Högtryck i sängkammaren
TankarSkapad av Hanna ons, mars 05, 2008 10:34:34Text av Bo Åkerström hämtat från Jaktmarker och Fiskevatten nr 3 2008
Väckarklockan var ställd på fyra. Helt i onödan. Han hade vaknat vid tretiden och sedan varit klarvaken. Han hade hört regnet slå mot rutan, och han svor tyst för sig själv. Varför just idag? Den viktigaste dagen på året, den första september.
Kvällen före hade han tagit fram ryggsäcken och jaktkläderna och lagt dem vid dörren till garaget. De båda hundarna hade genast lagt sig intill och sedan inte lämnat platsen. De visste vad som väntade. Den där ärtiga norskan på TV4-vädret hade sagt att det kunde bli ”regn over lanne”, men som det sett ut var det längre västerut.
Han smög försiktigt upp för att inte väcka frun och tittade ut genom fönstret. Det var fortfarande mörkt, men i ljuset från knutlampan kunde han se hur regnet slog ner i den lilla dammen han grävt i somras. ”Inte så farligt ändå”, tänkte han. ”Kommer man bara in i skogen, kanske det fortfarande är någorlunda torrt”.
Trots hans försiktiga rörelser hade frun vaknat. ”Du ska väl inte ge dig iväg, när det regnar så här”, fräste hon irriterat. Han mumlade något till svar och kröp ner igen.
Hon låg och vred sig. Kunde inte somna om nu när hon blivit väckt. Hon kröp närmare och gjorde sig varm mot honom. Han låg stel som en pinne och förmådde inte besvara hennes invit. Kunde bara tänka på jakten, på hundarna som låg där nere och väntade, och hur härligt det skulle bli att få komma ut på markerna.
Hon gav sig inte. Tog hans hand och förde den över sin kropp. Det brukade alltid fungera. ”Stanna hos mig”, viskade hon. Han gjorde ett hastigt kast i sidled, mot friheten och föll ner mot golvet. Så skyndade han ut ur rummet. Hennes ögon brände nästan hål i hans ryggtavla. Hon hade bjudit honom det bästa hon hade, och det dög inte. De där förbannade hundarna gick före!
Han började klä på sig, men fick lov att ta ut hundarna till bilen innan de rev huset. Det var bara en dörr ut från tvättstugan till garaget. Väl inne igen åt han lite filmjölk, ställde i ordning termosen och kollade att allt var med.
Ute på vägen såg han att det regnade mer än han tidigare trott. Han hade tre mil till jaktmarkerna, och han hoppades att det skulle vara bättre där borta.
Det blev inte bättre. Det blev värre. Torkarna hann inte ta undan, så han fick sänka farten. ”Förbannat”, svor han högt för sig själv. Han började inse att det här var ett omöjligt företag. Vinden hade börjat ta i också, så det kändes ordentligt i bilen. Han for in mot vägkanten och stannade vid en mötesplats.
Till slut insåg han att det bara var att åka hem. Det skulle bli mäkta gruvsamt att visa sig för frun. Han funderade hur han skulle komma så lindrigt undan som möjligt, men han förstod att nu var allt på hennes villkor. Han hade ju förolämpat henne på det grövsta.
Han öppnade garagedörrarna sakta för att det inte skulle gnälla för mycket. Hundarna fick gå ut i hundgården. Det var väl inte precis vad de tänkt sig.
Han klädde av sig så tyst han kunde. Det var fortfarande ganska mörkt ute, och inne var det bara en svag lampa i hallen som lyste. Han smög uppför trappan och in i sovrummet. När han kom närmare anade han att hon var vaken. ”Får man krypa ner?” viskade han hest.
Hon lyfte sömnigt på täcket och sa: ”Ja gör det du. Den där galningen som jag är gift med har farit ut och jagat han.”
Hannas tyckande och tänkande:
Berättelsen ovan var väl dragen till sin spets, men hur många känner inte igen dilemmat? Männen klagar över att de inte får jaga så mycket som de vill. Kvinnorna beklagar sig ”om det inte vore för den förgrymmade jakten”.
Vem är det som säger att männen inte får, kvinnorna? Knappast! Det är det egna samvetet och den egna ansvarskänslan som sätter käppar i hjulen. Kvinnorna i sin tur lever sina liv genom männen och känner sig ensam när de är borta.
Kvinnor vill ha familjen samlad och männen behöver egen tid.
För män sitter identiteten i jobbet och friheten i jakten. Är det inte jakten så är det något annat intresse som äter upp hela tankeverksamheten. På tredje platsen kommer familjen, med ungarna före frun.
Om man tänker på berättelsen så är frågan vad som hänt om det varit fint väder. Hade frun bett honom att stanna i sängen då? Hade han ångerfullt återvänt hem eller fortsatt ut i skogen som planerat?
Mest troligt hade allt rullat på som vanligt
Till kvinnorna:
Varför går ni där hemma och väntar på att mannen ska komma hem och är mäkta förgrymmad när han blir sen? Det handlar ju bara om att ni saknar honom och att ni blir oroliga när han inte kommer den tid han sagt (trots att han garanterat lagt till minst en timmes spelrum).
Låt mannen jaga så mycket han vill. Du dör väl inte utan honom!? Ta tag i saker och gör sånt som du vill och som du växer av. Det är ju han som missar en massa roliga aktiviteter med dig. Det är ju dig han älskar. Va trygg i det!
Vem vill inte att mannen kommer hem och säger ”jag har haft en bra dag i skogen, men inget är riktigt roligt utan dig”. Det är väl hundra gånger trevligare än att han åter igen kommer hem med dåligt samvete över att jakten dragit ut på tiden och att du är stensur av en kombination mellan oro och besvikelse. Du skjuter bara honom ifrån dig!
Det resulterar i att mannen vill gottgöra dig och döva sitt dåliga samvete med en massa handlingar som bara känns konstgjorda och fel.
Vad menade kvinnan med det hon sa när mannen återvände till sängen? Väntade hon en annan man eller sa hon så bara för att ge sin man en ordentlig tankeställare? Ja det får vi ju aldrig veta. Det är upp till oss att tolka.
Jag kan sätta en miljon på att alla män som läste berättelsen tolkade att hon var otrogen. Ni tänkte säkert ”ja klart att hon var otrogen nu när han ångrade sig och allt”.
Till männen:
Ni måste få era fruar att känna sig mer värdefulla för er än jobbet och jakten. Lyckas ni med det garanterar jag att ni får jaga så mycket som ni vill. Vad hade mannen i berättelsen förlorat på att ge sin fru lite mys? Sagt hej då med ett ” tack älskling vi ses ikväll”. Då hade han kunnat komma hem utan oro, med högt huvud och inte helt otroligt med en utsökt middag på bordet.
Underskatta aldrig en kvinnas lust. Det man hört, att männens lust ska vara större, är en myt. Vem tror ni alla män är otrogna med, singelkvinnor, prostituerade eller änkor? Snack! Det absolut vanligaste är att det är en granne, arbetskamrat eller en gemensam bekant. Det som skiljer är snarare på sättet som lusten växer. Kvinnor förförs bäst emotionellt genom tankar, män mer fysiskt genom handling. För att förtydliga så är det viktigt för männen hur de får sin kvinna att känna sig i deras närvaro. Kvinnorna i sin tur behöver lära sig att ta lite mer initiativ och vara mer framfusig.
Jag vet att jag generaliserat ganska grovt i ovanstående text. Livet är mer komplext än så. Men erkänn att jag hade både en och två poänger som tål att tänkas på…
- Kommentarer(0)http://blogg.hannaholmberg.se/#post78
