Alltid något
Hund/JaktSkapad av Hanna sön, november 09, 2020 00:17:46Efter förra helgens jakt bestämde jag mig att lägga hagelbössan på hyllan fram till vårjakten i mitten på februari. Mitt galet desperata jaktsug är lågt ifrån tillfredsställt men tillslut når man en punkt där man försökt allt man kunnat.
Beslutet om bössan på hyllan kunde jag hålla ungefär en vecka.
Vissa beslut kan jag utan problem hålla hela livet. Andra kan jag bryta redan efter andra dagen. Undra vad det beror på egentligen? Min egen tolkning är att de jag kan hålla går hand i hand med hjärta och förnuft. De jag inte kan hålla beror antingen på okunskap eller på att jag tror att jag vet vad som är bäst för mig och försöker övertala hjärtat att det också är bästa beslutet. Jaja...nu spårade jag ur.
Känner ni också såhär ibland? Vissa dagar kan man surra/skriva hur mycket som helst om det mesta. Det finns ingen botten. Man hittar något interssant i saker som normalt tar slut efter första meningen. För mig händer det alltid på kvällen och oftast efter tio. På morgonen däremot säger jag inte mycket. Jaja...nu spårade jag ur...igen.
En helt ledig lördag, självklart kunde jag inte låta bli att fara ut en sväng. Jag tog med mig båda hundarna, bössan, lite sällskap, matsäck, isborren och ett pimpelspö. Det är bara att konstatera...
...jag är betydlig bättre fiskare än jägare.
Fast å andra sidan så fick jag lära mig fiska innan jag ens kunde gå. Jaga på riktigt har jag ju bara gjort ett par år. Förra hösten gick bra och denna uruselt. Med det snittet borde nästa höst gå ganska bra.
Jag kommer att berätta om mina jaktturer 2008 under jaktsidan så småningom när höstmörkret lagt sig på riktigt.
Jag gav det ett riktigt sista försök förra helgen och fick möjlighet att jaga fyra dagar med tre underbara jägare. Tyvärr pallade hannapanna bara med två jägare och tre dagar. Min kropp och Giras tassar sade emot och jag kunde inget annat göra än att lyssna. Min kropp har av förklarliga skäl sugit mer energi än vanligt senaste tiden. Jag var toktrött.
Jag tog mig hem och slocknade omgående på soffan.
Dick och Toffe, tusen tack för jakten. Jag gör gärna om det! Jag har ytterligare två favoriter i Arvidsjaur som jag ännu inte följt med på jakt. Men något kul kan man ju ha kvar till nästa år. Första gången jag hörde talas om "Arvidsjaursmaffian", visste jag inte om jag skulle våga ringa någon av dem. Nu känner jag snart hela bunten och jag ångrar mig inte en dag. Vilken hjälp man får! De är trevliga, gästvänliga, roliga och inte minst, de kan jaga skogsfågel.
Jag har försökt fråga folk lite här och där med blandat resultat. Olika människor kan lära olika saker. Tyvärr upplever jag ibland jakten lite för revirhävdande på något sätt. Om det är typiskt manligt ska jag låta vara osagt, men något är det. Det är enligt min tolkning inget man vill dela med en amatör. Men vad stackarn, fråga kan man alltid. Man kan inte få mer än ett nej.
En härlig jaktdag i Arvidsjaurs skogar.
