Förgummad
AllmäntSkapad av Hanna fre, januari 25, 2008 14:01:49Jag hinner inte mer än att skriva i dressyrdagboken att vi (jag och Gira) är tillbaka på banan igen, så krockar jag och får nya driftstörningar.
Jag hade lyckats övertyga mig själv ganska ordentligt att jag utan större problem skulle kunna spela den omtalade Duvan Cup med några gamla vänner. Bollkänslan fanns faktiskt kvar relativt bra även om tårna tyckte det var länge sedan de fick stötas och blötas i skorna.
Jag hade tänkt spela betydligt mer än fjuttiga två gånger innan cupen, men som så många gånger förr så räcker inte tiden till även om jag brukar få den att räcka till det mesta.
I måndags skulle jag bara spela en dryg timme för att spela bort den värsta träningsvärken innan helgen. Det var bara något byte kvar innan jag tänkte avsluta passet.
Jag springer mot bollen, som så många gånger tidigare, då det utan minsta förvarning kommer en jubelidiot och rappar mig över vänstra vaden med full kraft. Det gjorde så ont att jag såg stjärnor. Jag blev flygelak på stackaren som sprang bakom och undrade var i hela friden han lärt sig spela innebandy.
Alla spelare och avbytare talade om för mig att jag var helt ensam. Ingen var i närheten av mig. ”Men jag kände ju slaget” sa jag och började ana det värsta i samma stund som stjärnorna växte till planeter. Måtte det inte vara hälsenan med kryckor och rehabilitering på flera månader.
Då kom tankarna och en stor flod med tårar av besvikelse för att hela våren, den älskade vårvintern som jag avgudar, skulle bli förstörd. Jag som sett fram emot så mycket och nu skulle jag bli handikappad och rörelsebegränsad i flera månader. Hur skulle jag överleva det? Det är ju våren som ger mig energi så det räcker hela året. Bara det varma solljuset gör ju att man blir nykär.
Sedan säger jag bara karlar och hantera kvinnor som gråter och har ont. De flesta vet inte hur de ska bete sig. En man kom fram och sa tröstande ”ja, är det samma skada som jag hade för några år sedan så kan inte du springa något mer denna vår, det är en sak som är säker”. Vilken enorm tröst det var i de orden. En annan man visade en väldigt fin sida. Han sa inte mycket men tröstade desto mer. Tack för det och ta vara på den gåvan. Min kära respektive (som alltid är den som stöttar och tröstar bäst när det behövs) blev mest tyst och funderade på vad han skulle göra och sa tillslut: ”nä, nu åker vi på akuten, du brukar inte vara så här om du inte har riktigt ont”.
Sagt och gjort så åkte vi iväg och träffade doktorn vars namn jag inte kan uttala. Han gjorde ett bra intryck och verkade veta vad han snackade om. Som synes så verkade hälsenan sitta där den skulle men på grund av blödningen så kunde han inte känna om den var skadad. Då släppte den största stenen. ”Vilken tur, för då hade jag gråtit ännu mer” sa jag och flinade samtidigt som jag torkade bort de sista tårarna
Ny läkartid på måndag med sjukskrivning och kryckor i två veckor är väl inte hela världen med tanke på omständigheterna. Jag ska nog få mina njutningar i vår trots allt.
Nu försöker jag lära mig hur man hoppar på kryckor både inne och ute, uppför och nerför. Det går sådär. Man får grymt ont i händerna och armarna. Lite mer armstyrka hade inte varit fel. Men jag lär mig. Jag vet att man inte kan dammsuga och hoppa på kryckor samtidigt. Då faller man och slår sitt ömma ben. Däremot kan jag flytta en full tallrik med soppa från spisen till köksbordet. Man ställer bara upp ett led med stolar som man ställer tallriken på och hoppar mellan. Man får inte vara dum ;-)
Efter en liten deppig period så är det nu åter hopp om livet och jag gör allt för att min brustna muskel ska läka så fort som möjligt. Men en sak är säker, detta ska jag inte vara med om en gång till. Min kropp har blivit förgummad och det är hög tid att den får smaka på andra bullar så jag inte riskerar att missa fler godbitar av livet.
Och vet du, jag bad ordentligt om ursäkt till honom som jag felaktigt anklagat till skadan.
Hejhopp
Skapad av Charlotta lör, januari 26, 2008 12:46:20
Nej!! Vad tråkigt att höra! Men jag ska hålla tummarna för att du repar dig snabbt och snart är tillbaka igen. Om du saknade lite armstyrka innan så lär du inte göra det efter du stapplat runt på kryckor iaf! Så nått positivt får du nog ut utav tråkigheterna ska du se. Ha det så bra och krya på dig! :-)
(Föresten kunde jag inte hitta nån info på vbfk:s hemsida, så jag tar jättegärna emot kontaktuppgifterna om du hade några)