Jag �terkommer med spindeldiagram p� Giras resultat samt en kopia p� protokollet fr�n MH:t F�r er som tagit er tid att l�sa �nda hit bjuder jag p� ett litet klipp fr�n v�rt MH som Mirja Lindberget filmade med sin mobiltelefon. Tack Mirja f�r filmen!

2010-06-11 �ggkl�ckning forts. F�rst vill jag bara s�ga vad intressant det har varit att sj�lv ta fram kycklingar fr�n de �gg som mina f�rsta fasaner troget levererat varje v�r till b�de sockerkaka och kavjarmacka. Hur mycket f�da det blir av de fd �ggen i �r, det �terst�r att se. Nu �r kl�ckaren urst�dad och rengjord. De tv� f�rsta dagarnas kl�ckning gick sm�rtfritt, sedan h�nde det n�got. Eftersom jag fuktade, fuktade och fuktade inne i kl�ckaren s� gissar jag att det var temperaturen som blev n�got f�r h�g under n�gra timmar. Givaren som styr n�r lamporna ska sl�ckas �ndrade sig sj�lv lite nu och d� vilket medf�rde det sv�rt att h�lla en j�mn temperatur. Mot slutet fick kycklingarna problem att ta sig ur �ggen. Jag tror det beror p� timmarna med den h�ga temperaturen. Jag hj�lpte drygt tio att se dagens ljus. Fyra av dessa fick problem med benen och en dog av sig sj�lv. Drygt 15 �gg l�g kvar i kl�ckaren, utan n�gon spricka i skalet. Av dessa inneh�ll endast tv� �gg d�da foster. Resterande var inte fruktbara fr�n f�rsta b�rjan. Den r�da v�rmelampan �r det enda som lyser upp rummet.  Jag har f�rs�kt r�kna antalet kycklingar i masoniteringen, men jag hinner aldrig r�kna alla. De flesta g�nger har jag f�tt det till 30 stycken. Full fart i boet p� daggamla fasankycklingar. Som om kycklinghistorien skulle sluta h�r...nejd�. Ute i volj�ren ligger en stamh�na och ruvar 13 �gg. De b�r kl�ckas vilken dag som helst. H�r ligger hon i 25 dagar och v�ser som en ilsken katt s� fort man �r i n�rheten. Volj�ren �r uppdelad i tv� burar, en st�rre och en mindre. H�nan ruvar i den st�rre, d�r jag s� sm�ningom kommer att s�tta ut de 30 kycklingarna jag har inomhus. I denna vintergamla och oskyddade volj�r vill v�l ingen h�na bo med sina kycklingar? Jag tror det �r b�st att skilja p� de tv� kycklingkullarna i var sin bur. Eftersom h�nan l�mnar boet n�r kycklingarna �r nykl�ckta �r min f�rhoppning att hon ska bos�tta sig i den mindre buren som �r st�dad, desinficerad och pyntad. I den st�rre har jag tagit bort n�stan allt skydd s� att hon l�ttare ska kunna v�lja den jag vill utan att m�sta st�ra h�nsmammans naturliga beteende. Det �r inte bara i rabatten man kan plantera. Rena rama f�gelparadiset!

