Konflikt
TipsSkapad av Hanna ons, juni 13, 2007 09:31:25Igår kväll var jag på den bästa utbildningen NÅGONSIN!
En varm och trevlig stockholmare hade bemödat sig ända upp till kylan i Sorsele för att lära oss lite om hur vi hanterar konflikter i krogmiljö.
Jag har varit på ett antal utbildningar om att "förbättra sitt ledarskap", "manligt och kvinnligt" och "professionell kommunikation". Utbildningarna har varit ... ja ... för att vara snäll... helt ok. Det lustiga är att alla andra verkar ha varit helt begeistrade och köpt allt vad föreläsaren sagt. Jag har mest sett ut som ett frågetecken... "och vad var det som var bra sa du?"...
Igår var det min tur att bli begeistrad...
När man anlitar detta stockholmsföretag bli man inte besviken... ja kanske mest för att de fyra som åker runt och föreläser är riktiga godbitar som man mer än gärna vilar ögonen på i tre och en halv timme... (psst... en hemlis... en av dem är stadsministerns bror Magnus...)
Ja...åter till gårkvällen...
Jag kan inte berätta allt han sa... dels skulle det ta för lång tid och sedan kommer jag inte ihåg allt, men det fanns guldkorn som jag kommer att delge. Det är väldigt svårt att plocka ur ett sammanhang på över tre timmar så att ni förstår betydelsen... men jag ska göra ett försök. Jag vet betydelsen och skriver ner detta mest för att jag själv ska komma ihåg.
Föreläsningen bestod till största delen av humor. Livets bästa krydda. Jag skrattade ibland så att tårarna rann. Vi fick göra provocerande övningar och delta i rollspel med alkoholservering. Det fanns inga rätt och fel utan vi fick helhjärtat leva oss in i situationerna och känna efter hur vi skulle lösa problemen. Jag kan säga att fler än en levde sig in på riktigt. Smockan hängde i luften, någon blev rädd på riktigt och en annan helt paralyserad. En givande kväll för många... gav självkännedom.
Vet du att du inte är medveten om 98 % av dina beslut!?
Detta är en ganska provocerande fråga.
Du kör bil och är på väg hem samtidigt som mamma ringer. Det kommer en stoppskylt och du stannar. Fortsätter, blinkar och svänger vänster. Du stannar vid ett övergångsställe och gör senare en omkörning. Under hela tiden pratar du med din mamma. Plötsligt svänger du in på gården och är hemma utan att medvetet veta hur du körde hem. För i ditt medvetande pratade du med din mamma i telefonen (2 %).
Vi är programmerade sedan barnsben i vårt undermedvetna (98 %) till att handla på ett visst sätt i vissa situationer. Våra erfarenheter är det som programmerat oss. Detta utgör vår person. Alla vill vi ju ha positiv programmering.
Vi kan även trigga det undermedvetna med hjälp av olika signaler. Här fick vi göra en sådan övning. Den gick ut på att vi skulle para ihop oss två och två, ställa oss upp axel mot axel men med ca en meter mellan och hålla varandra i högerhanden. Övningen gick ut på att plocka så många poäng som möjligt genom att, samtidigt som man håller i händerna, nudda kompisens högeraxel med sin egen handlov. Vi fick 20 sekunder på oss. "Klara färdiga gå!" Alla körde igång en stenhård armkamp där man försökte övermanna den andra och plocka så många poäng som möjligt.
Efter 20 sekunder undrade han hur många poäng vi lyckats plocka. Någon sa 1 poäng och en annan 5 poäng. "Det var lustigt. Förra veckan var jag på en kurs där en gammal dam gjorde denna övning med en muskelknutte. Hon fick 95 poäng. Hur kommer det sig?" Alla började fundera... aha vi blev lurade... Han hade inte sagt något om en tävling... det tog vi för givet... att det var en kamp. Han triggade vårt undermedvetna till att vi skulle tävla bla genom att säga "klara färdiga gå".
I konflikter kan vi tolka situationer olika beroende på våra erfarenheter och program. Varför uppstår konflikter? Kan vi undvika dem genom att ge ett poäng? Vad händer då? Kanske får vi ett poäng tillbaka och plötsligt har vi en win-win situation istället för en kamp.
Att undvika kränkning kan förebygga många konflikter. Kränkta människor samarbetar inte.
Kommunikation utgörs till största delen i de 98 procenten av kroppsspråket. Undersökningar har visat att kroppsspråket utgör 60 % av vår kommunikation, 30 % är röstbetoningen och 10 % utgör det vi verkligen säger.
