Hannas blogg 07-08

Hannas blogg 07-08

Om bloggen

Här skrivs fritt om ditt och datt...
Läs om du vill...

Laddad...

Hund/JaktSkapad av Hanna sön, augusti 19, 2007 16:01:33

Jag var lite pirrig att det inte skulle hinnas med...

...men i fredags kom den...

MIN FÖRSTA VAPENLICENS!!!!!!!!!!!

Nu är jag laddad för fågelpremiären till helgen.

Gira har tyvärr blivit sjuk (kennelhosta el halsinfektion) och får vila ett par veckor. Atlas däremot har drillats en del och ska nog kunna fungera hyffsat till premiären så jag kan få skjuta mina första fåglar som "riktig" jägare.

Det enda som återstår är den sista planeringen på var vi lägger premiärjakten. Den sista flygningen över Ammarnäsområdet sker 23/8. Då får vi veta vilka områden som blir fredade.

Skitjakt på er!

  • Kommentarer(2)http://blogg.hannaholmberg.se/#post39

Till alla er som läser...

TankarSkapad av Hanna ons, augusti 15, 2007 15:48:30

Tack alla kända, halvkända och okända personer som mailat, kommenterat och pratat med mig om min hemsida och det jag skriver. Jag hade ingen aning om att ni skulle bli så många.

Det är ju bara lilla hannapanna, en människa av samma skrot och korn som alla er andra, som börjat omvandla livets allvar till glädje och äventyr. Allvaret finns där ändå i tillräckligt stora proportioner. Titta dig omkring. Jag är säker på att du kan räkna upp personer på alla dina tio fingrar som mår dåligt…och många av dem är unga. Allvar så det räcker.

En del av er frågar hur jag kan blotta mig och lägga ut personliga texter synliga för hela världen. Anledningen till att ni alla läser mina bloggar är inte att jag är en ovanligt intressant person utan att ni känner igen er i det jag skriver. Kan jag hjälpa, beröra eller peppa någon bara av att delge mig av personliga tankar så gör jag det mer än gärna. Mina bloggar skrivs rätt upp och ner utifrån dagsformen. Vissa dagar har jag många tankar och andra inga. Så är ju livet, ena gången väldigt intensivt och omvälvande och nästa stilla lugnt.

Visst kan jag hålla med om att jag blivit förvånad några gånger bla när en dubbelt så gammal man kom fram till mig och sa ”vad bra det var det där du skrev om…”.

Att HAN läste mina bloggar trodde jag inte. Han som är så framgångsrik och verkligen står stadigt med båda fötterna på jorden. Kan mina små tankar göra gott för honom? Ja faktiskt var det så och det gjorde mig glad.

Jag ska berätta lite om hur allt kom sig…

Tankar om hur man fyller dagarna med liv och inte livet med dagar har väl alltid funnits där någonstans i mina inre privata tankar. Mina nära och kära känner mig som en tillknäppt, rak och ytlig person som inte lägger ner någon större möda på dåligt samvete, analyser och grubblerier. De är minst sagt förvånade över allt som kommer fram i bloggen.

En av dem sa: ”Jag ser en helt ny sida hos dig och du får prata till punkt.”

Tankarna om livet började för ett år sedan ungefär och jag kallar det för 30-års kris. Jag har varit en försiktig person som tagit det säkra före det osäkra, rädd för att misslyckas och vad andra ska tycka och tänka. Jag har aldrig misslyckats med något, men aldrig heller lyckats. Jag har varit ljusår ifrån den Hanna mitt i livet jag sett framför mig. Jag har nöjt mig med det lilla och levt mitt liv genom andra. ”Vem är jag”, ”vad vill jag” har fått stå tillbaka för ”jag gör som dig”, ”jag tycker som dig”.

En dag slog det mig så tydligt. Hanna du är vuxen nu. Mitt i livet börjar nu. Det är nu du ska vara den Hanna mitt i livet som du sett framför. Tankarna satte igång på allvar den där dagen.

