thehannapanna

thehannapanna

Om bloggen

Läs om fina fräcka framfusiga tokfians fiffiga funderingar, fantasier, fadäser och förehavanden

Sällsamma jaktmarker

Blogg 2009Posted by Hanna Fri, September 11, 2020 23:09:01

Jes 40:31

I ljust minne bevarade

Nils och Isak

Vila i frid

Hejsvej

Blogg 2009Posted by Hanna Thu, August 20, 2020 22:23:21

...i lingonskogen smiley

Ja riktigt mogna är de inte ännu, lingonen, men blåbär har jag dock hunnit plocka. Brist på tålamod, när det gäller att rensa bär, har jag med råge. Efter en liter så tog det stopp. Då åkte mixern fram och sedan lite vatten, socker och citronsyra. Efter silen gjort sitt hade jag ett antal flaskor blåbärsjuice. Riktigt gott!

Matti är nu åtta veckor gammal och jag har fått tillbaka skrivarsuget. På sommaren lägger jag inte mycket tid framför datorn. Då vill man vara ute och ta vara på värmen och ljuset. När det dessutom kommer en underbar liten kille vill man bara mysa och lägger resterande tid på det som är nödvändigt.

Så mycket tid framför datorn har jag dock inte riktigt än trots höstmörkrets antågande. Utöver mys med Matti och att titta min respektive djupt i ögonen lite nu och då så håller jag på att starta upp högskolestudier, ladda inför fjällturen till fågeljaktspremiären, finslipa Giras form inför kommande prov, motionera mig själv, ta hand om några gäster samt göra en och annan resa. Med en sk "amningshjärna" och många saker på en gång blir det lätt lite väl varmt i tankeverksamheten, men lite uppdateringar på hemsidan ska nog också få plats.

Jag har nu börjat nudda mark och få en tillvaro man kan likna med vardag. Mycket har hänt i både tanke och kropp. Trots att jag varit aktiv och gjort mycket tidigare så känns det som om denna sommar tar priset på alla sätt och vis. Att det kan vara så många känslor, tankar, intryck och upplevelser på så kort tid. Oooo-troligt!

Jag hade turen att få en graviditet som var en piece of kaka, iaf mot vad jag förväntat mig. Förlossningen då, ja inte hostar man fram en unge direkt. Men jag måste säga att det gick jättebra, har ett positivt minne av den och kan tänka mig att göra om det. Alltid något.

Tiden efter förlossningen däremot har varit riktigt tuff både fysiskt och psykiskt. Det hade jag inte riktigt räknat med. Jag var inte förberedd på det. Kanske var det just därför? Nu tror jag mig gått igenom det mesta, hoppas jag, peppar peppar.

Mer om detta kommer väl så småningom på Mattis sida.

Hur som, känns det som att allt är rätt så, relativt, mestadels under kontroll. ;-)

Återkommer inom kort med lite smått och gott om ditt och datt här och där.

Höres!

I'm in love with a fairytale

Blogg 2009Posted by Hanna Fri, July 03, 2021 09:57:00

...eller är det verkligt???

Jag hittar inte orden.

Kan inte samla ihop.

Måste få ta tid.

Men det jag vet är att jag svävar någonstans uppe i det blå, bland molnen.

Euforiskt!

Här skulle jag kunna vara, alltid.

Jag tänker njuta ytterligare några dagar innan jag låter fingrarna tala.

Det kommer, det kommer...

På återläsande när mina tår börjar nudda mark ;-)

Tack för alla gratulationer!

Hemma

Blogg 2009Posted by Hanna Fri, June 26, 2021 10:44:47

Kan knappt fatta att redan två veckors ledighet har förlupit. Tur att jag ska vara hemma hela sommaren och ända till nästa sommar. Då kan jag skippa paniken :-)

Min kära respektive har varit gullig nog att ha middagen klar efter jobbet nästan varje dag hela våren med förhoppning om att själv få uppleva samma sak ett år framåt i tiden. Jag har väl inte sagt så mycket om det annat än tänkt att "det kan han ju gärna få tro". Sedan hur verkligheten blir det kommande året vet varken han eller jag. Jag har hört talas och läst om både det ena och det andra som kan hända efter en graviditet.

