AllmäntSkapad av Hanna mån, juni 25, 2007 16:00:39... och då menar jag riktiga får. Två tackor och tre lamm.
Vad är det som är så intressant under kåpan?
Jo fåren som vi ska ha på Björkholmen i sommar.
Ett lamm kan vara jobbigt att bära en bit. Här håller Albin på att tröttna innan han är framme vid båten.
Så var de dags för de övriga fyra fåren.
Alla ombord... då åker vi!
Fåren på plats med härligt färskt och grönt välsmakande gräs.
Victor lockar på fåren med kraftfoder. Detta gör man gärna varje dag för att inte fåren ska bli förvildade och rädda för människor.
Filip ville gärna ungås med fåren och komma så nära som möjligt. Jag skulle tro att det blir en övernattning på holmen för hans del senare i sommar.
TankarSkapad av Hanna tor, juni 21, 2007 22:32:03... var en bakisdag, en riktig "dagen efter dag".
Nä... jag har inte varit på party. Jag har... för att bevara lite av integriteten... genomgått en känslomangel där jag vänts ut och in och plattats till både fysiskt och psykiskt.
Det är ju midsommarafton imorgon och då ska ju livet vara på topp. Vi väntar ett femtontal gäster och jag har mycket att göra för att ställa i ordning lite festligheter.
Här är det dags att använda sig lite av tankens kraft så man vänder den tillplattade avigsidan till rät igen.
Friluftsfriskus som man är trivs jag faktiskt rätt bra i vår länsstad... ett par dagar i alla fall. Ok jag ska erkänna att så många människor på samma plats gör mig trött ganska fort. Men det finns mycket att njuta av även i en stad.
Det första jag gör är att vara ensam. På så sätt slipper man ta hänsyn till andra och undviker situationer som kan göra en irriterad. Dessutom slipper andra påverkas av mitt dåliga humör. En promenad genom stadsparken och vidare till Döbelns park fick utgöra första endorfinkicken för dagen. Motion sägs ju ska göra människan gladare. Ok... egentligen gick jag och väntade på att affärerna skulle öppna... men promenaden i Umeås parker rensade tankarna förvånansvärt bra.
En fet plånbok är nästa villkor för att jag ska komma på bättre tankar. Vad är det för mening att gå på affärer om man inte kan handla. Snacka om deprimerande.
Jag hittade faktiskt en ny affär idag. Vanligtvis handlar jag på Utebutiken eller sportaffärer. Ja... ibland kan jag även gå på HM, men mest för att det är billigt. Den nya affären ligger i Viktoriagallerian och heter Espirit. Den affären har precis min klädsmak, lagom sportig. Jag hade utan problem kunnat köpa halva sortimentet. Det är ett bra betyg från mig som vanligtvis brukar hitta ett eller två plagg som jag kan tänka mig att köpa.
När man fått lätta lite på plånboken och magen börjar kurra är det dags för nästa njutning som staden erbjuder. Ja... den lämpar sig väl bäst till fint väder. Då går jag till en av matvagnarna på Rådhustorget och köper en rullkebab. Denna äter jag upp sittandes på Apberget medan jag tittar på alla möjliga och omöjliga människor som går förbi. Rätt intressant faktiskt... och gott.
Ännu bättre är det när man får träffa en grabb... en gammal kursare från universitetet. Sitta i solen och prata gamla minnen. Han tyckte jag hade tuffat till mig sedan studietiden. Positiv kritik ger en vällda sprutt på tankens kraft. Jag sa att det mest berodde på 30-årskrisen. Tiden går så fort att det inte finns anledning att fira på gasen om man vill nå någon vart innan man blir gammal. Fullt ös!
Efter den uppladdningen återgick mina känslor till att bli normalt skrynkliga. Jag kunde till och med göra en kraftansamling och utföra den shopping som är bökigast... att köpa BH. Jag plockade åt mig ett tiotal plagg, provade och köpte fem. Perfekt... nu klarar jag mig ett halvår till.
