Hund/JaktSkapad av Hanna lör, november 29, 2020 10:37:36Ja jakten på den röda och listige har startat och jag ska nog se till att få mig en jag med.
Den första sköts i veckan på åtel av Kalle. Själv orkar jag inte vaka på vardagarna.
Vi har ytterligare en som stryker runt knutarna, men han verkar gå som katten runt het gröt. Han går runt runt kring åteln och går inte fram förrän han är absolut säker.
Så fort man öppnar skjutluckan på huset så springer han sin kos. Förr eller senare åker han dit.
Under jullovet ska jag prova att locka med pipa. Jag tänkte bege mig ut på en holme och locka därifrån. "Räven raskar över isen" känner väl alla till.
Några rävar i boxen blir perfekt inför den kommande eftersöksträningen. Dessutom kanske mina blivande fasaner kommer att bli annat än rävmat. Man får försöka göra vad man kan. Tack vare inbrottet i voljären har jag fått lite agg mot detta djur. Men ska jag vara ärlig så tar det emot lite. Jag skulle fortfarande ha svårt att döda en sån här:
En sak har jag dock lärt mig, man ska aldrig säga aldrig...
Hund/JaktSkapad av Hanna sön, november 09, 2020 00:17:46Efter förra helgens jakt bestämde jag mig att lägga hagelbössan på hyllan fram till vårjakten i mitten på februari. Mitt galet desperata jaktsug är lågt ifrån tillfredsställt men tillslut når man en punkt där man försökt allt man kunnat.
Beslutet om bössan på hyllan kunde jag hålla ungefär en vecka.
Vissa beslut kan jag utan problem hålla hela livet. Andra kan jag bryta redan efter andra dagen. Undra vad det beror på egentligen? Min egen tolkning är att de jag kan hålla går hand i hand med hjärta och förnuft. De jag inte kan hålla beror antingen på okunskap eller på att jag tror att jag vet vad som är bäst för mig och försöker övertala hjärtat att det också är bästa beslutet. Jaja...nu spårade jag ur.
Känner ni också såhär ibland? Vissa dagar kan man surra/skriva hur mycket som helst om det mesta. Det finns ingen botten. Man hittar något interssant i saker som normalt tar slut efter första meningen. För mig händer det alltid på kvällen och oftast efter tio. På morgonen däremot säger jag inte mycket. Jaja...nu spårade jag ur...igen.
En helt ledig lördag, självklart kunde jag inte låta bli att fara ut en sväng. Jag tog med mig båda hundarna, bössan, lite sällskap, matsäck, isborren och ett pimpelspö. Det är bara att konstatera...
...jag är betydlig bättre fiskare än jägare.
Fast å andra sidan så fick jag lära mig fiska innan jag ens kunde gå. Jaga på riktigt har jag ju bara gjort ett par år. Förra hösten gick bra och denna uruselt. Med det snittet borde nästa höst gå ganska bra.
Jag kommer att berätta om mina jaktturer 2008 under jaktsidan så småningom när höstmörkret lagt sig på riktigt.
Jag gav det ett riktigt sista försök förra helgen och fick möjlighet att jaga fyra dagar med tre underbara jägare. Tyvärr pallade hannapanna bara med två jägare och tre dagar. Min kropp och Giras tassar sade emot och jag kunde inget annat göra än att lyssna. Min kropp har av förklarliga skäl sugit mer energi än vanligt senaste tiden. Jag var toktrött.
Jag tog mig hem och slocknade omgående på soffan.
Dick och Toffe, tusen tack för jakten. Jag gör gärna om det! Jag har ytterligare två favoriter i Arvidsjaur som jag ännu inte följt med på jakt. Men något kul kan man ju ha kvar till nästa år. Första gången jag hörde talas om "Arvidsjaursmaffian", visste jag inte om jag skulle våga ringa någon av dem. Nu känner jag snart hela bunten och jag ångrar mig inte en dag. Vilken hjälp man får! De är trevliga, gästvänliga, roliga och inte minst, de kan jaga skogsfågel.