Däremot så har jag försökt att skämma bort honom nu innan med små överraskningar här och där. En fru som står med nygräddade våfflor till lunch är väl inte helt fy skam?

Gira slickar gärna i sig grädden som är kvar på visparna.

Även hundarna tycker det är ganska skönt att matte är hemma och att slippa hundgården på dagarna. Nu strosar de runt på gården med en och annan simtur bredvid kanoten varje dag.

Själv tar jag en tur med kajaken så fort jag kan. Att paddla holmarna runt är väl lagomt, tänkte jag. Men tyvärr är inte magmusklerna i skick som tidigare. Snart undrar jag om de någonsin funnits där??? Redan när jag passerade första holmen började krafterna tryta och jag var tvungen att vända om för att orka ta mig hem igen. Ändå tog jag nästan inte i. Men man får väl vara glad åt den bit man tar sig.

Albin tyckte att jag blev borta länge och kom efter med motorbåten. Omtanken i all ära, men svallvågorna från båten uppskattade jag inte. Som tur är har jag ett roder bak på båten som jag styr med tårna inne i sittbrunnen. Kajaken är ganska snabbvänd och fort kunde jag ta vågorna vinkelrätt. Kajaken känns stabil i lungt vatten, men upplevs väldigt vinglig i vågor och vind. Vi är ju bara på lära-känna-stadiet ännu, kajaken och jag.

Hur gör du om du välter, var det en som frågade mig. Jag får inte välta, svarade jag. Tyngdlagen och att snabbt försöka dra av kapellet på sittbrunnen gissar jag, utan att riktigt veta. Är jag då långt från land måste jag ju simma med kajaken. För att välta om den och dessutom ta mig i igen är inte ens att tänka på. Sammandragningarna jag skulle få då vill jag inte ens tänka på. Så kort och gott, jag får inte välta och är ytterst försiktig.

För er som funderat på kajak så kan jag bara säga att det är hundra gånger härligare än kanot. Man är mycket mer ett med vattnet och känner sig nästan som en simand...öh eller nåt liknande. Snabbt och ljudlöst glider man fram. Jag längtar till dagen jag får börja testa den på riktigt, i lite tuffare förhållanden.

På tal om kanot. Här är en bild på mina syskonbarn, Linus och Lukas. Även de fick en viss dragning till vattnet under sin vistelse här under midsommarhelgen.

Pappa Stefan likaså. Han och Kalle var på ett antal kortare fisketurer. De resulterade i några granna öringar där den strörsta var på 2,1 kg.

Midsommarhelgen blev varm, skön och oväntat myggfri där vi kunde sitta ute i solen till sent på kvällarna.

Min kära syster (dock ej på bilden) stod för stor del av midsommarmiddagen. Smördegsbakad potatis, västerbottenostpaj med räkröra, olika såser mm. Köttet var självklart från vår frys, grillad älgstek. Till efterrätt bjöds på cholkad- och marängtårta med jordgubbar. Mums!

Fårsläppet hos Jonssons har nästan blivit en midsommartradition...eller ja det är väl bara andra gången det sker, men dock.

Publiken på plats.

Båttransport över till Åkerholmen.

Åtta stycken varav 4 lamm kommer att växa och frodas på holmen i sommar.

På lördagen kom mellan 20 och 25 personer på fika till oss för att för sista gången (förhoppningsvis...sorry älskling) fira min 30-åring. I mitt tillstånd får man lov att göra det enkelt för sig. Coop Nära i Sorsele har många olika kakor man kan köpa. Jag gjorde även sk pensionärsbakelser istället för tårta. Det är skivad rulltårta med en klick grädde och garnerad med några bär. Detta plus att svärmor kom med lite hembakt gjode att alla fick fika tills de var nöjda.

Alla nära och kära hade tillsammans samlat till en sån här:

Det är ett rödpunktsikte som man sätter på älgbössan. Till hösten förväntar vi oss alla att få se gåvans resultat. Känn ingen press ;-)

Pillermyran unnade sig till och med en stund i hängmattan.

