Mrs Miss
AllmäntSkapad av Hanna lör, oktober 25, 2008 00:14:46Jag väntade mig nästan några reaktioner från super-duper-ironiska-bloggen nedan, men det har varit knäpptyst. Antingen är ni för snälla eller så måste ni tro att jag blivit fullständigt knäpp.
Visst, jag är en missbrukare av ironi, och ibland kan jag inte låta bli att vara överdrivet ironisk mot sådant jag inte håller med om. En sådan sak var denna påtvingade vila som jag inte var det minsta sugen på oavsett hur många timmar jag lagt ner på skogsjakt senaste tiden.
Det fanns några både här och där som med all välvilja peppade mig att vilan nog var på sin plats. Men vila gör jag sen, när vintermörkret av sig själv skapar begränsningar. Då bäddar jag ner mig under en filt framför brasan och myser av lugnet och stillheten. Nu vill jag inget hellre än att få fälla en fågel för Gira. Desperat? Minst sagt.
Tyvärr har jag inte orkat (komiskt nog) ta mig för att kontakta något skogsfågelproffs inför denna helg med förfrågan om jag får hänga med på lite jakt. Jag kör gärna några mil om det finns fågel i skogen och en pricksäker skytt som inte tvekar att trycka av. Självklart skjuter jag också, men någon garanti till fällning kan jag inte ge.
Nästa vecka är jag ledig torsdag och fredag. Då blir det jakt i dagarna fyra om jag får som jag vill. Har du tid och plats för mig så hör gärna av dig. Jag kommer!
Imorgon blir det ett återbesök på den plats där jag och Gira var senast. Då ska vi se om min lilla jycke kan hålla munnen stängd denna gång och även leta redan på en och annan fjäderdräkt.
Ok, jag ska försöka prata om något annat än jakt också. Lite självsmicker kan väl sitta fint?!
En dag för ett par veckor sedan kom en blivande elev förbi på jobbet. Jag mötte den jämnåriga sjalbärande kvinnan med ett leende. Vi talade inte samma språk så mimik och kroppsspråk fick utgöra vår kommunikation. Hon tittade på mig från topp till tå, log och strök mig över håret, axeln och ner för armen. Hon betraktade mig som om jag var en docka. Hon sa något vänligt. Första intrycket blev minst sagt lite märkligt.
Tolken hon hade med sig, en ung grabb från samma land, var upptagen i sin mobiltelefon. När han var klar frågade jag honom vad hon sagt. ”Ja hon säger, va snygg du är” sa tolken. Tack sa jag till kvinnan samtidigt som jag inte riktigt trodde att tolkningen var helt korrekt.
”Vad var det där” frågade mig kollega. ”Jag tror att hon aldrig sett en sådan lång tjej förut” svarade jag. "Hon blev väl chockad"
Senare samma vecka var jag till en icke svenskfödd läkare som var från samma region som den sjalbärande kvinnan. När jag kom in i undersökningsrummet sa läkaren ”oj, vad vacker du är”. Ja vad svarar man på ett sådant påstående? ”Öh” fick jag fram och ett lite sådär snett påklistrat leende. Det är väl inte den första kommentaren man väntar sig. Dessutom var jag helt koncentrerad på anledningen till mitt läkarbesök.
Läkaren fortsatte ”i mitt land vill alla kvinnor vara lika lång, smal och vacker som du är, speciellt längden är ett tecken på riktig skönhet.” Till saken hör att jag som sportintresserad liten flicka satt och tittade på dambasket och sa ”långa tjejer är det fulaste jag vet”. Ironiskt nog blev jag längst i min familj, nästan i hela släkten.
Efter läkarens förklaring förstod jag lite mer om den sjalbärande kvinnans bemötande.
Det kommer mera...
I veckan har vi haft tema ”fest och familjehögtider” på jobbet. Vi pratade om vigsel och hur vi gör i Sverige och hur det skiljer sig mellan olika länder. En kvinna från ett land i öster berättade att mannen betalar för sin fru till hennes föräldrar. Priset beror på mannens ekonomiska situation och även kvinnans utseende och egenskaper. ”Hanna skulle kosta mycket pengar eftersom hon är lång, vacker och behärskar många manliga saker” sa kvinnan från öst. Jag skrattade, tackade och tog emot och bad henne berätta för Albin vilken otroligt värdefull fru han har. Då skulle jag i nästa andetag be om en välfylld börs och ta första bästa buss till närmsta shoppingcentrum. Eleverna skrattade.
Sanningen är nog den att Albin direkt skulle kontra med ”men du gillar ju inte shopping så vad ska du dit och göra”.
Självklart kan jag inte låta bli att leka med tanken. Tänk om jag bott i ett arabiskt land då hade jag nog blivit miss Arabien med egna skräddare, jättegarderob, livvakter och ha smygfotografer krälandes i varenda buske.
Hade jag bott rakt österut skulle en framgångsrik multimiljardär ha friat på sina bara knän med en ros i munnen och en gnistrande diamantring som lockbete. Då skulle jag bo i ett slott, ha oändligt med fågelrika jaktmarker, äta filé varje dag och ha en vardag som lyxhustru. Det vore väl något? Om man nu tycker och tror att framgång, pengar och skönhet är det som gör livet lyckligt vill säga…
Nu när vi liks är internationella tänkte jag avsluta med ett skämt:
Det var två turkar och en fez.
JA, jag vet!!! Det var dåligt, ett riktigt sånt där kiss-och-bajs-skämt. Men jag kunde inte låta bli.
Erkänn att du drog lite på smilbandet ;-)
/miss hannapanna- Kommentarer(1)http://blogg.hannaholmberg.se/#post115
