Alla hjärtans dag
Blogg 2009Posted by Hanna Mon, February 16, 2021 21:44:15Känner inte du ibland hur man blir lite anti mot kommersialismens försök sälja in den ena traditionen efter den andra?
Den 14 februari kan väl i och för sig vara jättemysig på alla sätt och vis, men är det ett måste att den dagen ska vara vikt till ens respektive? Visst kan det vara på sin plats att visa varandra uppskattning lite så där extra, men är inte risken att det blir lite konstlat, tillgjort och en grej bara för att?
Vi valde att säga "vi ses ikväll" klockan halv sju på morgonen och åter sammanstråla vid midnatt. Jag hade bestämt mig för att delta på vorstehklubbens årsmöte i Umeå. Det var en trevlig tillställning med föreläsning, mötesförhandling och middag. De riktigt intressanta diskussionerna kom som vanligt igång mot slutet och jag fick slita mig för ta mig hem.
Se till att komma nästa år alla ni som missade årets trevliga tillställning.
Innan årsmötet hade jag tänkt göra bort en massa ärenden på stan, men ett underbart vårväder gjorde det totalt omöjligt trots ett antal försök. Det slutade med att jag gick en underbar promenad med mina hundar. Det var härligt.
Jag har redan tidigare haft svårt med affärer och än värre verkar det bli med tiden. Jag blir stressad och hittar inget av det jag tänkt köpa. Soffan jag hittat på Blocket blev såld till en annan. Sängen på Jysk var inte annat än skrot. Med alla pengar kvar så kunde jag ändå inte förmå mig att köpa en hallmöbel på Mio för ett par tre tusenlappar i runda slängar. Jag har annat att lägga pengarna på. Dock snodde jag lite idéer och kommer att ge snickarn lite nya uppdrag istället.
Som många inlandsbor kommer jag mest troligt att hamna i postorderträsket. Som tur är kan man numera fynda en hel del på nätet och slipper begränsa sig till Ellos och Jotex. Pust.
Min kära respektive lånade svärfars bil till en renskötardag i Åmsele. Han tycker det är superskoj medan jag trivs bland bekanta och obekanta som delar samma brinnande intresse som mig själv.
Vårt pussi puss och gulli gull gjorde vi bort redan i torsdags. Albin klev upp i ottan för att åka bort via jobbet. När jag kom raglandes ner för trappan hade elden redan värmt upp huset, matlådan var färdig och frukosten framdukad. Åhh, vad gullig han är min kära make. Han vet hur seg jag är på morgonen och hur jag uppskattar denna omtanke.
När Albin jobbat borta en lång och intensiv dag brukar han vara trött och slut och hungrig som en varg. Vad passar inte bättre än att bjuda tillbaka på morgonens välmenande handlingar?! Eftersom kylskåpet ekade av tomhet valde jag att svänga förbi och köpa lite thaimat på vägen hem efter jobbet.
Levande ljus, gomat och servetter passar perfekt en trosdagkväll. Eller? Varför ska man alltid göra sig till när det förväntas av en som söndagsmiddagar, alla hjärtans dag och bröllopsdagar? Sånt är bara gjort för konstlade situationer och förhöjda förväntningar med besvikelser som följd.
Det finns säkert många som älskar 14 februari och det är absolut inget fel med det. Självklart, jag blir också glad om jag uppvaktas. Men jag kan inte riktigt säga att det berör mig nämnvärt med dessa fasta och förväntade firardagar. Jag kanske är konstig, men det är så jag känner.
Mig berör oväntad omtanke mitt i livet och helt apropå. Handlingar utan baktanke eller förväntan om gentjänster, ett vänligt ord eller en hjälpande hand. Detta kan inte uppfattas annat än äkta och går raka vägen in till hjärtat.
Min äkta hälft är expert på att hitta, skapa och ge ögonblick i vardagen. Det är nog en av de sidor som jag uppskattar mest. Som man sår får man skörda heter det. Gissa om jag gödslar, vattnar och sköter de frön han sått, allt för att optimera skörden.
