Fly Fishing
Äventyr/UpplevelserSkapad av Hanna mån, juli 02, 2007 13:28:31I helgen har jag jobbat som funktionär på Lapland Fishing Festival
Det var ett 50 tal tävlande från hela Europa. De tävlade i två klasser, spinnfiske och flugfiske. Jag var med flugfiskarna.
Vi höll till uppefter Juktån, vid Fädbodforsen.
Vi träffades (30-tal funktionärer) kl. 16.00 på fredagen och gick igenom tävlingsreglerna. Snacka om att man blev lite nervös. Jag hade ju ingen koll på de olika flytlinorna som var godkända, rätt knutna upphängare och tillåtna krokar. Dessutom skulle man hitta till den del av ån som skulle utgöra min tävlandes "beat". Tävlaren var utlänning vilket självklart skulle medföra kommunikationsproblem. Vad heter håv på engelska... eller harr eller hulling eller? Helt plötsligt blev jag väldigt liten och undrade vaför jag gett mig in i detta frivilligt????
Men vad 17!!! Nog för att de andra funktionärerna nästan bara var karlar som säkert fiskat både en och annan gång tidigare så är jag ju inte IQ-befriad. Fixar de det här så fixar även jag! Efter en timmes information började det hela att falla på plats. Tävlingsledningen skulle hålla koll så att utrustningen var godkänd. Jag skulle koncentrera mig på de fiskar som fångades och hur de fångades.
Jag fick hjälp av en vänlig själ att hitta till "beat A8" som var min plats för de närmsta tre timmarna. Jag rekade omgivningen så att jag var säker på att jag kunde lotsa ryssen Valdimir, som var min competitor, till rätt ställe. Bussen med de tävlande kom ca 30 minuter före start. Vi funktionärer stod uppradade och visade en siffra på ett papper. De tävlande fick leta reda på sin funktionär.
Ni skulle sett Valdimirs min när han fick se att jag var hans kontrollant. Jag vet fortfarande inte hur jag ska tolka den minen. Kanske tänkte han "Åhh, tre timmar med en tjej!" eller "Hur ska hon kunna stå ut att lukta fisk om händerna?" eller så "Perfekt, hon har ingen koll...här kan det fuskas!"
Här ser ni Valdimir. Han var betydligt sämre än mig på engelska. Han kunde flyfishing och river...sedan kom bara en massa rysska. Han fick totalt fyra fiskar. Jag kan säga att beat A8 var väl studerad efter de timmarna.
Så här går det till:
Tävlaren bärgar fisken med håv. Jag tittar var kroken sitter. Allt bakom gälarna är ej godkänt. Jag lossar fisken och kontrollerar kroken så att den är hullingfri. Är jag osäker sticker jag kroken genom en tygbit. Fisken läggs i mätstickan som ni ser på bilden. Stjärtfenan trycks ihop så man får det längsta måttet. (Detta var en konst eftersom fisken ville allt annat än att ligga stilla i mätstickan.) I protokollet skriver jag klockslag, art och längd. Godkända fiskar är harr och öring. Efter mätningen släpper jag tillbaka fisken. Harren är känslig och behöver syresättas innan man släpper den. Denna syresättning görs genom att hålla fisken motströms så att vattnet strilar genom gälarna bakifrån. Efter någon minut kan man släppa fisken.
Detta var väl inte så svårt?
Visst ser jag ut att trivas ganska bra ändå?
På lördagen var det dags för nästa tävlande. Denna gång fick jag mig en söt italienare...hmm...fast på 15 år, Gabriele. Vi kunde då i alla fall kommunicera lite på engelska.
Han visade sig vara riktigt duktig den lilla italienaren. Han lyckades håva upp 21 godkända fiskar och låg i och med det rätt bra till att vinna hela tävlingen.
Som kontrollant är det roligt om den tävlande får mycket fisk. Det blir aldrig långtråkigt. Tyvärr fick jag inga fiskbilder. Jag tror inte den tävlande hade uppskattat om jag bett honom vänta för att jag skulle fota.
Här är Gabrieles mamma och lillebror.
Summa sumarum... lärorikt och intressant.