Många tankar har det blivit sedan dess. Jag vet nu vem jag är och vad jag vill. Mina drömmar har omsatts till mål som jag betar av ett efter ett, med blandat resultat. Några drömmar är inte som jag trott när jag väl smakat på dem i verkligheten medan andra ger mig mersmak…och jag växer dag för dag.

Hemsidan är ett av målen som gett mersmak.

Jag är inte längre rädd för att misslyckas och vad andra ska tycka. Jag är trygg i mig själv och har inga problem med att dela med mig av mina innersta tankar. Vad kan hända? Att ni lär känna mig? Oooo vad skrämmande…jag är ju jättefarlig…;-)

Mina tankar är inte heller konstigare än era tankar. Vi har alla våra drömmar även om de kan skilja sig åt. Vi är unika med olika förutsättningar och mår bra av att tänka på djupare plan och i vidare perspektiv. Sitt inte still och titta på medan livet passerar. Se till att göra det just du längtar efter. Vad har du att förlora?

Det är påfrestande och osäkert att kasta sig ut och testa sina drömmar. Ibland landar man lite obekvämt och får lite blåmärken. Det positiva är att du då vet att den drömmen bara var en illusion. Du slipper sitta där som 80 åring och fundera på hur livet skulle ha varit om du vågat dig på drömmen som inte fanns i verkligheten. Snacka om onödiga grubblerier.

Bara för att man förverkligar sina drömmar innebär det inte att livet ständigt bjuder på söndagsmiddag. Då skulle vi ju bli feta som grisar och inte kunna leva livet. Självklart kommer vi även att få bränd falukorv och överkokta makaroner till middag. För varje motgång har du rättighet till din egen tolkning av situationen. Den blir så jobbig som du gör den till. Om du nu måste äta upp den misslyckade middagen så kan du välja dina tankar. Antingen grämer du dig för varje tugga du tar eller så tänker du ”äh, smaken är ju densamma och det ser ju likadant ut när det kommer ut oavsett vad jag stoppar i mig”. Du har mat för dagen, blir mätt och får ny energi till nya upptåg.

Jag lever mitt liv i en liten håla i norrlands inland…och vet du…jag tycker det är händelserikt och spännande. Jag har släppt kontrollen och vet inte åt vilket håll det bär. Mina drömmar och positivt tänkande får utgöra livet som i sig drar med mig ut i det okända. Inte varje dag men många dagar innebär nya utmaningar, upptåg och möjligheter. Det är pessimisten och realisten som säger att ”livet inte är mer så här” och ”man får inte allt här i livet”. Dessa kommer inte att misslyckas i livet, men de kommer inte heller att lyckas. Drömmaren når kanske inte alla sina mål men ett antal blir veklighet med lite självinsikt och målmedvetenhet.

Hur vill du förhålla dig till livet?

Om jag vågar…då vågar du med…

Fyll dagarna med liv och inte livet med dagar!

  • Kommentarer(1)http://blogg.hannaholmberg.se/#post38

En sak på hjärnan

Äventyr/UpplevelserSkapad av Hanna ons, augusti 08, 2007 14:35:21

Alla ni som pratat med mig på sistone vet att jag bara har en sak på hjärnan...

...nämligen...jakt, fåglar och Gira. Jag kan ju med lite ansträngning faktiskt även prata om annat...en stund...men sedan är jag tillbaka på apport, flog och skytte.

Efter att länge funderat och grunderat på hur jag skulle få tag på lite apportvilt hörde en vänlig själ av sig till mig och meddelade att det fanns fyra måsar att hämta i Lycksele.

Sagt och gjort så hoppade jag utan att tveka i bilen direkt på måndagen, denna ljuvliga sommarmorgon och en trasig AC, för att hämta mina måsar. När man liks åker till stan... ja för alla er inlandsbor som fortfarande tycker att Lycksele är en stad...så får man ju passa på att göra bort alla möjliga och omöjliga ärenden. Man vet ju aldrig hur länge det tar till nästa gång...speciellt inte när jakten närmar sig. Då skulle jag tro att jag blir än mer hopplös och enkelriktad i mina tankebanor.