Nä... nu ska jag åka hem och börja förberedelserna för midsommarfirandet. Batterierna är fulladdade och jag ser fram emot en trevlig kväll med mysiga vänner.
Glad midsommar!
Äventyr/UpplevelserSkapad av Hanna tis, juni 19, 2007 19:10:41Efter flera helgers arbete med målning, fönsterputs, blomplanteringar och trädgårdsland var det dags för en helg med bara vila.
Om man jobbar undan först blir vilan en välbehövlig belöning. Att försöka vila med tusen saker hängande över sig är omöjligt. Man känner sig bara onyttig och stressen knackar på. Ett knep som jag brukar ha är att dela upp görat i lagomt stora portioner. När jag gjort bort ett delmål är jag värd vilan. Detta gör att jag verkligen kan unna mig riktigt slappa stunder och, ännu bättre, njuta av dem.
Jag brukar tala om tankens kraft. Med den kan du påverka dig själv och hur du mår bara genom att tänka positivt. Men detta är en hel blogg i sig själv. Jag får ta mer om det senare.
Slapparhelgen började väl sådär. Vår kära gårdsälg Helge hade förälskat sig i fiberdukarna på trädgårdslandet. Inte nog med att han gått överallt... han hade grävt, rullat och gosat in sig riktigt ordentligt. Jag fick så om alltihop.
Detta tycker jag inte om... att tvingas göra om nåt jag redan jobbat undan.
På söndagen vaknade jag, efter en härlig sovmorgon, till strålande sol... underbart!!! Det är nåt speciellt med sommarmornar. Jag som alltid varit morgontrött har börjat upptäcka nya saker här i livet. Morgonstund har guld i mund. Jag hoppas jag kan lära mig att ta vara på dessa stunder framöver. Hur jag ska kombinera det med sovmorgon har jag däremot ingen lösning på... än.
En fisketur låg på dagens slapparschema. Mina fiskekompisar körde vår nya fyrhjuling upp på berget medan jag gick med hundarna. Motion hörs ju ska ge endorfiner... kroppens eget lyckohormon. Perfekt för mig som ständigt är på jakt efter den... livsglädjen.
Det är härligt med försommar. Fisket är bra och ohyran knapp. Dagens fångst utgjordes av stenbit. En riktig delikatess.
En riktig slappar dag! Lovely!
AllmäntSkapad av Hanna mån, juni 18, 2007 11:23:43Hej vännen!
Tack för att just du har klivit in i mitt liv!
1 minut...
Det sägs att det bara tar 1 minut att hitta en speciell person,
en timme att uppskatta dem,
en dag för att lära sig älska dem.
Men det går ett helt liv utan att man glömmer dem.
TipsSkapad av Hanna ons, juni 13, 2007 09:31:25Igår kväll var jag på den bästa utbildningen NÅGONSIN!
En varm och trevlig stockholmare hade bemödat sig ända upp till kylan i Sorsele för att lära oss lite om hur vi hanterar konflikter i krogmiljö.
Jag har varit på ett antal utbildningar om att "förbättra sitt ledarskap", "manligt och kvinnligt" och "professionell kommunikation". Utbildningarna har varit ... ja ... för att vara snäll... helt ok. Det lustiga är att alla andra verkar ha varit helt begeistrade och köpt allt vad föreläsaren sagt. Jag har mest sett ut som ett frågetecken... "och vad var det som var bra sa du?"...
Igår var det min tur att bli begeistrad...
När man anlitar detta stockholmsföretag bli man inte besviken... ja kanske mest för att de fyra som åker runt och föreläser är riktiga godbitar som man mer än gärna vilar ögonen på i tre och en halv timme... (psst... en hemlis... en av dem är stadsministerns bror Magnus...)
Ja...åter till gårkvällen...
