|
2021-04-20 och 21 Provstart i Vk Norge
Ja, det blev visst lite l�ngt inl�gg...som vanligt :-)
R�ttelser och till�gg fr�n l�sare �r markerade i r�tt i texten nedan.
M�nga ord har man h�rt om de norska kontinentalerna som ska springa fr�n fj�llsida till fj�llsida f�r att kunna h�vda sig mot de brittiska provkamraterna. De �r sm� och l�tta med uppdragen buklinje = snabbspringare. Eftersom jag inte k�nner mig som n�gon expert �verhuvudtaget s� kan jag inte uttala mig s� mycket om hur detta skiljer sig mot tyska drahthaar och hur det p�verkar rasen. Det jag vet �r att vi alla vill ha s� bra, friska och uth�lliga jakthundar som m�jligt utifr�n den/de jaktformer vi ut�var. En v�n fr�n "nabolandet" s�ger att man har en bra jakthund n�r man kommer hem fr�n jakten med ett leende p� l�pparna. Jag kan inte annat �n h�lla med.
Vad g�ller Sverige s� har jag f�tt kvitto p� att Gira h�vdar sig bra och kanske b�st p� fj�llet. H�r �r ju de kontinentala hundarna �tskilda fr�n britterna. Vi har �ven olika provsystem d�r man ser kvalitet framf�r konkurrens bland vorsthrarna.
Jag har under de senaste �ren tr�nat en hel del tillsammans med m�nga britter p� hemmafj�llen och flera g�nger har Gira g�tt med en duktig irl�ndsk setter vid namn Bella. Nu f�rst�r jag att det inte �r n�gon d�lig matchning hon haft eftersom denna irl�ndska blev tv�a p� Vinterpokalen. Grattis Robert och Bella!
V�rvinterjakten var ingen h�jdare vad g�ller f�re och v�der. Det var otroligt kallt, mellan 15 och 20 minusgrader. Vi jagade inte alls s� mycket som jag t�nkt och planerat, men n�gra dagar fick vi ihop och ett antal f�glar f�ljde med hem. Trots lite jakt kunde jag inte sl�ppa tanken om att starta en l�nnig (sm�tjock) och halvt otr�nad Gira p� prov i Norge. Helt galet egentligen! Jag som normalt brukar vara v�lplanerad och ordentligt f�rberedd f�r saker som dessa. �sch, friskt v�gat och h�lften vunnet s� best�mde jag mig tillslut att l�ta Gira f� g� p� rutin :-)
D� var det bara f�r mig att f�rs�ka s�tta mig in i norska provregler. Dessutom vet jag vid det h�r laget att det finns massor av tips och r�d man kan ha nytta av samt fallgropar man kan undvika. Sv�righeten �r v�l ibland att f� reda p� dem. Dessa finns hos de som varit med f�rr och skaffat sig en del erfarenhet. Jag har pratat och skrivit med n�gra som varit v�nliga nog att dela med sig. Fr�n mig kommer ett stort och hj�rtligt TACK! Ni vet vilka ni �r.
Busv�der �ver gr�nsen
Efter en hel del strul med startavgiften s� tog jag mig �ntligen iv�g upp mot Saltfjellet. Jag har aldrig t�nkt p� hur n�ra det �r f�r mig att starta i Norge, knappt 30 mil, ungef�r som till Ume�. Det var lite busigt v�der �ver fj�llet, men vi tog oss fram i sakta mak och landade p� andra sidan gr�nsen vid Junkerdal d�r vi hittat ett enkelt men fungerande boende. M�rkligt nog var jag inte ens nerv�s f�r morgondagens drabbning. Det kanske �r sm�barnstidens st�ndiga tr�tthet som g�r en aningens avtrubbad f�r k�nsloyttringar :-)
Junkerdalens turistcenter
Inte flott men funkar gott
Upprop - min hund kallades f�r "Schiro", inte undra p� att jag aldrig ins�g n�r de n�mnde min hund.
