Fantástico...
Hund/JaktSkapad av Hanna fre, september 07, 2020 10:29:58Aventuras fantásticas!!! Con mucha esperanza!!!
Kan inte låta bli att inspireras lite av mina spansktalande elever från Colombia.
ÄNTLIGEN...
...är stunden kommen då jag ska få göra det jag längtat efter så länge. Jag ska utan någon uppsiktsjakts överseende utöva en hel helgs fjälljakt med bara mitt eget och hundens sällskap. Jag trodde att denna upplevelse skulle delas med mitt unga strävhår, Fjällbrisens Gira. Tyvärr så har hon fortfarande ansträngningsförbud. Det blir min gamla trotjänare, Atlas, som börjat fungera på äldre dar som får backa upp mattes nytillkomna skjutglädje.
Det är alltid lika spännande när hunden står och man smyger upp och gör sig redo för skott. Förra helgen var vi tre skyttar. Atlas skötte inte, till en början, fåglarna lika bra som premiärhelgen. Han hade mest troligt precis som matte fått blodad tand och blivit lite för het. När hunden står och vita vingar går i luften vill jag panga. Jag hann inte mer än lyfta bössan, följa fågel och sätta fingret på avtryckaren så small det. Avlossade jag ett skott så var det antingen träff av någon annan plus träff av mig eller bom.
Tävlingsinstinkten gjorde sig påmind på allvar. Jag började bli allt mer irriterad på att jag var långsammare än de andra. Var jag snabb så bommade jag. Till slut nådde min irritation sin kulmen. Den av dem (min respektive som man vågar säga ett och annat åt) som skjutit flest fåglar tilldelades skjutförbud.
Intensivdrillningen på min gamla hund som inte stått för fågel har resulterat i en ibland obefintlig avance. Jägaren med skjutförbud skulle vara snäll och kliva upp fågeln som Atlas stod för. Då går han rakt i min skottlinje, stöter fågel och skjuter den själv eftersom jag inte kunde skjuta. Gissa om det brann till för mig. Den tredje skytten fick bevittna ett antal väl valda ord och en sida hos mig som jag inte visar för alla. Man kan väl säga att det då märks ganska tydligt att jag är min fars dotter.
Det gick inte lång tid så stod Atlas åter för fågel. Nu fanns det bara ett alternativ kvar. Fågeln skulle i backen...AV MIG! Jag skulle vara snabbast! Vi står i midje högt ris och ripan hinner inte mer än till ristopparna ett par tre meter ifrån mig innan jag dammar på. Jag har nog aldrig sett ett så stort dunmoln någon gång. De andra två skyttarna står helt stilla, gapandes och vet inte om de ska våga dra på smilbanden. Jag skickar Atlas på apport. Han letar reda på fågeln men kommer inte. Han tuggar för fulla muggar. Mitt redan dåliga humör grumlar mina tankar och jag blir galen på hunden som inte kommer in med fågeln...tills jag kommer fram och ser resterna. Det som finns kvar av fågeln är huvudet halsen och vingarna. Själva kroppen sprängdes av den kompakta hagelsvärmen. Inte undra på att Atlas inte kommer med apporten. Han ser ju ett matbord framför sig.
När jag lyfter upp en fågelhals med vingar kan inte mina jaktkompisar hålla sig längre. De brister ut i gapskratt... och det gjorde jag med. Men jag sköt min fågel till slut...och fler blev det innan helgens slut. "Trägen vinner"...eller "skam den som ger sig" eller kanske bara "vinnarvilja" är det som passar bäst... 
Denna helg är jag ensam skytt. Vi, jag och hunden, ska bo i en stuga på fjället och jaga oss mellan Marsivagge och Skebleskalet på lördag. Söndagens jakt blir kring Stubebakte och ner mot Tjärro.
Som om detta inte vore nog. Jag ska även flyga helikopter för första gången. SMP flyger ut mig på lördag morgon. Detta blir helt perfekt eftersom vi får börja jakten på sex fräscha ben. Dessutom får man möjlighet att ta med lite extra god mat och dryck för att på ett njutbart sätt fylla på energireserven inför söndagens hemfärd. Jag kommer att jaga mig tillbaka mot Ammarnäs.
Nu håller jag tummarna att fjällen bjuder mig på mycket fågel och fint väder. Blir det som söndagens väder kan jag nog få problem med orienteringen...
Letar fjällräddningen en jägare i Ammarnäsfjällen efter helgen...ja då vet ni att det är mig de letar efter... ;-)
1000 tack och en stor kram till Rune som hjälpt mig att knåpa ihop denna jakthelg.
- Kommentarer(1)http://blogg.hannaholmberg.se/#post43