Helt plötsligt efter en kurva sitter en skogsfågel på vägen. Med en snabb sidorörelse lyckas jag undvika att köra över fågeln med däcket. Den hamnade mellan dem istället. Inte så mycket bättre kanske. Jag hör en liten duns och tittar snabbt bakåt för att se var den ligger på vägen.

I ögonvrån ser jag något passera samtidigt som jag bromsar in och viker åt sidan. (Man är väl ändå tjej och kan göra både en och två saker samtidigt)

Där flyger den! Då klarade den sig alltså. Jag följer den med blicken och ser att den landar i en talltopp. "Värst vilken jumbojet landning det blev" tänkte jag när hela tallen gungar till samtidigt som tyngdkraften suger den mot marken med tyngdaccelerationen på 9,8 m/s2. (Ja lite fysik fick det lov att komma med.)

Nä den måste ju blivit skadad. Bäst att kolla.

Morgon som det är blir jag dyngsur om skorna av daggen när jag skumpar in i skogen för att leta efter fågelstackarn. Det blir ju JÄTTEBRA med en dag på stan i kippande skor och vatten mellan tårna. Men vad gör man inte...

Efter ett tag hör jag hur det prasslar till i björkriset. Det måste vara fågeln. Jag springer dit och hittar till slut jumbojet-tallen. En bit därifrån vid en björkdunge ligger fågeln. Så den är död. Samma sekund som jag ska plocka upp fågeln flaxar den till med vingarna och försöker bita mig i handen. Uppenbarligen är den skadad. Den kan knappt springa och inte heller lyfta.

För fågelns skull...

Hur i hela friden tar man död på en tjäder med bara händerna? Jag har hört någon gång om att vrida halsen av en höna. Jag försöker att på nytt sträcka mig efter fågeln. Men den är lika galen och gör utfall. Jag blir ju nästan rädd. Den där näbben kan ju säkert göra illa mig ordentligt.

Jag tittar mig om och börjar leta efter en påk. Ett kraftigt slag mot huvudet borde åtminstone göra den yr så jag kan hinna vrida halsen av den. När jag ser mig omkring upptäcker jag hur något rotat i mossan och rivit ut stubbar. En bit längre bort ser jag hög på hög av... just det... björnskit. Då kommer jag på det prasslade lätet som hjälpte mig att leta reda på jumbotallen. Var det verkligen fågeln jag hörde?

Här gäller det att vara lite snabb. Det kan ju faktiskt varit en björn som prasslade. Vi springer runt björkdungen några varv, jag och tjädern. Du skulle sett oss. Vilken syn. Ibland var det läge att fundera på vem som jagade vem. Till slut stannar jag upp och byter håll. Ha ha...fågelusling. Nu blev du fintad. Jag får jag in en träff som lugnt skulle gett en homerun.

Tror du den dog för det? Nä den sprattlar som aldrig förr. Jag slår och slår och slår... tills det slår mig att höns även brukar springa utan huvud. Den är nog redan död tänkte jag och tittade på fågeln. Där den ligger blinkandes samtidigt som den med väsande röst drar sin sista suck. Då plötsligt drabbas jag av dåligt samvete. Men vad har jag gjort! Stackars fågel! Hur kan jag vara så kallsinnig?

Försiktigt lyfter jag upp den varma kroppen och bär den långsamt och missmodigt med hängande huvud bort till bilen... där jag till min FÖRGRYMMELSE upptäcker att den skitit blåbärsskit på hela mig. Jag har svarta zebraränder längs benen...ända ner till blötskorna... och jag har låååånga ben. Det dåliga samvetet är som bortblåst. Fågeln hade ju dött oavsett. Jag gjorde bara lidandet lite kortare. Jag torkar och tvättar men smetar bara ut geggan.

Perfekt! En dag på stan med surskor och zebrabyxor.

