ÄNTLIGEN!!!!
MålSkapad av Hanna fre, juli 13, 2007 17:19:18... har jag gjort bort mitt största mål. Nu kan jag känna mig som en riktig jägare.
För er som inte vet om det så har jag en lista full med en massa målsättningar som jag ska beta av framöver. Jag skyller det på åldern... 30-års krisen. Man håller ju på att bli gammal. Här går det inte att fira på gasen om man vill att saker och ting ska hända.
Förra fredagen kontaktade jag Leif Schmidt. Han är skjutinstruktör.
Min högsta önskan var att klara jägarexamens uppskjutning innan 25 augusti. Teorin tog jag för länge sedan. Av olika anledningar rann uppskjutningen ut i sanden och har gnagt inom mig sedan dess. De senaste åren har jag följt min andra hälft på uppsiktsjakt. Men sanningen är ju den att jag är ingen äkta jägare förrän jag själv kan delta aktivt i jakten. Jag ser fram emot att ensam gå upp på fjället, se Gira jaga av marken och strama upp i ett perfekt stånd. Smyga upp bredvid, ge avancekommando, lyfta fågel, lugn i flog och PANG PANG... skjuta hennes första fågel. Då talar vi om en optimal upplevelse med glädjetårar.
Leif hörde av sig direkt. Hux flux var uppskjutningsdagen fastställd. På mindre än en vecka!!! Då snackar vi snabba ryck.
Torsdagen den 12 juli blev min stora dag hos Leif i Drängsmark.
Så här kan jag sammanfatta dagen. Många skämt och glada miner. Tänk så lättsamt det kan vara med rätt inställning.
Här är Leif i egen hög person. Han gav mig många råd och tips på hur jag skulle göra för att lerduvuorna skulle upplösas i molekyler. Första problemet var bössan. Kolven var både för låg och för kort. Andra problemet var mitt vänsterdominanta öga. När väl dessa problem var ur världen började jag träffa det där små orangefärgade föremålen.
Ja då var Anders på plats, min provledare. Jag ska erkänna att det pirrade i magen. Jag trodde inte att jag skulle bli så spänd. Självklart var det lika bra att prova på kula och högviltet när jag ändå var på plats. Det var 15 år sedan jag höll i en älgbössa.
Kulskyttet gick bra...fast armarna var som gele. Då var det dags att ladda om till hagel...inte sikta utan bara koncentration, räta ut och hitta känslan.
Ja det blev väl lite darrigt och mycket tanke. Jag fick lov att skärpa till mig och bli lite förgrymmad på mig själv för att det skulle bli några dammoln.
Rådjuret... klurigt...men det gick bra även det.
När samtliga moment var överstökade... ändrade sig mitt sammanbitna ansiktsuttryck till att visa glädje. Det hela släppte och den tystlåtne skytten blev den vanliga surrafian igen. Det var ju så viktigt att jag skulle klara detta just denna kväll för att kunna få en härlig höst med många fällda fåglar.
Två nöjda kompisar lämnar banan med ett belåtet flin på läpparna.
Har du problem med ditt skytte eller bara vill bli en bättre skytt så tveka inte att kontakta Leif. Han vet vad han snackar om och är en bra lärare som får en att våga och tro på sig själv och sin egen förmåga.
Tusen tack Leif och Ingrid för hjälp och gästfrihet.
Tack Anders för att du ställde upp och kom denna regniga kväll.
Tack Albin för att du står ut med mig och mina målsättningar.
Kramar i mängder
- Kommentarer(2)http://blogg.hannaholmberg.se/#post32
