Hösten
Blogg 2009Posted by Hanna Tue, October 06, 2020 11:21:01...den mest intensiva årstiden. Det är då man ska plocka, samla, paketera, fylla och lagra inför den sterila och bistra vintern. Naturen går mot vintervila och erbjuder dessförinnan sitt bästa för oss att ta del av.
Bär och svamp, frukt och grönt, kött och fisk. Allt finns i naturen mer eller mindre lättillgängligt. Vissa saker kräver tidig förberedelse, andra kräver tålamod och somliga skicklighet. Den gemensamma nämnaren är dock, naturen.
Farbror Kalle är den som fyllt förrådet med fisk. Hur många och hur mycket han fått på fiskespöet under sommaren får ni fråga honom. Vindelälvens öring är bland det godaste och mest hälsosamma man kan äta. Jag är enormt tacksam till den möjligheten.
För er som inte kommer ihåg så fick min kära make en aimpoint i 30-års present. Vi som gav gåvan förväntade oss lite resultat och visst fick vi det. Det blev en udda tolvtaggare på ca 300 kg. Bra jobbat av både hundförare och hund!
Tre av dagens älgjägare hjälps åt att böka upp bamsingen på vagnen till fyrhjulingen.
Albin och Kalle turas om att gå med denna duktiga älghund, Nissas Kaveri (kompis på finska). Finns det älg i området så letar han reda på den och ställer den. Finns ingen i närheten så springer han till dess han hittar någon. Det har inte gått en dag utan spänning. Investeringen i en Garmin Astro har visat vilken kvalitet hunden håller. Vi har fått se hur Kaveri lägger upp sitt sök, hur han jobbar med älgarna, vilka flyktvägar älgarna oftast tar och hur han åter tar kontakt med hundföraren. Snacka om energibesparing och effektivisering av jakten genom den där geniala uppfinningen.
Kalle har skjutit två älgar för Kaveri så här långt. Nu är det uppehåll och två älgar återstår på licensen.
En fyrhjuling med vagn används för att snabbt och smidigt frakta hem älgen. För bara ett par år sedan var det skogsslakt som gällde. Då bars älgen hem i delar med handkraft.
I mitten av september var vi på sarvslakt. Min kära arbetade ett par dagar innan tillsammans med några renägare genom att med motorcykel samla ihop renarna till Kraipe.
Här är det bara sarvarna som ska fångas med "suohpiken" eller kasttömmen.
Albin och Gunilla var dagens radarpar i renhagen. När den ena kastat fast i hornen så kastar nästa fast i ett bakben. Utan detta är renen på tok för stark för att hanskas med.
Här är renen på väg till slaktmasken.
Husbehovsrenarna samlas under ett plåttak. Övriga går direkt till slaktbilen.
Efter den dagen hade vi förutom älgkött även en ren i frysen plus några renskinn på tork. De är toppen för rumpan i vårvinterns snögropar och sollapning.
I trädgårdslandet har vi skördat drygt två och en halv tunna mandelpotatis (en tunna = 8 st 15 liters hinkar), ett antal morötter, ärtskidor, jordgubbar, örter, lök och sallad.
Lite blåbär till saft, lingon till sylt och kantareller som tillbehör till viltköttet så är vi mer än nöjd för denna höst. Eller ja, lite fler vilda fågelbröst hade jag inte sagt nej till. De räcker väl till knappt en middag i månaden. Som tur är har jag mina fasaner. De är goda. En av de godaste fågelmiddagar jag ätit var hos våra vänner i Arvidsjaur. Marinerade och grillade bröst av diverse skogsfågel. Utsökt!
Välkommen vinter!
