För er som...
AllmäntSkapad av Hanna tor, mars 12, 2009 20:58:13...inte använder min hemsida www.hannaholmberg.se som startsida kanske jag ska lotsa till min nya blogg hannapanna.
Välkomna!
- Kommentarer(0)http://blogg.hannaholmberg.se/#post136
...inte använder min hemsida www.hannaholmberg.se som startsida kanske jag ska lotsa till min nya blogg hannapanna.
Välkomna!
...dag för dag.
Nu känner man sakta sakta hur orken successivt kommer tillbaka. Den ljuddämpande plåtburken som skallen isolerats i har snart snutits ut med mängder av näsdukar. Ni har väl sett reklamen? Att näsan fortfarande sitter kvar relativt oskadd är ett under. Man måste vara uppbyggd av rätt bra läkkött trots allt.
Med tanke på reklam så har jag väl aldrig sett så mycket tv som under denna julledighet. Jag hoppas verkligen att jag gjort bort den dosen för lång tid framöver. Tv:n är bra tidsfördriv, men faktiskt inte så mycket mer. Visst händer det att man lär sig något nytt, men det mesta är bara skrot. Sånt som man mår lika bra och ännu bättre av att inte se. Jag investerar gärna tiden i något annat.
Bagarstugan är på väg uppåt. Pillermyran har vaknat till liv igen och trotsat den 30-gradiga kylan. Allt går om man klär sig, heter det visst. Om sanningen ska fram så har jag saknat pillersidan betydligt mer än vad jag trodde. Det är lätt att inbilla sig att "vi behöver ta igen oss och mysa stilla lugnt i soffan". Skitsnack! Det finns inget mer enerverade än sånt när man inget hellre vill än att vara aktivare än någonsin. Dessutom klagar karlarna var femte minut dag som natt om hur jobbigt det är att vara sjuk. Lägg energin på att bli frisk istället vetja.
Så här ser bargarstugan ut, eller ja det är väl fortfarande en hel del som fattas men lite ser ni i alla fall.
...och här har det hänt lite till.
Även idag är det full rulle. Nu är det gavelspetsarna som ska upp och även de tunga runda stockarna som ska fungera som längsgående takåsar. Nog blir det fint så småningom men det går hundra gånger fortare med vanligt hyvlat och rakt resvirke. Det är annat än gammalt timmer som stått och blivit vinn i hundra år. Stugan är från början av 1900-talet.
Bagarstugan består av två rum med ett sovloft över lite drygt vänstra halvan. Den kommer att fungera som bagarstuga och inredas med alla gamla prylar man samlat på sig. Det kommer garanterat att bli skitmysigt. Jag ser redan fram emot att fira jul i den. Stugan kommer även att finnas för alla vänner med fyrfotingar som vill komma och hälsa på. Loftet som finns ovanför garaget har jag lovat nära och kära att hålla allergifri.
Sedan har några fler sk djur gått vårt öde till mötes. Det har blivit en skata, en nötskrika, en räv och två mårdar. Torts detta har vi fortfarande en räv och en mård som smyger runt knutarna. Hur många sådana här djur finns det egentligen? Vi måste nog ligga i om mina kommande fasaner ska bli annat än smaskig söndagsmiddag.
Trettondagsafton var jag ute på den första långa skoterturen. Vi var åtta skotrar som pinnade på i ca 5 mil. Det var lika trevligt som vanligt. Det riktigt positiva var att jag såg ovanligt många fågeltraj trots att vi inte var ända upp på de riktiga ripmarkerna. Tänkte jag skulle köra en sväng idag och se om det är lönt att plocka fram bössan och låta hunden lukta på något gott. Sedan måste även skidspåren sladdas så att julhullet blir ett minne blott och att hundarna får upp bra flås till att springa fjällsida upp och fjällsida ner.
Tjingeling!
...hur saker och ting kan bli, ljusår från det man tänkt sig.
År 2008 går till historien som hannapannas sjukaste. Först började jag året med 4 månader utan möjlighet att gå, sedan gick hela semestern till host, snörvel och alvedon. Efter att under andra advent träffat oändligt med baciller i Skellefteå åkte jag dit igen med hög feber och sängläge i nästan en vecka. För att försöka se lite ljust på tillvaron så var jag rätt så nöjd att jag gjort bort detta innan jul och ledighet.