Jag har försökt fråga folk lite här och där med blandat resultat. Olika människor kan lära olika saker. Tyvärr upplever jag ibland jakten lite för revirhävdande på något sätt. Om det är typiskt manligt ska jag låta vara osagt, men något är det. Det är enligt min tolkning inget man vill dela med en amatör. Men vad stackarn, fråga kan man alltid. Man kan inte få mer än ett nej.
En härlig jaktdag i Arvidsjaurs skogar.
Hund/JaktSkapad av Hanna sön, november 02, 2020 19:06:22Sista dagen i juni, strax efter sex på morgonen, stötte jag på denna underbara lilla krabat. Jag satte mig ner och tog försiktigt fram kameran. Den tultande ullbollen var både rädd och nyfiken.
Listig som en räv finns det något som heter, men det kan endast gälla vuxna sådana. Denna trodde som strutsen, bara huvudet är skymt så är jag osynlig.
Hur kan man tänka sig att skjuta dessa sötingar som mest kan liknas vid små hundvalpar? Min kära respektive har jag för länge sedan gett skjutförbud. Det är ju som att skjuta hundar. Fy vad grymt! Det vore väl en sak om man sköt dem för matens skull, men inte bara som ett nöje.
Men som så många gånger förr...
Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
När jag kom hem från provet i Finland hade mina fem träningsfåglar fortfarande inte kommit hem till voljären. Ja de har väl blivit rovdjursmat, tänkte jag. Infångningslådan fick dock stå öppen några dagar till om utifall att.
Ena dagen stod jag och tittade på mina elva rapphöns som aldrig tidigare varit så kraftfulla och friska. De skulle kunna ge mig många ägg till våren så man slipper dessa osäkra rapphönsbeställningar som aldrig tycks bli levererade enligt löften, tänkte jag planerande.
Nästa dag tyckte jag att det var ovanligt tyst. Jag gick till voljären för att kolla läget och såg en höna strutta omkring i sanden. Men var är alla andra?
En och endast en rapphöna gick att frambringa hur mycket jag än letade. Men var hade de tagit vägen? Det fanns inte ett enda tecken på strid, inga fjädrar, inget blod, nothing.
Jag tittade i infångningslådan. Den var tom, men något var inte som vanligt. Den var skev och luckan in till voljären satt löst. Hmm, jag började ana ugglor.
Räven hade med våld lyckats få upp luckan som mest troligt fallit igen bakom honom. Väl i vojären hade han käkat upp alla utom en. Enda sättet att ta sig ut var att med lika mycket våld ta fart och hoppa rakt igenom nätet. Jag hittade ett strutformat hål riktat utåt i knapp rävstorlek.
Den ensamma rappisen ropade varje gryning efter sin flock och dog kort därefter av sorg och ensamhet. Naturen är grym och med den händelsen började jag se rött.
Planerna om "operation rävutrotning på skansnäsudden" började ta form på stubben. Jag smider för fulla muggar och förbereder mig väl.
Sugen på rävjakt?
Här ska hämnas!
Hund/JaktSkapad av Hanna mån, oktober 27, 2008 21:46:53Ja och inte är det mig jag syftar på.
Albin sköt sin tredje älg för hösten i lördags. Älgen sköts på ståndskall efter jämthunden Nissas Kaveri.
Det blev en ordentlig tolvtaggare. Härligt!
En nöjd hund och skytt.
Älgen bärgas hem från skogen.
Det är bara att lyfta på hatten och gratulera.
Foto: Albin
Hund/JaktSkapad av Hanna sön, augusti 24, 2008 10:01:23...önskar jag er alla!
Nu drar jag upp till fjällen i förhoppning om några riktigt bra fågelsituationer.
Första jakten med en hund som man jobbat med och format i med och motgång i ett och ett halvt år, skapar en speciell känsla. Jag kommer att gråta av glädje när första ripan faller till marken och Gira bärgar fågeln till matte.
/hannapanna 
