Lilla senan
AllmäntSkapad av Hanna lör, april 05, 2021 09:40:16Först vill jag tacka för alla varma ord och tankar ni delat med er under denna tid.
Tänkte jag skulle delge mig lite om läget.
Nu är det knappt två veckor sedan jag äntligen blev fri fotbojan, som jag kallat air cast skon. Det var en riktig befrielse att komma till ett nytt delmål i läkningsprocessen. Jag tänkte "skönt, nu har jag gjort bort den värsta tiden".
Det fick jag äta upp ganska snabbt. Nu skulle jag börja balansera på en uppsvälld geleklump som skickade tusen nålar vid minsta belastning. Jag har haft ganska ont, nästan som första veckan. Tre steg i trappen var ungefär vad mitt vänstra bens muskler klarade av. Böja tårna gick inte. Jag tog i allt jag kunde och de rörde sig knappt.
Tänk att det kan förtvina så fort! Helt ofattbart!
Det tar sexton veckor från första gipsdagen innan senan är så stark som den var innan. För mig är det i mitten på maj. Det är nu, mellan vecka åtta och sexton, som risken är störst att jag sliter upp det igen. Skulle jag göra det kommer jag inte kunna gå förrän senare i höst...i bästa fall. Med den vetskapen ska jag träna mig att gå, böja och töja och bygga muskler. En svår kombination.
I dagsläget klarar jag mig helt utan kryckor. Det är bara på morgonen som det kan vara lite obalans. Eftersom hälsenan är för kort så drar den ihop sig på natten och foten hamnar i spets. Det tar ett par timmar innan jag får ner hälen.
Jag tar en promenad på ca 500m varje dag. Tyvärr får jag inte ner svullnaden av någon aneldning. Jag kan bara gå i skoterskorna eftersom alla andra är för små på vänsterfoten.
Kroppen skriker efter rörelse och motion. Jag har aldrig längtat så mycket efter att få åka skidor. Men snön kommer att vara borta innan det är möjligt. Eller att ta på sig löparskorna och springa en runda. Ta ut sig så man knappt får åt sig luften och hjärtat slår så att det dunkar i huvudet. Sedan stanna av och pusta ut samtidigt som man känner hur det knäpper i musklerna. Det längtar jag efter.
Om en vecka börjar jag att jobba. Det ska bli skönt att träffa lite folk och få normala rutiner.
De senaste två veckorna har varit skitjobbiga och jag är inte den som klagar i onödan. Ordet tålamod har fått en ny innebörd för hannapanna.
Jag kommer att bli bra till mitten på maj, det kan du ge dig på, och jag ska träna hela sommaren. Jag har massor att se fram emot, ska bara ta mig igenom sex veckor till.
Keep going...
- Kommentarer(0)http://blogg.hannaholmberg.se/#post86
