Tour de ski
AllmäntSkapad av Hanna mån, januari 07, 2008 16:46:03Go Kalla go!!!
Jag säger bara Charlotte Kalla - HEJA HEJA!!!
Äntligen har det återigen blivit roligt att se längdåkning.
Vilken bragd!
Själv har jag plockat fram löparskidorna och tagit några turer på isen. Tekniken sitter förvånandsvärt bra för att vara så många år sedan man var aktiv. Någon större stjärna var jag inte. Vem kan vara det med pinnar som armar och ben? Mina bästa tävlingar gjorde jag i riktigt surföre. Lätt har jag alltid varit. Jag gled enkelt ovanpå snölagret medan alla andra skar ner och kämpade i modden.
En annan sak man känner så här som glad motionär är att kroppen inte återhämtar sig lika fort som tidigare. Träningsvärken kommer snabbare, på fler ställen och sitter kvar längre. Jobbigast var det när jag under julhelgen kvistade en fallen gran med motorsågen. Jag hade kramp i nackmusklerna i två dagar. Tack och lov för tigerbalsam.
Trots denna vetskap ska jag damma av min gamla Fatpipe sista helgen i januari. Jag ska vara med i Duvan Cup, en innebandyturnering. Sist jag spelade innebandy var för snart två år sedan. Före det har jag spelat tre gånger på tre år, och då i Sorseles lokala turnering.
Hur jag nu inbillat mig att min gamla avdankade talang som målspruta i Vännäs AIK:s damlag ska sitta kvar efter 8 år sedan divisionsspel med riktiga träningar, ett par tre års sällskapslir och fem års total frånvaro...är för mig en gåta???
Nu har jag sagt att jag ska vara med och det ska bli roligt att spela med en bunt gamla vänner. Men jag kommer garanterat vara darrig i handlederna, sakna klipp i steget och ha ett enda långt tunnelseende. Jag kommer stå där som ett frågetecken när jag lagt den där perfekta passningen i tron om att bollen fortfarande är kvar på bladet, när skottet upp i krysset blir ett fösare med båge och när motståndaren tunnlar mig en gång för mycket.
Det är svårt att "bara ha kul" när man är tävlingsmänniska och där tanken vill en sak och kroppen gör en annan. Vi får väl se vad som sitter kvar. Jag tänkte hänga på några sorselebor och lira en stund ikväll och är glad om jag tar mig upp ur sängen och ner för trappan i morgon bitti utan pust och stön.
