Bloggar...
Blogg 2009Posted by Hanna Wed, April 15, 2021 20:30:04...och andra forum.
Har tänkt lite kring detta under fantastiskt soliga påskdagar på skotern.
Hoppas att alla ni andra haft lika härliga dagar med trevliga människor omkring er. Det är så roligt att träffa alla. Det är skönt med en dags gårdspysslande hemmavid som återhämtning efter allt ståhej, men det blir lite tomt när ni åker. Jag kan inte låta bli att känna saknaden efter er. Välkommen åter!
Jag lade in en användare på Facebook någon gång hösten 2007. Jag begrep mig aldrig på det där stället och besökte det inte förrän kring detta årsskifte. Till min fövåning upptäckte jag alla välkända, mindre kända och borttappade bekantskaper. Jag kan förstå vinningen av forumet och glädjen i kontaktskapandet.
Nu har jag själv hittat och blivit hittad av en del vänner som jag växlar några ord med lite nu och då, men ska sanningen fram så förstår jag mig knappt på hälften av allt som försiggår. Jag blir trött av alla "took the quiz", fanklubbar, förfrågningar och inbjudningar till alla möjliga och omöjliga ämnen. Jag har försökt se meningen, men tyvärr, går inte. Jag kanske ändrar åsikt med tiden. Vem vet?
Sedan följer jag lite nu och då några andra bloggar. De allra flesta handlar om vad vederbörande gör om dagarna. Man kan säga att de skriver sin dagbok på nätet. Några av dem har blivit påhoppade av anonyma läsare. Dessa personer har gjort dem illa genom sina kommentarer.
Tyvärr (eller?) så är världen full av människor med andra åsikter än en själv. Det finns även dem som uppenbart vill såra och göra illa, inte allt för sällan kända personer som inte öppet kan stå för sina åsikter utan måste gå den anonyma vägen för att "klämma till". Jag lider med er som blir sårade och tycker inte det är ok.
Samtidigt så måste jag säga att om man valt att gå ut med sitt sårbart personliga inför hela världen så får man ju vara beredd på att alla läser. Då menar jag alla, inklusive rötäggen. Skriva av sig är bra på många sätt, men man måste inte göra det offentligt för att det ska ge något tillbaka.
För mig ingår detta i spelets regler. Speciellt när man som mig har många åsikter om mycket. Sticker man ut hakan måste man ju vara beredd på att få sig en och annan känga tillbaka. Jag väljer ju själv hur jag låter det påverka mig. Självklart har även jag blivit ledsen över mail och kommentarer.
Det som skrivs på bloggar världen över kan många gånger vara allt annat än verklighet. Det är bara författaren själv som vet vad som är sant. Innan man bloggar bör man nog ställa sig ett antal frågor. Varför vill jag ha en blogg? Vad är syftet? Hur förhåller jag mig till att hela världen får titta in i mitt liv och dela mina tankar? Hur gör jag med alla de som tycker en massa? Hur förhåller jag mig till min integritet? osv...
Jag har själv funderat på det jag skriver mer än en gång innan det publiceras. Det sista jag vill är att få skit av någon och än värre såra någon annan. Vem vill det? Men som tur är finns det en hel bunt av vänliga själar där ute som gång på gång ger mig feedback och mersmak. Ena gången får jag hjälpa någon på något sätt och nästa gång är det jag som får hjälp.
Lite nu och då blir jag och mitt tyckande ifrågasatt av andra. Inte allt för sällan är det just de diskussionerna som ger mest på samma sätt som att motgång föder medgång. Hur kul skulle det vara om alla tyckte som mig? Snacka om förutsägbart och totalt utan överraskningar. Samtidigt som det är kul att hitta jämlikar och inte känna sig så ensam. Sedan kan vi alla tänka på hur vi uttrycker oss så att ingen behöver bli sårad. Det tjänar ingen på. Inte ens om det var uttalarens syfte.
Så länge det positiva överväger så kommer jag att fortsätta med mitt bloggande. Men man ska inte tro att det negativa uteblir. Så är inte livet. Inte heller i cybervärlden. Det innehåller både ris och ros. Precis så som det ska vara. Mitt råd till alla er som på ett eller annat sätt blivit ledsna över kommentarer och påhopp är att inte låta er påverkas. Fundera på det som sagts eller skrivits. Varför tar det ont? Tänk igenom, men låt dig inte styras av det. Låt uttalaren få stå för sitt uttalande. Det säger mer om den personen än om dig. Gör det du tror på och se till att ditt eget syfte vilar på goda grunder.
Vi är alla människor av samma skrot och korn, mer lika än vi tror.
Gör mot andra så som du vill att andra ska göra mot dig.
Låter präktigt? Ja, det är precis vad det är. Du blir påverkad av någon som vill dig illa. Tänk dig då hur många du har möjlighet att påverka i din tur. Det finns någon anledning till att denna någon även läst din blogg. Varför tror du det är så?
- Comments(1)http://blogg2.hannaholmberg.se/#post14