2010-06-07 �ggkl�ckning Efter att ha v�nt p� �ggen morgon och kv�ll i 21 dagar var det s� dags att inv�nta den sp�nnande kl�ckningen. Fasanh�nan ruvar �ggen i 25 dagar, s� tisdag 8 juni f�rv�ntade jag mig en bunt kycklingar i kl�ckaren. Kycklingarna kan leva 2 dygn p� det som finns i gules�cken, s� n�gon vad-g�r-jag-med-alla-kycklingar-panik skulle det inte bli. L�rdagen �gnades �t att bygga det runda bo som kycklingarna ska v�xa i under de f�rsta veckorna. Det best�r av en tr�fiberskiva som man klyver p� l�ngden och f�ster med varandra till en cirkel. I botten har jag lagt tidningar och hyvelsp�n. En v�rmelampa ser till att kontrasten fr�n kl�ckarens fuktiga v�rme inte blir s� stor. Granriset �r till f�r att g�ra det lite mer ombonat med g�mslen.  Som mat anv�nder jag torrt respektive uppbl�tt Kalkonstart. Det k�per man p� Granng�rden. Jag har �ven tv� fat med vatten. I fatet har jag lite tv�ttat sm�grus f�r att fatet ska ligga stadigare samt att vattenniv�n inte kan bli f�r h�g. Kycklingar beh�ver v�ldigt lite vatten f�r att drunkna. Det som inte finns med p� bilden �r fjol�rsgr�s och blommor med fr�st�llningar. De �r en rolig hobby f�r de sm� att picka p�. Ett fat med kokt �ggula st�ller jag ocks� ner eftersom protein �r kycklingarnas f�rsta f�da (insekter i verkliga livet). Smulad �ggula �r som godis, de blir helt galna av glupskhet. Redan l�rdag kv�ll b�rjade jag se lite utbuktningar och sm� sprickor i skalet p� n�gra �gg. Hmm inte redan v�l??? P� grund av all fukt i kl�ckaren �r det lite sv�rt att f� bra bilder. Jo, p� s�ndag morgon fanns det tv� vingliga sm� krabater i kl�ckaren. D� var det till att h�ja temperaturen en aning och duscha s� ofta som m�jligt med vattenflaskan f�r att h�lla bra luftfuktighet. Ytterligare en gjorde vad den kunde f�r att se dagens ljus. Det �r otroligt fascinerande att sitta och titta hur de b�r sig �t. F�rst kommer en spricka. Sedan arbetar den sig runt och spr�cker �gget i en cirkel. Sist och absolut inte minst g�r kycklingen en riktig kraftanstr�ngning och trycker ut det lilla locket. P� en g�ng vecklar den ut kroppen och kravlar sig en liten bit fr�n �gget. D�r somnar den helt slut. I skrivandets stund har 14 kycklingar f�tt flytta ut till det runda boet och 10 kl�ckta kycklingar �r kvar i �ggkl�ckaren. Lika m�nga �gg �r okl�ckta. De flesta av dem har dock en spricka som visar att det finns liv d�r inne. Undra om jag kommer att f� hj�lpa till att f�rl�sa n�gon? �terkommer med lite mer bilder inom kort.

2010-05-26 Korth�rigt Str�vh�r Om Gira inte suttit snett med v�nster ben hade detta blivit ett grymt fint foto N�r v�rvintern n�rmar sig sitt slut brukar jag tv�tta mina hundar. Jag tycker det �r en l�mplig tid f�r att tv�tta bort den vinterfeta p�lsen. Gira blir v�ldigt t�t och lurvig under vintern. F�re Ut�ver dusch och bad s� plockar jag ner henne till ett riktigt korth�r. Hon blir s� blank och fin i p�lsen. Efter Nu n�r vi inte �ker p� n�gra utst�llningar s� ser jag till att g�ra det rikitgt ordentligt. Gira tycker det blir svalt och sk�nt i sommarv�rmen. Det l�nga sk�gget n�ter isklumparna bort under v�rvinterjakten. Kroppens l�nga str�va t�ckh�r plockar jag f�r hand. Den l�ssittande underullen skrapar jag bort med plockkniven. Gummikardan anv�nds till korth�ret. Den �r riktigt effektiv. Plockkniv och gummikarda Nu n�r det g�tt n�gra veckor s� k�nner jag mig s� n�jd med Giras v�r. Hon har g�tt riktigt bra och inte visat n�gra onaturliga tr�tthetstendenser. De g�nger hon varit tr�tt har varit av fysik aktivitet. N�r jag sj�lv t�nker tillbaka s� tror jag att vi b�da var i obalans b�de fysiskt och psykiskt under h�sten. I v�r har Gira f�tt vara v�ldigt fysiskt aktiv och hon har med det blivit den hund jag k�nner sedan tidigare, en glad hund med GO och arbetslust. Hello Dumbo! Vad g�ller lydnad och t�ning av dressyr s� har jag gjort en del f�r�ndringar. Tidigare var jag millimeternoga, speciellt i f�gelsituationer. Jag var v�ldigt str�ng med hunden. Min nogrannhet har gett bra resultat. Gira �r spontant lugn i flog. Det �r jag glad och stolt �ver! MEN jag tappade bort gl�djen, att lyfta hunden och ge rikligt med ber�m. Jag tyckte att jag gjorde det, men inte i den omfattning det beh�vdes och inte heller p� r�tt s�tt och i de r�tta situationerna. Gira tappade viljan n�gonstans p� v�gen. En svalkande sommarbild? Nej det �r en isbadande vorsteh med STOR vattenpassion. Nu �r hon inte lika lydig och det �r inte hela v�rlden. Det blev en stor omst�llning med tre hundar och ett litet barn. Nu f�r hon inte lika mycket tid till annat �n motion. Den omst�llningen har s�kert ocks� gjort sitt. N�r vi �ntligen ska tr�na n�got moment s� studsar hon upp och ner av gl�dje och iver av att f� jobba. Hon �r med och ger j�rnet. Tycka vad man vill om de olika s�tten man kan dressera en hund p�, men nu vet jag att jag hellre har en lycklig hund med STOR arbetsgl�dje �n en kuvad och os�ker hund som inte v�gar g�ra fel. Jag har �ndrat strategi och det har gett resultat. Hur l�ngt det r�cker f�r vi se till h�sten. Min erfarenhet av att arbeta med hund har gett mig ett ledord som jag b�r med mig: V�ga l�ta hunden g�ra fel. Visst �r hon snygg och v�l v�rd sina tre raka cert?!