Det är ganska skönt med sommar.

Snart så...

Blogg 2009Posted by Hanna Sun, June 07, 2021 11:04:24

...är sommarledigheten här. Nu är det bara en veckas arbete kvar så får man se fram emot en lååång tid där jag och lilla pockis själva styr vår tillvaro. Jag längtar faktiskt, tro det eller ej. Hade detta varit för drygt ett år sedan, när 30-årskrisen hade sin höjdpunkt, hade jag känt mig kvävd, fått värsta paniken och flytt.

Jag trivs som alltid med många människor och aktiviteter omkring mig med inblandning av hemmets lugn och ro. Men något är på väg att förändras. Jag saknar min man varje minut jag är från honom, jag längtar hem samma sekund som jag åker och jag vill inget hellre än att få ta det lungt, mysa och ta hand om.

Jag har fortfarande inte förstått vad som är på gång, men jag har accepterat det och hänger med på det som händer. Att protestera är dömt att misslyckas. Det är förunderligt och intressant att se hur sinnet själv kalibrerar och ställer in. Jag känner mig lugn och harmonisk samtidigt som jag är aningens rädd och nervös. Hur man nu kan vara det samtidigt???

Jag pratade för en tid sedan med en anhörig om rädslor och hjärnspöken. Att mista detta barn skulle vara mitt livs största sorg och enormt svårhanterligt. Det är obegripligt efterlängtat. Då sa han något som jag bär med mig varje gång hjärnspökena knackar på. "Man kan inte hindra att fåglar flyger över huvudet, men man kan hindra dem att bygga bo där".

På tal om fåglar...

Var det någon som såg mina bilder i senaste numret av Svensk Jakt?

Artikeln handlar om ripforskning och den inventering som bedrivs årligen av hundklubbarna. Det var roligt att få förfrågan och kunna hjälpa till. Min önskan är att någon gång i framtiden bli duktigare på att både fota och att skriva. Lite frilans inom jaktområdet skulle vara riktigt kul. Men det får jag ta tag i till 40-års krisen. :-)

Här hemma håller vi på att slutföra lite gårdsarbete innan familjen utökas. Bagarstugan är så gott som klar utvändigt. Det är bara fönster och dörr kvar, ja och lite vit färg på knutarna.

Att sätta trädgårdslandet har legat över mig en period, men jag har varken orkat eller haft tid. Vika kroppen dubbel och böka i jorden är jobbigare än man kan tro. Både min respektive och farbrodern skulle nog saknat salladen och morötterna för mycket. De formligen slet ut mig en kväll. Jag fick stå och peka medan de jobbade. Ganska trivsamt faktistk ;-)

Ogräsplockningen borde jag kunna fixa själv.

Sist men inte minst så har min fina kajak äntligen testats i Storvindeln. Den senaste tidens storm har inte varit så inbjudande. Torsdagkvällen däremot var lugn och fin. Till en början hade jag fullt sjå att hitta balansen i den vingliga glasfiberbiten. Jag ville ogärna snurra runt och kyla ner magen. Man är inte heller så smidig att kravla sig ur sittbrunnen, än mindre om man ligger upp och ned i vattnet skulle jag tro.

Visst ser det härligt ut!?

Ja det blev lite långt bort så ni kanske inte ser så mycket.

Jag ser fram emot att snabbt och ljudlöst glida fram tidiga sommarmorgnar.

Nu bär det av till Gunnarn och grillpartaj. Våra vänner ville gratta Albin. "Vi kommer inte till er, för då ska du bara hålla på en massa" sa de. Jag kan inte annat än bekräfta att det är så sant som det är sagt. Det ska bli kul med vänner och skönt att bara få komma med två tomma händer.

Hörs!

Hufvudstaden

Blogg 2009Posted by Hanna Wed, May 27, 2021 23:21:33

Jobba sova jobba sova och jobba lite till...

