Till alla er som läser...
TankarSkapad av Hanna ons, augusti 15, 2007 15:48:30Tack alla kända, halvkända och okända personer som mailat, kommenterat och pratat med mig om min hemsida och det jag skriver. Jag hade ingen aning om att ni skulle bli så många.
Det är ju bara lilla hannapanna, en människa av samma skrot och korn som alla er andra, som börjat omvandla livets allvar till glädje och äventyr. Allvaret finns där ändå i tillräckligt stora proportioner. Titta dig omkring. Jag är säker på att du kan räkna upp personer på alla dina tio fingrar som mår dåligt…och många av dem är unga. Allvar så det räcker.
En del av er frågar hur jag kan blotta mig och lägga ut personliga texter synliga för hela världen. Anledningen till att ni alla läser mina bloggar är inte att jag är en ovanligt intressant person utan att ni känner igen er i det jag skriver. Kan jag hjälpa, beröra eller peppa någon bara av att delge mig av personliga tankar så gör jag det mer än gärna. Mina bloggar skrivs rätt upp och ner utifrån dagsformen. Vissa dagar har jag många tankar och andra inga. Så är ju livet, ena gången väldigt intensivt och omvälvande och nästa stilla lugnt.
Visst kan jag hålla med om att jag blivit förvånad några gånger bla när en dubbelt så gammal man kom fram till mig och sa ”vad bra det var det där du skrev om…”.
Att HAN läste mina bloggar trodde jag inte. Han som är så framgångsrik och verkligen står stadigt med båda fötterna på jorden. Kan mina små tankar göra gott för honom? Ja faktiskt var det så och det gjorde mig glad.
Jag ska berätta lite om hur allt kom sig…
Tankar om hur man fyller dagarna med liv och inte livet med dagar har väl alltid funnits där någonstans i mina inre privata tankar. Mina nära och kära känner mig som en tillknäppt, rak och ytlig person som inte lägger ner någon större möda på dåligt samvete, analyser och grubblerier. De är minst sagt förvånade över allt som kommer fram i bloggen.
En av dem sa: ”Jag ser en helt ny sida hos dig och du får prata till punkt.”
Tankarna om livet började för ett år sedan ungefär och jag kallar det för 30-års kris. Jag har varit en försiktig person som tagit det säkra före det osäkra, rädd för att misslyckas och vad andra ska tycka och tänka. Jag har aldrig misslyckats med något, men aldrig heller lyckats. Jag har varit ljusår ifrån den Hanna mitt i livet jag sett framför mig. Jag har nöjt mig med det lilla och levt mitt liv genom andra. ”Vem är jag”, ”vad vill jag” har fått stå tillbaka för ”jag gör som dig”, ”jag tycker som dig”.
En dag slog det mig så tydligt. Hanna du är vuxen nu. Mitt i livet börjar nu. Det är nu du ska vara den Hanna mitt i livet som du sett framför. Tankarna satte igång på allvar den där dagen.
Många tankar har det blivit sedan dess. Jag vet nu vem jag är och vad jag vill. Mina drömmar har omsatts till mål som jag betar av ett efter ett, med blandat resultat. Några drömmar är inte som jag trott när jag väl smakat på dem i verkligheten medan andra ger mig mersmak…och jag växer dag för dag.
Hemsidan är ett av målen som gett mersmak.
Jag är inte längre rädd för att misslyckas och vad andra ska tycka. Jag är trygg i mig själv och har inga problem med att dela med mig av mina innersta tankar. Vad kan hända? Att ni lär känna mig? Oooo vad skrämmande…jag är ju jättefarlig…;-)
Mina tankar är inte heller konstigare än era tankar. Vi har alla våra drömmar även om de kan skilja sig åt. Vi är unika med olika förutsättningar och mår bra av att tänka på djupare plan och i vidare perspektiv. Sitt inte still och titta på medan livet passerar. Se till att göra det just du längtar efter. Vad har du att förlora?
Det är påfrestande och osäkert att kasta sig ut och testa sina drömmar. Ibland landar man lite obekvämt och får lite blåmärken. Det positiva är att du då vet att den drömmen bara var en illusion. Du slipper sitta där som 80 åring och fundera på hur livet skulle ha varit om du vågat dig på drömmen som inte fanns i verkligheten. Snacka om onödiga grubblerier.
Bara för att man förverkligar sina drömmar innebär det inte att livet ständigt bjuder på söndagsmiddag. Då skulle vi ju bli feta som grisar och inte kunna leva livet. Självklart kommer vi även att få bränd falukorv och överkokta makaroner till middag. För varje motgång har du rättighet till din egen tolkning av situationen. Den blir så jobbig som du gör den till. Om du nu måste äta upp den misslyckade middagen så kan du välja dina tankar. Antingen grämer du dig för varje tugga du tar eller så tänker du ”äh, smaken är ju densamma och det ser ju likadant ut när det kommer ut oavsett vad jag stoppar i mig”. Du har mat för dagen, blir mätt och får ny energi till nya upptåg.
Jag lever mitt liv i en liten håla i norrlands inland…och vet du…jag tycker det är händelserikt och spännande. Jag har släppt kontrollen och vet inte åt vilket håll det bär. Mina drömmar och positivt tänkande får utgöra livet som i sig drar med mig ut i det okända. Inte varje dag men många dagar innebär nya utmaningar, upptåg och möjligheter. Det är pessimisten och realisten som säger att ”livet inte är mer så här” och ”man får inte allt här i livet”. Dessa kommer inte att misslyckas i livet, men de kommer inte heller att lyckas. Drömmaren når kanske inte alla sina mål men ett antal blir veklighet med lite självinsikt och målmedvetenhet.
Hur vill du förhålla dig till livet?
Om jag vågar…då vågar du med…
Fyll dagarna med liv och inte livet med dagar!
- Kommentarer(1)http://blogg.hannaholmberg.se/#post38