2010-05-14 Fasan�gg f�r kl�ckning I samband med att en god v�n kom och h�mtade ett 50-tal �gg som jag samlat fick jag l�na en �ggkl�ckare. Nu har jag samlat ytterligare drygt 50 �gg som jag hoppas ska bli m�nga friska och starka sm� kycklingar. Nu �r kl�ckaren inst�lld p� bra temperatur och luftfuktighet. Mitt uppdrag �r att v�nda �ggen morgon och kv�ll. Efter 25 dagar b�r den f�rsta kycklingen titta ut. Det ska bli sp�nnande. H�ll utkik h�r s� �terkommer jag med information och bilder vad det lider.

Fj�lltr�ning med V�sterbottens F�gelhundsklubb 24-25/4 Sista helgen i april var det dags f�r en efterl�ngtad tv�dagarstur upp till Ammarn�sfj�llen med j�mlika f�glehundsentusiaster. Jag hade drabbats av en kraftig f�rkylning och var in i det sista os�ker p� om jag skulle orka. Till slut best�mde jag mig f�r att testa. Det gick ju att avbryta om jag inte m�ktade med. I sanningens namn s� gjorde jag v�l inte det heller, men alvedon h�ll febern i schack. Helt galet egentligen, men f�gelhundsentusiaster �r ju lite sm�kn�ppa som kan l�gga ner m�nga kilometrar med mycket m�da och stort besv�r f�r en ynka f�gelsituation som �r �ver p� br�kdelen av en sekund. Bilen med sl�p och skoter hade fraktats till andra sidan Vindel�lven fr�n oss sett. P� l�rdag �kte vi �ver �n, in i bilen och vidare upp till Ammarn�s och Grundstr�ms Stugby. V�l d�r blev jag mottagen och fick hj�lp att lasta av maskineriet. Alla blev imponerade av min lilla hundl�da bak p� skotern. "Den �r ju n�stan till och med s�t". Vi var fyra skotrar, tre pulkor, �tta personer och tio hundar. P� en knapp halvtimme var vi uppe vid Biergenis.V�dret var kalas och underlaget �nnu b�ttre. Nu var det bara f�glarna som fattades.  Ett knippe setter, sugna att l�mna transportl�dan f�r att springa fj�llsida upp och fj�llsida ner Dagens tr�ningsledare Tobbe.  Av dagens tio hundar var tre stycken vorsthrar. Det gick inte m�nga sekunder p� tr�ningens start innan f�rsta hunden stod f�r f�gel. Tyv�rr var det ingen hemma. Efter n�gra hundar var det s� dags f�r mig och Gira. Det var intressant att se hur Giras s�k skulle visa sig. Hon gick med en storspringande setter. Kanske skulle hon bli motiverad att ta ut sv�ngarna ordentligt? En sak som jag l�rt mig g�llande Giras s�k, �r att jag BARA ska vara positiv mot henne och h�lla gl�djen uppe. Hon m�rker direkt p� mig n�r jag blir missn�jd, tr�tt eller sur. P� ett �gonblick drar hon ihop s�ket. Jag f�r inte heller vara p� henne och styra och st�lla hennes s�k. D� blir hon os�ker och drar ihop. Hennes eget s�k upplagt av henne sj�lv, med p�kopplad n�sa och r�tt i vind �r det absolut b�sta. D� drar hon p� och springer av gl�dje. Jag ser p� henne att hon har full fokus p� sitt uppdrag, att finna f�gel. Gira hade bara hunnit g� n�gra slag n�r hon st�r f�r f�gel. Jag ser p� hennes raka hals och huvudr�relser att hon �r en bit fr�n f�glarna. Med min hest f�rkylda st�mma ropar jag till den andra hundf�raren att kalla in sin hund eftersom Gira st�r. Tyv�rr vill inte partnern lyssna p� husse och g�r f�rbi Gira. Gira l�ser st�ndet medan jag h�ller andan p� vad som komma skall. Hmm, verkar som om det var tomt??? Jag hann bara t�nka tanken innan Gira nyper till igen. Nu var hon betydligt s�krare och mer precis. Jag f�ktar och ropar till andra f�raren, men min r�st har sv�rt att tr�nga igenom. Han hinner bara ropa till sin hund innan den g�r f�rbi och f�glarna �r i luften. Gira �r helt lugn i flog. Jag blir tv�rsur och v�ser ut "f�rgrymmat �nd�". Jag hade g�rna f�tt en ost�rd komplett situation med skott f�r Gira. Det �r hon v�rd efter allt slit. N�sta sekund l�gger sig ilskan och jag inser att n�sta g�ng �r det v�l v�r tur att peta f�gel. Det h�r �r en del av tr�ningen och Gira sk�tte den med bravur! H�r tar vi en efterl�ngtad och t�rstsl�ckande fikapaus i H�gb�cken. Roberts tre settrar. L�ngst till h�ger �r �rets vinnare av britternas vinterfj�llpokal, Hadsel�yas Bella Donna P� dagens f�rsta halva hade vi f�gel lite nu och d�. N�r vi v�nde tillbaka avtog sp�nningen allt eftersom f�glarna lyste med sin fr�nvaro. Gira fortsatte att g� bra i stort sett alla de fem sl�pp vi fick under dagen.  