Jag kan inte berätta allt han sa... dels skulle det ta för lång tid och sedan kommer jag inte ihåg allt, men det fanns guldkorn som jag kommer att delge. Det är väldigt svårt att plocka ur ett sammanhang på över tre timmar så att ni förstår betydelsen... men jag ska göra ett försök. Jag vet betydelsen och skriver ner detta mest för att jag själv ska komma ihåg.
Föreläsningen bestod till största delen av humor. Livets bästa krydda. Jag skrattade ibland så att tårarna rann. Vi fick göra provocerande övningar och delta i rollspel med alkoholservering. Det fanns inga rätt och fel utan vi fick helhjärtat leva oss in i situationerna och känna efter hur vi skulle lösa problemen. Jag kan säga att fler än en levde sig in på riktigt. Smockan hängde i luften, någon blev rädd på riktigt och en annan helt paralyserad. En givande kväll för många... gav självkännedom.
Vet du att du inte är medveten om 98 % av dina beslut!?
Detta är en ganska provocerande fråga.
Du kör bil och är på väg hem samtidigt som mamma ringer. Det kommer en stoppskylt och du stannar. Fortsätter, blinkar och svänger vänster. Du stannar vid ett övergångsställe och gör senare en omkörning. Under hela tiden pratar du med din mamma. Plötsligt svänger du in på gården och är hemma utan att medvetet veta hur du körde hem. För i ditt medvetande pratade du med din mamma i telefonen (2 %).
Vi är programmerade sedan barnsben i vårt undermedvetna (98 %) till att handla på ett visst sätt i vissa situationer. Våra erfarenheter är det som programmerat oss. Detta utgör vår person. Alla vill vi ju ha positiv programmering.
Vi kan även trigga det undermedvetna med hjälp av olika signaler. Här fick vi göra en sådan övning. Den gick ut på att vi skulle para ihop oss två och två, ställa oss upp axel mot axel men med ca en meter mellan och hålla varandra i högerhanden. Övningen gick ut på att plocka så många poäng som möjligt genom att, samtidigt som man håller i händerna, nudda kompisens högeraxel med sin egen handlov. Vi fick 20 sekunder på oss. "Klara färdiga gå!" Alla körde igång en stenhård armkamp där man försökte övermanna den andra och plocka så många poäng som möjligt.
Efter 20 sekunder undrade han hur många poäng vi lyckats plocka. Någon sa 1 poäng och en annan 5 poäng. "Det var lustigt. Förra veckan var jag på en kurs där en gammal dam gjorde denna övning med en muskelknutte. Hon fick 95 poäng. Hur kommer det sig?" Alla började fundera... aha vi blev lurade... Han hade inte sagt något om en tävling... det tog vi för givet... att det var en kamp. Han triggade vårt undermedvetna till att vi skulle tävla bla genom att säga "klara färdiga gå".
I konflikter kan vi tolka situationer olika beroende på våra erfarenheter och program. Varför uppstår konflikter? Kan vi undvika dem genom att ge ett poäng? Vad händer då? Kanske får vi ett poäng tillbaka och plötsligt har vi en win-win situation istället för en kamp.
Att undvika kränkning kan förebygga många konflikter. Kränkta människor samarbetar inte.
Kommunikation utgörs till största delen i de 98 procenten av kroppsspråket. Undersökningar har visat att kroppsspråket utgör 60 % av vår kommunikation, 30 % är röstbetoningen och 10 % utgör det vi verkligen säger.
Barn gör inte som du säger utan som du gör... detta gäller även vuxna.
Om vi säger en sak medan vi visar en annan med kroppsspråket blir vi inte trovärdiga.
