Skjut mer fågel!
Äventyr/UpplevelserSkapad av Hanna ons, juni 06, 2007 17:39:30Appropå sommar.
Det finns nu tre fåglar som jag gärna skulle kunna klara mig utan, en på vintern och två på sommaren.
Första gången jag hörde pärlugglan en kall vinterkväll blev jag helt fascinerad... åh vad häftigt...nu har jag fått höra den live!
Pärlugglans läte hade jag ju bara hört inspelad i samband med att jag läste biologi på universitetet och på kursen skulle lära mig ca 100 fågelläten och tre gånger så många fåglar till utseendet.
Men denna fascination försvann ganska snabbt då det visade sig att detta läte även trängde igenom husväggen till ända fram på småtimmarna. Gissa om jag önskat ugglans död...mer än en gång...
Men när man valt att bo i vildmarken så får man den ju även in på knuten...är det nog många av er som tänker. Jo visst jag håller med... men det kan ju ta stopp vid ytterväggen!
Att bo i vildmarken har sina fördelar om man trivs med naturen... och det gör jag. Men jag ska säga att jag ifrågasatt min boplats många gånger.
Jag tänker på det som hände i höstas. Min respektive jobbade på annan ort under en period och jag var hemma ensam. En natt vaknade jag av att hundarna skällde. Nyvaken och smått irriterad röt jag till dem att hålla käften... vadå man ville ju sova. Morgonen efter såg jag vad som varit på gården... ett par hundra renar. Hade jag varit hund... jo visst hade jag också haft svårt att hålla tyst och förlät därmed mina små älsklingar för nattens oro.
Efter tredje natten med skällande hundar fick jag nog när den härliga naturen jag bor med inte gav mig någon nattlig ro. Bägaren rann över när våra kära vänner renägarnas ägodelar stångade i husväggen och hoppade på altanen. Arg som ett bi rusade jag ner för trappan och ut på altanen och vrålade som ett monster. Hela marken började vibrerade när renarna satte fart västerut. Där stod jag naken i vintermörkret och önskade att mörkret kunde försvinna så jag kunde se. Av vibrationerna och renarnas stön i flykten förstod jag att det var fler än ett par hundra.
Dagen efter fick jag reda på att den stora snömängden som så hastigt kommit uppe på fjället hade drivit ner renarna. Renägarna hade tappat ca 4000 renar mot Skansnäsudden. Jag lovar...alla var hos mig.
Fast besluten om att inte behöva uppleva en liknande natt en gång till hotade jag att om inte helikoptern var här nästa dag så skulle Hannapanna vidta åtgärder. Helikoptern kom nästa dag.
Ja...det var ett minne det...men nu är den härliga sommaren här med all sin prakt.
Den värme som varit senaste dagarna värmer ju inte bara naturen utan även mitt sovrum. Annat kan man inte göra än att sova med fönstret öppet. Drillsnäppan är en fågel som man kan se flygande nära vattnet vi strandlinjen. Har du hört lätet en gång så kommer du ihåg det. Det är väldigt intensivt.
Jag har hört fågeln tidigare år lite nu och då... men vi måste ha invaderas av snäppor. De låter dag som natt...do-di-di-do-di-di-do-di-di-do... gissa om man kan bli less.
Om det bara varit drillsnäppan. Men nej... gökarna har också fått för sig att älska Skansnäs och Hannas hus. Tänk dig att vakna i ett rum som är nog varmt att sova i och lyssna till do-di-di-do- GOKO-do-di-di-do-GOKO-do-di-di-do. Den som klarar att sova i det oljudet utan att bli galen skulle jag vilja träffa.
Vi får väl se om halgelbössan får stå oanvänd ... frågan är väl vem jag ska skylla på denna gång... vår skapare mest troligt.
- Kommentarer(0)http://blogg.hannaholmberg.se/#post18