Naturen �r magnifik. Det g�ller att stanna upp och insupa det storslagna. Magnus och Kvick Gruppen under fikapaus. Kontakt med omv�rlden stod p� menyn vid fototillf�llet. Min stj�rna En setter st�r f�r f�gel vid en brant i s�derl�ge d�r sn�n tinat bort. Ett knippe setter, nu mindre ivriga att springa fj�llsida upp och fj�llsida ner.   Dag nummer tv� hade vi t�nkt forts�tta i omr�det v�sterut d�r vi hade bra med f�gel. Tyv�rr kom renarna upp s� vi fick byta sameby och �ka upp till Aigert ist�llet. Nu vet jag varf�r jag f�redrar att bo i ett omr�de d�r vi sj�lva f�r st� f�r att trampa de skotersp�r som finns. Jag fattar inte hur man g�r f�r att f� en fyra meter bred led att bli s� guppig??? Den var n�stan ok�ranes, som vi s�ger p� dialekt. S�ndagens omr�de bj�d inte p� s� mycket f�gel. V�dret var ok med mestadels sol och en och annan sn�by. Gira gick fortsatt bra med bra kontakt. Hennes fart g�r inte att j�mf�ra med en setters, men den �r konstant, ih�rdig och l�ngvarig. Jag tycker hon p�minner om mamma Bris, det lilla jag hann se av henne p� fj�llet. Det ska bli otroligt intressant att se hur hon artar sig i skogen till h�sten. I slutet p� dagen hittade Gira f�gel. I denna situation fick jag �terigen l�rdomar att ta med mig. M�rk v�l, det �r JAG som l�r mig. Som ni ser p� bilden nedan st�r b�de Gira och Gaijax Accra f�r f�gel. Gira �r hunden till h�ger. Eftersom Gira st�r l�ngre fram s� �r f�raren Johannes just p�v�g att kalla in Accra. Gira tar n�gra steg fram. Jag grymtar �t henne eftersom jag �r orolig att hon ska peta f�gel. Gira stannar, tittar p� mig och avvaktar. I samma sekund l�ser Accra sitt st�nd. Hon g�r bort�t i bild, h�mtar ny vind och vidare upp till h�ger d�r hon tar nytt st�nd. Under tiden har jag l�st upp Gira. Eftersom Accra nu �r den som preciserat f�gel kallar jag in Gira och kopplar. Accra f�r en totalt kontrollerad situation p� f�gel d�r husse hinner s�tta p� koppel och resa utan risk f�r efterg�ng. Accra �r lugn i skott. Vad var d� min l�rdom? Jo att lita p� hunden och v�ga l�ta henne g�ra fel. Varf�r trodde jag att Gira skulle peta f�gel? Hon k�nde att hon inte preciserat f�glarna och ville trycka p� mera. Med min grymtning l�ste jag Gira och l�t inte hennes n�sa v�gleda oss. Hade detta varit p� jaktprov s� hade mitt beteende gjort att vi missat en f�gelsituation. Det �r f�rst p� f�gel som g�ller. Jag fr�gade en domare hur man g�r p� jaktprov n�r tv� hundar st�r f�r f�gel. Han sa att man kan l�ta b�da hundarna resa samtidigt. Situationer som dessa st�ller extra stora krav p� b�de f�rare och hundar. Gira och Accras tv� ripor. P� s�ndag eftermiddag �terv�nde vi till stugbyn och hj�lptes �t att f� alla ekipage i bilar och p� sl�pvagnar. Jag var totalt utslut och f�ste upp �gonlocken med tv� tejpbitar under bilf�rden hem. Det m�ste vara s�h�r det k�nns efter ett maratonlopp. Jag fick mig en riktig genomk�rare s� f�rkylningen pressades ur kroppen. Jag �r i skrivandets stund n�stan helt fri fr�n den �komma m�gna bekanta f�tt g� och dras med i veckor. MEN tillfriskningsmetoden rekommenderas inte eftersom den lika g�rna kan ge motsatt effekt. Sammantaget blev det f�r min del en helg med fj�lltr�ning f�r f�gelhund ....sf�rare.  ;-)