En fin, kall och bl�sig morgon samlades vi vid Polarsirkelen H�yfjellshotell f�r upprop. Jag �r ingen stj�rna p� att f�rst� norska, men kunde tack vare Giras bror Gerrys �gare Kjell f�rst� vilket parti jag var med i och till vilken plats jag skulle k�ra. Tack f�r hj�lpen! F�ret var kalasbra redan p� andra sidan bilv�gen. Jag var glad �ver att jag satte p� stighudarna p� skidorna s� jag tog mig upp f�r den f�rsta stigningen utan att br�nna f�r mycket energi. Pjuh nu �r det v�rsta gjort, t�nkte jag n�r vi var uppe.
Bara av att ta fram kameran gjorde att man hamnade p� efterk�lken.
Ack vad jag bedrog mig. Resten av dagen bj�d p� kuperad terr�ng l�ngs en fj�llsluttning. Stighudar i all �ra upp f�r backen men utf�r �r de rena livsfaran eftersom de r�tt vad det �r hugger fast i den varierande sn�kvaliten. Jag kan l�tt konstatera att jag trodde jag var van att �ka skidor p� fj�llet, men att haka p� norrm�n som f�ddes med turskidor under f�tterna, fick mig att inse faktum. Tempot var h�gt (�ven i medvind) och jag fick pinna p� om jag skulle h�nga med. Ben och armar var skakis innan dagen var slut.
Kjell med Giras duktiga bror Gerry
Vi var 18 hundar i partiet varav 3 str�vh�r. Turligt nog gick jag och Gira i n�st sista sl�pp s� vi hade god tid att blida oss en uppfattning om provet och dess kamrater. Det var en trevlig provgrupp med bra domare. En av dem gav mig en snabb genomg�ng och f�rklarade vad de f�rv�ntade sig av hunden. Det var bara att fr�ga om jag var os�ker �ver n�got.
Jag var lite orolig �ver Gira som under h�sten och vintern lagt sig till med en del pip ett par g�nger n�r hon g�r kopplad i grupp. Tidigare har hon pipit lite n�r andra hundar haft f�gel. Varf�r det �kat nu kanske beror p� att hon �r lite understimulerad och vill ha all sl�pptid sj�lv??? Dock kunde jag konstatera att Gira absolut inte var pipig i sammanhanget. Det pep lite h�r och var i gruppen och ingen brydde sig n�mnv�rt om det. Jag tror vi t�nker mer p� det i Sverige. Min oro var kort och gott r�tt �verdriven.
N�r jag skidade d�r bak i provgruppen f�rs�kte jag t�nka lite p� hur de andra hundarna gick och hur de f�rdes. Jag s�g bara hundarna n�gon enstaka g�ng n�r de passerade eftersom de gick s� stort och terr�ngen var s� kuperad. F�rarna var inte s� aktiva, jag s�g ingen dirigering och h�rde ingen vissling. Om en hund pl�tsligt var borta fr�gade f�raren om denne fick �ka och leta efter hunden. Det h�nde att f�raren var borta flera minuter efter att hunden kommit tillbaka. Hunden fortsatte jaga framf�r partiet utan att leta efter f�raren. Min uppfattning var att hundarna g�r stort och fint men brister en hel del i kontakt och f�ljsamhet. Kanske f�r att f�ret f�r dagen var v�ldigt l�ttsprunget och terr�ngen inte helt �versk�dlig??? Fr�gan jag gick och funderade p� var hur Gira, som �r en liten slowstarter, skulle ta f�r sig av marken och hur hennes fina f�ljsamhet skulle uppskattas av domarna.