Enkelriktad som jag är har jag nu kommit hem med mina fyra måsar och en tjädertupp på köpet. Jag och alla människor jag mötte överlevde dagen på stan. Lite får man väl offra. Allt för jakt, fåglar och Gira.

Blog Image

Ett erkännande...detta var första skogsfågeln som jag dödade. Jag som trodde det skulle bli med hagelbössan...smiley

  • Kommentarer(2)http://blogg.hannaholmberg.se/#post37

Vad är viktigt?

TankarSkapad av Hanna fre, augusti 03, 2007 15:21:08

Det är bara handling som ger förvandling.

Vad är det som är viktigt här i livet?

Lever jag det liv jag vill?

Du har tre månader kvar att leva. Du kommer inte under denna tid att ha några kroppsliga besvär eller drabbas av någon sjukdom. Du kommer inte heller att uppleva några ekonomiska bekymmer.

Nu kommer några frågor som du kan ställa dig själv:

1. Fundera på hur du skulle vilja leva dessa sista månader av ditt liv.

2. Vad är viktigt för dig?

3. Vilka männsikor och relationer är viktiga för dig?

4. Finns det något eller någon som du idag lägger mycket av din tid på som du helt skulle välja bort?

5. Vilka saker är egentligen väsentliga?

6. Skulle du arbeta?

7. Skulle du resa?

8. Vad skulle du prioritera och investera din återstående tid på?

För många blir dessa frågor en ordentlig aha-upplevelse. Det kanske är dags att göra och säga det där sakerna som egentligen är så viktiga för dig istället för att vänta på att du ska få ett dödsbud.

Ta tillvara på livet! Det är inte någon självklarhet att det finns kvar imorgon. Vi tar varandra för givet. Våga ge och visa lite uppskattning.

Det är bara det vi inte gjorde som vi ångrar.

Att ha gjort sådant som man inte är stolt över är inte detsamma som att ångra det. Det är förövrigt meningslöst att ångra sådant som hänt. Vi kan ju inte få sakerna ogjorda.

Så gör mycket och lev nu!

  • Kommentarer(0)http://blogg.hannaholmberg.se/#post36

Maraton

TankarSkapad av Hanna fre, augusti 03, 2007 14:42:05

Jag har under semestern lyssnat och inspirerats av Mia Törnbloms bok Självkänsla nu! Vill du förstå mig och mina grunderingar rekommenderar jag dig att läsa eller lyssna på den boken. Jag har den på mp3 om du vill låna. Jag tror att den även kan ge dig en hel del.

Här kommer några tankar...

Ingen människa skulle få för sig att ställa sig vid starten på ett maratonlopp helt otränad och tänka "äsch jag klarar nog av det". Fyra mil utan att ha tränat en enda gång på hela året. Det kan inte fungera.

Livet däremot som många gånger kan liknas vid ett maratonlopp förväntar vi oss att vi ska klara av trots att många av oss är fullständigt otränade. I livet, till skillnad från i ett maratonlopp, springer våra medtävlanden dessutom ofta i motsatt eller helt annan riktning, vilket innebär att vi inte så sällan krockar. Det komiska är att detta förvånar oss.

Självkänsla kan ofta liknas vid kondition. God kondition är ju inte något vi övar upp en gång för alla och sedan besitter resten av livet utan minsta ansträngning. Precis som kondition är självkänsla en färskvara. Vi behöver träna resten av livet för att den inte ska försvinna.

Vi inbillar oss inte att vi kan gå in på ett gym och träna en gång för att sedan vara vältränade resten av livet. Det är samma sak med självkänslan. Vi måste underhålla den varje dag. Allt går ut på att rannsaka sig själv. Vad har jag för normer och värderingar? Gör jag vad jag kan för att leva som jag lär? Är jag den kvinna eller man som jag vill vara? Därefter måste jag lära mig att bekräfta mig själv.

Bara handling ger förvandling!

  • Kommentarer(1)http://blogg.hannaholmberg.se/#post35
« FöregåendeNästa »