AllmäntSkapad av Hanna tor, februari 21, 2008 16:59:18Ok…jag ska försöka blogga om något annat än min trasiga hälsena…sena-re…(ha ordvits)
Det är ju faktiskt nästan det enda som rör sig i mitt huvud för tillfället, och jag tvingar ju ingen att läsa.
Varje dag är inte tipp topp, men jag tycker att det går ganska bra. Det är bara ibland som min frustration av allt stillasittande läker ut.
Jag har upptäckt att det inte bara är ”fel” att vara skadad. Jag får göra bort sådana saker som man aldrig har tid med annars, eller kanske prioriterar.
Jag har tagit tag i och skaffat mig en fondförvaltare till min premiepension. Det har gått 8 år sedan man första gången fick placera denna del av pensionen och mina val var inte så lyckade. En av fyra fonder har gått plus. Själv kommer jag nog aldrig att sätta mig in i fondvärlden och kunna göra smarta placeringar. Av den anledningen har jag anlitat företaget Söderberg och Partners Asset Management AB. De består av 26 analytiker som kan börsbranschen. De har en snittökning på 13 % under dessa åtta år. Min nuvarande placering skulle ge mig en premiepension på 700 kronor/månad. En snittökning på 5 % skulle ge 2 500 kronor/månad. Så visst finns det pengar att tjäna.
Jag har tagit tag i mitt mobilabonnemang. Jag har haft refillkort med den dyraste taxan. Det har ju hänt en del inom telefonin sedan refillkorten kom. Nu har jag ett fast abonnemang med en minimal samtalskostnad. Till detta valde jag en tillvalstjänst som gör att jag kan surfa samt skicka och ta emot e-post obegränsat = mobilt bredband om jag förstått saken rätt. Jag tror att jag ska kunna ansluta min bärbara även i Skansnäs, men det har jag inte undersökt klart…än…
Jag har fått skicka in papper till Försäkringskassan nu när sjuklönen gått över till sjukpenning. Tur att man arbetat på det där stället över ett år. Då fick man lite tips och trix till hur ärendehanteringen förenklas.
Jag har även för första gången gjort en skadeanmälan hos mitt försäkringsbolag. I hemförsäkringen ingår en fritidsolycksfallsförsäkring. Det är väl inte den bästa försäkringen, men alltid något. Jag har aldrig tänkt på att skaffa mig en privat olycksfallsförsäkring. Jag har ju aldrig varit skadad och trodde väl dumt nog att så skulle det förbli. Men med närmare eftertanke så kunde jag ju tänkt att efter så många skadefria år så ökar sannolikheten att den kommer med tiden. Visst hade jag läst matematik på universitetet?
Hur som helst så har jag bestämt mig för att skaffa en sådan försäkring. Man är ju faktiskt ganska aktiv och inte alltid så försiktig. Det är ju det farliga som är spännande.
Sedan har jag sorterat alla viktiga papper som man oftast samlar i en hög på skrivbordet. De sitter nu snyggt och prydligt i ett antal pärmar.
Frysen har avfrostats, vilket behövdes. Glas- och plastburkarna har fått passande lock. De som saknade det är ett minne blott.
Alla bilderna på datorn börjar faktiskt även finna sin logiska plats i mapparna.
Jakt- och dressyrplanerna hålls varma som ni kanske sett på hemsidan. Jag fyller på med allt jag kan eftersom knappt hälften brukar bli verklighet. Ni har ju själva sett hur väl mina planer fallit in. Men det är ganska kul att planera och skapa saker att se fram emot.
Jag har löst problemet att frakta frukost, lunch och andra grejer runt om i huset med hjälp av denna makapär:
Det är en garagevagn (med ett fult namn som jag inte ens vill säga) som jag ställt den omtalade duschpallen på. Det fungerar toppenbra.
Jag börjar bli en riktig fena på kryckorna. Nu hoppar jag lika fort som man promenerar och det tar gott på magmusklerna. Men jag måste vila händerna efter en stund. När denna period är över ska man passa sig för mina nypor. Handflatorna börjar bli riktigt bulliga av nya små muskler. Till och med mina spinkiga armar börjar bulla ut lite här och där. Så kom igen mina grabbar till syskonbarn. Än tar jag er i armbrytning trots att puberteten gör att ni bygger muskelmassa. Moster Hanna har tjuvtränat.
Som jag sa, inget ont som inte har något gott med sig.
Det blev bara inte som man trodde det skulle bli.
AllmäntSkapad av Hanna ons, februari 20, 2008 15:54:44Hej alla glada!
Jag har lite svårt med uppdateringer både här och på hemsidan nu när jag inte har tillgång till internet. Men det händer massor och jag har en hel del på lager så lugn bara lugn det kommer mera...
Imorgon kommer jag att vara uppkopplad hela långa dagen och jag hoppas att hinna med en hel del.
Ses då!
Kramiz
AllmäntSkapad av Hanna tor, februari 07, 2008 10:32:03Jag måste bara berätta om första gången jag skulle böka mig in i duschen med ett ben som inte får bli blött.
Först måste man räkna ut hur man trotsar naturlagarna eftersom vattnet rinner neråt på grund av tyngdlagen. Rent spontant kan man ju tänka att man vänder på steken så att benet är högst och huvudet lägst. Men jag vet inte om spontaniteten (som jag normalt sett gillar) är så lyckad dessa gånger. Det kändes som om man skulle stå på huvudet i en dusch och samtidigt tvåla in kroppen bara skulle bädda för fler olyckor med benbrott som följd. Nä, det fick bli något annat.