Vi kom hem halv elva på måndag kväll. Sedan har jag jobbat hela tisdag och nu onsdag både dag och kväll. Av någon anledning bokade jag in elevsamtal för betyg och bedömning denna vecka. Korkskalle! Kanske är det därför jag är lycklig, jag flyter åtminstone :-)

Var krafterna kommer ifrån begriper inte jag heller.

Att kunna flyta kan ju vara bra med tanke på min senaste investering...

Det blev en kajak K1 Gulfspirit. Rundbottnat skrov, snabb och livlig, kursstabil. Passar nybörjare eller den mer paddelvane, från medelstor till stor. Längd 520 cm, bredd 56 cm och vikt 24 kg. Något som passar mig, eller hur?!

Det skulle ju bli sommarvärme till helgen. Då lär jag ta premiärturen i Storvindeln. Eskimåvändningen kan jag inte ännu, men tydligen skulle inte kapellet vara så svårt att få loss under vatten och på ett naffs glider man ur sittbrunnen. Jag får nog hålla mig nära stranden så att inte pockis blir för kall. Att ta sig upp igen från vattenposition är nog inte att tänka på...smidig som man är.

Jag återkommer med lite bilder.

På tal om vatten...

Stockholms skärgård bjöd på regn och rusk. Trist kan man tycka, men utan regnet hade vi nog inte haft någon vind att tala om. Vem kan segla förutan vind?

Albin vid rodret på väg ut för att hissa segel. Vi fick köra båten helt själva under ledning av skepparen.

Vid krysseglingen hem i motvind kunde det luta ordentligt. Det var bara att hålla i sig.

Vi lämnade hamnen kring tio och återvände nöjda och glada klockan fyra. Jag kan varmt rekommendera detta företag Team Sailing. Ägaren Claes Nyström var vår skeppare. Det var vi tre som delade dagen tillsammans. Vi gör gärna om det!

I Stockholm var det grönt och skönt. Hägg, syren och äppelträd var i full blom. Det luktade himmelskt.

En glass i gamla stan...

...och en piffande Perelli på Bert Karlsson på det gjorde allt till en toppenhelg.

Sist men inte minst ett stort TACK till de som lånade ut sin lägenhet till oss.

Vi bodde kungligt!

Long time no seen

Blogg 2009Posted by Hanna Tue, May 05, 2021 22:08:00

Ni som hann läsa min lilla blänkare om hjälp för råd och tips vet också vad jag pysslat med på sistone, ja förutom att köra av mig det sista på skotern, suovas över öppen eld och maximalt sollapande på renskinnet såklart.

Jobbar gör jag också, men det är inget jag njuter av längre. Det tar mycket kraft varje dag. Jag börjar längta efter ledighet och slippa använda hela mig som verktyg om dagarna. Mitt fokus är lite ofokuserat eller snarare magfokuserat. Fast, jag måste jobba på för att hinna med alla bedömningar och betyg innan terminsslutet samt se till att överlämnandet till min efterträdare blir bra.

Jag är glad att jag fick jobba heltid detta år. Det gör mycket för min föräldrapenning. Däremot kommer jag nog inte att få den tillsvidaretjänst jag längtat efter, hoppats på och till och med blivit lovad. Visst hade det varit skönt att ha någon form av trygghet att gå tillbaka till. Lustigt nog räcker det inte att ha lärarexamen med 4,5 år på universitetet när man jobbar som lärare. Inte heller visste jag att skollagen står över las-lagen. Jag måste plugga minst ett år till om jag ska få mig en tjänst. Lustigt nog skulle det räcka med en enda dag som ma/no-lärare och jag hade min tillsvidare på stubben. Vad kallar man sånt?

Lika mycket plugg och jag hade varit läkare, åtminstone för tänder och tjänat storkovan.

Jag har varit/är lite ledsen och sur över detta. Det kan jag villigt erkänna. Vad gör hannapanna då? Jo, först tar hon reda på fakta och träffar sedan chefens chef för ett litet samtal över hur man resonerar och argumenterar som arbetsgivare. Sedan väger hon sin egen chans att få rätt i sak mot att lägga ner och låta saken bli som den blir. Det sistnämnda blev det denna gång. Varför låter jag vara osagt.

