Äventyr/UpplevelserSkapad av Hanna mån, juni 11, 2007 14:24:24AAAAhhh...nu förstår jag...var alla fåglar kommer ifrån...
Många fåglar måste äta mycket mat. Eftersom vi har så många fåglar måste vi även ha mycket insekter. Enkel slutleding...
Insekterna kommer lätt innanför fönster och dörrar som står öppna. För det mesta gör det inte så mycket med små kryp här och där inomhus. Äter inte hundarna upp dem så ser jag till att de blir bragd om livet...
För det mesta går det bra...utom på ett ställe...
Härom natten vaknade jag i tron om att min sängkamrat kallade på min uppmärksamhet genom beröring på halsen... mmm mysigt tänkte jag...
...men vänta nu... inte ska man väl nypas och stickas. Vad gör han!
Jag blev tvungen att känna efter... en böld på halsen...som rör på sig!!!!
Snabbt klöste jag undan bölden som landade på sängbordet. Där såg jag vad det var...en snytbagge eller knäppskorv som vi oftast kallar dem.
Naturligtvis hade det lilla krypet beträtt förbjuden mark... inga insekter får NÅGONSIN komma till sängen utan att straffas med döden. Till saken hör väl även att jag ännu inte var riktigt vaken och vid mina sinnens fulla bruk.
Där...hittade jag ett bra mordvapen. En hårklämma med taggar. Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle kunna klämma igenom det hårda skalet med en tagg utan att baggen skulle... just det... sprätta iväg... tillbaka till SÄNGEN!!!!
Upp hoppade jag, stod upp i sängen och skakade täcket. Här vaknade sängkamraten. Gissa om han undrade vad i hela friden jag höll på med.
"Jag har en knäppskorv i sängen", "En knäppis i sängen", "En knäppis i sängen" skrek jag och skakade täcket.
Va??? Han fattade inget. Var jag vaken? Gick jag i sömnen? Vem var en knäppskorv? Var det han som var knäpp?
Vi hittade baggen till slut och sängkamraten fick göra den lilla insekten platt som en pannkaka så jag försäkrades om att åter få komma till ro utan mer sällskap i sängen än kamraten.
Är man inte galen så blir man...
Äventyr/UpplevelserSkapad av Hanna ons, juni 06, 2007 17:39:30Appropå sommar.
Det finns nu tre fåglar som jag gärna skulle kunna klara mig utan, en på vintern och två på sommaren.
Första gången jag hörde pärlugglan en kall vinterkväll blev jag helt fascinerad... åh vad häftigt...nu har jag fått höra den live!
Pärlugglans läte hade jag ju bara hört inspelad i samband med att jag läste biologi på universitetet och på kursen skulle lära mig ca 100 fågelläten och tre gånger så många fåglar till utseendet.
Men denna fascination försvann ganska snabbt då det visade sig att detta läte även trängde igenom husväggen till ända fram på småtimmarna. Gissa om jag önskat ugglans död...mer än en gång...
Men när man valt att bo i vildmarken så får man den ju även in på knuten...är det nog många av er som tänker. Jo visst jag håller med... men det kan ju ta stopp vid ytterväggen!
Att bo i vildmarken har sina fördelar om man trivs med naturen... och det gör jag. Men jag ska säga att jag ifrågasatt min boplats många gånger.
Jag tänker på det som hände i höstas. Min respektive jobbade på annan ort under en period och jag var hemma ensam. En natt vaknade jag av att hundarna skällde. Nyvaken och smått irriterad röt jag till dem att hålla käften... vadå man ville ju sova. Morgonen efter såg jag vad som varit på gården... ett par hundra renar. Hade jag varit hund... jo visst hade jag också haft svårt att hålla tyst och förlät därmed mina små älsklingar för nattens oro.