Våra julfrämmande var sjuka, men eftersom jag redan haft den sjukan och var immun så sammanstrålade vi med klappar, mys och mat. Jo tjena! Jag hann bara med en skidtur innan det återigen var dags att krypa ner under täcket och knapra på alvedon som värsta pillertrillaren. Det var enda sättet för att slippa alla konstiga drömmar i halvvaket yrande.
Jag spelade ett spel, där spelplanen svävade lodrätt i luften. Den bestod av ihåliga rutor där jag skulle placera små tomtenissar på kortast möjligast tid. Jag var ganska snabb men lyckades aldig slutföra spelet, utan var tvungen att börja om hela tiden. Helknäppt, jag håller med.
Min kära make har hållit mig sällskap i den yrande febervärlden. Vi har väl varit mer eller mindre sjuk sedan andra advent. Tillslut var vi tvungna att ta oss ner på sjukan och lämna prov ifall antibiotikan kunde ta död på bacillerna. Men tyvärr, eller hur man nu ska se det, så är det influensaviruset som drabbat oss. Det var bara att gilla läget och se till att bli frisk, lagom till när man börjar jobba igen.
Någon sistaminuten blev det ju såklart aldrig tal om.
Nyår.
Ja, vi skulle träffa en bunt härliga vänner, men tyvärr är denna influensa ganska smittsam. Denna tjuriga åkomma är inget man önskar någon annan. Vi valde att sätta oss själva i karantän och stanna hemma. Det är väl inte det roligaste sättet att säga tack och hej till det gamla och nya året...men vad gör man.
Eftersom jag var den som för tillfället hade lägst feber tog jag ansvar att försöka fixa en nyårssupé. Det är ju nyår även om man är sjuk. När man bor ute i ödemarken får man ta det man har. Får jag säga det själv så lyckades jag knåpa ihop en rätt skaplig trerätters.
Rökt älghjärta fick utgöra basen till förrätten. Delar av den hackades och rördes ihop med crème fraiche, purjolök och pepparrotvisp. Resten skivades och serverades på kavring tillsammans med en grön kvist och råa lingon.
Huvudrättens såg ut såhär:
Stekta ripbröst serverat med potatisbakelse, kantareller och kryddig kanelsky.
Till efterrätten fick det vara nog med lappländska delikatesser. Där gjorde jag en hemmagjord polkagrisglass av grädde, äggula, florsocker och hackad polkagris.
Vi blev mätta och belåtna och skålade in det nya året med ett glas julmust. Jag orkade till och med vara vaken ända till tolvslaget. Inte illa pinkat! :-)
Och se, det blev ju nytt år i år också...
Nu ska jag börja grunna på årskrönikan och även planera lite trivsamma och utmanande aktiviteter under det kommande året.
Gott nytt år på er alla!
Reklamen om de två prästerna som gifter sig tog väl ändå priset.
Jag säger då det...
Nu har jag hamnat i ett sånt där stim igen där jag har mängder med roligheter att se fram emot. Det pirrar i magen bara jag tänker på skojseriet. Jag längtar
Man kan längta, fantisera och drömma sig bort till de ljuvligaste situationer och platser. Hannapanna är ganska duktig på det. Ibland kan man se det som ett verktyg att klara av jobbiga situationer. Jag avskärmar mig från verkligheten. Den når mig inte. Den kan inte göra mig illa.
Det finns en fara i detta beteende som jag är väl medveten om och som jag jobbar med. Uppfattar man sin egen verklighet om man titt som tätt lever i framtiden? Verkligheten är ju det verkliga liv man lever. Hur tar man vara på verkligheten? Hur är man närvarande?
Jag försöker leva här och nu och ta vara på tiden så gott det går. Jag försöker uppfatta och registrera det som händer med och runt mig i stunden. Samtidigt mår jag så förträffligt underbart bra när jag tar tag i saker som jag längtat efter att göra och uppleva. Jag vill ha roligt i livet men ändå inte missa nuet. Hur gör man det på bästa sätt?
Ja, jag har inga bra svar. Men att både bolla och skriva ner sina tankar och drömmar gör att jag kan sortera ut en hel del. Läser man det skrivna i efterhand får man även en viss fömåga att se sitt eget tyckande och görande ur ett objektivt perspektiv. Jag förstår mig inte på mig själv alla gånger men jag tror mig veta vad handlandet beror på. På så vis kan man lära sig och växa som människa. Man lär känna sitt eget handlande. Man får självinsikt.