Ripjakt v�ren 2010 - sista dagen S� var det dags f�r s�songens sista jaktdag, den 15 mars. Denna dag har jag inte missat de senaste �ren. Det �r n�stan n�got heligt �ver den. Dagen till trots var jag lite sliten och inte direkt sugen att �terigen k�ra de m�nga milen till mitt favoritomr�de. Det blev tillslut en eftermiddagsjakt p� v�rt n�rmaste fj�ll, 6 km hemifr�n f�gelv�gen. F�r ca fem sex �r sedan var det gott om f�gel h�r som p� s� m�nga andra platser. Numera kan man f� en och annan situation om man har tur. V�dret var gr�tt i norr och v�xlande i s�der. Ljuset var inte det b�sta. Det var "sn�blinna" som vi s�ger. Med lite tur skulle man hinna se ripans svarta stj�rtfj�drar innan den osynligt fl�g vidare kamouflerad med fj�llbrantens lutning. Men ibland kan �ven sm� f�rhoppningar v�xa. Det dr�jde inte l�nge innan Gira stod f�r sin f�rsta singelripa. Det var en kal plan yta innan de sn�tyngda bj�rkarna avl�ste varandra. Gira har sin vanliga pose n�r ripan �r en bit bort - rak hals och lite l�tt kr�kt svans.  Bland n�gon av dessa sn�tyngda bj�rkklumpar finns det f�gel. Vilken ska jag satsa p�?   Gira fick v�gleda mig. Vi sm�g fram tillsammans i samma h�jd men ca 30 m mellan oss. Jag satsade p� att f�glarna skulle lyfta till v�nster (nedf�rslutan).  Att smyga med en b�ssa i n�ven p� ett par turskidor under f�tterna �r inte det l�ttaste tycker jag. Det �r sv�rt att vara b�de tyst och smidig. Singelf�geln l�ttade, till h�ger. Jag hann f� en liten skymt och sk�t, men tyv�rr. Skogen p� fj�llet har haft det tufft i �r. N�stan alla granar har tr�vita toppar. Riporna d�remot har haft serverat bord och kunnat n� knopparna p� �ven st�rre bj�rkar.   Runt varje bj�rk hade vinden bildat gropar. I n�stan varje grop fanns dessa sp�r. Ripskit och nerplockade bj�rkknoppar. Visst fanns det f�gel i omr�det.  H�r �r ytterligare en situation. Jag befinner mig ovan tr�dgr�nsen, totalt blottad p� �ppen yta. Gira st�r till v�nster och f�geln finns i den r�da ringen. Denna g�ng satt den till och med i tr�dkronan. Ja vi gjorde ett f�rs�k. Hur skulle ni gjort i denna situation? Det h�r lilla fj�llet gav oss �verraskande hela sex situationer p� singelf�gel, samtliga p� bra jobb av Gira. N�jd och bel�ten p� skidande fj�llsluttningar avrundade jag jakts�songen vid kl fem i samband med ett sn�ov�ders int�gande. Jag avslutar jaktber�ttelsen med en filmsnutt d�r f�rsta tanken var att filma en snygg f�glehantering av Gira. Eftersom ljuset skulle g�ra det sv�rt att hinna se f�glarna som lyfter var det inte m�dan v�rt att offra en situation p� f�gel genom att skjuta med kameran. Jag var helt enkelt f�r sugen, st�ngde kameran och pulade in tv� patroner i loppen ist�llet. :-)

