Snart så...
Blogg 2009Posted by Hanna Sun, June 07, 2021 11:04:24...är sommarledigheten här. Nu är det bara en veckas arbete kvar så får man se fram emot en lååång tid där jag och lilla pockis själva styr vår tillvaro. Jag längtar faktiskt, tro det eller ej. Hade detta varit för drygt ett år sedan, när 30-årskrisen hade sin höjdpunkt, hade jag känt mig kvävd, fått värsta paniken och flytt.
Jag trivs som alltid med många människor och aktiviteter omkring mig med inblandning av hemmets lugn och ro. Men något är på väg att förändras. Jag saknar min man varje minut jag är från honom, jag längtar hem samma sekund som jag åker och jag vill inget hellre än att få ta det lungt, mysa och ta hand om.
Jag har fortfarande inte förstått vad som är på gång, men jag har accepterat det och hänger med på det som händer. Att protestera är dömt att misslyckas. Det är förunderligt och intressant att se hur sinnet själv kalibrerar och ställer in. Jag känner mig lugn och harmonisk samtidigt som jag är aningens rädd och nervös. Hur man nu kan vara det samtidigt???
Jag pratade för en tid sedan med en anhörig om rädslor och hjärnspöken. Att mista detta barn skulle vara mitt livs största sorg och enormt svårhanterligt. Det är obegripligt efterlängtat. Då sa han något som jag bär med mig varje gång hjärnspökena knackar på. "Man kan inte hindra att fåglar flyger över huvudet, men man kan hindra dem att bygga bo där".
På tal om fåglar...
Var det någon som såg mina bilder i senaste numret av Svensk Jakt?
Artikeln handlar om ripforskning och den inventering som bedrivs årligen av hundklubbarna. Det var roligt att få förfrågan och kunna hjälpa till. Min önskan är att någon gång i framtiden bli duktigare på att både fota och att skriva. Lite frilans inom jaktområdet skulle vara riktigt kul. Men det får jag ta tag i till 40-års krisen. :-)
Här hemma håller vi på att slutföra lite gårdsarbete innan familjen utökas. Bagarstugan är så gott som klar utvändigt. Det är bara fönster och dörr kvar, ja och lite vit färg på knutarna.
Att sätta trädgårdslandet har legat över mig en period, men jag har varken orkat eller haft tid. Vika kroppen dubbel och böka i jorden är jobbigare än man kan tro. Både min respektive och farbrodern skulle nog saknat salladen och morötterna för mycket. De formligen slet ut mig en kväll. Jag fick stå och peka medan de jobbade. Ganska trivsamt faktistk ;-)
Ogräsplockningen borde jag kunna fixa själv.
Sist men inte minst så har min fina kajak äntligen testats i Storvindeln. Den senaste tidens storm har inte varit så inbjudande. Torsdagkvällen däremot var lugn och fin. Till en början hade jag fullt sjå att hitta balansen i den vingliga glasfiberbiten. Jag ville ogärna snurra runt och kyla ner magen. Man är inte heller så smidig att kravla sig ur sittbrunnen, än mindre om man ligger upp och ned i vattnet skulle jag tro.
Visst ser det härligt ut!?
Ja det blev lite långt bort så ni kanske inte ser så mycket.
Jag ser fram emot att snabbt och ljudlöst glida fram tidiga sommarmorgnar.
Nu bär det av till Gunnarn och grillpartaj. Våra vänner ville gratta Albin. "Vi kommer inte till er, för då ska du bara hålla på en massa" sa de. Jag kan inte annat än bekräfta att det är så sant som det är sagt. Det ska bli kul med vänner och skönt att bara få komma med två tomma händer.
Hörs!