Däremot har jag anmält mig till högskolan för ett års studier på heltid, helt på distans samtidigt som jag ska vara mammaledig på heltid. Jag tänkte läsa in behörigheten som man säger att jag måste ha, den behörighet som ingen annan har i kommunen även om de är tillsvidareanställda. Visst låter det klokt och genomförbart????

Mycket vatten hinner rinna under broarna på ett år och ingen vet om studierna är till någon nytta då. Jag kanske inte ens vill komma tillbaka. Men men, dummare blir jag knappast. Smakar det så kostar det. För vem, det återstår att se.

Äsch, nu måste jag sluta gaggandet trots att det stör mig varje gång jag tänker på det. Släppa saker enkelt kan jag inte. Jag är tveksam att jag någonsin kommer lära mig det. Är det vad man kallar långsint?

Kan man umgås för mycket med någon?

Google och jag känner varandra rätt bra nu för tiden. Kompisar kan jag inte kalla oss. Vi är inte i närheten av någon romans eller ens en liten flirt. Vi funkar ihop och byter tjänster, men tack och lov stannar det där. Jag håller på att bli spyless på vårt dagliga dejtande mot nya uppslag och upptäckter. Det står mig upp i halsen.

Skrivna ord i detta forum har fått stå tillbaka. Under tiden tuffar livet på fortare än man vill eller kan kontrollera. "Nej, men vänta nu jag måste ju hinna dittan och dattan först innan då:et är här!!!" Det som har hänt har hänt och vi får se om det ploppar upp i något sammanhang senare.

Min "lilla" 30-års-överraskning, som ett antal av er bidragit till, håller på att knytas ihop. Det är nu bara en och annan detalj som återstår. Tusen tack för tips! Jag ser fram emot detta som om det vore min egen födelsedag. Kanske för att jag komponerat allt efter eget tycke och smak? För visst räknas man som ett när man är gifta? Klart han tycker som mig! Men vet du, jag tror verkligen att han kommer att gilla det trots att mycket av det är helt nytt och eljest.

Jag ska berätta mer när jag kan.

See you!

Lilla Olle

Blogg 2009Posted by Hanna Tue, April 21, 2021 22:14:34

Har vaknat med råge.

Detta var vad jag mötte på väg till jobbet i morse.

Ni som är riktigt skarpsynta ser vilka spåravtryck som finns på vägen till höger i bild.

Visst, här kommer en där det syns lite tydligare.

Jag har sett dem hela vintern och beundrat hennes omsorg...hon älgkon, som lyckats hålla de båda tvillingkalvarna vid liv. Ett par tre gånger har jag varit nära att plocka en av dem med bilen, men de har klarat både rovdjur och timmerbilar fram till denna morgonsnatt.

Förra året tog han en mitt över viken. Ni kanske kommer ihåg min berättelse om när jag var helt övertygad att finsmakaren riktat in sig på våra lufttorkande renbogar. Nattens älg var bara smakad av på ryggen. Fjolårets vad biten i steken, filén och hjärtat. Så visst är han en finsmakare allt, nallen.

Om detta är samma björn som vi sett spåren efter uppe på vårt närmaste berg är osäkert. Även en binna med unge har setts. Ryktet säger att mellan oss och Juktan kan man konstatera fem olika björnar. Visst börjar det bli lite väl gott om dem?

Men samtidigt måste jag säga att det är lite spännande. Jag kunde inte låta bli att hoppa ur bilen i morse för att spana efter spår, studera kampen och känna på älgkroppen för att avgöra dödorsak och tidpunkt. Inte var jag rädd heller. Det är säkert! Inte mitt på ljusa dan. Men ni som minns den sena kvällstimmen i min ensamhet förra våren då mitt korthår var livrädd för något i mörkret, vet också hur kaxig jag är när det väl kommer till kritan :-)

En vacker dag med rosor på kind och solsken i blick önskar jag dock:

Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka', en hund visst det är.
Lurvig är pälsen, men Hanna blir glad.
- Å, en kamrat, det var bra, se god dag!

« PreviousNext »