Pirri pirri
AllmäntSkapad av Hanna ons, mars 12, 2008 10:45:51Som jag har längtat efter denna dag, känns nästan som inför fågeljaktspremiären.
Just nu sitter jag i Lycksele och inväntar min tid hos farbror doktorn. Äntligen ska jag få slippa plastklumpen runt min vänstra fot.
På både gott och ont så är sockertoppen av min glädje uppäten. Flera av varandra oberoende personer, professionella som amatörer, har förvarnat mig om att jag kan behöva dras med plastklumpen ett par tre veckor till. Detta på grund av att en sena som inte opererats behöver lång läkningstid. Jag kan nog behöva förvarnas för att inte dö av besvikelse om så skulle vara fallet.
Detta har byggt upp en oro inom mig eftersom tålamodet varit på bristningsgränsen de senaste dagarna. Tankar som "nu står jag inte ut en dag till" har börjat ploppa upp lite för ofta i skallen.
Varje gång det kryper under skinnet av överskottsenergi och tålamodsbarriären fått en försvagning så de negativt laddade pilarna går igenom och sårar, måste jag aktivera mig. Antingen gör jag något så jag blir fysiskt utmattad eller så preppar jag skallen med bomull så att inte tankarna kan cirkulera.
Häromdagen blev jag tvungen att göra något riktigt drastiskt. Jag kombinerade dessa två genom att baka hällakaka under ett audio-war på minst 100 dB. Stå på ett ben, kavla och grädda i två stekpannor under tre timmar lovar jag att du blir trött i både armar och ben. För att stoppa tankarna satte jag på en cd-skiva på nästan högsta volymen med repeat-knappen intryckt. I ett krig är man ju minst två. Så jag pulade även in hörlurarna och lyssnade på en talbok, perfekt motståndare. Gör allt detta samtidigt så lovar jag att man inte klarar av att längta upp på fjället och ripjakten.
Att jag är galen...jo men det har jag berättat för länge sen. Men metoden fungerar och hällakakan är bakad inför den stundande påsken, talboken nästan utlyssnad och jag slapp plågas av längtan.
Nu har jag drullat bort lite tid så jag sluppit oroa mig för det kommande sjukhusbesöket.
Ni kan väl hålla tummarna att hälsenståtarna funnit varandra och förenats i det starkaste kärleksband som finns.
Pirri pirri...lets go...
- Kommentarer(0)http://blogg.hannaholmberg.se/#post80
