Ottan
Blogg 2009Posted by Hanna Sun, November 08, 2020 09:20:54Jag gick upp i ottan idag för att hjälpa Matti baka pappas första farsdagstårta.
För er som har lite fantasi kan se att det står "far" med nonstop...eller ja, kanske till och med mycket fantasi. Matti ritade sin första teckning på pappas grattiskort. Det blev många streck på händerna och några på papperet, men hålla pennan det kunde han även om den hellre ville till munnen.
Jag har varit på resande fot en del sista tiden, från E45 söderut och vidare längs E12 mot kusten med stopp lite här och lite där. Det är både nyttigt och kul att byta miljö ibland. Otroligt vad hemmakär man blivit sedan lilleman kom till världen. Dagarna flyger förbi, för att inte tala om veckorna. Det är ju snart jul!
Enklast och skönast är att bara vara hemma. Jag förstår nu att det är lätt att bli bekväm som förälder. Matti har ju redan hängt med än hit och än dit inklusive 7 turer upp på fjället. Jag får ju inte stanna av nu. Miljöträning för oss båda blev ett måste.
Ett av stoppen var hos alltid lika goa gammelfarmor Sally.
Vid den tidigare miljöträningen fick min äkta hälft känna på hur tungt det är att vara gravid. Här är vi på fjället och Matti sitter skönt hos pappa i Baby Björn.
Här är sitter vi nöjda och glada efter en matstund. Att amma i såväl spöregn som snöstrom på surblöta myrar och kala berghällar har varit en utmaning. Bröstvärmare från Apoteket var en smart investering efter jag fått känna den smärta som slarvet kan ge.
Utekläderna till Matti har vi fått låna från några schweiziska kompisar. De har stor erfarenhet av uteliv med hela familjen. Overallen är av äkta dun. Innanför den har Matti en ylledräkt och ett underställ från Pantagonia. Varm, torr och mätt ger en glad och nöjd bäbis.
Tanken var först att fjällturerna skulle bli korta med långa stunder av vila. Första dagens ripjakt (två månader efter förlossningen) landade på endast 11 timmar och dryga två mils vandring...i hällregn. Det är inte lätt att vara klok när vita vingar flyger i luften och mamma vill panga. Lite mer skytteträning hade väl inte skadat, men kul hade vi.
Dessvärre ha galenskapen lett till att jag har känningar i svanskotan vid vissa rörelser. Jag hoppas verkligen att det går över. Är huvudet dumt så får kroppen lida. Men samtidigt så...det som inte dödar det härdar. Man har ju frihet att välja det talesätt som talar till ens fördel. :-)
Ni som hängt med i dressyrdagboken har sett att fågeljakten inte gått något vidare i år. Att jag trots amningsdåsigheten tvingat mig igenom en höst med motgång både här och där har kostat sitt. Jag citerar min man efter provet i Mittådalen "Hanna, visst gör du det här för att du tycker det är roligt?". Jag hade och har svårt att svara på den frågan.
Älgjakten, för de två karlarna i min närhet, har gått otroligt lysande. De sköt tillsammans hela sju älgar för Nissas Kaveri som fullständigt briljerat denna höst. Varje dag har varit jakt med stort J. Det är nästan så att till och med jag blir sugen att konvertera.
Här är Kalle med sin tredje älg, en kviga.
Karlarnas förberedelse innan jakten bestod av cykelträning en mil om dagen. Sedan återstod bara att släppa loss hundkrafterna i skogen. Det är inte undra på att man måste stanna upp och fundera på sitt eget val av jaktform när man lägger ner hundra gånger mer tid i förberedelse samt hämtar hem hundra gånger mindre resultat. MEN jag vet att det finns de som lyckas ortoligt bra med fågeljakten också. Hur de gör, det vet i stackarn?
Mot alla odds fick jag en dröm uppfylld tidigare i veckan. En blåsvart jumbojet strök med framför pipan efter ett snyggt jobb av Gira. Så länge det finns liv finns det hopp. (Jag kan inte låta bli sådana där klyschor.) Det behövs inte mycket medgång för att ge mersmak. Tjurig som man är kommer jag inte att ge mig i första taget. Kan andra så borde väl jag också kunna, även om jag kanske måste träna lite mer än andra. Eller hur!?
Hur som, är det med stor glädje som jag visar denna bild. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att det skulle ske i år och än mindre med tanke på trollen som härjat i Gira. Det här behövde jag. (Fler bilder finns i dressyrdagboken.)
- Comments(2)http://blogg2.hannaholmberg.se/#post29
