AllmäntSkapad av Hanna tor, oktober 09, 2008 22:30:39Någon som läste intervjun i Västerbottens Kuriren 27/9?
Jag funderade ett par vändor när jag fick förfrågan. Varför vill en reporter från VK intervjua mig? Hur jag är funtad som kan bo i ingentinget? Varför jag skriver om mig själv på nätet? Mina typiskt manliga intressen?
Han skulle skriva om mig genom hans ögon. När en man skriver om något av ovan vet man ju aldrig var det landar. Ursäkta min generalisering.
Men jag skulle få korrekturläsa texten innan och ändra det jag upplevde som felaktigt. Då sa jag ok.
Men jag behövde inte ändra innehållet något. Jag blev jätteglad över det sätt han uppfattade mig. Jag ville att artikeln skulle bli tänkvärd och positiv. Det tycker jag att den blev.
Har du missat den så gå in och läs här.
Då vill jag även passa på att säga välkommen till alla nya besökare som hittat hit via artikeln. Min statistiksida slog i taket kort därefter.
AllmäntSkapad av Hanna fre, september 26, 2020 23:39:09Vilket fantastiskt fjällväder det blir till helgen. Inte ens mitt galet ostimulerade jaktsug kan förmå mig att tillbringa två dygn i en träkoja indränkt i snöblask. Det är bara att gilla läget och stanna hemma och hålla tummarna att det vidsträckta landskapet hinner bjuda på ytterligare en helg innan snön ligger vit.
Eller hemma och hemma, det blir jakt i dagarna två ändå. Jag ska ge skogen en riktig chans. Lite otacksamt kanske med tanke på hård vind och lövfällning, men dock.
Ikväll har jag redan hunnit vara ute ett par timmar. Som vanligt finns ingen fågel i den skog jag besöker. Promenader i all ära, men jag vill skjuta fågel. Snart kommer jag att bli desperat, riktigt odräglig. Om man ändå inte hade ett jobb att sköta. Men samtidigt skulle jag i dagsläget inte byta bort det. Jag trivs med mitt jobb och är glad att äntligen få jobba heltid. Jaga får jag lov att hinna med ändå, eller spara det till senare.
Morgondagen blir i Sorseleskogarna tillsammans med ett par härliga vorstehvänner. Det ska bli kul att se och lära hur de jagar. Söndagen kommer att tillbringas i Arvidsjaur tillsammans med en guldgruva. Jag har laddat med tusen frågor. Det enda jag vill se är ett riktigt fågelarbete med fällning i skogen. En fälld fågel för Gira på det skulle vara helt fantastiskt. Då kan jag äntligen börja ta tillbaka det jag sagt om att skogsjakten bara är fabler.
Det är mycket som är eftersatt hos hannapanna just nu. Tiden har en förmåga att aldrig räcka till så här års. Jag kan inte påstå att jag prioriterar att vika tvätt, städa och dona. Det kommer långt ner på listan. Dessutom har ingen dött av lite skit på golvet och ta på sig kläder från klädsträcket istället för från garderoben. Jag har faktiskt hunnit ta upp morötterna från backen innan de fryst fast, alltid något.
Det är på tok för länge sedan jag varit hos en frissa. Jag klippte mig själv i somras och Albin fick ta det jag inte nådde. Kan inte ha blivit allra sämst eftersom ingen sagt något. Eller så kanske det är just därför. Ja då är jag i alla fall lyckligt ovetandes. Ett par nya jeans skulle inte heller sitta helt fel. En sista synundersökning hos optikern efter laseroperationen måste också göras inom kort. Gira skulle behöva höftledsröntgas.
Inte en enda gång har jag besökt sjukgymnasten sedan hälsenan fick börja ansträngas. Min remiss försvann mest troligt i samband med vårdstrejken. Jag måste ta tag i det där eftersom den läkta senan är minst dubbelt så tjock som den friska. Vadmuskel är inte heller helt ok.
Jag hade tänkt måla innertaken här hemma i vinter. En vinterbur till kaninerna behöver byggas. Tvättstugan ska inredas osv osv En resa till lasarettet i Lycksele till veckan blir perfekt. Då tänkte jag börja beta av det viktigaste som frissa och jeans ;-)
Det ska bli skönt med en hel dag för sig själv. Hoppas bara det är uselt väder så jag inte behöver känna vilken underbar jaktdag det hade varit.
Ni som hängt med ett tag vet att jag har ett mål jag försöker nå för varje kvartal. Det gör jag för att försöka leva ut och testa mina drömmar. Vilka målen är kommer i årskrönikan, men det sista målet för året går inget vidare. Jag kommer inte att ge upp i första taget, men som plåster på såren så förgyller jag kvällarna med lite plansmideri.