Jag funderade och funderade (som dr Snuggles) och kom till slut på en fiffig lösning. Jag grabbade tag i kryckorna och studsade ut till garaget och letade reda på en sopsäck, bruntejp och en pall. Synen när detta skulle fraktas in i huset kan nog ha bjudit på ett leende eller två. Hur bär man något när båda händerna är upptagna med ett par kryckor? Jo det är enkelt. Sopsäcken stoppade jag i byxorna, pallen tog jag på huvudet och tejpen satte jag i munnen. Piece of kaka.
Gipsbenet stoppade jag i säcken och knöt åt. Glipan som blev mellan säcken och låret tejpades rikligt med bruntejp så att vattnet inte skulle kunna smita förbi. Pallen ställde jag inne i duschen. Den var av trä och hade nog sett sina bästa dagar. Lite vatten på den skulle nog göra varken från eller till även om lacken lyste med sin frånvaro.
Sedan var det bara att ta plats på pallen och lägga upp sopsäcksbenet som turligt nog var tillräckligt långt att nå fram till toalettstolen. För säkerhets skull hängde jag även duschdraperiet över den horisontellt liggande spiran som nu var totalt skottsäkrat får duschmunstyckets bombardering av vattendroppar. Nu var det bara att sätta igång med det efterlängtade göromålet.
När njutningen av den väldoftande tvålen, de djuprengörande skrubbhandskarna och det varma välvande vattnet började närma sig sitt slut funderade jag på hur komiskt detta måste se ut. Tänk om någon såg mig där jag satt. Ett väl inpaketerat ben (som värsta liksäcken) som stack ut ur duschdraperiet och landade på dasslocket.
Med ett leende på läpparna stängde jag av vattnet och gjorde en samlande kraftansträngning för att resa mig upp och helskinnat ta mig ut på torr och säkrad mark. Det som hände i samma sekund som jag reste mig fick mig att bryta ut i skratt, ja eller snarare asflabb. Om rätt person sett mig i det ögonblicket skulle det garanterat ha gått raka spåret till hispan.
Den frånvarande lacken hade resulterat i att mina skinkor sugits fast i pallen. Den satt fast och följde med när jag reste på mig. Snacka om tragikomik! Jag blev tvungen att sätta mig igen, sansa mig, torka bort tårarna och ladda för en ny resningsansats. Denna gång höll jag fast pallen med en hand, tog ett stadigt grepp med den andra och reste mig hastigt och bestämt. ”Sluurp” lät det och sved till.
Nu skulle bara liksäcken avlägsnas så var hygienen återställd för denna gång. Men varför hade jag varit så frikostig med bruntejpen? Så farligt var det väl inte med lite duschvatten att jag skulle ha behövt rustat för Niagarafallet?!
Nu vet jag att man inte behöver investera i vare sig hårborttagningsvax, pealing eller skrubbhandskar. Det är bara att linda några varv med bruntejpen på huden så försvinner vartenda eviga hårstrå plus alla döda hudceller inklusive de som nått pensionsåldern och ännu inte dött samt en och annan medelålders cell vid full vigör. Jag fick formligen ett tatuerat strumpeband på låret innan tejpen var borta. Till detta kom två underbara sugmärken på vardera skinkan.
Men ren blev jag och gott luktade jag.
Ska man vara fin får man lida pin ;-)
AllmäntSkapad av Hanna tis, februari 05, 2008 17:57:16Har någon av er sett om Atlas varit med i tidningen Härliga Hund?
Jag bläddrade igenom den som snabbast på affären men såg inget. Tackpaketet från sockföretaget har dock kommit hem till mig. Jag har fått mig ett gäng sockor som jag skall utvärdera.
Utöver sockarna kom det med en prototyp på en jaktväst för hanhundar som får problem med att iskulor, sittandes på insida lår, skaver sönder pungen. Jag har haft problem med Atlas ett flertal gånger på vårvinterjakten. Han slutar jaga eftersom varje steg gör ont. Tillslut blöder det och man får packa ihop och åka hem.
För över ett år sedan tog jag kontakt med några företag med förfrågan om det fanns att få tag på pungskydd av något slag. Ett tips var en kroppsstrumpa i nylon. Men nej tack! Någon måtta får det vara på utstyrseln!
Det aktuella sockföretaget däremot nappade på idén och bad mig sy upp ett förslag. Jag är ingen större sömmerska och resultatet blev en liten skiss/prototyp i lakanstyg där jag förklarade hur jag ville ha det.
Nu är första prototypen uppsydd och den behöver justeringar både här och där. Men det kan ju bli lite kul om man får vara med och designa en ny produkt. Blir det så kommer jag nog inte att ha någon sockbrist på mina hundar framöver och företaget får lansera en ny produkt.
Alla nöjda och glada.
AllmäntSkapad av Hanna tis, februari 05, 2008 17:48:18En del av er har frågat hur det gick med min ögonoperation.
För en vecka sedan var jag till optikern.
Resultatet av operationen är en fullgod syn på närsyntheten (långt håll). Däremot har mitt lilla brytningsfel som jag haft sedan tidigare blivit större i samband med operationen. Varför vet jag inte riktigt men det är fortfarande så litet att det inte behövs korrigeras med linser eller glasögon.
Närsyntheten har förvandlats till översynthet. Jag ser numera lite dåligt på nära håll. Detta var det jag stördes av mest under läkningstiden. Alla bokstäver hamnade på samma plats. Med tiden kommer jag att behöva läsglasögon. Det skulle jag nog ha behövt vilket fall som helst. Nu kanske det bara blir ett par år tidigare.
Jag ska höra med doktor Koskela om en bättringsoperation är aktuell. Jag tvekar inte att genomgå smärtan igen om så skulle vara fallet. Det är värt det. Jag får än idag nypa mig i skinnet för att förstå att jag ser bra utan glasögon, en fantastisk känsla.