Efter tredje natten med skällande hundar fick jag nog när den härliga naturen jag bor med inte gav mig någon nattlig ro. Bägaren rann över när våra kära vänner renägarnas ägodelar stångade i husväggen och hoppade på altanen. Arg som ett bi rusade jag ner för trappan och ut på altanen och vrålade som ett monster. Hela marken började vibrerade när renarna satte fart västerut. Där stod jag naken i vintermörkret och önskade att mörkret kunde försvinna så jag kunde se. Av vibrationerna och renarnas stön i flykten förstod jag att det var fler än ett par hundra.
Dagen efter fick jag reda på att den stora snömängden som så hastigt kommit uppe på fjället hade drivit ner renarna. Renägarna hade tappat ca 4000 renar mot Skansnäsudden. Jag lovar...alla var hos mig.
Fast besluten om att inte behöva uppleva en liknande natt en gång till hotade jag att om inte helikoptern var här nästa dag så skulle Hannapanna vidta åtgärder. Helikoptern kom nästa dag.
Ja...det var ett minne det...men nu är den härliga sommaren här med all sin prakt.
Den värme som varit senaste dagarna värmer ju inte bara naturen utan även mitt sovrum. Annat kan man inte göra än att sova med fönstret öppet. Drillsnäppan är en fågel som man kan se flygande nära vattnet vi strandlinjen. Har du hört lätet en gång så kommer du ihåg det. Det är väldigt intensivt.
Jag har hört fågeln tidigare år lite nu och då... men vi måste ha invaderas av snäppor. De låter dag som natt...do-di-di-do-di-di-do-di-di-do... gissa om man kan bli less.
Om det bara varit drillsnäppan. Men nej... gökarna har också fått för sig att älska Skansnäs och Hannas hus. Tänk dig att vakna i ett rum som är nog varmt att sova i och lyssna till do-di-di-do- GOKO-do-di-di-do-GOKO-do-di-di-do. Den som klarar att sova i det oljudet utan att bli galen skulle jag vilja träffa.
Vi får väl se om halgelbössan får stå oanvänd ... frågan är väl vem jag ska skylla på denna gång... vår skapare mest troligt.
AllmäntSkapad av Hanna ons, juni 06, 2007 16:52:25
Visst är det härligt med sommar och sol... man bara njuter och liksom naturen sprudlar av energi. Hos oss kom sommaren på en vecka. Det är helt ofattbart att det kan skifta så fort. Från att löven bara var musöron blev de helt utslagna.
Min två hundar är helst vid vattnet varma sommardagar. Visst ser de ut att trivas?
Min valp Gira, strävhåret, visar sig älska vattnet... ju mer det plaskar destor roligare. Atlas, korthåret, står mest och tittar på och tycker att vattnet är lite för kallt.
Enda gången som han kastar sig i vattnet är på kommandot apport. Det är ju bra.
Till försommaren hör ju även anläggning av trädgårdslandet och att sätta potatis. Här är det Kalle som fräser landet.
Underbara sommar!
TankarSkapad av Hanna tor, maj 31, 2007 15:41:25Om tid…
Tid är ett intressant begrepp.
Finns det någon som har gott om tid och lite att göra?
Jag vet att alla har vi 24 timmar om dygnet och tiden går vare sig vi vill eller inte.
Varför säger man att om man vill få hjälp med något så ska man fråga de som är mest upptagna?
En del hinner mycket och några hinner mindre… på samma tid.
En del presterar men har inte tid att tänka.
Andra tänker så de inte hinner prestera.
Vad är det som räknas?
Det är en omöjlighet att hinna med allt.
Vi måste tänka på att ta tid för det som är viktigast.
Att vänta in tiden tror jag är ett misstag att springa ifrån den en utopi.
Så vad gör vi…kör på och ser tiden an?
AllmäntSkapad av Hanna tor, maj 24, 2007 14:17:29Tänkte bara visa två bilder på hur det är att bo vid en oreglerad älv.
Bilderna är tagna med drygt två veckors mellanrum.
Här är vår finkorninga sandstrand den 5 maj.
Denna bild är från samma ställe den 23 maj. Vattennivån har stigit nästan 1,5 meter... ändå har inte fjällfloden kommit ännu. De år då vindelälvens vattennivå ger stora problem är när vårfloden och fjällfloden sammanfaller.