Forts�ttning ripjakt v�ren 2010 Fredagen var en riktigt bra jaktdag. Fr�gan var om resterande tre dagar skulle bli lika bra? Under l�rdag och s�ndag f�ljde mina tv� familjemedlemmar med upp p� fj�llet. Lilleman l�g mysigt nedb�ddad i Segebadenpulkan och sov genom dagarna. Pappa fick lite extra tr�ning. Under l�rdagen gjorde vi ett f�rs�k, men stormen var f�r kraftig. Med konstant sn�drev en dryg meter ovan mark g�r det inte att hitta ett omr�de med ripa som �r dr�gligt att vistas i. Hur kul �r det f�r han som ligger i pulkan? N�, n�gon m�tta fick det vara. Vi avbr�t och �kte hem. D�remot gjorde jag en ny erfarenhet. Jag brukar s�gar att jag ska "ta en paus bakom en gran" �ven n�r jag �r p� fj�llet och inte ser en gran inom de n�rmsta kilometrarna. Denna g�ng s�kte jag l� bakom skoterpulkan. Smart tyckte jag. Det jag inte t�nkte p� var �t vilket h�ll jag satte mig. Vilken karl som helst skulle ju st�lla sig med vinden i ryggen. Nu �r ju bara problemet att jag inte �r en karl. Ni kan s�kert f�rest�lla er vad som h�nde. Inte nog med det. Det konstanta sn�drevet skulle g�rna f�tt landa utanf�r kl�derna ist�llet. N�sta g�ng s�tter jag mig mot vinden bakom granen. R�tt beslut. Det var sk�nare att sitta inne och titta ut ist�llet f�r att irra omkring p� fj�llet. F�rsta bilden i detta inl�gg �r fr�n s�ndagens jakt som inte hade lika m�nga f�glar, men dock en och annan situation b�de f�r oss och hundar. Vi hade �ven med oss kulb�ssa denna dag. Andra h�lften smyger fram mot dungen d�r riporna sitter medan jag skjuter med kameran. H�r �r en n�rmare bild p� riporna. Hur m�nga ser ni? Detta var l�rdag och s�ndag. M�ndagens jakt kommer inom kort. ...jag s�g fyra ripor.