Barn gör inte som du säger utan som du gör... detta gäller även vuxna.
Om vi säger en sak medan vi visar en annan med kroppsspråket blir vi inte trovärdiga.
För att visa detta fick vi göra två övningar. (Det här blir svårt att förklara utan att visa) Den första gick ut på att vi alla skulle klappa händerna samtidigt. Vi höll händerna horisontellt med armbågarna rätt ut från sidorna beredda på en klapp (tror ni fattar). "Nu" sa han och alla klappade som på ett smatterband. Ett försök till. På tre skulle vi klappa. Han började räkna "ett (klapp), två, tre". Alla klappade när han klappade även om han sagt att vi skulle klappa på tre. Ett sista försök med klapp på tre. Han började räkna "ett, två, klapp, tre... återigen klappade alla när han klappade. Alltså kroppsspråket styr.
Den andra övningen gick ut på att göra ett ok-tecken med handen (håll handen lodrätt framför dig samtidigt som du bildar en ring av pekfingertoppen och tummtoppen medan de övriga fingrarna står rakt upp). Han förde ringen mot kinden samtidigt som han sa att vi skulle placera den på hakan. "Var har ni hakan?" Gissa var alla hade placerat sin hand... jo på kinden. Här rann tårarna av skratt. Alla hade vi hört hakan och ändå satt vi där med ett ok-tecken på kinden.
Kort och gott så styr vårt kroppsspråk mer än det vi säger.
Att lyssna är en konst, att tala ett behov.
Är det skillnad på att lyssna och att höra? Vilket tar mest energi? Vilket förebygger konflikter?
Man kan lyssna på olika sätt. Lyssna för att svara eller lyssna för att förstå.
Här fick vi göra en hemsk övning. Vi delades upp i ettor och tvåor. Ettorna fick gå ut ur rummet för att få en uppgift. De skulle under exakt två minuter berätta något för en okänd tvåa som inte behövde vara roligt och inte spännande. Det ettorna inte visste var att även tvåorna fick en uppgift. De skulle lyssna intensivt till det var en minut kvar. Då skulle de lyssna lite mindre och börja se ointresserade ut. När det var 30 sekunder kvar så skulle de sluta lyssna helt. Lyckligt ovetandes om varandras uppdrag satte vi igång. Det hela gick bra till en början... men sedan började man se både de ena och de andra känsloyttringarna... speciellt hos ettorna. Några fick mindervärdeskomlex och vågade knappt fortsätta berätta medan andra blev trotsig och rosenrasande.
Ettorna blev dessutom pirriga på vad de skulle berätta som var roligt och spännande. Men vänta nu...föreläsaren hade ju sagt att det inte behöve vara spännande eller roligt. Här triggade han återigen vårt undermedvetna. Människan kan nämligen inte ta en uppmanning tillsammans med ordet inte. Nu får du inte tänka på ett stort glas öl. Hur många av er tänkte just på ett stort glas öl?
I denna övning finns det ettor som går igenom hela känsloregistret på bara två minuter. Tvåorna känner sig som skurkar som tvingas vara känslokall mot stackaren som förtvivlat åter försöker fånga lyssnarens intresse.
Att lägga energin på att lyssna kan förebygga många konflikter.
Sist men inte minst tog föreläsaren upp frågan om vi påverkas eller färgas av de vi umgås med. Alla var eniga att det gör vi. Man brukar säga att man är ett genomsnitt av sina fem närmsta vänner. Hur ser dina fem närmsta vänner ut? Hur skulle du beskriva dem? Där kan du hitta mycket självkännedom. Hur är du själv?
Det finns personer i vår omgivning som går omkring på startkablar... beredda att suga dig på energi. Det är negativa människor. Fundera på om du har dem bland dina fem närmaste. Vad gör vi åt det? Hur är det att ha en startkabelbärare som respektive?
På arbetsplatser finns det ofta fisfläktar som sprider sin doft runt om så att alla drabbas. Hamnar du i samma konflikt med olika människor? Var ligger då problemet?
Tyvärr han vi inte gå in mer på detta sista ... och intressantaste ämne... tre och en halv timme hade redan gått...
Jag är helt övertygad om att vi alla som var på föreläsningen skulle kunna göra vad som helst för att få tre nya timmar med den varma och stilige stockholmaren...
- Kommentarer(0)http://blogg.hannaholmberg.se/#post20