Allt är jag inte stolt över och allt har inte blivit bra. Mycket hanterar jag utfrån den situation jag befinner mig i och mellan de alternativ som finns. Några saker gör man fast man inte vill bara för att det är bäst och klokast på sikt. Har ni tänkt på hur många val vi gjort i livet? Vi gör val varje dag. Hur hade livet sett ut om jag valt annorlunda?
Just nu har jag valt att sitta i sängen med frukostbrickan från min kära make och skriva ner några tankar samtidigt som jag lyssnar på "Ring så spelar vi". Detta radioprogram har funnits med sedan barndomen.
Min respektive har blivit barn på nytt. Det blir han varje år när detta händer. Han har plockat fram skotern. Just nu har han kört Vindelälven västerut för att lägga ut de sista näten. Jag kan slå vad om att han leker av sig och sladdar runt runt i cirklar på isen. Jag tvingade honom att ta med sig isdubbarna och suohpiken (kasttömmen). Man vet aldrig med isen på strömmande vatten.
Så ser nuet ut.
Igår åt vi den första vinterbörtingen till middag. Vi har fått två fiskar, en på 2,1 kg och en på 4.0 kg. Frysen har varit fisktom lite för länge. Ungsstekta öringfiléer slår faktiskt suovas i smakupplevelse och nyttighet. Fisken går att variera i oändliga varianter.
Jag måste ju även ta lite om framtiden och det jag längtar till.
På måndag börjar jag min mc-kurs i Storuman. Nästa helg är det första advent med julfika och skyltsöndag. Helgen därpå är det dags för den efterlängtade hockeyhelgen i Skellefteå. Det blir den första elitseriematch jag ser live. Vi hade velat se Skellefteå mot Luleå, men åker man till Skellefteå bör man nog kanske hålla på dem också. Vi ändrade oss till Skellefteå mot Modo. Vi ska bo i en centralt belägen lägenhet som en vän rår om. Det blir lite julklappsköp, ett par restaurangbesök och allmänt mys i en annan miljö. Det ska bli kul!
Vi ska vara hemma till julen. Jag har längtat efter en riktig mysjul, lugn och stilla med snö, pulka, samvaro och öppen eld. Min syster med familj kommer och ska dela julefriden med oss.
Jag har hittat ett par nya skidskor. Mina förra fick jag så ont i fötterna av att jag knappt kunde åka. Nu ska det bli andra bullar. Skate på älven en härlig vinterdag är en äkta highlight. Fjället är inte heller helt fel, men tyvärr lägger jag hellre den tiden på turskidorna med bössan över axeln.
Min lilla plan om en "sista minuten" utomrikes efter nyår är nästan i hamn, men bara nästan. Albin är inte lika sugen som mig. Jag måste hitta någon smart övertalningstaktik. Ni vet en sån där som han inte vet att han inte kommit på själv. Kan inte ni som känner honom lägga in ett ord om hur härligt det skulle vara med lite äventyr, ljus och värme i nattsvarta vintermörkret? Snälla.
Sedan kommer det bästa av allt, sportlovet. Större delen av den veckan kommer jag att bo på fjället, ja, under förutsättning att vi hittat något område med ripa såklart. Fjällvandring och "gå på tur" får jag nog med som det är. Jag har ordnat stighudar till mina skidor så att armarna ska orka hela veckan. Åhh vad jag längtar. Vi får hoppas att jag inte behöver genomlida en hel veckas snöstorm eller polarkyla. Jag planerar att åka ensam, men trivs ännu bättre i sällskap med andra. Det beror lite på var jag åker om jag kan ta med mig någon. Hör av dig till mig om du är sugen att hänga på.
Tillbaka till nuet.
Nu ska jag klä på mig så jag är klar när buspojken kommer hem. Då ska vi börja riva taket på bagarstugan. Vi har köpt det äldsta huset i Skansnäs, en timrad bagastuga, som vi ska flytta till vår gård. Tusenkonstnären ska mura upp en bakugn så vi kan baka vårt eget tunnbröd. Mmmmmums!
En bagarstuga inredd på gammalt vis med gamla prylar är en av våra gemensamma drömmar. Efter den kommer en riktig jordkällare, en torvkåta och ett stabur. Det tar aldrig slut på projekt. Men vad gör det?
Så länge man har kul ...