Det är som sagt fortfarande lite trögt i maskineriet. En skvätt olja skulle nog smörja rätt bra. Jag tänkte försöka få med min äkta hälft på två resor. Den ena är en hockeymatch med restaurang och hotellövernattning, gärna Skellefteå - Luleå. Sedan skulle det även sitta fint med en "sista minuten" kring årssiftet. Lite miljöombyte kan vara precis vad man behöver i väntan på den härliga vårvintern.
Motgångar brukar avslöja snillet, medgångar döljer det. Varje utgång är en ingång till något annat. Vinnaren är den som kommer tillbaka.
AllmäntSkapad av Hanna tis, september 16, 2020 09:34:44...ta i trä.
Magkramper och att inte få behålla maten är väl ingen större hit. Det tar bara ett par dagar tills man känner att krafterna tryter. För mig höll det i sig i fem, tur att man har lite att ta av :-)
Fjärde dagen åkte jag ner till Sorsele och lämnade prov på salmonella. Till slut måste man ju försöka ta reda på vad som kan vara fel. Gånger som dessa önskar man att man var barn igen och hade en mamma som pysslade och tog hand om allt praktiskt.
Men jag var tvungen att ta mig ner på vårdcentralen, lämna in bilen på verkstaden, handla mat, fixa euro och köpa tassalva. När jag liks var nere kunde jag lika gärna jobba...eller jobba och jobba jag var närvarande på jobbet kan man väl säga. Flitigare dagar har funnits.
Tack och lov har jag världens bästa granne tillika kollega. Hon kom med blåbär, hälsofil och vetebröd när jag var som mest dålig. Jag blev rörd av vänligheten. Dessutom backar hon upp mig på jobbet när jag flänger och far. Jag ska se till att backa tillbaka vid första bästa läge.
Albin då, var inte han hemma? Nä, vid ett mycket svagt ögonblick lovade jag honom att låna min enduro upp till fjälls och lite renskötsel. Cykel på fjället, något av det roligaste. Jag tyckte inte alls synd om mig själv och var inte alls avundsjuk, det är bara som det syns och som det låter. Jag förväntar mig en stor och mysig överraskning som tack för lånet.
Gubbelubben kom hem och bytte cykeln mot älgbössan. Själv hade inte energin återvänt tillräckligt så att jag skulle orka mig ut i någon skog och speciellt inte släpandes på ett dubbelpipigt metallrör. Jag fick vara hemma och ladda batterierna istället.
Jag hade inte druckit kaffe på fem dagar utan att få ont i huvudet, märkligt. Jag behövde andas frisk luft och tog med mig en efterlängtad kopp kaffe, en kexchoklad och en filt och satte mig på altanen och tittade ut över nejden.
Det kändes tungt, riktigt tungt. Det var en av de finaste höstmornar. Hösten bjöd på sin rikaste färgprakt i dubbel bemärkelse genom att visa sig i det spegelblanka vattnet. Vattenytans spegelbild försvann bort, omsluten av morgondimma. Det var som om horisonten blev oändlig. Trots att himlen mötte vattnet kunde några av solens alla strålar tränga igenom och bilda ljuskonstruktioner, som dansade. Det blev ett magiskt ljus. Färgerna blev sprakande. Ett vinande ljud från himlen påkallade min uppmärksamhet, flyttfåglar i v-formation med kompassen inställd för flytt söderut. Fascinerande!
När naturen bjuder på sitt djupaste lugn känner jag att jag är hemma. Det är så läkande. Jag landar, utan ansträngning. Det blev en "moment" en sån där "recovery moment". Jag funderade en kort sekund på att hämta kameran. Men nej, ingen bild skulle göra stunden rättvisa. Den var min egen och bevaras endast i mitt minne.
Stunder som dessa när det är motigt på livets ALLA fronter funderar jag både en och två gånger på hur jag ska komma på fötter igen. Själv hittar jag nästan alltid samma lösning på problemet. Ett litet samtal med mig själv och han där uppe...
Vad tjänar jag på att deppa ner mig och tycka synd om mig själv? Tar jag mig vidare på det? Vill jag? Klart jag vill! Men allt går ju bara åt pipsvängen! Gör det verkligen det eller går det bara inte som JAG vill? Var sak har sin tid finns det något som heter. Vem lägger ribban? Vem skapar förväntan? Vem ställer krav?
Mitt sätt är att reducera förhoppningen och förväntan till noll. Ta bort alla måsten och börja om från ruta ett. Gör bara det jag känner för, helt prestigelöst. Går det så går det. Sedan tar jag ett steg vidare, ett steg till, kanske ett tillbaka och sedan två steg fram. Jag vill ta tre åt gången, men klokast är nog att skynda långsamt.
När man sedan blir helt överens med sig själv känner man hur friden kommer tillbaka. Strax därefter kommer glädjen och sedan lusten...livslusten.
Simma lugnt! ;-)
AllmäntSkapad av Hanna lör, augusti 23, 2008 19:15:16Måste bara berätta om en episod från i somras…
Ibland kan man vara lite för spontan och impulsiv. Då kan det hända att man säger saker först och tänker sedan. Denna gång tänkte jag nog inte alls, åtminstone mig inte för.