2021-03-17 Ripjakt v�ren 2010 Ja s� d� var jakts�songen slut. Det k�nns b�de vemodigt och sk�nt. Jag valde att satsa p� jaktens fyra sista dagar. De har varit omv�xlande b�de vad g�ller f�geltillg�ng, jaktlycka och v�der. Sammanfattat kan man s�ga att Gira g�tt kalasbra och n�stan skulle vara s� genomk�rd att vi skulle kunna st�lla upp p� ett v�rprov. N�stan... Fredag 12/3 bj�d p� en kylig dag med frisk vind och v�xlande v�der. Bilden ovan var en av dagens b�ttre stunder v�derm�ssigt. F�ret p� fj�llet var relativt bra. Inne i bj�rkskogen var det dock betydligt mer tungsamt f�r Gira att springa. Ja, hur var det nu... Springer Gira? Ja titta hon springer!!!!! Filmsnutten �r fr�n m�ndagens jakt. Jag �kte sj�lv upp p� fj�llet. Det �r som alltid ett �ventyr att packa med sig och lasta alla grejer som ska med. Det �r en bit att �ka till ett av mina favoritomr�den, endast dryga 8 mil tur och retur med skoter. F�r bara ca tre �r sedan skulle jag inte v�gat �ka sj�lv. Vem skulle r�dda mig om n�got h�nde??? Jag har blivit riktigt modig om jag f�r s�ga det sj�lv. Nu var det inte ens uppk�rda sp�r hela v�gen s� jag fick sp�ra sj�lv. T�nka sig, det gick ju bra det ocks�. Det �r m�nga g�nger lite gruvsamt innan man tagit sig iv�g, men om man bara v�gar genomf�ra s� v�xer man grymt f�r varje g�ng. Som tjej upplever jag det sv�rt att f� med sig jaktkompisar. D� f�r man helt enkelt lov att ta saken i egna h�nder. Nytt f�r i �r �r att jag skaffat en enkeldyna till skotern. Med den blev utrymmet baktill betydligt st�rre. Som s� m�nga g�nger f�rr anlitade jag "Skansn�s Bur och Bygg AB" att omvandla en id� till verklighet. Resultatet ser ni p� �versta bilden. L�dan fungerar superbra. Jag slipper dra pulka eller ha hunden i mitt kn�. Varf�r �r ripjakten alltid b�st n�r det �r dags att �ka hem? F�glarna f�r dagen var otrygga och l�ttade s� fort jag f�rs�kte komma n�rmare �n hundra meter. H�r st�r Gira f�r f�gel. De sitter mellan de tv� inringade bj�rkarna. Hur g�r man b�st i en situation som denna???? S� fort Gira f�rs�kte ta sig n�rmare och s�tta tryck sprang f�glarna p� sn�n tills de n�tt ett betryggande avst�nd till f�geldr�parna ;-) H�r nedan har jag zoomat in med kameran. Om ni j�mf�r bj�rkarnas form s� ser ni att det �r samma position som bilden ovan. Tv� vita fina f�glar. H�r nedan har jag zoomat ytterligare. Visst �r de fina. Ena dagen �r det f�geltomt och n�sta �r det f�gel bakom var och varannan fj�llbj�rk. Det �r s�llan som man har optimala f�rh�llanden f�r att jaga ripa med st�ende f�gelhund p� vintern. Inte f�r mig i alla fall. �r det inte f�ret s� �r det f�geltillg�ngen, skygga f�glar eller bl�sigt och d�ligt v�der. Trots allt tycker jag dessa dagar p� fj�llet �r bland de h�rligaste, n�stan i klass med premi�ren. Mera f�gel. �nnu fler f�glar. Gissa om vi hade kul, Gira och jag. Gira gick j�ttebra och sk�tte de sk�ra f�glarna med tillf�rsikt. Visst kunde vi tillslut �verlista de otryggt springande f�glarna genom att genskjuta f�rdv�gen, i dubbel bem�rkelse.  Duktig Gira! Stolt matte! Jag avslutar fredagens jakt med en m�ktig bild d�r Gira st�r f�r f�gel. Hon st�r! Jag fryser till. Det pirrar i magen. F�rsiktigt l�gger jag ner stavarna. Jag tar ner b�ssan fr�n axeln. Tv� hagelpatroner stoppas i var sitt lopp. Jag sluter b�ssan ljudl�st. F�rsiktigt glider jag fram p� skidorna. Gira informerar att f�glarna sitter bakom kr�net uppe till h�ger. Det �r uppf�r och jag m�ste saxa. I samma sekund som jag ser dem ropar jag "ja", os�krar och svingar mot kritvita vingar framf�r kritvit sn�. De �r inte l�tta att hinna se. "Bang bang"...  Mer fr�n jaktdagarna l�rdag till m�ndag kommer inom kort.

2021-03-17 Ny look Dressyrdagboken har bytt b�de namn och utseende. Den heter nu Giras dagbok. Sidan handlar inte bara om dressyr utan �ven om allt fr�n jakt till tankar f�rknippade med Giras utveckling och egenskaper som st�ende f�gelhund.

 

 

��� Dressyrdagboken2009

 

��� Dressyrdagboken2008 

 

��� Dressyrdagboken2007 

 

 

<<< tillbaka