För att visa detta fick vi göra två övningar. (Det här blir svårt att förklara utan att visa) Den första gick ut på att vi alla skulle klappa händerna samtidigt. Vi höll händerna horisontellt med armbågarna rätt ut från sidorna beredda på en klapp (tror ni fattar). "Nu" sa han och alla klappade som på ett smatterband. Ett försök till. På tre skulle vi klappa. Han började räkna "ett (klapp), två, tre". Alla klappade när han klappade även om han sagt att vi skulle klappa på tre. Ett sista försök med klapp på tre. Han började räkna "ett, två, klapp, tre... återigen klappade alla när han klappade. Alltså kroppsspråket styr.
Den andra övningen gick ut på att göra ett ok-tecken med handen (håll handen lodrätt framför dig samtidigt som du bildar en ring av pekfingertoppen och tummtoppen medan de övriga fingrarna står rakt upp). Han förde ringen mot kinden samtidigt som han sa att vi skulle placera den på hakan. "Var har ni hakan?" Gissa var alla hade placerat sin hand... jo på kinden. Här rann tårarna av skratt. Alla hade vi hört hakan och ändå satt vi där med ett ok-tecken på kinden.
Kort och gott så styr vårt kroppsspråk mer än det vi säger.
Att lyssna är en konst, att tala ett behov.
Är det skillnad på att lyssna och att höra? Vilket tar mest energi? Vilket förebygger konflikter?
Man kan lyssna på olika sätt. Lyssna för att svara eller lyssna för att förstå.
Här fick vi göra en hemsk övning. Vi delades upp i ettor och tvåor. Ettorna fick gå ut ur rummet för att få en uppgift. De skulle under exakt två minuter berätta något för en okänd tvåa som inte behövde vara roligt och inte spännande. Det ettorna inte visste var att även tvåorna fick en uppgift. De skulle lyssna intensivt till det var en minut kvar. Då skulle de lyssna lite mindre och börja se ointresserade ut. När det var 30 sekunder kvar så skulle de sluta lyssna helt. Lyckligt ovetandes om varandras uppdrag satte vi igång. Det hela gick bra till en början... men sedan började man se både de ena och de andra känsloyttringarna... speciellt hos ettorna. Några fick mindervärdeskomlex och vågade knappt fortsätta berätta medan andra blev trotsig och rosenrasande.
Ettorna blev dessutom pirriga på vad de skulle berätta som var roligt och spännande. Men vänta nu...föreläsaren hade ju sagt att det inte behöve vara spännande eller roligt. Här triggade han återigen vårt undermedvetna. Människan kan nämligen inte ta en uppmanning tillsammans med ordet inte. Nu får du inte tänka på ett stort glas öl. Hur många av er tänkte just på ett stort glas öl?
I denna övning finns det ettor som går igenom hela känsloregistret på bara två minuter. Tvåorna känner sig som skurkar som tvingas vara känslokall mot stackaren som förtvivlat åter försöker fånga lyssnarens intresse.
Att lägga energin på att lyssna kan förebygga många konflikter.
Sist men inte minst tog föreläsaren upp frågan om vi påverkas eller färgas av de vi umgås med. Alla var eniga att det gör vi. Man brukar säga att man är ett genomsnitt av sina fem närmsta vänner. Hur ser dina fem närmsta vänner ut? Hur skulle du beskriva dem? Där kan du hitta mycket självkännedom. Hur är du själv?
Det finns personer i vår omgivning som går omkring på startkablar... beredda att suga dig på energi. Det är negativa människor. Fundera på om du har dem bland dina fem närmaste. Vad gör vi åt det? Hur är det att ha en startkabelbärare som respektive?
På arbetsplatser finns det ofta fisfläktar som sprider sin doft runt om så att alla drabbas. Hamnar du i samma konflikt med olika människor? Var ligger då problemet?
Tyvärr han vi inte gå in mer på detta sista ... och intressantaste ämne... tre och en halv timme hade redan gått...
Jag är helt övertygad om att vi alla som var på föreläsningen skulle kunna göra vad som helst för att få tre nya timmar med den varma och stilige stockholmaren...