Gira har just f�tt sin kritik efter sitt livs f�rsta norska sl�pp
Gerry st�r f�r f�gel och Kjell �r p� v�g fram
S� var det �ntligen dags f�r oss att sl�ppa tillsammans med en liten irl�ndare. Gira gjorde n�gra korta slag men tog sig f�r ganska snabbt och jobbade s�v�l utf�r som uppf�r sluttningen. Jag s�g henne inte hela tiden men visste alltid var hon var. Domaren fr�gade mig ett par g�nger var jag hade hunden och jag kunde svara precis var hon skulle komma. I slutet av sl�ppet sade jag till domaren att i svenska m�tt m�tt �r detta p� gr�nsen till stort. Det �r perfekt l�t henne g� l�t henne g�, gav han till svar. Efter sl�ppet gav en av domarna kritik �ver hundarna och Gira slog sin "makker" och hade ett utm�rkt s�k d�r hon var jaktbar hela tiden. Gira rangerades som nummer 3.
Det k�ndes ganska bra att Gira fick s� fin kritik. N�gon f�gel hade vi inte i sl�ppet. Det var endast tre f�glar under hela provdagen och bara en av de tre hundarna som hade f�gel i sitt sl�pp sk�tte den. Dessv�rre s� f�rsvann denna hund under sitt andra sl�pp och blev borta, s� den fick avbryta provet. F�geltillg�ngen var inte den b�sta och eftersom man endast sl�pper hund 2x15 minuter s� g�ller det att det finns f�gel i den mark man blir anvisad. H�r �r nog en stor anledning till varf�r norrm�nnen har s� m�nga prov registrerade p� sina hundar. I Sverige ska man ju ha en sl�pptid p� minst 60 minuter f�r att f� ett f�rstapris. Vi har inte samma tidsbegr�nsning. Att orka jobba l�nge tills man hittar en f�gel �r ocks� n�got som kan vara intressant ut�ver att vara den som hittar f�gel f�rst. Min uppfattning �r att man tittar mer p� intensitet �n uth�llighet i Norge och kanske lite mer tv�rt om i Sverige. I Uk och Ak m�ste man precis som i Sverige ha en sl�pptid p� 60 min f�r ett f�rstapris. D�r �r det ocks� kvalitetsbed�mning.
Fikapaus - strongt att ta med hela familjen
S�h�r kan man ocks� fika
Giras andra sl�pp var mot en trevlig gordontik. Nu i andra rundan var vi bara 10 hundar kvar. Vi gick uppe vid tr�dgr�nsen i �ppen terr�ng. Gira gick stort och fint med god kontakt. Makker var borta st�rre delen av sl�ppet. Det var inte helt otroligt att hon stod n�gonstans, men var??? Jag har aldrig varit p� ett prov n�gon g�ng d�r det "f�rsvunnit" s� m�nga hundar. Varf�r tr�nar man inte in en inkallad rapportering? Kanske �r man r�dd att partnern ska f� chans p� f�glarna om ens egen hund l�mnar dem och rapporterar? Vad �r b�ttre rent jaktligt sett?
M�nga provkamrater gick nu och hoppades p� att det inte skulle bli n�gra fler f�glar eller fad�ser eftersom 10 hundar gick vidare till s�ndagens final. Klarade alla ett andra sl�pp s� var s�ndagen r�ddad. Visst f�rst�r jag att det finns risker, men jag �nskar mig alltid f�gelarbeten. Det �r ju det som �r roligt, ger premieringar och byte i s�cken hem (om man nu lyckas tr�ffa med b�ssan). Hellre chans p� f�gel och det skiter sig �n tomma marker. Det gillas inte!
D� helt pl�tsligt under slutet av v�rt andra sl�pp st�r pl�tsligt Gira ca 150 m bort. Partner kopplas. "Du har kommandot" s�ger domaren som sakta glider bakom mig medan jag fiskar upp startpistolen i fickan. Jag blir alltid lika glad n�r Gira st�r och hinner bara skida ett tiotal meter innan hon l�ser st�ndet, utreder och jagar vidare. Grrr...!!! Mer sp�nnande �n d� blev det inte.
Gira i sitt fina t�cke fr�n Hurtta. N�stan allt sk�gg f�rsvann i isklumparna under jakten.
