Hur det gick...
Hund/JaktSkapad av Hanna tor, september 20, 2020 17:21:34...med fantástico-jakten är det många av er som undrar.
Jo...det gick kan man väl säga.
Kolla in på länken »»» Jakt 8-9 september 2007
Jag har gjort lite intressanta reflektioner efter denna ensamjaktspremiär.
Man reagerar på olika sätt utan att tänka på det ibland. Men efter att samma reaktion återkommit ett antal gånger börjar man fundera på varför alla reagerar på samma sätt.
När många av er fick höra att jag skulle flyga ut på fjället för att jaga och övernatta i en stuga helt själv reagerade ni spontant med "Hur vågar du sova ensam?".
Vad är det som är farligt med att sova ensam på fjället? Det är ju farligare att sova ensam i en stad eller by. Jag kan förstå att man kan vara mörkrädd. Men vad är det då man är rädd för? Om det är skumma människor som ska komma smygandes i mörkret är sannolikheten betydligt större att de kommer i ett samhälle än på fjället. Är det spökliknande varelser så finns de ju där ovasett var man är och hur många man är. Varför man nu ska tro på sånt??? Ska man tro på något så är det ju bättre att tro på goda väsen är onda. Tankens kraft är alltid användbar. Det är bara man bestämmer sig att det goda håller det onda borta...så är den saken ur världen.
Men...det är klart... kan du inte sova ensam hemma i din lägenhet eller ditt hus oavsett orsak bör du kanske inte sova ensam i en stuga som har några år på nacken. Risken är väl att du är väldigt trött dagen efter.
Det var mestadels kvinnor (inte bara) som kommenterade soveriet. Jag tror att det är väldigt många kvinnor som är mörkrädda. Varför förstår jag faktiskt inte. Ok om man är ute och går i mörkret och det prasslar i skogen. Då blir man rädd för att man vet att det är något där och för att man kan inte se vad. Men varför är man rädd hemma?
Karlarna då...jo de blev om sig och kring sig som värsta mamman. Har du med dig ditt? Har du med dig datt? Hittar du? Orkar du bära? Ska jag hjälpa dig? Många skulle blivit tacksamma...och på sätt och vis blev jag väl det också. Men jag blev också väldigt irriterad. Jag ville tänka själv, planera själv och packa själv. Det var inte bara mina närmaste som reagerade så här, utan även ytligt bekanta. Märkligt!
Karlarna verkar vilja vara de som ta hand om oss stackars kvinnor. Det bättrar på deras manlighet. Vi kvinnor ska vara ömkliga varelser som inte kan klara oss själva och behöver mannens starka famn. Jag ska inte säga att jag aldrig behöver den famnen. Det gör jag nog så mycket...och ganska ofta. Men jag trodde inte jag skulle se samma beteende överlag.
Hur som helst är jag ganska fjällvan och vet vad jag måste ha med mig och vad jag inte behöver släpa på. Min oro var ett oväder som skulle sabba min orienteringsförmåga. Visst har jag GPS, men vad hjälper det om batteriet tar slut. Dåligt väder tar ju bort det mesta av sikten. Utan sikt hjälper det inte att hitta till stugan om man inte kan se var man sätter fötterna. Rätt vad det är har man ramlat och knäckt något ben och får sitta och frysa lite för länge för att det ska vara hälsosamt. Då har man anledning att bli orolig.
Jag tror att alla människor bör lära sig att umgås med sig själv och ta vara på sig själv. Många av oss har problem med det...att trivas ensamma. Det är nyttigt att bara ha sina egna tankar. Man rannsakar.
För mig blev tystnaden påtaglig. Jag är van att ta vara på och reda mig själv. Men jag är inte van att ha det tyst. Pratar jag inte själv så är det någon annan som pratar. Saknas det då sätter jag på tv:n, radion eller någon bra skiva och sjunger med en stund. Jag har det sällan så tyst att jag kan höra mina egna hjärtslag. För mig blev det en nyttig upplevelse. Jag vet inte hur jag ska förklara...men det är som om sinnena skärps. Man får lättare att ta in.
Hur som helst så upplevde jag att jag växte som människa. Det är inte sista gången som jag beger mig ut ensam på fjället. Det är bara början...
Skapad av yasmine lör, september 22, 2020 14:19:22
Hej Hanna!
Efter att ha läst din historia så blir även en inbiten älgjägare som jag sugen på lite ripjakt. Vi ska upp till Borkan till helgen, så vi får väl se om jag och R hittar kantareller i allafall... P får nog stå för ripandet, vi har med oss två kompisar så han får nog sällskap ändå. Att sova ensam i en fjällstuga är väl inget att hetsa upp sig över det håller jag helt med om, men den där bron skulle jag inte gått över, jag skulle ha simmat!!!. Cred till dig! Kram från Yasmine