Sure baby sure
AllmäntSkapad av Hanna sön, oktober 19, 2008 20:20:23Vilken tjejfest det blev. Jättetrevligt! Jag träffade bland annat en gammal gymnasieklasskompis. Det var tretton år sedan vi setts. Oj oj vad tiden går. Är det verkligen så länge sedan vi gick ut gymnasiet? Jag har ju inte åldrats en daaaag.
Gräsig smak med inslag av örter, utvecklad och kryddig doft, balanserat med aningen bränd fatkaraktär, inslag av mörka bär, lakrits och vanilj. Visst fattar alla att det är vin jag pratar om?
Vi hade vinprovning. Jag har försökt att tycka om vin några gånger men tyvärr måste jag säga att mina smaklökar och doftceller bara känner surt och mer surt respektive jäst och mer jäst. Men jag ska erkänna att det var kul och jag kände en viss skillnad när jag fick jämföra några olika. Några var kraftigare, strävare och mer mustig på något sätt än andra. Men någon större koll hade jag inte. Jag fick ett rätt av fyra. Inte illa pinkat av en trähäst.
Nu är man hemma igen efter en lång och slö söndag. Jag svängde förbi och köpte en familjepizza innan jag åkte hem. Karlarna håller på med att bärga hem en älg från skogen. De är nog vrålhungriga när de kommer hem i mörkret. Hoppas de hittar hem.
Detta hade varit en bra helg för fågeljakt. Men jag behöver verkligen minst en helgs vila från jakten. Absolut! Jajemen, så är det. Mitt i prick! Jag är så trött i avtryckarfingret att det nästan blivit överansträngt. Gäspar gör jag också, stup i kvarten. Sovmorgon har jag längtat efter sedan den 25 augusti. Tänk att få sova ända till klockan nio på morgonen.
Hörseln, för att inte tala om hörseln. Jag har nästan blivit döv av alla smällar. Tur att tiden läker alla sår.
En klar och fin höstdag gör ju jakten för enkel och nästan trevlig. Vad är det för sak att skjuta en fågel då? Nä, det måste ju vara lite utmaning och kräva prestation. Tacka vet jag snöstorm. Då kan vi snacka om machojägare. Det är vad som skiljer äpplen från päron och agnarna från vetet. Eller är det betet?
Min frys är så full av fjädrar att det nästan ser ut som en exploderad jättedunkudde så fort jag öppnar locket. Där ryms inga fler. Jag kan ju inte skjuta allt med vingar heller. Jag måste ju låta de andra fågeljägarna i trakten få en chans att fälla lite vilt. Skjuter man bort alla fåglar blir det ju inga ägg till våren. Fast det är klart, en bra hund skapar ju fågel oavsett fågeltillgång. Så det är lugnt. Åtminstone för mig.
Man kan ju få för mycket av det goda. Hundar som man fäller fågel för var och varannan minut får en sån där läskig erfarenhet som blir görtråkig i längden. Tänk vad trist med en hund som aldrig bjuder på överraskningar som stötar, eftergångar, knallapporter och helt spårlöst borttappade apporter. Usch! Slentrianmässigt.
Nä, jaga på ni alla tidspressade jägare som suktar efter senhöstens lättlöpande fåglar. Kör slut på er bara. Jag är inte alls avundsjuk, inte det minsta. Det är säkert! Jag har massor med annat viktigt att göra just nu. Man ska ta en paus nu och då och få lite perspektiv och självinsikt. Annars är det lätt att man blir desperat och överdriver sin jaktlycka för att inte verka sämre än någon annan. Tänk på det!
Jag har hittat en ny guru, Gustav Svensson fd brevbärare i Vivalla. Han är en rättskaffens man, ödmjuk, har självinsikt, principfast och inte det minsta självcentrerad.
Det du!- Kommentarer(1)http://blogg.hannaholmberg.se/#post114