Gira rangerades som nummer tv� f�r dagen och vi var 8 hundar som gick vidare (alla p� s�k) till s�ndagens final. Det andra partiet hade haft mark med mer f�gel och d�r fanns 5 pristagare och 10 hundar till final. Jag var n�jd �ver dagen och k�nde att Gira mycket v�l kan h�vda sig �ven bland den norska eliten med alla raser av st�ende f�gelhundar inr�knade. Jag hade stillat min nyfikenhet och f�tt svar p� min fundering trots att det inte blev n�got pris denna g�ng.
Surv�der och p� v�g ut till provmarken finaldagen
S�ndag morgon vaknade jag av regn och 8 plusgrader. B�dar inte gott, t�nkte jag. Efter att ha betalat dagens startavgift och haft ett snabbt upprop var vi p� v�g ut till provmarken. Vi skulle �ka lift en liten bit upp och sedan skida tills den knotiga tallskogen �vergick till bj�rkskog. D�r skulle f�rsta hundarna sl�ppas. F�ret var l�st, riktigt l�st. Det var jobbigt att till och med �ka skidor. Jag gick och hoppades att vi skulle f� sl�ppa sent i paritet eftersom f�ret mest troligt skulle bli b�ttre uppe vid tr�dgr�nsen. D�r har ofta en del av sn�n bl�st bort s� �ven om det �r l�st bottnar hundarna och kan "hoppspringa" fram. Tyv�rr fick vi sl�ppa redan i andra sl�pp p� en plat� av bj�rkskog. En av hundarna i f�rsta sl�pp hade redan �kt ut f�r att den inte kunde springa p�, eller snarare i, underlaget.
Vi liftade den v�rsta stigningen. Hundarna fick springa vid sidan.
Inte nog med det. Giras partner var en breton av samma storlek som n�r Gira var 4 m�nader. Jag f�rstod direkt att detta sl�ppet vinner vi inte. Om f�ret varit s� l�st att hundarna kunde plumsa fram hade det kanske g�tt, men sn�n var �nd� kompakt, s� d�r Gira satt ner tassarna m�ste de �ven tas upp. Det var helt bottenl�st och hon blev mer eller mindre h�ngande p� buken. Gira som jag brukar s�ga �r mer jaktsmart �n jaktidiot, plumsade fram s� gott hon kunde, men stannade senare och tittade p� mig med en blick som fr�gade "du menar v�l �nd� inte att vi ska jaga H�R?!" K�r p� du, svarade jag, men inte kunde hon springa b�ttre f�r det.
Efter ca 5-10 minuter avbr�t domaren sl�ppet och sa att Gira inte h�ller klass f�r dagen. Ja, vad skulle jag g�ra annat �n att sm�flina. Sm�tt tragikomiskt! Vi �nskade de �vriga str�vh�ren lycka till och plumsade tillbaka ner till bilen och �kte hem. Jag fick rapporter om att f�ret blev b�ttre h�gre upp, men att det blev tungt igen p� eftermiddagen. Gl�djande var att ett av de 4 str�vh�ren som var med i finalen placerade sig som nummer tv�. Grattis till Steinar och Kompis!
Gressfjellets Albert - en mycket trevlig bekantskap! Giras halvkusin :-)
Jag �r trots allt n�jd med v�rt experiment med provstart i VK i Norge. Det viktigaste �r att Gira h�ller klass och det trots att hon var lite otr�nad. Jag fick en ny f�rst�else f�r norska fj�llprov och fick erfarenhet av att starta med m�nga olika raser d�r alla har sina styrkor och svagheter. Det var roligt med rangering d�r man f�r en uppfattning hur ens egen hund ligger till j�mf�rt med de andra. Det var mindre roligt att man �r stenh�rd med den begr�nsade tiden och att det ska vara lika f�r alla oavsett ras och f�rh�llanden. Det var roligt att tr�ffa alla trevliga grannar trots att jag inte f�rstod allt de sa. Summa summarum s� kan jag t�nka mig att starta en g�ng till, men d� p� h�sten. Dessv�rre s� kr�vs det d� ett f�r- och renrenhetsintyg f�r att f� starta och jag vet inte riktigt om jag �r sugen att str�mma Gira p� ren n�r hon st�r f�r dem och aldrig har f�rf�ljt en ren. Jag f�r v�l unders�ka saken n�rmare om det blir aktuellt. Kanske beh�vs inte str�m om de inser att hon inte f�rf�ljer? Man str�mmar bara om hunden f�rf�ljer. Man testar tv� g�nger med minst 14 dagar mellan.