Det var under den där vi-kommer-alla-samtidigt-veckan som jag berättat om tidigare. Elektrikern med kompanjon var för tillfället de enda hos oss. Det var på kvällen och vi hade just avnjutit kvällsmackan.
Karlarna surrade på, sin vana trogen, om dittan och dattan medan jag själv drömde mig iväg till fjärran land bläddrandes i en tidning samtidigt som jag lyssnade på dem med ett halvt öra.
Det var dags att börja knyta ihop säcken för dagen och krypa till kojs. Elektrikerna bodde naturligtvis i vårt nya fina gästrum ovanpå garaget.
Albin frågade om de inte ville ha med sig någon tidning. Det kan ju vara skönt att varva ner en stund med något att läsa innan man sluter ögonen. ”Nä, vi har redan läst tisdagstidningen” svarade den ena elektrikern.
I samma sekund som svaret kom slets jag tillbaka från fjärran östern till verkligheten. Det halva örat hade förvandlats till två stora. ”Va! Brukar ni läsa SÅDANA tidningar?” slank det ur mig.
Karlarnas frågande blickar mötte det jag just sagt och fick mig att inse mitt misstag. Rosiga kinder och bortförklarande mummel fick dem att inse VILKA tidningar jag menat.
Jag förstår dem, för inte ens jag kan nu så här i efterhand förklara hur tisdagstidningen kan uppfattas som tissetidningen.
Måste varit det där halva örat och de exotiska tankarna…
Revealed ;-)
AllmäntSkapad av Hanna mån, augusti 18, 2008 21:32:27...att det är fysiskt omöjligt att kyssa dig själv på armbågen?
Kul att ni provat personlighetstestet. En av mina nya vänner fick samma resultat som mig, fränt! Inte visste jag att vi var så lika.
Nu är man "back in business" efter semestern. Det känns lite trögt att tuffa igång jobbarloket igen, men det är bara att lägga på ett kol och sedan öka trycket 
Jag är glad och tacksam att jag har ett heltidsjobb som är helt ok ger hyfsat med kosing. Min börja-jobba-ångest handlade inte om att börja jobba utan snarare hur jag skulle kunna ta ledigt med tanke på all jakt och alla jaktprov som ligger framför. Det är inte bara att ta ledigt när man är lärare.
Jag funderade och funderade hur jag skulle lägga fram det på bästa sätt för min nya chef till rektor. Tillslut kom jag på ett sätt som kanske skulle fungera och som alla tjänar på. Med lite tur och förståelse gick det hem och nu väntar vi in det som komma skall, 13 lediga dagar inom loppet på en månad.
Annars så fortsätter mina planeringar att falla in på sätt som inte är planerat. Min efterlängtade kajak lär få dröja till nästa vårsommar eftersom vi valde att köpa en sån här istället. Man är ju liksom två och då är det ju inte helt ovanligt med kompromisser. Rätt båt till rätt kurs, lite fel i tiden, men vad 17 vi slog till.
Det blev en Linder Fishing 440 plus material för att bygga en båttrailer. Min kära respektive visste hur han skulle lägga fram det hela för att få sin vilja fram.
"Men Hanna, med den kan vi lätt ta oss över både Tjulträsket och Överstjuktan för att komma åt bra ripland som inte kryllar av andra jägare och med trailertillbehör kan du även själv utan större kraftansträngning få upp båten på släpvagnen."
Först kom surläppen fram med tanke på att mina så hårt inarbetade nöjespengar som plantbas skulle gå till en fiskebåt som jag själv inte skulle köra varje dag, inte ens varannan. Men just ovanstående anledning fick mig att tänka i andra banor. Snart ligger isen på Storvindeln och hösten står för dörren. Klart vi måste kunna transportera oss till outforskade ripmarker utan att det ska kosta skjortan för varje tur.
Under vår noliavistelse såg vi durktrallen man kan köpa till denna båt. Klart vi var tvugna att även ha en sådan, men den fick snickarn bygga själv. Nån måtta fick det vara på utgifterna.
Sedan fanns det väl en och annan grej till på nolia som vi dregglade över...
...och så lite Tobbe Trollkarl på det.
Nåja...vad är en bal på slottet?
Det blidde ingen kajak, men helt lottlös blev jag inte. Mina kära svärföräldrar anlände med sin kanot som stått oanvänd ett antal år. Efter ett inköp av en kajakpaddel för en billig penning på Clas Ohlson kunde man med lite fantasi inbilla sig att det nästan, ungefär, eventuellt, litegrann var som en kajak.
Eller...hundarna fick i alla fall simträning.
Avslutar med en härlig sommarbild från en kvällstur med båt på Storvindeln tillsammans med delar av familjen Jonsson
...och du...
...erkänn att du testade kyssa dig på armbågen 