Borta bra men hemma b�st!
S� lite div information:
Tyv�rr �r det inte lika l�tt att f� en hund till Njch som f�r en norsk att bli Sjch. H�r beh�ver de "bara" ett f�rstapris i elitklass. I Norge m�ste vi uppn� �P p� skogsfuglpr�ve, CACIT, Reserve-CACIT, 3 x CK, eller 1. AK
fullkombinert jaktpr�ve for st�ende fuglehunder. Det sistn�mnda �r v�l kanske det som k�nns l�ttast.
Saker som �r bra att veta om man vill starta Vk i Norge:
(Om n�gon uppt�cker felaktigheter i nedanst�ende text s� maila mig s� r�ttar jag till det hela [email protected])
Biljetten till Vk g�ller i tv� �r fr�n den senaste premieringen i ekl alt f�rstapris i �kl. Det g�ller �rsvis dvs till sista december. B�st �r att fr�ga om man f�r betala provavgiften kontant p� plats. Ska man betala in via internetbank s� tar svensk bank en avgift p� 50 kr och norskt bank ytterligare en avgift p� 50 kronor f�r �verf�ringen. Den sistn�mnda f�r man ingen information om. Hunden f�r ha helt�ckande jaktt�cke och sockas vid behov. Ett parti best�r ofta av 20 hundar som l�pps tv� och tv�. Tv� domare d�mer varje parti. Sl�pptiden �r 2x15 minuter. Hundarna sl�pps enligt partilistan. Det �r ren konkurrens och f�rst p� f�gel g�ller. Som f�rare m�ste man vara aktiv och ta f�r sig annars kan man bli �verk�rd. Hunden m�ste h�lla klass s�km�ssigt fr�n f�rsta stund annars �ker man ut. Hunden ska g� riktigt stort. Hunden ska inte f�ras aktivt. Man vill g�rna se hundens naturliga s�k. Det g�ller att vinna sl�ppet �ver "makker". Hundarna i partiet rangeras p� en lista fr�n nummer 1 och ned�t. En tumregel �r att 3 minus av n�got som tex d�ligt s�k, slagen p� f�gel, tomst�nd = tack f�r idag. Ofta har 1/3 av deltagarna �kt ut redan till andra rundan. 6 hundar premieras i Vk (1-6) och bara den b�sta hunden i partiet f�r 1.VK. Vid en f�geltagning �r det f�raren som har kommandot. En domare f�ljer med och ser vad som h�nder. F�raren har en startpistol i fickan under sl�ppet som man skjuter med sj�lv under f�gelsituationen. Det �r b�ttre att skjuta en g�ng f�r mycket eftersom en situation utan skott inte premieras. Domaren f�r d� avg�ra om det var jaktbart eller inte. Avancen f�r inte vara f�r l�ng och omst�ndlig f�r d� sl�pps partnern igen f�r att konkurrera om f�geln. Efter godk�nt f�gelarbete s� l�ggs en apportf�gel (synligt) ut p� marken av domaren. N�r han ger till�telse s� f�r hunden apportera. Domaren s�ger till n�r det �terst�r 2 min av sl�pptiden. Har du inte hittat hunden och anm�lt st�nd innan tiden �r ute s� f�r du inte tillgodor�kna dig situationen.
| .jpg-for-web-large.jpg)
